Regeringens sätt att hantera att de målat in sig i ett hörn till följd av det parlamentariska läget och ideologiska skygglappar är inte särskilt snyggt. Jag förfäras verkligen av regeringen och dess utredare som inte drar sig för att på bedrägliga sätt vrida på sanningen för att vinna poänger i debatten om företagens villkor generellt och specifikt om deras roll inom välfärden.
Nu har det hänt igen. Först har Lärarnas Tidning (27/9) skrivit ett reportage om svenska friskoleföretag där de beskriver hur företagen expanderar utomlands ”med hjälp av svensk skolpeng”.
Det är i sig en missvisande beskrivning, bland annat bevisat av hur Academedia ACAD -0,45% Dagens utveckling finansierat sin internationella expansion, men när civilministern uttalar sig i Aftonbladet (28/9) vrider han på uppfattningen av verkligheten ett varv till och säger att ”pengar som skulle gå till svenska skolbarn hamnar i skolor i Saudiarabien och Norge” och att han tycker det är skamligt. Det är samma minister, Ardalan Shekarabi, som tidigare sagt att ”vinst är stöld”.
Nu tycker han, genom ett skevt och missvisande resonemang, att svenska välfärdsbolag inte ska tillåtas exportera sina tjänster. I ljuset av detta kan det vara värt att notera följande:
Kunskapsskolan har varit en del av regeringens egen handelsdelegation i Saudiarabien. Regeringen har alltså uppmuntrat exporten av svensk skola dit. Hur kan regeringen samtidigt tycka att det är skamligt att samma skola gör investeringar där?
Globaliseringsrådet skrev år 2009 en rapport som förordar privat företagsamhet på export inom vård och skola samt påpekar dess positiva effekter. Rapporten skrevs under av bland andra LO, TCO och Saco. Den sistnämnda organisationen representerades av Anna Ekström, numera gymnasieminister.
Om svenska företag exporterar sina tjänster utomlands får det oftast en mycket positiv ekonomisk effekt för svensk ekonomi och svenska skattebetalare – det är ju därför regeringen uppmuntrar svensk export. Är det fel när Skanska investerar utomlands samtidigt som de gör överskott på infrastrukturarbeten i Sverige som skattebetalarna finansierar? Det skulle onekligen vara ett nytt perspektiv på svensk näringspolitik.
Men det största kommunikativa bedrägeriet av dem alla kommer från Ilmar Reepalus välfärdsutredning, som har tagit fram ett förslag där det är meningen att man ska uppfatta att han och regeringen vill tillåta företag att gå med 7 procent i vinst.
Medan förslaget säger att man bara får ha ett överskott som är 7 procent plus statslåneräntan av ”operativt kapital”, vilket är en väldigt egensinnig konstruktion när det gäller tjänsteföretag – många skolor har ett operativt kapital nära noll eller till och med negativt kapital. Det viktigaste kapitalet – medarbetarna och investeringar i deras kompetens – räknas inte in. Eftersom 7 procent av noll är noll är förslaget i praktiken ett vinstförbud.
Revisionsföretaget PWC har tittat närmare på konsekvenserna av förslaget. Bland friskolorna har drygt var femte negativt operativt rörelsekapital och skulle därför tvingas gå med förlust varje år. Fyra av fem fria grundskolor har så litet operativt kapital att de skulle få ha maximalt 1 procents rörelsemarginal (alltså högst 1 procent högre intäkter än kostnader).
På de premisserna tar det minst 300 månader (25 år) att spara ihop till en buffert som motsvarar tre månaders driftskostnader. Det går självklart inte att driva företag på det sättet utan skolorna kommer att behöva läggas ned eller överlämnas till kommunen.
Analysen som regeringen gjort måste vara att det lönar sig att köpa röster genom kommunikativa bedrägerier. Om vi hittar på ett sätt att kalla ingen vinst för 7 procent genom att skruva på de företagsekonomiska definitionerna så får vi väljarna med oss, tycks de resonera. Det må vara så med retoriken i politikens värld.
Men vad som bevisar vår regerings fullständiga ansvarslöshet är att de faktiskt, inom en snar framtid, kommer att lägga fram ett förslag baserat på ovan nämnda Reepalu-utredning. Trots att man genom det draget äventyrar anställningen för tusentals lärare och skolplatserna för hundratusentals elever som valt sin skola.
Det är hög tid att stå upp för mer saklighet i diskussionen om företagens roll i svensk välfärd. Annars riskerar politiken slå in sig på en väg som kommer att drabba svensk välfärd hårt.
Johan Andersson, vd för Mellby Gård, huvudägare i Academedia
Är du sakkunnig i en aktuell fråga? Välkommen att sända ditt inlägg till debatt@di.se. Bifoga högupplöst porträttfoto. Textlängd 2.500-6.000 tecken inklusive blanksteg.
