ANNONS:
Till Di.se

Henrik Jönsson: Felet är att kvinnor startar så få företag

REPLIK. Camilla Läckberg och Christina Saliba har fel. Det bästa sättet att kvantifiera kvinnligt företagande är inte att studera fördelningen av riskkapital. Dessutom startar kvinnor få företag om man räknar bort de allra minsta bolagen, skriver serieentreprenören Henrik Jönsson.

Det är hedervärt att Camilla Läckberg och Christina Saliba i sitt debattinlägg tillämpar talesättet ”put your money where your mouth is” och själva manifesterar den näringslivsutveckling de önskar se, genom att driva ett eget investmentbolag fokuserat på kvinnligt företagande.

Låt oss inledningsvis slå fast att ett ökande kvinnligt företagande är önskvärt och bör uppmuntras. Dock är Camilla Läckbergs och Christina Salibas problemanalys – som gör gällande att kvinnligt företagande förfördelas av riskkapitalindustrin – behäftad med två bärande brister:

Det första gäller den oförtjänt upphöjda position som riskkapital tilldelas när det påstås utgöra garanten för att ”befolkningens innovationskraft utnyttjas”.

Det andra problemet gäller hur kvinnligt företagande korrekt bör kvantifieras relativt gjorda riskkapitalinvesteringar.

Riskkapital och företagsinvesteringar är legitima och viktiga redskap för att skapa tillväxt. Däremot har den mediala diskussionen runt startup-företag, nystartade idéburna tech-verksamheter, förskjutits mot att i högre grad oproblematiserat handla om hastigt tillträde till externt kapital.

I egenskap av it-entreprenör föreläser jag emellanåt för unga företagare, vilka allt oftare framhåller externa kapitalinsatser som det viktigaste för deras unga och eventuellt innovativa bolag. Det finns tillfällen när denna approach är lämplig, men för det stora flertalet nystartade verksamheter är det en felaktig prioritetsordning, färgad av de senaste årens politiserade småföretagardiskurs vilken alltmer domineras av acceleratorer, inkubatorer och olika typer av kommunalt arrangerade pitchrundor. Många små techbolag skulle må bättre av produktutveckling och en mer välskött balansräkning än av ett peppigt pitch-deck.

Publikationer som ”Breakit” tillämpar ett språkbruk där uttryck av typen ”Guldregn”, ”Fyller kassan” och ”tar in kapital” paras med bilder på firande unga entreprenörer vilket får det att framstå som att verksamheterna gör vinst snarare än att de i ett mycket tidigt skede avyttrar en betydande del av sitt värde.

Det går utmärkt att bygga en verksamhet med organisk tillväxt även med mycket begränsade resurser. Ett företag som Tetra Pak hade exempelvis svårligen kunnat utvecklas till dagens omsorgsfullt ägarledda koncern om Ruben Rausing sålt av familjens majoritetsinnehav efter att ha uppvisat sina första skisser på en förpackningsmaskin. Oaktat om det hela hade presenterats som ett ”guldregn” bör inte en riskkapitalinvestering uppställas som en garant för ”utnyttjande av befolkningens innovationskraft”.

Den misogynianalys Camilla Läckberg och Christina Saliba presenterar hävdar en grav snedallokering av investmentkapital till det kvinnliga företagandets nackdel. De framhåller att mindre än 1 procent av riskkapitalinvesteringarna går till bolag som grundats av kvinnor, men tar inte hänsyn till att kvinnor enligt SCB totalt sett står för endast 30 procent av det totala antalet årligen startade företag. Av dessa är majoriteten företag inom hårvård, tjänster och restaurangverksamhet. 70 procent av dessa företag saknar helt anställda, vilket inbegriper de totalt 460 kvinnoledda it-verksamheter som startades 2017. Med detta i åtanke är den mängd riskkapital som placerats i dessa verksamheter statistiskt och kommersiellt välbalanserat.

Då investmentbolag huvudsakligen tittar på laguppställning och produktportfölj i ljuset av maximerad avkastning föreligger ingen otillbörlig skillnad i kapitalallokeringen mellan manligt och kvinnligt företagande.

Oaktat att man bör stödja alla privata initiativ som stöttar näringsverksamhet är det angeläget att inte otillbörligen anklaga fungerande marknadsmekanismer för strukturellt betingad ojämlikhet.

Ett rimligare fokus vore att undanröja de faktorer som bidrar till det jämförelsevis låga kvinnliga företagandet generellt: här finns en praktisk möjlighet för dem som bättre önskar tillvarata befolkningens innovationskraft än vad både investmentkapital och mer estetiska distributionssiffror kan åstadkomma.

Vägen till ett mer allmänt guldregn består fortsatt i att fler människor bereds utrymme att självständigt arbeta och producera mer.

Henrik Jönsson, serieentreprenör

Är du sakkunnig i en aktuell fråga? Välkommen att sända ditt inlägg till debatt@di.se. Bifoga högupplöst porträttfoto. Textlängd 2.500-6.000 tecken inklusive blanksteg.

Läs Camilla Läckbergs och Christina Salibas debattartikel här.

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies