1515
Annons

Johan Berg: Felaktig svartmålning av Arbetsförmedlingen

REPLIK. Svenskt Näringlivs vd Carola Lemne och chefsekonom Bettina Kashefi vill få fler människor i arbete. I sitt debattinlägg presenterar de fem reformer som ett led i att uppnå detta. Ett av reformförslagen omfattar en nedläggning av Arbetsförmedlingen. Det är ingen direkt nyhet från Svenskt Näringsliv. I samband med Almedalsveckan i somras proklamerade nämligen Lemne om att myndigheten skulle läggas ned.

Johan Berg, arbetsförmedlare i Örebro.
Johan Berg, arbetsförmedlare i Örebro.

I dag kan man konstatera att det finns en väl utbyggd privat marknad för arbetsförmedlingstjänster. Förra året betalades hela 5,4 miljarder ut till privata aktörer som tillhandahöll tjänster inom coachning, utbildning och rehabilitering. En av de största tjänsterna som levereras idag, Stöd och matchning, omfattas dessutom av Lagen om valfrihetssystem (LOV). Jämför man kostnaderna med kostnaderna för hela Arbetsförmedlingens organisation är skillnaden relativt liten. Arbetsförmedlingens förvaltningskostnader uppgick nämligen till 8,2 miljarder kronor förra året.

Dock menar Svenskt Näringslivs företrädare att detta inte räcker. De anser att deras medlemsföretag ska få en större del av kakan än vad de redan har idag. Under Alliansregeringens styre byggdes den privata marknaden ut med coachning- och rehabiliteringstjänster. Svenskt Näringsliv har historiskt sett varit väldigt offensiv i sitt lobbyarbete. De hänvisar då i många fall till Australiens modell för arbetsförmedling. Australien var det första landet i OECD när man 1998 införde en helt privatiserad arbetsförmedling. Svenskt Näringsliv har framhållit modellen som en framgångssaga och menar att en helt privatiserad arbetsförmedling kommer att vara lösningen på utanförskapet i Sverige. Problemet med att jämföra Sverige med Australien är att Australien inte tycks vara ett föregångsland när det gäller att hantera utanförskapet i landet.

Långtidsarbetslösheten är nämligen avsevärt högre jämfört med Sverige och den har ökat med hela 60 procent sedan systemet för resultatersättning till de privata aktörerna reformerades 2009. Landet har därmed inte alls lyckats med det arbetet. Detta trots att Australien går som tåget och inte har upplevt en recession på 26 år. Detta trots att landet har en obefintlig asylinvandring och därmed inte har stått inför de stora utmaningar som Sverige och Arbetsförmedlingen nu står inför i och med den rekordstora asylinvandringen de senaste åren. I dag är mer än hälften av de inskrivna utrikes födda och det är den gruppen som framförallt är eller riskerar att hamna i utanförskap. För övrigt kan IFAU konstatera att offentlig arbetsförmedling faktiskt inte presterar sämre än privata aktörer.

Svenskt Näringslivs lobbyism på området har innehållit en del rena osanningar. Jag har tidigare kritiserat Svenskt Näringslivs vd för att vara dåligt insatt i hur Arbetsförmedlingen fungerar, men då även riktat kritik mot att hon skönmålar privata aktörers resultatförmåga. Det är väl värt att lyfta fram det faktum att Arbetsförmedlingens arbete ger resultat. Extratjänsterna har äntligen fått snurr, 90-dagarsgarantin är uppfylld samtidigt som myndigheten får beröm av både EU-kommissionen och OECD för sitt förbättringsarbete och arbetet med nyanlända.

Hela 90 procent av arbetsgivarna som använder sig av myndighetens tjänster är nöjda. Många arbetsgivare förvånas över de tjänster som kan erbjudas av myndigheten; alltifrån möjligheten att få anordna rekryteringsträffar i Arbetsförmedlingens lokaler eller numera även digitalt till möjligheterna att få ta del av cv-databasen eller få ett urval av arbetssökande från en arbetsförmedlare.

Därutöver svarar svenska arbetsgivare i avsevärt större utsträckning att man har förtroende för Arbetsförmedlingen, jämfört med de arbetsgivare som inte har det. Professor Lars Calmfors, även ordförande i Arbetsmarknadsekonomiska rådet, uttryckte nyligen att Arbetsförmedlingens låga anseende är delvis oförtjänt. Jag är beredd att hålla med.  


Johan Berg, arbetsförmedlare

Läs debattinlägget från Svenskt Näringsliv här.


Är du sakkunnig i en aktuell fråga? Välkommen att sända ditt inlägg till debatt@di.se. Bifoga högupplöst porträttfoto. Textlängd 2.500-6.000 tecken inklusive blanksteg.


Replik: S-jurister har missförstått konceptet liberal demokrati

Det har länge saknats en djupgående debatt i Sverige om den offentliga maktanvändningen och den konflikt som finns mellan lag och folkstyre. Timbros Frida Jansson och Adam Danieli svarar på S-juristernas replik. 

Foto:ERIK JOHNSSON

”Liberal demokrati innebär att juridiken politiseras”. Ungefär så kan man sammanfatta den slutsats som S-jurister drar i sin replik den 29/6, som svar på våra förslag om ökad maktdelning och starkare rättighetsskydd. Vi uppskattar i allt väsentligt S-juristers inlägg, framför allt eftersom det under lång tid i Sverige saknats en djupgående debatt om den offentliga maktanvändningen och den konflikt som finns mellan lag och folkstyre. Tyvärr finns ett antal missförstånd i S-juristernas resonemang. 

Artikelförfattarnas tanke om att den liberala demokratins krav på rättighetsskydd och maktdelning i praktiken innebär att jurister ska avgöra svåra politiska frågor är i grunden felaktig. Den stora frihet som givits domare i länderna som författarna tar upp, har föga gemensamt med konceptet liberal demokrati, där juridik och politik kompletterar varandra. Konstitutioner, den liberala demokratins grund, kanaliserar makt. De skapar förutsättningar för beslut och bör konstrueras för att ge insyn, bidra med tröghet och säkerställa likabehandling mellan medborgare. Men detta ska inte missförstås som att grundläggande politiska avvägningar ska göras av domare. 

Enbart i vissa uppenbara fall, såsom det absoluta förbudet mot tortyr och omänsklig behandling, kan sådana hinder ställas upp. I andra fall bör den offentliga makten istället förses med motvikter och försiktighetsmått. Frågan om hur omfattande yttrandefriheten eller skyddet för privatlivet ska vara måste besvaras av politiker, men varje gång möjligheten att yttra sig eller skyddet för privatlivet riskerar att inskränkas måste särskilda mekanismer till. 

Vi föreslår en rad åtgärder för att stärka maktdelningen och den enskildes rättigheter i Sverige. Det innebär i praktiken att granskningen och förutsägbarheten för mycket långtgående ingrepp i den enskildes rättssfär ska bli bättre. Ett tydligt exempel är vårt förslag om att väsentliga ingrepp i äganderätten ska ha stöd i lag, stiftad av folkvalda, snarare än genom myndighetsföreskrifter. Stora ingrepp från det offentliga är möjligt för politiken att driva igenom, men ska förenas med stor transparens och förutsägbarhet för den enskilde. 

”Även i ett land som Sverige, som inte har någon politisk majoritet för tortyr, sker återkommande överträdelser av Europakonventionens tortyrförbud.”

S-jurister verkar inte heller ta höjd för att politikens beslut inte alltid tillämpas på det sätt som avses. Även i ett land som Sverige, som inte har någon politisk majoritet för tortyr, sker återkommande överträdelser av Europakonventionens tortyrförbud. När det offentliga försummat sitt uppdrag, tar genvägar eller överskrider sitt demokratiska mandat, måste individen ha vissa garantier. 

Vidare verkar S-jurister mena att maktdelning får konsekvensen att juridik och politik blandas ihop. Det är en udda beskrivning, långt ifrån den liberala tanken att lagstiftning och tillämpning faktiskt är olika saker. Maktdelning innebär att institutioner verkar vid sidan av och oberoende av varandra. Politiker dömer inte. Riksbanken och riksrevisionen är oberoende. Beslut på statliga myndigheter får inte beslutas av regeringen. 

Ett exempel på motsatsen, där maktdelningen är för svag och denna sammanblandning faktiskt sker, är den av Socialdemokraterna omfamnade modellen med korporativa domstolar. I exempelvis Arbetsdomstolen sitter socialdemokratiska företrädare, från LO, och dömer enskilda. S-studenters kritik om sammanblandning mellan politik och juridik kan med fördel riktas mot denna institution.

”Det goda kan aldrig konserveras i juridik” skriver S-jurister. Det stämmer. Det viktigaste värnet mot missbruk av den offentliga makten är alltjämt att folkvalda hålls ansvariga i allmänna val. Juridiken kan inte hindra ingripande beslut om människor vill ha dem. Det är heller inte vad liberal demokrati innebär. Däremot kan vi säkerställa att dessa beslut fattas med särskild varsamhet, att tillämpningen av dem sker transparent och att den enskilde ges verktyg när mandatet överskrids. 

 

Frida Jansson

Jurist och rapportförfattare vid Stiftelsen Fritt Näringsliv/Timbro

Adam Danieli

Jurist och rapportförfattare vid Stiftelsen Fritt Näringsliv/Timbro

 


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?