1515
Annons

Här är förutsättningarna för fortsatt drift av Ringhals

DEBATT. Det finns inga reella tekniska hinder för att fortsätta driva Ringhals 1 och 2 fram till 2050-talet. Problemet är snedvridna marknadsförutsättningar som i förlängningen drabbar svensk elproduktion och klimatet, skriver kärnenergiexperten Staffan Qvist, aktuell med boken Klimatnyckeln.

RINGHALS. Den billigaste vindkraften i Sverige i dag kostar omkring 10 000 kr/kW, i linje med investeringsbehoven för reaktorer som nu enligt plan ska stängas av i förtid. Skillnaden är att vindkraftverken producerar mindre än hälften så mycket elektricitet om året för varje kW, skriver Staffan Qvist.
RINGHALS. Den billigaste vindkraften i Sverige i dag kostar omkring 10 000 kr/kW, i linje med investeringsbehoven för reaktorer som nu enligt plan ska stängas av i förtid. Skillnaden är att vindkraftverken producerar mindre än hälften så mycket elektricitet om året för varje kW, skriver Staffan Qvist.Foto:Fotograf: Annika Örnborg

Under 2015 fattades beslut att planera för att i förtid stänga Ringhals reaktorer R1 och R2, och att inte återstarta den då nyrenoverade reaktorn Oskarshamn-2 (O2). Dessa beslut fattades på grund av en rekordhög svensk straffskatt på kärnkraft (”effektskatten”), extremt låga elpriser, främst satta av ett lågt pris på utsläppsrätter och billig tysk kolkraft, samt en expansion av ny förnybar energi som till i dag subventionerats in med över 50 miljarder kronor genom elcertifikat. Det är alltså inte beslut som togs på ”fria marknadsmässiga grunder”. Att just så är fallet bekräftades nyligen av representanter från både Vattenfall och Uniper.

Den avgörande frågan är därför: finns det anledning att se över marknadssituationen som drev på dessa beslut, och som inte motiverar anläggningarnas ägare att omvärdera besluten? Detta i ljuset av en brinnande klimatkris, högre elpriser och en borttagen effektskatt? Det finns inga relevanta tekniska begränsningar som sätter ett hårt stopp för fortsatt drift av reaktorerna R1, R2 och O2 till 2050-talet.

Det är svårt att finna något underlag över huvud taget till Vattenfalls vd Magnus Halls kategoriska påstående att ”ingen av reaktorerna hade gått att köra efter 2025” (SvD 20/5), varken från en teknisk, ekonomisk eller tillståndsmässig sida. I O2 har rivningsarbeten påbörjats, men reaktortanken är intakt så det är tekniskt fullt möjligt att återföra den i drift.

Om fortsatt drift av R1, R2 och O2 kan visas vara en vinst för klimatet, det svenska elsystemet och samhällsekonomin, vore det därför av intresse att klargöra vilka marknadsförutsättningar som faktiskt skulle göra investeringar för fortsatt drift aktuell.

Att driva vidare R1 är på ett tekniskt plan inga konstigheter alls. En lösning för kravet på ”oberoende härdkylning” (OBH), det nya krav som strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) ställde på svenska reaktorer efter Fukushima, finns i princip redan på plats i R1. Redovisning och underlag för dessa redan avbetalade system skickades till SSM i december 2015. Eftersom Vattenfalls styrelse redan hade beslutat sig för förtida stängning av R1 och R2 så utvärderades aldrig åtgärderna av SSM. För att köra vidare behöver lösningen för OBH i R1 helt enkelt utvärderas och godkännas av SSM. Ett övre tak på de totala investeringskostnaderna för att köra R1 vidare, inklusive alla de investeringar som borde gjorts från 2016 och eventuella merkostnader från synpunkter på OBH från SSM, är runt 1 miljard kronor för drift till 50 år (fram till 2026), sannolikt betydligt lägre.

R1 sålde el för cirka 3 miljarder kronor under 2018, med en vinst på över en miljard kronor. Om vi tar i beaktande att nya tillstånd även måste sökas för drift bortom 2026, anläggningens generella tillstånd, och åldern på de huvudsakliga komponenterna så är min bedömning av den sammanlagda investeringsramen för drift av R1 åtminstone in på 2050-talet i storleksordningen 10 miljarder kronor, eller ungefär 10 000 kr/kW.

För R2 är situationen mer komplicerad. Lösningen för OBH i R2 skiljer sig från de övriga svenska reaktorerna, och det är inte osannolikt att SSM skulle ha mer synpunkter på dess utformning. Men i R2 finns också korrosionsproblem i den golvplåt som utgör en del av reaktorinneslutningens skal. Omfattande reparationsarbeten av bottenplåten var klara under 2015. Åtgärderna godkändes och R2 fick därför tillstånd av SSM för fortsatt drift till slutet av 2019.

För R2:s bottenplåt har SSM utvärderat situationen mot de krav som finns på de mest extrema säkerhetsrelaterade händelseförlopp man ansätter. I analysen av det mest allvarliga förloppet som har utretts (kallat ”H5”), konstaterar SSM att det specifika risk-tillskottet från potentiella läckage i bottenkonstruktionen (där problemen med bottenplåten är relevanta), även med väldigt konservativa antaganden, är försumbart. Från den tillståndsgivande myndighetens sida verkar alltså situationen med bottenplåten absolut inte vara något oöverkomligt problem.

R2 kommer att behöva framgångsrikt utföra regelbundna tryckprövningar för att fortsatt drift ska kunna tillåtas. Det är möjligt att en framtida utvärdering av någon anledning visar att större delar av bottenplåten måste bytas ut än vad som redan är gjort. Ett övre tak på de totala investeringskostnaderna för att köra R2 vidare till 50 år (2025) ligger ungefär 50 procent högre än för R1, alltså runt 1,5 miljarder kronor, givet att nuvarande dispens för drift från SSM löper ut i slutet av 2019 och en ny ansökan måste in och godkännas. Denna investering motsvarar något mer än vinsten som R2 gjorde under 2018. Eftersom nya tillstånd också måste sökas för drift bortom 2025, samt det faktum att mycket omfattande moderniseringar redan har genomförts i R2, är investeringsramen för drift av R2 åtminstone till mitten av 2050-talet i linje med den för R1.

Den billigaste nya vindkraften som byggs i Sverige i dag kostar ned mot 10 000 kr/kW, ungefär i paritet med investeringsbehoven för reaktorer som nu enligt plan ska stängas av i förtid. Skillnaden är att vindkraftverken producerar mindre än hälften så mycket elektricitet om året för varje kW, och har en produktion som är beroende av vädret. De bidrar i dag inte heller med systemtjänster såsom svängmassa och reaktiv effekt.

Inräknat bränsle, drift och underhållskostnader så är drifttidsförlängningar i den existerande kärnkraften konkurrenskraftigt även på en ”per kWh-basis” jämfört med den billigaste vindkraften som planeras byggas. Om vi dessutom tar hänsyn till att reaktorer som R1 och R2 bidrar med pålitlig planerbar effekt dygnet runt för hela elsystemet är de på systemnivå ännu mer ”konkurrenskraftiga”, i den mening att de totala kostnaderna som bärs av elkonsumenter och skattebetalare i Sverige är betydligt högre om nya investeringar inte sker för förlängd drift av dessa reaktorer.

Att det är samhällsekonomiskt positivt, gör elnätet leveranssäkert och är fantastiskt för klimatet betyder inte att det är lönsamt för verkens ägare att göra ytterligare investeringar. De fantastiska färdplaner som utvecklats för ett Fossilfritt Sverige pekar alla på en signifikant högre elanvändning i nära framtid. En marknadssituation där pålitlig och planerbar klimatvänlig elproduktion med lägre totala produktionskostnader än alternativen snabbt drivs ur marknaden på enorm skala måste ses över omedelbart om man menar allvar om klimatet.

Staffan Qvist, Ingenjör specialiserad på kärnenergi och författare till boken Klimatnyckeln (Volante)


Innehåll från NibeAnnons

Nibes investering i skolelever säkrar företagets framtid

Lina Simonsson är verksamhetsledare på Vetenskapshuset. Utställningen Energi och balans ger elever kunskap om energi och hållbarhet. Utställningen har tagits fram av Nibe i samarbete med Tekniska museet i Stockholm.
Lina Simonsson är verksamhetsledare på Vetenskapshuset. Utställningen Energi och balans ger elever kunskap om energi och hållbarhet. Utställningen har tagits fram av Nibe i samarbete med Tekniska museet i Stockholm.

Skolungdomars svaga intresse för naturvetenskap och teknik är ett problem för näringslivets kompetensförsörjning. I Markaryd har värmepumpstillverkaren Nibe och kommunen bestämt sig för att lösa problemet. I höstas invigde de därför Vetenskapshuset. 

Nibe startade sin verksamhet för 70 år sedan och är bland husägare välkänt för varmvattenberedare och värmepumpar. Under åren har Nibe dessutom utvecklats till ett globalt innovationsföretag med kunder över stora delar av världen. Men tillverkning och produktutveckling är kvar där allt började – i småländska Markaryd. 

Den senaste satsningen på orten är Vetenskapshuset där syftet är att öka skolelevers kunskap inom naturvetenskap och teknik. På sikt är målet att säkra det lokala näringslivets kompetensförsörjning med bland annat nya ingenjörer.

– Vetenskapshuset är en mötesplats för skola, företag och akademi. Det vi gör är att skapa tillväxt för nya idéer och kompetens. Det är en investering i samhället, säger Lina Simonsson, verksamhetsledare på Vetenskapshuset. 

Lokalerna är på nästan 3 000 kvadratmeter och besökande elever får på ett pedagogiskt och lekfullt sätt lära sig om bland annat fysik och kemi, med fokus på energi och hållbarhet. Den interaktiva utställningen ”energi i balans” är utformad så att eleverna tävlar mot varandra samtidigt som de lär sig saker. Ett av momenten går ut på att eleverna ska fördela ett hushålls kilowattimmar på till exempel varmvatten i duschen, värme i huset och, inte minst, den egna skärmtiden.

– Det gör att eleverna får en förståelse för sin energiförbrukning. Responsen på aktiviteterna har varit fantastisk och en kommentar vi fått är att Vetenskapshuset bidrar till ”hållbart samhällsbyggande på riktigt”, säger Lina Simonsson.

I en annan del av byggnaden finns Nobelprismuseets utställning ”För mänsklighetens största nytta”. Här får eleverna lära sig om upptäckter som belönats med Nobelpriset och hur dessa har påverkat samhället.

Vetenskapshuset samarbetar samtidigt med Tekniska museet i Stockholm som bidrar med material både inför och efter elevernas besök i Markaryd. Det förlänger utbildningstiden och ökar förståelsen ytterligare. Vetenskapshuset har även ett toppmodernt labb för kemilektioner. 

– Det är en väldigt stor resurs för skolorna. Det är få i Sverige som har ett så här bra labb och vi är även på gång med att bygga ett tekniklabb. 

En annan pedagogisk tillgång är att Vetenskapshuset sitter ihop med Nibes värmepumpsfabrik. Det gör att besökarna bara behöver öppna en dörr för att gå från teori till praktik – och hållbarhetstänkandet stannar inte vid tröskeln till fabriken.

– Nibes värmepumpar är klimatsmarta produkter och det är något företaget jobbat med redan från början. Hållbarhet är inte en vision för Nibe, det är ett varumärkeslöfte. 

Fakta Nibe
Nibe Group är en global koncern som bidrar till ett minskat klimatavtryck och bättre utnyttjande av energi. Bolaget utvecklar och tillverkar ett brett utbud av miljövänliga och energieffektiva lösningar för inomhuskomfort samt komponenter och lösningar för intelligent uppvärmning och styrning inom industri och infrastruktur.

Läs mer på nibe.com

Mer från Nibe

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med Nibe och ej en artikel av Dagens industri

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?