Svensk ekonomi går nu in i en kris som fel skött kan komma att prägla en hel generation. På kort sikt behövs ett moratorium för skattehöjningar, för att inte motverka återhämtningen av efterfrågan i ekonomin. Men för att komma till rätta med de stora inkomstskillnader som har blottlagts i krisen kommer det därefter att vara nödvändigt med omfattande förändringar av skattesystemet i kombination med betydande skattehöjningar. Detta är en utgångspunkt för den skattepolitiska skuggutredning som LO-ekonomerna och Tankesmedjan Tiden har tillsatt.
Vissa hävdar att jämlikheten paradoxalt nog kan öka i krisen. Det är en falsk bild av verkligheten. Kriser som denna riskerar alltid att slå hårdast mot de som redan har det sämst. Även om den rikaste procentens kapitalvärden nu rasar, så är krisen inte ”the great equalizer” – den stora utjämnaren. För när människor i den andra änden av inkomstfördelningen – arbetslösa, löntagare, studenter och pensionärer – får kraftigt försämrade ekonomiska villkor, så har de inte samma marginaler som den rikaste topprocenten.
Ökningen och koncentrationen av kapitalinkomster har enligt statistik från SCB och Finansdepartementet varit radikal sedan 1995. För den rikaste procenten av befolkningen har de samlade kapitalinkomsterna ökat med hela 700 procent, och utgör nu 77 procent av topprocentens inkomster. Men de extremt kraftigt ökade kapitalinkomsterna har bara kommit en mycket liten grupp till del.
Samtidigt visar den så kallade ginikoefficienten att inkomstklyftorna i Sverige i dag är de högsta på flera årtionden. Den rikaste procenten har i dag 330 procent högre ekonomisk standard än vad som var fallet 1995. Deras inkomster har ökat från fyra gånger så stor inkomst som medianinkomsttagarna 1995 – till elva gånger så stor inkomst som medianinkomsttagarna 2017.
När kapitalinkomsterna nu minskar kraftigt, är det alltså från historiskt höga nivåer, och ”drabbar” främst redan välbärgade grupper. Vanliga löntagare som förlorar jobbet riskerar i krisen däremot att drabbas av allvarlig social utsatthet, med väsentliga inkomstbortfall och försämrad levnadsstandard. Till det kommer risk för nedskärningar inom välfärden – skola, sjukvård, äldreomsorg och socialförsäkringar - som annars hör till de viktigaste jämlikhetsskapande delarna av vårt samhälle. Politiker kan peka på att utrymmet för nya stora och dyra jämlikhetsreformer har krympt kraftigt.
Politikens viktigaste och främsta uppgift när vi nu befinner oss i krisen är att skydda och rusta de breda låg- och medelinkomsttagargrupperna. Men det räcker inte att bara skydda. Krisen kan – rätt hanterad - bli en möjlighet att skapa ett mer jämlikt samhälle. För att lyckas med det krävs dock en ambitiös reformpolitik och en skattereform som har fokus på ökad jämlikhet: omfördelning och en hållbar finansiering av välfärden.
Ökad omfördelning innebär framför allt höjda skatter för de som har de högsta inkomsterna – och förbättrad ekonomisk standard för låg- och medelinkomsttagare. En effektiv omfördelning behöver bygga på såväl skattepolitiska som tillväxt-, arbetsmarknads-, avtals- och välfärdspolitiska insatser. Offentligt finansierad barn- och äldreomsorg som fördelas efter behov gör det möjligt för alla, även de med lägre inkomster, att kombinera omsorgsansvar med lönearbete. Det stärker både deras egen inkomst och samhällsekonomin. Det är i högskatteländer som sysselsättningsgraden är högst och barnfattigdomen lägst. Dessutom är starka socialförsäkringar och andra transfereringar bland de starkaste omfördelningsmekanismerna i ett modernt välfärdssamhälle.
Samtidigt är det viktigt att i det korta perspektivet inte förvärra en redan allvarlig efterfrågekris. Tusentals företag drabbas nu extremt hårt av coronakrisens följdverkningar. När företag tvingas varsla och säga upp stora grupper anställda slår det hårt mot både den enskilda och samhällsekonomin.
LO-ekonomerna och Tankesmedjan Tiden tillsatte redan flera månader före krisen en skattepolitisk skuggutredning, som leds av Åsa-Pia Järliden Bergström, Torbjörn Hållö och Daniel Färm. Till utredningen har knutits en rådgivande referensgrupp, som består av Erik Åsbrink, Karolina Ekholm, Roger Persson Österman och Ulrika Lorentzi. Skatteutredningens syfte är att bidra med idéer och perspektiv från arbetarrörelsen inför den stora skattereform som aviserades i januariavtalet.
Å ena sidan har krisen på kort sikt ändrat förutsättningarna för en sådan stor skattereform. Kraftiga skattehöjningar i just detta läge skulle riskera att påverka efterfrågan negativt i ett läge då allt behöver göras för att snarare få igång ekonomin igen. Trots att det egentligen – strukturellt - behövs höjda skatter, så föreslår vi nu därför ett moratorium på skattehöjningar under åtminstone det närmaste året – till dess att efterfrågan har tagit fart igen.
Å andra sidan har krisen inte förändrat det övergripande fokus som vi menar att skattepolitiken bör ha: att minska klyftorna och stärka välfärden. Efter den direkta krisen kommer det därför att vara nödvändigt att genomföra kraftiga skattehöjningar för i första hand kapitalinkomsttagare. I kombination med en stärkt välfärd och andra sociala och tillväxtinriktade reformer kan en sådan inriktning bidra till att stärka jämlikheten i det svenska samhället.
Tidens och LO:s skatteutredning har redan presenterat en underlagsrapport om hur klimatbeskattningen kan göras mer rättvis. De närmaste månaderna kommer ytterligare förslag på centrala delar av en ny skattereform att presenteras: förbättrade 3:12-regler, en förändrad syn på marginalskatterna, hur kapitalbeskattningen kan höjas samt hur kommunalskatterna kan göras mer rättvisa. Efter sommaren kommer slutrapporten, med samlade rekommendationer för en ny skattereform.
Även om annat står i fokus just nu, så är en stor skattereform med tydlig jämlikhetsinriktning viktigare än någonsin. För om vi inte lyckas stärka jämlikheten nu, så riskerar en hel generation att präglas av de klyftor och revor i välfärden som kan förvärras av krisen. Att undvika det borde efter den akuta krisen vara politikens främsta uppgift.
Åsa-Pia Järliden Bergström, LO-ekonom
Daniel Färm, chef Tankesmedjan Tiden
Torbjörn Hållö, LO-ekonom
Erik Åsbrink, tidigare finansminister (S)
Ulrika Lorentzi, utredare LO
