Ärendet med Preems utbyggnad av raffinaderiet vid Brofjorden på västkusten är – förutom en juridisk fråga - kopplat till en av världens genom tiderna mest omfattande och efterfrågade miljöåtgärder: sänkningen globalt av svavelhalten i fartygsbränsle efter beslut av FN:s maritima miljöorgan IMO för några år sedan. En åtgärd som kan rädda 570.000 liv per år enligt IMO och stoppa en mycket omfattande naturförstörelse. Vi måste samtidigt konstatera att Preems ökning av företagets koldioxidutsläpp är synnerligen omfattande och kommer att bli den största punktkällan i landet om utbyggnaden genomförs.
Om projektet stoppas innebär det att regeringen bidrar till en mycket negativ lösning – man stimulerar att utsläppen från fartyg till luft till 100 procent i stället förs ned i havet. Genom att restprodukten Bunker C-olja från raffinaderierna fortsätter att vara huvudbränsle för fartygen som då väljer den billigaste ”reningsmetoden”: tvätta med havsvatten och sedan spola ned alltihop inklusive alla föroreningar i havet.
”Över en natt” – från den 1 januari 2020 - kommer ett utsläpp av svavel som motsvarar i storleksordningen 5–6 gånger EU:s totala landbaserade utsläpp av svavel till luft att elimineras genom IMO:s beslut. Även utsläppen av cancerogena partiklar kommer att minska kraftigt. Det Preem vill göra – av marknadsskäl - är en av de viktigaste åtgärderna i sammanhanget, att rena ”vid källan”. Preem tar fram ett renare bränsle, alltså ”plockar ur” svavlet ur den restolja som används som fartygsbränsle (bunker C) och göra om den till lågsvavlig lågaromatisk bensin och diesel, varav en del kan bli fartygsbränsle.
Att Preemraff vid Brofjorden är ett av de raffinaderier som har Europas högsta avsvavlingskapacitet är säkert okänt för många. Totalt kommer Preem att avskilja 150.000 ton svavel per år – som annars skulle förorena luft och miljö – och i stället sälja det som prima råvara för tillverkning av svavelsyra. En klockren cirkulär åtgärd, som dessutom minskar uttaget av den ändliga råvaran svavel. Denna mängd svavel motsvarar nästan dubbla Skandinaviens landbaserade utsläpp av svavel. Inte en enda debattör verkar känna till detta faktum.
Utsläppen från Preems två raffinaderier på västkusten av koldioxid, kväveoxider och svaveldioxider är 20, 70 respektive 90 procent lägre per producerad enhet än motsvarande medelraffinaderi i Europa.
Även på vattensidan har Preem betydligt lägre utsläpp än övriga 89 raffinaderier i Europa. Därför har just Preemraff de bästa förutsättningarna från miljösynpunkt inom hela EU att bygga en ”omvandlingsanläggning” för restolja. Fler raffinaderier borde följa Preems exempel med avancerad teknik.
Det kan också konstateras att Preem var ett av de första oljebolagen som började producera förnybara fordonsbränslen med tallolja från skogsindustrin som råvara. Nyligen gick man ut med att man siktar på att helt ersätta råolja med skogsavfall och andra förnybara råvaror. Även när det gäller den egna fartygstrafiken har företaget varit en föregångare ifråga om miljökrav. Företaget driver dessutom ett projekt om att avskilja 30 procent av raffinaderiets utsläpp av koldioxid genom koldioxidlagring med driftstart 2025.
Är det därför kanske så att fördelar överväger nackdelar med den aktuella utbyggnaden – om man ser till fler miljöaspekter än bara klimatet?
Christian Azar, professor i energi och miljö på Chalmers och tidigare engagerad i FN:s klimatpanel menar att Preems utsläpp av koldioxid med fördel kan regleras via EU:s system för handel med utsläppsrätter. Det innebär att företaget måste köpa utsläppsrätter av någon annan, som då måste minska sina utsläpp. Därmed blir EU:s totala utsläpp av koldioxid oförändrat. Även detta tycks vara svårt att förstå och diskutera i den svenska debatten.
Det är också märkligt att Miljöpartiet och miljöminister Isabella Lövin i detta sammanhang uppträder oerhört nationalistiskt. En utbyggnad av Preem försämrar visserligen vårt nationella svenska resultat och statistik – men ger en klart positiv förbättring inom EU och globalt.
Göran Värmby, företagsrådgivare, tidigare miljöchef i Göteborgs stad och tidigare styrelseledamot i Greenpeace
