1515
Annons

Hökmark: Verklighetsfrånvänt om optimala valutaområden

SLUTREPLIK. Pär Österholm hävdar i en replik (17/9) på min artikel om varför Sverige bör vara med i eurosamarbetet, att de myter som används mot euron – och som jag argumenterar emot – inte kan avfärdas som myter. Hans replik understryker dock mina poänger.

EURON. Inte ens Sverige är ett optimalt valutaområde. Därtill täcker den amerikanska dollarn in vitt skilda marknader – inte bara i USA utan också utanför. Det optimala valutaområdet är som den heliga Graal. Många talar om det men få kan hitta det, skriver Gunnar Hökmark i en slutreplik.
EURON. Inte ens Sverige är ett optimalt valutaområde. Därtill täcker den amerikanska dollarn in vitt skilda marknader – inte bara i USA utan också utanför. Det optimala valutaområdet är som den heliga Graal. Många talar om det men få kan hitta det, skriver Gunnar Hökmark i en slutreplik.Foto:PONTUS LUNDAHL / TT

En myt som jag åberopade och som används för att avfärda ett svenskt medlemskap är den om det optimala valutaområdet. Konkret brukar man säga att Sverige inte ska gå med eftersom eurozonen inte utgör ett optimalt valutaområde.

Men som Österholm själv konstaterar finns det ingen enstämmighet om vad ett optimalt valutaområde är. Det gör att det blir ett mytiskt drag kring detta argument eftersom det inte finns någon som egentligen definierar det optimala valutaområdet.

Sverige är det till exempel inte. Stålets, vattenkraftens och skogens ekonomier skiljer sig från tjänstekonomierna i våra storstäder och Mellansveriges avancerade verkstadsindustri.

Och den amerikanska dollarn täcker in vitt skilda marknader, inte bara i USA, utan också utanför. Det optimala valutaområdet är som den heliga Graal. Många talar om det men få kan hitta det. 

Österholm för dock resonemanget vidare och pekar på kriterier som brukar anges för optimala valutaområden, som arbetskraftens rörlighet, där han menar att olika språk är ett hinder för arbetskraft att flytta inom området.

Som med så många argument ligger det något i det, men inte tillräckligt.

Den svenska arbetsmarknaden präglas av många som flyttat hit. Och det är inte språkbarriärer som i första hand försvårar för dem – sådana har inte hindrat polacker, letter, britter eller italienare att etablera sig här – utan framför allt utomeuropeiska invandrares jämförelsevis låga utbildningnsnivåer. 

Österholm håller till slut också med om att det finns få optimala valutaområden men menar likväl att jag har fel att föreställningen om ett optimalt valutaområde som argument mot euron inte håller. Så vad var felet?

Österholm håller med mig om att osäkerheten kring växelkursen skapar problem men menar samtidigt att det vore ett större problem att då vara med i en stor valuta.

Det är svårt att ta till sig som argument eftersom en stor valuta dels är stabilare och i vårt fall gemensam för den inre marknad som är avgörande för svensk ekonomi. Myten om att vi klarar oss bättre utanför euron överlever inte den verkligheten. 

Gunnar Hökmark, ordförande för tankesmedjan Frivärld och tidigare Europaparlamentariker

Läs tidigare inlägg:

Sverige behöver euron 

Professorn: Hökmark har fel om ”euromyter” 

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Debatt: Hyrorna i Stockholm behöver höjas med 9,5 procent

Onsdag 28 september 2022 startar den största samlade hyresförhandlingen i Sverige, ramavtalsförhandlingen för Stockholm. Hyrorna måste höjas rejält - i Stockholm handlar det om en höjning med 9,5 procent från den 1 januari 2023, skriver företrädare för Fastighetsägarna Stockholm. 

I dag inleds Sveriges största samlade hyresförhandling om ett ramavtal för nästa års bostadshyror i Stockholm. Förhandlingen berör direkt nästan 100 000 hushåll i huvudstaden, men i förläningen handlar det om hyresnivåerna i hela Stockholmsregionen. För första gången ska dessa förhandlingar utgå från en modell som bostadsmarknadens parter tagit fram tillsammans. Det är en modell som gör att hyresgästerna inte drabbas fullt lika hårt som många andra hushåll, eftersom hyresvärdarna själva får bära stora delar av kostnadsökningarna. Trots det behöver hyrorna behöva höjas mer än vad vi vant oss vid. I Stockholm handlar det om en höjning med 9,5 procent från den 1 januari 2023. 

Den ekonomiska verkligheten har förändrats snabbt, radikalt och brutalt. Stigande räntor, hög inflation och ett krig i vår del av världen innebär att kostnaderna ökar för alla, både företag och hushåll. Det finns tyvärr heller ingenting som pekar på att de stigande priserna i samhället är ett snabbt övergående problem. Konsumentpriserna är i dagsläget nio procent högre än för ett år sedan. För bygg- och producentpriser handlar det om ökningar med 15 till 25 procent. Det väsentligt höjda ränteläget innebär i praktiken att många fastighetsägare behöver hantera tresiffriga ränteuppgångar.  

I denna nya verklighet inleds nu förhandlingarna om nästa års justering av hyrorna i landets lägenheter. Vi har stor respekt för de förhandlingar som stundar och är mycket tacksamma att bostadsmarknadens parter – Hyresgästföreningen, Sveriges Allmännytta och Fastighetsägarna – enats om en ny, kostnadsbaserad modell där vi har en samsyn om vilka faktorer som ska vara styrande. Samsynen kring grunderna är en styrka, även om modellen nu sjösätts under utmanande omständigheter.   

Om modellen bara hade tagit hänsyn till årets kostnadsutveckling, skulle hyrorna behöva höjas med upp mot 25 procent. Det kommer dock inte att ske, vilket modellen är en garanti för. Det beror på att hyresjusteringen ska bygga på ett snitt av utvecklingen i år och under de närmast föregående åren. För Stockholms del pekar modellen på att hyreshöjningen därför bör kunna stanna på cirka 9,5 procent under 2023. Detta trots att kostnadsökningen för hyresvärdarna är väsentligt högre och handlar om bland annat stigande fjärrvärmepriser, förvaltningskostnader och taxor för vatten- och avlopp. 

9,5 procent är samtidigt en stor höjning jämfört med det vi har vant oss vid. Hyresgästkollektivet är dock skyddat mot många av de kostnader som drabbar den som äger sitt boende. Räntekostnaden för ett bostadslån på tre miljoner kronor, med en räntebindningstid på tre månader, har under året ökat med cirka 2 000 kronor per månad efter ränteavdrag. Om Riksbankens prognos slår in, kommer ökningen om ett halvår att handla om drygt 5 000 kronor per månad. Lägg till de mycket kraftigt ökade kostnaderna för el- och värme så handlar ökningen för många hushåll om minst det dubbla. Utöver detta kan många bostadsrättsföreningar behöva justera sina avgifter för att hantera föreningens gemensamma lån. 

Tack vare den nya hyresförhandlingsmodellen kommer hyresgäster att skyddas mot många av de kostnadsökningar som med full kraft slår mot alla som äger sitt boende. För en normal hyreslägenhet om tre rum och kök motsvarar den föreslagna justeringen av hyran ungefär 700 kronor mer i månaden. Skillnaden mellan dessa 700 kronor och de faktiska kostnaderna kommer hyresvärden att få stå för. Det blir en rejäl ekonomisk utmaning för många hyresvärdar, av vilka majoriteten utgörs av mindre företag med små marginaler. Företag vars enda intäkt är hyran.  

Trots de ekonomiska utmaningarna, avser vi hedra den överenskommelse som träffats mellan bostadsmarknadens parter. Gör vi så, bedömer vi att förutsättningarna för hyresrättens långsiktiga utveckling kommer att stärkas. Om den nya modellen faller, gäller det omvända. Då kommer möjligheten att bygga nya hyresrätter och underhålla befintliga lägenheter att försvåras avsevärt. Tillsammans med Hyresgästföreningen har vi därmed ett stort ansvar att axla i de kommande hyresförhandlingarna.

Oskar Öholm, Vd, Fastighetsägarna Stockholm

Nathalie Brard, förhandlingschef, Fastighetsägarna Stockholm

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera