1515
Annons

Kampen om jobben i bilindustrin är en tickande bomb

Regeringarnas strävan att maximera antalet jobb i det egna landet inbjuder lätt till missbruk som tullar och statsstöd. I fokus står jobben i bilindustrin. Frihandelsvänner i EU har alla skäl i världen att mobilisera, skriver Lars Oxelheim, Institutet för Näringslivsforskning.

MASSOR. I bilindustrin finns en global överkapacitet på cirka 50 procent. Politikerna kommer att vara frestade att med statsstöd locka till sig arbetstillfällen för sina bilarbetare.
MASSOR. I bilindustrin finns en global överkapacitet på cirka 50 procent. Politikerna kommer att vara frestade att med statsstöd locka till sig arbetstillfällen för sina bilarbetare.Foto:Martin Meissner

Börsen har återhämtat sig. Märkligt tycker många, men förklaringen sägs vara att börsen är framåtblickande och ser ljusa tider efter att vi kommit till rätta med pandemin. Vad börsens tolkning inte förmedlar är att den pågående pandemin fördjupat och påskyndat den underliggande strukturella ekonomiska kris som pågått mer än ett decennium.

Jobben står på spel och frihandeln kommer att vara hotad genom politikernas gränsöverskridande kamp om dessa. Ett sammanbrott för den globala produktionskedjan ligger i korten och Sverige som riskerar att förlora stort på detta måste agera.

Den strukturella ekonomiska krisen blir synlig i ett historiskt perspektiv där finanskriser och teknologiskiften visar sig gå hand i hand. Inget märkligt i detta då osäkerhet om vilken ny teknologi som skall gälla får företagen att avvakta med sina investeringar.

På individnivå ställs man inför ett snarlikt beslutsproblem när man skall köpa ny bil. Vilken teknologi kommer att gälla i morgon? Osäkerheten gör att man avvaktar med sitt köp eller så blir man bränd av att den nyinköpta dieselbilen inte får användas i innerstan eller liknande överraskningar. 

Centralbankernas försök att vid teknologiskiften lösa krisen genom att dränka företagen med billiga pengar kommer i förlängningen att leda till högre räntor, inflation och skatter som ger lägre efterfrågan på varor och tjänster och därmed också på arbetskraft. Färre jobb kommer olyckligt i en tid då antalet jobb temporärt minskat till följd av digitaliseringen och pandemin. Teknologiskiftet kommer att ge många nya jobb men det kommer att dröja innan dessa finns på plats i en utsträckning som gör att arbetslösheten kommer att minska.

I detta läge kommer varje politiker med ambitionen att bli omvald att vilja visa sin förmåga att skapa nya jobb. Det finns i stort sett tre vägar att gå.

•En är att få utländska företag att producera i landet och egna företag att stanna kvar genom att övertyga om att landet är den bästa produktionsplatsen. Denna lösning tar tid. En tid som en politiker inte har med ett val inom något år eller två.

•Nästa alternativ är att sänka företagsskatten och på det sättet locka till sig utländska företag och jobb. Det görs av många länder just nu. Även om detta går lite snabbare, visar tidigare studier på att företagsskatten har liten betydelse för lokaliseringsbeslutet jämfört med den personliga inkomstskatten som kommer att gälla för den inflyttade VDn.

•Den tredje och enda framkomliga vägen på kort sikt är att med olika medel locka till sig företag och de jobb de kan erbjuda. Detta sker i en gråzon med hjälp av direkta subventioner, skatterabatter, lån till icke-marknadsmässiga räntor, aktieköp till icke-marknadsmässiga villkor och garantier. Ett lands försök att med hjälp av statsstöd stjäla jobb från omgivande länder har tidigare lett till strid med dessa länders regeringar. Med pandemin tycks dock användandet av skattepengar och statsstöd fått ett allmänt godkännande. 

EU:s stödpaket på 750 miljarder euro i slutet av juli har öppnat upp för en farlig kamp mellan regionen och stormakterna. Det kan väl inte ha gått någon förbi att både USA:s och Kinas presidenter gör allt för att med alla medel locka till sig företag med jobb som kan trygga ett återval eller i Kinas fall för att undvika massornas uppror. 

Den tickande bomben i kampen är bilindustrin som i de flesta länder hör till kategorin viktigaste arbetsgivaren. I denna bransch finns globalt en överkapacitet på ca 50 procent. Politikerna kommer att vara frestade att med statsstöd locka till sig arbetstillfällen för sina bilarbetare. För Sveriges del kan vi erinra oss alla ”morötter” som erbjöds i kampen mellan SAAB i Trollhättan eller Opel i Rüsselsheim om var produktionen av GM:s tredje generation medelstora bilar skulle hamna. 

Politikerna i de länder som förlorat i dragkampen om jobben kommer att försöka förhindra att arbetslöshetsstatistiken försämras och att deras chanser till återval därmed minskar. De kommer att försöka reducera efterfrågan på jobb genom att stänga gränserna för kategorier av personer som inte matchar befintliga jobb. Vi ser hur enkelt de stängda gränsernas taktik går att implementera nu under pandemin så det kan gå snabbt även som en del i kampen om jobben.

Med stängda gränser hotas den globala produktionskedjan och frihandeln. Vi har sett tydliga hot i form av ett valutakrig följt av ett tariffkrig; inte minst mellan de två ledande nationerna inom världshandelsorganisationen WTO – Kina och USA.

Nästa steg i denna kamp kommer att bli internetkriget. Med den exploderande betydelsen av gränsöverskridande näthandel blir betydelsen av att äga nätet långt större än effekterna av tariffer. Den som kontrollerar nätet kan lätt hindra gränsöverskridande näthandel och vända den till det egna landets fördel. Kina, Ryssland och Iran är exempel på länder som visat vägen i denna fas av kriget. President Trump är säkert också på väg in i denna kamp då han signalerat att han förstått nätets roll i och med hans tidiga upphävande av President Obamas regelverk kring nätneutralitet.

President Trump har låtit USA träda ur många överstatliga organisationer så WTO, som han redan blockerar, ligger på tur. President Xi Jinpings vilja att leva upp till WTO:s regelverk är heller inte synbart stark. I de tuffa tider som väntar för frihandeln och världsekonomin måste någon ta ledningen för att förhindra att stängda gränser och protektionism får fäste. Sveriges roll i kampen för frihandel saknades dock i Regeringsförklaringen 2020. Det gäller att inte låta sig förföras av börsens framåtblickande och slå sig till ro.

Den svenska regeringen måste agera motor för att EU skall ta ledarrollen och rädda WTO när de två största medlemmarna träter. En positiv sida med hjälppaketet från juli månad är att man förhoppningsvis lyckats skapa en enighet inom EU. Låt denna enighet bli till en kraftsamling för att rädda frihandeln. 

Lars Oxelheim

Professor, Institutet för Näringslivsforskning


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?