1515
Annons

Hyresgästföreningen: Ge bostadsbolagen statliga topplån

REPLIK. Hushållens skuldsättning oroar och ränteavdragen för bolån har spelat ut sin roll. Så långt är jag överens med Robert Boije (Di Debatt 14/3). Men vill vi hitta orsaken till dagens höga privata skuldsättning är det varken kring ränteavdragen eller efterkrigstidens pris- och hyresreglering vi ska leta utan i frågan om finansiering. Det perspektivet missar Robert Boije.

Martin Hofverberg, Hyresgästföreningen.
Martin Hofverberg, Hyresgästföreningen.Bild:Kristian Pohl

Fram till 1993 hade vi en omfattande statlig bostadsfinansiering med en kombination av förmånliga lån, räntebidrag och olika former av direkta stöd. Som ett resultat hade vi mellan 1975 och 1993 ett bostadsbyggande på i genomsnitt 47.000 färdigställda bostäder per år.

Efter 90-talskrisen monterades den statliga bostadspolitiken ned. Bostadspolitiken skulle inte längre belasta statsbudgeten i samma utsträckning. Finansiering skulle ske på marknadens villkor och hushåll och företag skulle stå för risken. Vad som hände sen är historia. Nyproduktionstakten störtdök, bostadsbristen tilltog och hushållens skulder växte lavinartat. Antalet färdigställda bostäder mellan 1994 och 2017 har i genomsnitt legat på 24.000 per år. Det som har byggts har dessutom blivit allt dyrare, i relation till inkomster och prisutvecklingen på andra områden.

I den lågräntemiljö vi vant oss vid sen många år tillbaka måste staten hitta andra former av begränsningar på kreditgivningen. Det är i det ljuset vi ska se amorteringskrav, skuldkvotsbroms och bolånetak. Ändå kan EU-kommissionen konstatera att Sverige fortfarande sticker ut med vår låga amorteringstakt, våra korta bindningstider på bolån och följaktligen höga skuldsättning.

Men Sverige sticker ut på ett annat område också. Sedan 1994 har vi ett med jämförbara länder lågt statligt risktagande för bostadsbyggande. Detta manifesteras i ett finanspolitiskt ramverk för staten, balanskrav på kommunerna och allmännyttiga bostadsbolag som finansieras med eget kapital från verksamheten och marknadsmässiga lån som vilket privat bolag som helst. Det finns en rationalitet bakom varje enskilt beslut, men när alla inblandade räknar investeringar på marginalen och skyr vakanser som pesten, blir utfallet därefter. Staten vill snarare än att skuldsätta sig, betala av ytterligare på den låga skulden, kommunerna vill maximera intäkter från mark, vilket bland annat inbegriper att planlägga mindre än behovet i syfte att hålla uppe priser, och bostadsbolagen vill få allt uthyrt till en affärsmässig avkastning.

Åtminstone en av dessa aktörer, förslagsvis staten, behöver bryta med den här logiken om bostadsbyggandet ska upp på en nivå som tillgodoser behoven. Ett sätt att göra det på är att i den stundande lågkonjunkturen erbjuda förmånliga topplån till bostadsföretag som bygger och investerar. Lågkonjunktur är annars en signal till att sänka byggandet, vilket visar sig i högre avkastningskrav på grund av högre risk. Det är synd, eftersom lågkonjunktur också medför lägre fastighetsvärden och fler lediga resurser i ekonomin, omständigheter som borgar för ett byggande till lägre kostnader och priser. En statlig intervention i form av förmånliga lån skulle kunna hålla uppe byggandet och därmed på sikt föra oss till en mer anständig pris- och hyresnivå på bostadsmarknaden. Om övrig finansiering sker på marknadens villkor i form av banklån undviker vi dessutom överflödigt byggande på orter där det några år senare behöver rivas.

Det är i det här perspektivet jag gärna möter Robert Boije för en bredare diskussion om orsak och konsekvens av dagens höga skuldsättning hos hushållen.


Martin Hofverberg, chefsekonom Hyresgästföreningen


Läs Robert Boijes debattinlägg här.

Läs svar från Robert Boije här.

Är du sakkunnig i en aktuell fråga? Välkommen att sända ditt inlägg till debatt@di.se. Bifoga högupplöst porträttfoto. Textlängd 2.500-6.000 tecken inklusive blanksteg.

Innehåll från AccountorAnnons

Planering minskar fastighetsägares administration

Fastigheter med många bolag i koncern har ofta kapacitetsutmaningar på våren. Kompetenskraven för att hantera ränteavdragsbegränsningar eller skatteoptimera fastigheterna är höga. Har du haft det tufft i vår, börja planera hösten redan nu.

Anna Rosengren, Senior advisor på Accountor där hon hjälper många fastighetsbolag med ekonomiarbetet, har följande tips för din planering.

– Se över kompetensbehovet för administrationen under året. Utöver det vanliga ekonomiarbetet, planeras förvärv, omstruktureringar eller fusioner? Kartlägg företagets tillgängliga resurser och kompetens. Komplettera dina resurser med experthjälp vid tillfälligt svårare transaktioner. Se över dina ekonomiska flöden. Automatisera de ekonomiska flödena. Säkerställ att företaget gör rätt gällande hanteringen av moms och ränteavdragsbegränsningar, skatteoptimeringen av fastigheterna eller Inkomstskattprocessen. Här kan fastighetsbolaget och koncernen spara mycket pengar, så är du osäker kan det vara kostnadseffektivt att ta hjälp. 

Rätt kompetens för alla tillfällen är en utmaning för många

– Att ha en egen momsspecialist, en skattespecialist och en koncernspecialist går oftast inte att motivera för ett fastighetsbolag. Men vi har det på Accountor. Jag och mina kollegor gör endast detta för olika fastighetsbolag, vi är därmed spetsigare i vår kunskap än personer som är allmänkunniga inom ekonomi. Det är vårt jobb att alltid vara uppdaterade på alla nya regler inom t ex momsområdet och se till att våra kunder använder reglerna på det för dem mest förmånliga sättet, säger Anna. 

Accountor försöker ständigt förändra processerna till det bättre och ligger i framkant gällande automatisering av flöden. De ser till så man arbetar effektivt med sin ekonomi. 

– Många företag tycker att de har en effektiv process och är ganska digitala. Men jag har sett att vi ofta kan göra stor skillnad genom att göra ytterligare effektiviseringar. Många fastighetsbolag är dessutom för små för att ha både de effektivaste processerna och de bästa systemen. När vi samarbetar kan de följa med på våra system och utarbetade processer och får på så sätt en liknande position som större fastighetsbolag. Vi har specialistkompetens och ger gärna råd och stöd till våra kunder i komplexa frågor. Vi är t ex bra som stöd vid förvärv och försäljningsprocesser. Till de fastighetsbolag som haft det svårt att hinna med årshanteringen på våren vill jag avsluta med att säga: Oavsett om det är för ett specifikt tillfälle, eller en större del av arbetet, lämna bort dessa arbetsuppgifter till experter, så kan du ägna er åt annat. 

Läs Accountors information till fastighetsägare här. 

Om Accountor:
Accountor är en av norra Europas största fullservicebyråer inom ekonomi, lön och HR. I Sverige stöttar 300 anställda på 8 orter företag med tjänster som innebär trygghet, avlastning, rådgivning, långsiktighet och tillfälle att utvecklas. Accountor har specialistkompetens inom fastighetsekonomi och hjälper företag till en mer effektiv ekonomi och effektivare processer.

Läs mer om Accountors tjänster här. 

Mer från Accountor

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med Accountor och ej en artikel av Dagens industri

Debatt: Värna den svenska modellen, låt friskolorna ta ut vinst

Socialdemokraterna borde värna den svenska modellen med en skola som är tillgänglig och kostnadsfri för alla , skriver entreprenören Dan Olofsson, appropå Socialdemokraternas hållning i frågan om att ta ut vinst i skolan. 

Foto:Jenny Leyman

Statsminister Magdalena Andersson sa nyligen följande till ombuden på Lärarnas riksförbunds årsmöte: ”Målet för aktiebolag är att skapa vinst. Det står inget där om elevers lärande och likvärdighet och att svenska barn har rätt till en bra utbildning”.

Med detta tycks Magdalena Andersson mena att det enda som styr privata aktiebolag är att prioritera vinst på bekostnad av allt annat. Men är det verkligen så?

Betyder det inget att en privat skola behöver nöjda elever och föräldrar för att kunna fortsätta att driva sin skola? I annat fall får de ju inga elever.

Betyder det inget att lärare under många år tycker att skolledningens fokus på kvalitet och pedagogisk utveckling är större hos privata skolor än hos kommunala?

Betyder det inget att också privata skolor har att följa skollagen, skolmyndigheternas direktiv och läroplaner? Det är ju här samhället formulerar kraven på skolor, inte i aktiebolagslagen.

Med sitt uttalande tycks Magdalena Andersson vilja skapa en bild av att privata skolor som drivs i aktiebolagsform inte omfattas av samhällets krav på skolor och inte heller har ett intresse av nöjda elever och föräldrar. Enda intresset är vinsten.

Så är det självfallet inte. Vinst över tid är ett resultat av att man skött verksamheten bra och genom att den stora merparten av vinsterna i privata skolor stannar kvar i verksamheten fås resurser till utvecklingen framåt.

Vidare ställde Magdalena Andersson frågan:

”Varför ska vi betala utländska riskkapitalister som driver svenska skolor och ger dem ersättning för uppgifter som de inte har, det är ju helt orimligt.”

Denna frågeställning rymmer en rad felaktiga utgångspunkter. Fristående skolor får i dag en lägre skolpeng än kommunala skolor och denna skolpeng går till den enskilda skolan.

Vi betalar inte utländska riskkapitalister någon särskild ersättning för uppgifter de inte har. Magdalena Andersson försöker få folk att tro att stora belopp av skattebetalarnas medel försvinner till utländska riskkapitalister. Detta ska uppenbarligen vara det stora problemet i skolan. Det är inte sant.

I grova drag är det så att vi skattebetalare tillför ca 300 miljarder kronor per år till skolan. Av detta går 0,1 procent, dvs ca 300 - 400 Mkr, i utdelning till ägarna för att de tillhandahållit kapital för skolornas utbyggnad, huvudmannaskap och ofta också pedagogiska koncept för verksamheten. Också staten vill ha avkastning från de investeringar staten gör i sina bolag, så detta är inga konstigheter och nivåerna är inte på något sätt anmärkningsvärda för de privata skolorna.

Av dessa 0,1 procent i utdelning är det endast en liten bråkdel, vi talar om storleksordningen en tiondels promille av den summa vi skattebetalare tillför skolan, som går till utländska riskkapitalbolag i utdelning. Vi vet också att det ofta är pensionsförvaltare som investerar i riskkapitalbolagens fonder, och vi kan inte begära att pensionsspararna inte ska ha rätt till någon avkastning.

Så det är denna tiondels promille som enligt Magdalena Andersson är det stora problemet i svensk skola.

Alla som värderar dessa storleksordningar inser att det är nonsens. I stället är det så att de ständiga attackerna på de privata skolorna är till för att Socialdemokraterna inte vill ha valfrihet och att föräldrar inte ska ha ett inflytande över vilka skolor deras barn ska gå i. Alltså en klassisk konflikt mellan en frihetlig och en kollektivistisk politik.

Socialdemokraterna tillämpar sin gängse taktik att skylla på någon annan i stället för att inse sina egna misslyckanden i skolan under de senaste åtta år de regerat. Exempelvis är det för mig obegripligt att vi inte verkställt att den genomsnittliga betygsättningen i en klass direkt ska styras av externt rättade nationella prov. Det skulle ju ta udden av frågan om betygsinflation.

Den frihetliga politiken brukar ibland kritiseras för att plånboken styr. Det fina med den svenska skolpolitiken är att just detta inte är fallet. Flickan från ett förortsområde präglat av gängkriminalitet har samma möjligheter och rättigheter, som pojken från välbärgat område, att välja skola. Det är viktigt att alla får fullödig information om dessa möjligheter.

Friskolorna har varit det självklara valet och i många fall räddningen för de ca 300 000 elever som för närvarande går i en grund- eller gymnasieskola med denna driftsform.

Friskolor finns över hela världen men för att gå i dessa får föräldrarna betala dyrt.

Ett statligt beslut om vinst- eller utdelningsförbud för friskolor är likartat med statlig konfiskation av privat ägande. Som rättsstat har vi ett skydd för äganderätten, och ett sådant beslut torde leda till skadestånd på tiotals miljarder kronor och att många av våra bästa och mest uppskattade skolor avvecklas.

I stället för detta resursslöseri borde Socialdemokraterna tillsammans med andra partier värna den svenska modellen som är tillgänglig för alla utan kostnad för föräldrarna, och bidra till att den utvecklas för att kunna fortsätta hjälpa elever till en bättre skola.

Ibland kan man få höra en trosviss Socialdemokrat säga att vi ändå kan ha valfrihet även om vi får bort de privata skolorna. Det påminner mig om massproducenten av bilar Henry Ford, som en gång sa att Du får vilken färg du vill på bilen, bara den är svart.

Dan Olofsson

Entreprenör

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera