Annons

Jan Jörnmark: När staden dog, del 1

DEBATT. Innanför tullarna i Stockholm försvann halva befolkningen fram till 1980 samtidigt som medelåldern på den kvarvarande befolkningen ökade kraftigt. Stadens ekonomi utvecklades katastrofalt och infrastrukturen användes ineffektivt. Den "bubbla" vi talar om i dag är en sund återhämtning, skriver ekonomihistorikern Jan Jörnmark.

Befolkningsutvecklingen i Stockholm 1942 till 1960.
Befolkningsutvecklingen i Stockholm 1942 till 1960.

De senaste månaderna har en feberliknande priskurva valsat runt i pressen. Den visar hur bostadspriserna skenat sedan mitten av 1990-talet och sägs indikera en prisbubbla på bostadsmarknaden. Mer sällan sägs det att kurvan kommer från ett omfattande arbete som utförts av flera ekonomhistoriker och om man söker sig till källan hittar man en än intressantare graf över bostadsmarknaden. Eftersom de samband som syns där inte är lika enkla har den dock inte uppmärksammats på samma sätt.

Det är typiskt för hela den debatt som pågått de senaste tio åren. Det som sannolikt varit den viktigaste strukturomvandlingen i svensk ekonomi det senaste seklet bortförklaras som en ”bostadsbubbla”. Effekten ser vi början av i den oro som breder ut sig när bubblan eventuellt har skjutits sönder med lika snedvridande kapitalmarknadsregleringar som de vi hade på 1970-talet. Vad den här och de följande artiklarna i serien pekar på är att effekterna av regleringarna kan bli mycket större och mer negativa än någon hittills föreställt sig.

Tar man grafen till utgångspunkt slås man av att det man ser är ett allmänt prisfall på bostäder under en mycket lång tid. Eftersom det verkar vara just ett utdraget prisfall som Riksbanken önskar ställer man sig frågan om den tiden var en lyckoperiod med låg inflation och ”hälsosamma” räntor. Så var det olyckligtvis inte, för det som syns är snarare en djup depression i hela den svenska stadsbyggnadssektorn och slutligen en kraftig återhämtning. 

Det som också syns är att begreppet ”bostäder” är mycket mer heterogent än det som framskymtat i debatten om en ”bubbla”. Eftersom flerfamiljshus var den mest nedtryckta delen är det också tydligt att den utdragna depressionen drabbade innerstäderna hårdast. Villor avviker tidigt medan däremot flerfamiljshus befinner sig i ett utdraget prisfall ända fram till de senaste två decennierna när priserna börjar stiga, framför allt i storstäderna. Bostadsrätter finns tyvärr inte med, men om de gjorde det skulle den uppgången varit än mer markerad och sannolikt kommit ikapp villornas utveckling under 2010-talet. 

Befolkningsutveckling i Stockholm 1960 till 1980.
Befolkningsutveckling i Stockholm 1960 till 1980.

Utvecklingen förklaras av att det mellan 1942 och mitten av 1970-talet råder en total prisreglering på svenska flerfamiljshus, vilket innebar att hyrorna i det äldre beståndet realt föll med några procent varje år. I takt med inflationen gröpte det ur värdet på fastigheterna. Fram till 1969 innefattade regleringen också bostadsrätter och de allra flesta av landets villor. Regleringarnas mest synbara effekter blev att effektivt minska rörligheten i beståndet. Få vill flytta från en bostad som oavbrutet blir billigare eller realt faller i värde. För fastighetsägarnas del eliminerades både förmågan och viljan att underhålla det existerande beståndet av fastigheter.

Under det senaste året har jag och kulturgeografen Patrik Sjöberg tagit fram ett unikt material. Det består av kartor över hur utvecklingen sett ut sedan regleringen infördes. Kartorna visar hur utvecklingen slog i städernas olika delar och med ett så kallat GIS-verktyg har vi också räknat på hur det här destabiliserade städerna. Det har skapat en bild av svensk stadsutveckling som inte funnits tidigare. Materialet ger ett dynamiskt perspektiv på vad som hänt sedan priserna började stiga 1995. I verkligheten är ”bubblan” snarare en period av unikt tunga investeringar i stadsbyggnad vilket också lett till en mycket stark sysselsättningsutveckling i dessa städer. I slutänden har det gjort att vi efter 1990-talskrisen lyckades etablera ett helt nytt tillväxtmönster i landet. 

Som syns av kartorna var befolkningsfallet i Stockholm spektakulärt. Innanför tullarna försvann halva befolkningen fram till 1980 samtidigt som medelåldern på den kvarvarande befolkningen ökade kraftigt. Självklart betydde det att all den infrastruktur som fanns innanför tullarna efter hand utnyttjades i allt mindre grad. Istället växte staden utåt, men efter 1960 kunde inte det hindra fallet från att bli allmänt för hela staden. Det berodde också på att även de nybyggda stadsdelarna som Farsta och Vällingby snabbt började minska i befolkning och åldras eftersom flyttviljan var lika obefintlig där som i innerstan. Med frysta hyror och ingen marknad blev alltid de gamla lägenheterna lite billigare varje år. Istället fortsatte staden att växa utåt och tendensen förstärktes om möjligt än mer av det samtidiga genombrottet för bilismen och de liberaliserade villamarknaden under 1970-talet. Vid den tiden stagnerade inte bara Stockholm utan även närförorterna Solna, Sundbyberg och Nacka. Alla prognoser och planer utgick från att den katastrofala utvecklingen skulle fortsätta.

Befolkningsutveckling Malmö 1960 till 1980.
Befolkningsutveckling Malmö 1960 till 1980.

Malmö och Göteborg uppvisar samma mönster som Stockholm men har också vissa distinkt egna drag. I båda städerna är urholkningen av centrum under 1960- och 1970-talen drastisk och flykten mot förorterna lika påtaglig. Det som syns i centrumförflyttningarna är en förödande cityförsvagning kopplad till ett starkt tryck utåt när den yngre befolkningen drogs mot förorterna. I båda städerna gjordes olika försök att hejda tömningen av centrum. Det mest spektakulära var Kronprinsen i Malmö som var ett typiskt försök att vända sig mot medelklassen genom att bygga ett högt spektakulärt hus med betydligt större lägenheter än det som normalt fanns i hyresbeståndet på 1960-talet. Det demonstrerar framför allt hur litet enstaka symbolhandlingar betyder, för inom några år satte samma uttunning och åldrande in i sådana hus som på andra ställen. Förändringar av den typ som dominerade de genomreglerade decennierna är kollektiva fenomen som bygger på rationella handlingar. 

Befolkningsutveckling Göteborg 1940 till 1980.
Befolkningsutveckling Göteborg 1940 till 1980.

Det var de enorma kostnader som fanns i utglesningsstrategin som drev fram de avregleringar som genomfördes både i slutet av 1960-talet och början av 1990-talet. I två steg skulle det bryta det destruktiva mönstret, men eftersom det som hände framför allt i den andra avregleringsfasen var en process på extrem mikronivå har analysen av vad som egentligen hände i hög grad skymts av en högljudd debatt om olika ”bubblor”. Artikeln i torsdagens tidning återkommer till detta. 

Jan Jörnmark, ekonomihistoriker och författare


Läs Jan Jörnmarks andra artiklar i serien här.


Är du sakkunnig i en aktuell fråga? Välkommen att sända ditt inlägg till debatt@di.se. Bifoga högupplöst porträttfoto. Textlängd 2.500-6.000 tecken inklusive blanksteg.

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Innehåll från Malmö stadAnnons

”En subkultur som blivit en miljardindustri”

Den omsätter lika mycket som den svenska exporten av järnmalm och har därmed blivit en av Sveriges basnäringar. Spelutvecklingsbranschen har utvecklats till en miljardindustri. Dess epicentrum ligger i Malmö.

– Att branschen lockar hit människor från världens alla hörn är tack vare Malmös internationella atmosfär, säger Peter Lübeck på Game Habitat.

Det är lätt att starta, utveckla och etablera företag i Malmö. Läs mer om näringsliv et i Malmö här. 

Avatar, Tom Clancy´s The Division, James Bond och Sayonara Hearts. Några av världens största och mest kritikerrosade spel är skapade av spelutvecklingsbolag som alla har kontor i Malmö. 

Hur kommer det sig att Malmö blivit ett globalt nav inom den här framgångsindustrin? 

Flera faktorer spelar in, menar Peter Lübeck. Han är vd för intresseorganisationen Game Habitat, vars syfte är att skapa bästa möjliga förutsättningar för spelutvecklingsindustrin i södra Sverige att fortsätta växa och utvecklas. 

Massive Entertainments flytt från Ronneby till Malmö i början av 2000-talet gjorde avtryck på flera sätt, konstaterar Peter Lübeck.

– Nordic Game Conference, Europas ledande spelutvecklarkonferens, startades kort därefter och har sedan dess anordnat årliga sammankomster i Malmö. Några år senare slog The Game Assembly upp dörrarna i stan. Idag rankas skolan som en av de tio främsta utbildningarna i världen inom spelutveckling. 

I stort sett alla som gått utbildningen erbjuds arbete efteråt.

”Massives framgångar har banat väg”

Allt sammantaget gjorde att den globala spelutvecklingsbranschen fick upp ögonen för Malmö. Sedan dess har det rullat på, i en otrolig tillväxttakt. 

– Massives framgångar har banat väg för en mängd etableringar av medelstora spelföretag, som Sharkmob och Avalanche Studios Group. Dessutom finns en uppsjö av små så kallade indies, fåmansföretag, som är nischade inom särskilda områden och som besitter stor konstnärlig och artistisk förmåga. 

Peter Lübeck fortsätter:

– Idag har vi skapat ett ekosystem av olika aktörer och studior som omsätter 2,5 miljarder. I Malmö finns idag 75 bolag med anställda från 66 olika nationaliteter.

Att Malmö fortsätter locka globala talanger inom spelutvecklingsindustrin – och som väljer att stanna här – handlar om stadens unika fördelar, säger Peter Lübeck. I dagarna släppte föreningen en undersökning som har analyserat hur de som arbetar inom spelutveckling trivs inom såväl sin bransch som i regionen. Svaren är entydiga.

– I stort sett alla uppger att Malmö är en stad som är lätt att etablera sig i. Här är folk öppna och trots att det är en liten stad, globalt sett, finns ett kulturellt utbud som kan mäta sig med vilken global storstad som helst. De är nöjda med branschen, men ännu mer nöjda med att leva och verka just här.

Kommunalrådet närvarade

Stadens engagemang i branschen tror Peter Lübeck också är en bidragande orsak till att tillväxttakten i Malmö varit så stark.

– Jag minns inför starten av vår förening, Game Habitat. Redan på vårt första möte med staden närvarade Malmös högsta kommunalråd, Katrin Stjernfeldt Jammeh. Det sa mycket tyckte jag, att staden på riktigt är intresserad av att förstå och skapa goda förutsättningar för nya näringar att etablera sig här. 

– Den levnadsstandard som finns i Malmö hade varit svår att uppnå i vilken europeisk storstad som helst, då Malmös bostadspriser ligger på helt andra nivåer än exempelvis Stockholms, Köpenhamns eller Londons, förklarar Peter Lübeck.

Stockholm är i absoluta tal räknat, fortfarande en större spelstad än Malmö, säger Johanna Nylander, analyschef på Dataspelbranschen. Men Malmö har vuxit enormt som spelhubb de senaste åren. 

– Malmö är ett minisverige i vilken typ av spel och bolag som finns och produceras. Det är många av Stockholmsbolagen som har kontor i Malmö. Det finns också utländska bolag som valt att lägga sitt Sverigekontor i Malmö, som IO Interactive, säger hon.

Johanna Nylander, analyschef på Dataspelbranschen.
Johanna Nylander, analyschef på Dataspelbranschen.

Närheten till The Game Assemblys spelutbildning är en annan stark dragningskraft för Malmö, menar hon.

– I kursplanen ingår praktik och det är vanligt att man får jobb på samma plats direkt efter examen. 

Därför ser hon inga mörka moln framåt trots att Sverige går in i en lågkonjunktur. 

– Jag har svårt att se att vi skulle tappa i branschen, kanske att ökningen går lite långsammare och att bolagen blir mer försiktiga i sina satsningar, jag är övertygad om att det kommer vara fortsatt stor efterfrågan på kompentent personal. Människor vill ha nya spelupplevelser, på det sättet är det en konjunktursäker bransch.

Se Game Habitats film om spelstaden Malmö här 

Allt fler människor och företag söker sig till Malmö – läs mer om näringslivet här 

 

 

 

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med Malmö stad och ej en artikel av Dagens industri

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera