Identitetspolitik öppnar avgrund för företagen

DEBATT. Näringslivets aningslöshet om identitetspolitiken har bidragit till att de som motsätter sig företagsamhetens grundidéer har fått flytta fram sina positioner. 

Foto:HENRIK MONTGOMERY

Det politiska landskapet i västvärlden har förändrats radikalt under de senaste decennierna. Höger/vänster-dimensionen i politiken har komplicerats med nya spänningsfält som ibland kallats för kulturdimensionen och ibland GAL/TAN-dimensionen. Näringslivet, som av förklarliga skäl inte alltid kan orientera sig i politikens och ideologins landskap, har blivit mer desorienterat och vilset. Där varningsklockorna borde ringa för näringslivet har man i stället varit naiv och sådant sällskap som man borde akta sig för, har man aningslöst välkomnat. 

Identitetspolitik och den så kallade antirasismen är ett sådant område där aningslösheten har bidragit till att de som motsätter sig företagsamhetens grundidéer har fått flytta fram sina positioner. Identitetspolitik är en radikal och antiliberal ideologi som blivit ett dominerande förhållningssätt i stora delar av det politiska fältet i Nordamerika och Europa. Anslaget är att olika förment missgynnade grupper ska få upprättelse genom grupprepresentation i olika sammanhang.

Rimliga krav på likabehandling på individuell nivå (t ex allas likhet inför lagen) omvandlas till en oändlig uppdelning av medborgarna i diverse grupper som påstås vara missgynnade och som ska kompenseras genom kvoter, särbehandling och andra förmåner, vilket ofta medför diskriminering av individer som tillhör de grupper som man hävdar måste stå tillbaka.

Marknadsekonomi har av flera anledningar varit mänsklighetens mest framgångsrika ekonomiska system. En är att marknaden främjar meritokrati och icke-diskriminering. Det innebär givetvis inte att diskriminering, grupptänkande och trångsynthet inte förekommer i marknadsekonomiska samhällen. Men marknadens inneboende kraft främjar icke-diskriminerande beteenden. Vill man tjäna pengar bäst och mest kan man inte ägna sig åt diskriminering och trångsynthet. Det är ingen slump att starkt konkurrensutsatta verksamheter som t ex underhållning och idrott och på senare tid nya branscher som IT-sektorn uppvisar en stor mångfald.

Av samma skäl är framväxten av identitetspolitiska insatser där man vill gynna grupper av människor på grund av verkliga eller påhittade orättvisor en hämmande utveckling för marknadsekonomin och för samhällets utveckling mot ökat välstånd.

Näringslivets aningslöshet har bidragit till att denna typ av strömningar har inträtt i företagsvärlden.  Under vintern har vi fått två exempel på hur detta tankemönster håller på att omvandlas till härskande inställning högst upp i näringslivet. I slutet av förra året meddelade börsoperatören Nasdaq att de vill ha amerikanska finansinspektionens tillstånd att ställa mångfaldskrav på börsbolagen. Nu ska varje styrelse, för att få vara noterad på den eftertraktade börsen, inte bara ha styrelsemedlemmar av bägge könen. Minst en styrelseledamot ska vara gay, bisexuell, trans eller queer. Alternativt kan denna inkvoterade ledamot representera en etnisk minoritet. 

I januari meddelade även världens största kapitalförvaltare Blackrock att de som del av hållbarhetsarbetet kommer ställa krav på etnisk och könsmässig mångfald i bolagsstyrelser som de investerar i – runtom i världen, inklusive Sverige. Reaktionerna från resten av näringslivet har antingen varit hyllande (Di 1/2) eller kritiska till att Blackrocks ambitioner inte upprätthålls effektivt nog (Di 25/1), vilket visar att man antingen är helt vilsen eller att fegheten bedrar visheten. 

Bortsett från bisarra inslag i den typ av förslag där man ska behöva granska människors sexuella läggning och högst privata preferenser, går hela ansatsen emot det som är marknadsekonomins och det öppna samhällets överlägsenhet, nämligen betoningen på individen och på dugligheten. 

De identitetspolitiska ingreppen bygger på föreställningen att de västerländska samhällena är djupt präglade av rasism, kvinnoförtryck och diverse diskriminering. Sanningen är att vi lever i världshistoriens minst diskriminerande, mest jämställda och mest toleranta civilisation hittills. Inte nog med att människors likhet inför lagen är fast förankrad i alla västerländska samhällens rättssystem. Det finns en sund intolerans mot diskriminerande beteenden djupt rotad i de flesta delar av vårt samhälle. 

När identitetspolitikens portar öppnar sig finns inget slut. En man med afrikansk bakgrund kan invända mot att en kines eller arab ska representera honom i en styrelse eller ledning. En lesbisk kvinna kan känna sig än mer kränkt av att en manlig transvestit ska representera hennes kvot i ledningen. Äldre kan känna sig åsidosatta av unga och humanister kan inte representeras av jurister. Vi står därmed inför en bottenlös avgrund utan utrymme för individuell duglighet och meritokratiskt tänkande. 

Jakten på diskriminering och förtryck sätter tyvärr långtgående destruktiva avtryck i den yngre generationen. Går man omkring som ung kvinna, som HBT-person eller person med invandrarbakgrund och ser sig själv som ett offer för diskriminering finns inte mycket energi och rum kvar för skapande och byggande. Hat och hämndbegär mot verkliga och påstådda privilegierade grupper får fotfäste och legitimitet. Exemplen är många. Att man kan uttrycka öppet hat mot den vita heterosexuella mannen under Prideveckan eller att unga invandrare ser någon sorts legitimitet i förnedringsvåld mot etniska svenskar är bara några exempel. 

I den verksamhet som jag är VD och huvudägare för har vi inte arbetat för att uppfylla olika kollektivistiska kvoter. Att huvudägarna har iransk bakgrund, styrelseordföranden råkar vara turk, finanschefen är från Island medan alla verksamhetschefer är etniska svenska kvinnor är ett utfall av att vi söker personer som lämpar sig bäst för uppdraget. De sexuella preferenserna har vi inte haft anledning att undersöka närmare. Vi söker talang och utfallet blir mångfald. Inte alltid i form av kön och etnicitet utan utbildning, personlighetsdrag med mera.  Det är vad fri företagsamhet handlar om. Det är vad marknadsekonomin mår bäst av. 

 

 

 

 


Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder Dagens industri möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten. De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till di.se. Dagens industri granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen di.se. Läs mer om kommentering här.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?