ANNONS:
Till Di.se
FREDAG 19 JAN Sveriges bästa finanssajt 2017
MENY
START DI TV BÖRS BEVAKNINGAR

Jan Jörnmark: Stadens återkomst, del 2

  • 1. Det är ett Sverige som försvann… Foto: Jan Jörnmark
  • 2. …1960-talets satsningar var enorma … Foto: Jan Jörnmark
  • 3. … och rivningarna blev därefter… Foto: Jan Jörnmark
  • 4. …det finns en skönhet i förfallet… Foto: Jan Jörnmark
  • 5. …det är som resterna av en glömd civilisation… Foto: Jan Jörnmark
  • 6. …man undrar var han flyttat nu… Foto: Jan Jörnmark
  • 7. …sannolikt i Stockholm. På Lidingö är AGAs kontor rivet sedan länge… Foto: Jan Jörnmark
  • 8. ….i styrelserummet beseglades bruksorternas öde. Men nu är allt borta… Foto: Jan Jörnmark
  • 9. …liksom det gamla Continental… Foto: Jan Jörnmark
  • 10. …Skandia har förvandlats till Klarna… Foto: Jan Jörnmark
  • 11. …i Nacka har pappersbruket blivit bostäder… Foto: Jan Jörnmark
  • 12. …och i Värtan har byggkranar skickat skrivbordet till historiens sophög. Foto: Jan Jörnmark

Effektiviteten i ett fritt prisbildningssystem visade sig större än någon kunde ana. Mellan 1995 och 2015 finns det inte ett enda område i Stockholm som tappar befolkning. Skillnaden mot de blodröda kartorna från hyresregleringstiden kunde inte vara större. Bilden är exakt densamma i Malmö och Göteborg, skriver JAN JÖRNMARK, ekonomihistoriker.

Två förändringsvågor ledde fram till 2000-talets samhällsbyggande. Reformerna i skiftet av 1960- och 1970-talen skapade en snedvriden marknad där stöd till nybyggnationer och storskaliga ROT-renoveringar öppnade upp ett statsekonomiskt svart hål. Den starkt subventionerade villamarknaden blev fri men de nedpressade innerstadsmarknaderna reglerades på ett nytt sätt. De allmännyttiga företagen tilläts att bestämma prisbildningen genom bruksvärdet samtidigt som de fick förköpsrätt och lägre räntor än andra ägare.

Den konkurrent som fanns var bostadsrättsombildningar, men allmännyttans särställning höll tillbaka utvecklingen. Nästa reformvåg i början av 1990-talet innebar att subventionerna försvann. Men den fick också andra konsekvenser som i hög grad var oavsedda. Allmännyttans ställning försvagades drastiskt när stöden togs bort vilket också gjorde att hyresmarknaden blev hängande i luften utan verkligt prissystem. 

För bostadsrätterna hände den exakta motsatsen. När de hinder som fanns försvann blev deras tillväxt explosiv vilket skapat en vattendelare för svenska städer: de hade vänt befolkningsmässigt i början av 1980-talet, men utvecklingen accelererade kraftigt kring millennieskiftet. I Stockholmskartorna ser man förändringens dimensioner. Befolkningsutvecklingen innanför tullarna hade vänt när bruksvärdet och den rudimentära bostadsrättsmarknaden klarade av att väcka den törnrosasovande innerstaden. Men takten i förändringen stegrades våldsamt när stöden togs bort. 

Effektiviteten i ett fritt prisbildningssystem visade sig större än någon kunde ana. Mellan 1995 och 2015 finns det inte ett enda område i Stockholm som tappar befolkning när Tobins q vandrade ut utanför tullarna och täckte hela staden. Dynamiken i de närliggande kommunerna var lika stark och Solna och Sundbyberg blev landets absoluta snabbväxare. Skillnaden mot de blodröda kartorna från hyresregleringstiden kunde inte vara större. Bilden är exakt densamma i Malmö och Göteborg där innerstaden och förfallna industri- och varvsområden hamnade i spetsen på tillväxtfaser som ingen av städerna sett likheter med på uppemot hundra år. 

  • Befolkningsutvecklingen i Stockholm 1995 till 2015. Foto:
  • Befolkningsutvecklingen i Göteborg 1995 till 2015. Foto:
  • Befolkningsutvecklingen i Malmö 1995 till 2015. Foto:

Men förändringen är tydligast i Stockholm. Det som utmärker staden är att den har den starkaste omvandlingen och nybyggnationen av bostadsrätter, vilket skapade en elasticitet som inte funnits tidigare på bostadsmarknaden. Från 1995 blev två nya fenomen synliga när det existerande beståndet användes effektivare samtidigt som pendlingen visar tydliga tecken att minska. Det sistnämnda fenomenet är allra mest anmärkningsvärt, för det inträffar i ett läge när sysselsättningen i staden växer på ett rekordartat sätt. 

Allt det här hände också när vi befann oss i det absoluta noll-läge som den tidiga 1990-tals depressionen var. Efterkrigsdecennierna hade dittills dominerats av en tillväxt som byggde på industrier som etablerats i Bergslagen, Småland eller Norrland under industrialismens genombrott. När marknaderna blev fria låg resten av världen öppen för den industrin men redan i slutet av 1950-talet växte problemen i bruksbygderna. Efter recessionen 1966/67 lades gruvor och textilfabriker ned i allt snabbare takt. Krisen djupnade och inflationen kröp uppåt. Under 1970-talet blev den sedan ett okontrollerbart problem som ledde till ständigt större devalveringar. I början av 1990-talet imploderade den alltmer illa fungerande strukturen. 

På ett mycket oväntat sätt blev krisen sedan startskottet till en stark återhämtning. Den nya stadsledda tillväxten analyserades allra bäst av nobelpristagaren Robert Lucas när han använde begreppet ”Jacobs-externaliteter” för de fördelar som städer har, i framför allt starkt konkurrensutsatta ekonomier.

I en drastisk formulering beskrev han att i ”vanlig ekonomisk teori borde städer egentligen inte finnas. Vi har tre produktionsfaktorer – jord, arbete, kapital – och jord är alltid billigare utanför städer”. Följde vi enkel produktionsfaktoranalys skulle alltså nya verksamheter dras mot Bergslagen eller Tiveden där landets bostadspriser är lägst. Uppenbart är det inte så och orsaken till det är att städer ger tillgång till hela kollektivets kunskap och det utbud av tjänster som bara kan skapas i en tät stad. 

Det är den tillväxten som paradoxalt nog i hög grad har kommit att ses som ett problem och en ”bubbla” och som riskerar att försvagas när finansieringen av stadsekonomiernas tillväxt försvåras. Allra dyrast kommer förtätningen av städerna att bli, vilket gör det rimligt att ytterområden börjar växa kraftigt igen. Det kommer inte bara att påverka den dynamik som Lucas beskrivit. Det kommer också att dra med sig stora kostnader när man måste bygga mängder av ny infrastruktur. Om det handlar del tre av den här serien.

Jan Jörnmark, ekonomihistoriker och författare


Läs de andra delarna i Jan Jörnmarks artikelserie här.


Är du sakkunnig i en aktuell fråga? Välkommen att sända ditt inlägg till debatt@di.se. Bifoga högupplöst porträttfoto. Textlängd 2.500-6.000 tecken inklusive blanksteg.