1515
Annons

Kamprad var mästare i beröringens ledarskap

Han kramade tusentals och hoppades kunna krama tusentalet till. Den stora frågan är om den där beröringskänslan dör med Ingvar Kamprad eller om IKEA fortfarande kan vara som en kämpande småländsk familjefirma, skriver Ingvar Kamprads biograf Bertil Torekull.

Bild:Claudio Bresciani/TT

Hur skulle du vilja beskriva hemligheten i Ingvar Kamprads osannolika gärning?

När jag först får frågan av denna tidnings politiska redaktör tänker jag ett ögonblick i strikt ekonomiska, Di-mässiga nyttighetstermer, jag är nära att svara något om fiffig småländsk snålhet, socialdemokratisk häxjakt på privatföretagare som drev honom ut ur landet, om en smart nästan bibliskt genomtänkt affärsfilosofi som till exempel före alla andra i kommunistiska Polen upptäckte låglöneländernas oslagbara trumfkort i jakten på billiga varor i det synkront med honom själv och hans företag snabbt växande moderna folkhemmet. Ett sådant konventionellt korrekt svar inrymmer då medvet alla de hålrum som måste fyllas ut av tusen och en otypiska omständigheter, händelser, arvsanlag och perspektiv för att bilden av en stor in i det sista skapande medmänniska, som jag nu sörjer som en gammal kär vän, ska kallas någorlunda sann.

Det är därför jag med mina 21 år tillsammans med honom i tätt samtal och skapande samarbete försöker se honom från en helt annan sida nämligen som mästare i vad jag kallar "beröringens ledarskap". Och med beröring menar jag i Kamprads fall både den fysiska och den andliga beröringen samt den som ytterst vilar i begreppet förebild och prototyp, berörande i både ord och gärning. Jag födde det där begreppet en afton efter middagen i köket på Bölsö, den gamla herrgård förvandlad till ikeansk kursanläggning utanför Älmhult på vars övervåning han i lördags kväll omgiven av sina barn och barnbarn och andra nära och kära (och i våningen under av ett antal medarbetare) fridfullt somnade in.

Det var bara Ingvar, hans son och jag närvarande den där gången och av ett eller annat skäl kom vi in på den viktiga frågan om att försöka trimma materialåtgången när man tillverkade möbler för att pressa priset och kapa transportkostnaden. Ingvar drev tesen att bordsskivorna kunde göras mycket slimmare, kanske rent av hälften så tjocka som nu – Peter verkade vara lite mer tveksam, skulle man verkligen tumma på vad folk uppfattar som bevis på synlig stadig kvalitet av nordiskt trä. Han ville dock ogärna ha bråk om en sådan här sak med sin pappa och låg inledningsvis lågt.

Diskussionen blev emellertid så ivrig att Ingvar reste sig från bordet och ställde sig bakom sin son som hade kommit direkt från sitt jobb som varuhuschef i Frankrike. Ingvar talade nu intensivt om att denna tänkta besparing låg i linje med företagets strävande efter uthållighet och naturhänsyn, tänk så mycket furor som man inte längre behövde såga, bara hälften mot vad som nu var fallet, sparandet var bara en bifunktion. Och medan han talade alltmer övertygande började han liksom tankspritt massera eller smeka sin äldste sons huvud, ja, som om han ville knåda in en viktig lärdom i hans huvud, arvtagaren skulle in i hjärnan veta vad som gällde. Det var då ordet dök upp inom mig - "beröringens ledarskap". Som åldrande fader hade Ingvar Kamprad på gamle dar liksom försökt krama ifatt all den omsorg från honom som de som hans tre små söner innerligt saknade under hans hektiska tid som företagsbyggare i Europa och världen. Mor Margareta fick göra jobbet.

Ingvar Kamprad var basalt sett en genuin familjeföretagare. Då menar jag att "familjen" i alla kategorier var hans livs bästa organisationsmodell. 17-åringen som med sitt postorderföretag började bygget på imperiet 1943 var i själva verket helt beroende av en hängiven syster, en kärleksfull mamma och en barsk men uppmuntrade fader, inte att förglömma hans tyskfödda hitlerdyrkande farmor – alla i familjen inklusive piga och dräng gjorde sitt yttersta för att hjälpa den driftige unge mannen. När han blev äldre och tvangs se sina anställda bilda fackförening grät han därför – han som in i det sista hade betraktat företagets anställda som sin familj fick kapitulera inför en brutal verklighet där intressen stod mot varandra.

Till en familjs moral hörde så mycket bra saker, till exempel att vara sparsam – där satt den IKEA-maximen, likadant att vara enkel, ärlig och rättvis och inte förhäva sig. Det var kanske detta som en dag ledde till den strikta uppfattningen att företagets chefer inte skulle has minsta gräddfil, inte flyga business class, inte ha vare sig eget lunchrum eller egen fri parkering – en familj delar ju allt lika. Att kramas, att beröra ingick i den kärleksfulla familjens beteendemönster och Ingvar blev kramandets galjonsfigur. Vid min första intervju med honom satt han hela tiden med sin åldrige fars hand i sin. Å jag har kramat tusentals medarbetare, kunde han säga, jag hoppas jag hinner tusental till. I de nära stunder då viktiga beslut skulle tas – och jag fick den journalistiska nåden att som bisittande författare på väg att skriva Historien om Ikea få närvara när så skedde – i dessa stunder blev berörandet övertydligt. Ofta flyttade Ingvar stolen nära sin medarbetare under sådana samtal, tog vederbörandes händer och kramade dem för att ge eftertryck åt sina argument.

På samma sätt såg jag honom stå utanför ett nytt varuhus – Haparanda är oförglömligt – och trycka varje ny kunds hand, ryssar, finnar, samer, svenskar lika, han fanns sådana gånger överallt där människor rörde sig, kramade och tryckte och kysste på kind som om allt hängde på just en form av beröring för att rygga det nya varuhusets framgång. Vid de klassiska julsammankomsterna då Ingvar predikade till sin församling med öppningsorden "Kära IKEA-familj" och efteråt stod vid utgången och tryckte varje deltagares hand och de var ibland inte långt ifrån två tusen(!) som passerade honom och samtidigt fick sin traditionella julklapp.

Men viktigaste för många var det där handslaget, den där beröringen av idolen, myten, mötets egen pastor eller kyrkoherde. Det var en bild av en entreprenör som inte riktigt ville fatta att vad som en gång hade varit en liten hårt sammanhållen familj med mottot alla för en och en för alla vuxit till en global jätte på väg mot 200 000 medarbetare om några år. Den stora frågan är om den där beröringskänslan dör med Ingvar Kamprad eller om det väldiga företaget ned på varje enskilt varuhus, varje enskild fabrik eller designalteljé kan återskapa den livsviktiga förnimmelsen att IKEA fortfarande kan vara som en kämpande småländsk familjefirma.

Bertil Torekull

Författare till "Historien om Ikea" och grundare av Dagens industri.

Innehåll från Aros KapitalAnnons

Med Aros Kapital kan Arkö Bostad satsa på nya marknader

Utmaningen var att hitta rätt samarbetspartners för att tryggt kunna fortsätta tillväxtresan.

– Från dag ett blev vi väldigt imponerade av den service Aros Kapital levererar. De har hjälpt oss att växa snabbare, säger Andreas Holst, delägare på Arkö Bostad.

Läs mer om hur du kan få hjälp med fastighetsfinansiering  

Som erfaren bostadsutvecklare erbjuder Arkö Bostad byggnation av olika slags fastigheter, som bostadsrätter, hyresfastigheter och industrihallar.

Fokus har främst varit regionalt i Östergötland och Sörmland, men när tiden var inne att ta nya steg utåt och satsa på nya marknader i Sverige uppstod behovet av en pålitlig samarbetspartner.

– Aros Kapital ger ett professionellt bemötande och ger oss utrymme att fokusera på våra projekt. Vi som entreprenörer vill lägga mest möjliga fokus på våra projekt, samarbetet med Aros gör att vi minskar byråkrati och istället har vi ägnat oss åt det vi ska göra, vilket hjälpt oss att växa snabbare, säger Andreas Holst, delägare på Arkö Bostad.

”Förstår våra utmaningar”

Att valet föll just på Aros Kapital har flera orsaker. 

– Traditionella banker är inte duktiga på byggkreditiv eftersom det tar lång tid i kredithanteringen, därför är det bättre att prata med de som arbetat mycket med byggkreditiv, säger Andreas Holst.

– Vi hade hört gott om Aros gällande detta så vi testade.

Andreas Holst säger att man på Arkö Bostad också uppskattar att Aros Kapital har samma entreprenörtänk som dem själva.

Därför kan de hela tiden komma med konstruktiva förslag. Sen har de även en fantastisk tillgänglighet där de lyssnar bra, är snabba på att återkoppla och finns alltid till hands. Även vid tajta tidplaner och obekväma tider på dygnet. 

– Aros står nära entreprenören helt enkelt, och förstår våra utmaningar.

Läs mer om hur du kan få hjälp med fastighetsfinansiering  

 

Mer från Aros Kapital

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med Aros Kapital och ej en artikel av Dagens industri

Kamprads bortgång störst på Twitter

Möbeljätten Ikeas besked om att grundaren Ingvar Kamprad gått bort var det svenskspråkiga inlägg som delades mest på Twitter 2018.

Foto:Claes-Göran Flinck

Det är den ideella föreningen Medieakadamien som mätt antalet retweets och enda kravet för att vara aktuell för listan, förutom antal delningar, är att inlägget är skrivet på svenska, enligt ett pressmeddelande.

Tvåa på listan är ett videoklipp från norska NRK med gulliga barn och trea är en gammal video, på ett annat gulligt barn, som spreds på Facebook för flera år sedan och i år fick ny spridning på Twitter. Längre ner på listan återfinns bland annat fotbollsspelaren Ola Toivonens tweet inför landslagets match mot Schweiz under sommaren fotbolls-VM och ett inlägg från advokaten Viktor Banke rörande Jimmie Åkesson.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera