1515
Annons

Gängen måste stoppas från att ta över företag

Gängens destruktiva entreprenörskap är ett hot som kräver mer än polisiära resurser för att hantera. Regering, kommuner och myndigheter måste skapa ett riktigt dåligt företagsklimat gentemot gängen och hjälpa sunda företag att behålla sin konkurrenskraft, skriver Li Jansson, Säkerhetsföretagen.

DYRT. Svenska företag hade år 2019 högre kostnader för att hantera organiserad brottslighet än Egypten, skriver Li Jansson.
DYRT. Svenska företag hade år 2019 högre kostnader för att hantera organiserad brottslighet än Egypten, skriver Li Jansson.

Att hantera gängkriminalitetens destruktiva företagande är avgörande för svensk tillväxt. En sammanställning av data från World Economic Forum visar att svenska företag har försökt varna länge. Mellan åren 2010 och 2019 har Sverige fallit från plats 9 till 41 i rankingen över länderna med lägst kostnader för företag att hantera organiserad brottslighet. Det innebär att Sverige år 2019 presterar sämre än Egypten, som innehar plats 35. 

Samtidigt har Finland innehaft toppositionen under hela 2000-talet med i princip obefintliga kostnader för företagen att hantera organiserad brottslighet. Ska Sverige någonsin kunna återkomma till en sådan nivå måste hela samhället hjälpa till. 

Men för att knäcka den organiserade brottsligheten och komma åter till topplandet Finlands position räcker det inte med enbart mer resurser till polisen, hela samhället måste hjälpa till.

Forskaren Amir Rostami har funnit att 37 procent av individerna i organiserad brottslighet återfinns i Bolagsverkets register. Särskilt maffia och MC-gäng har ett högt bolagsengagemang. Omräknat i antal personer motsvarar detta cirka 2 300 gängkriminella med ett bolagsengagemang. 

Företagens kostnader för att hantera kriminalitet har samtidigt ökat till svindlande 100 miljarder årligen, enligt en ny rapport från Svenskt Näringsliv. 

Utvecklingen speglas också av Säkerhetsföretagens nya årsrapport som visar att omsättningen för 2019 ökade till 37 miljarder för både säkerhetstjänster och säkerhetsteknik. Covid19 har såklart drabbat säkerhetsföretag, men i begränsad omfattning. I augusti bedömde 72 procent av företagen att efterfrågan ökar om 6 månader, vilket indikerar att den underliggande kriminaliteten som styr efterfrågan är beständig. 

För att motverka brottsutvecklingen har rikspolischef Anders Thornberg efterlyst att hela samhället måste hjälpa till. Slutsatsen är i allt väsentligt korrekt. Polisiära insatser är nödvändiga, men utöver sociala insatser behövs fler riktade åtgärder.

Till att börja med upprätthålls den organiserade brottsligheten av en hög efterfrågan på illegala varor och tjänster som gängen tillhandahåller. I en tid när allmänhetens hållbarhetsengagemang omfattar varje enskild plastpåse och grönsak vore det önskvärt att ställa samma krav på social hållbarhet på svarta tjänster. Narkotikahandeln omsätter bara i Stockholm över 1,5 miljard. Varje köp av narkotika är en fortsatt finansiering av gängen.  

För det andra behöver polisen avlastas. Ett exempel är att den pågående statliga ordningsvaktsutredningen som ska utreda om vissa enklare arbetsuppgifter kan utföras av ordningsvakter, såsom transporter av omhändertagna personer. På så vis frigörs polistimmar som kan ägnas åt att motverka gängen istället för att behöva agera transporttjänst.

För det tredje behöver regering, myndigheter och kommuner säkerställa att de gängkriminella som infiltrerar företagen möter ett så dåligt företagsklimat som möjligt. Skatteverket och Kronofogden är viktiga aktörer, men det går att göra mer. Kommuner kan vara särskilt nitiska i att rikta sina vanliga inspektioner mot verksamheter som bedrivs av organiserad brottslighet, och samtidigt minska tumskruvarna gentemot seriösa verksamheter. På så sätt skulle regelkrånglet gentemot organiserad brottslighet kunna öka, utan att sunda företag drabbas.

För sunda företag är kärnan i svensk ekonomi. Att behöva hantera kriminalitet är som att lägga en skatt på företagande, vilket hämmar tillväxten. De organiserade brottslingarna bör därför inte bara bemötas med skärpta straff, utan också med kraftigt försämrat företagsklimat och möjligheter att bedriva sitt destruktiva företagande.

Li Jansson

Branschchef, Säkerhetsföretagen.


Debatt: Ny politik behövs för att fler utlandssvenskar ska rösta

Utlandssvenskars valdeltagande kan avgöra vem som får bilda regering. De partier som inkluderar utlandssvenskarna har stor potential inför årets riksdagsval, skriver juristen och företagaren Magnus Dahl, bosatt i Portugal.

Historiskt bevandrade borgerliga politiker och opinionsbildare drömmer sig gärna tillbaka till 1979 när de sist inkomna utlandsrösterna ändrade utgången av riksdagsvalet några dagar efter valdagen. Dessa röster flyttade ett mandat från S till M. Med 175 borgerliga riksdagsplatser mot 174 socialistiska kunde regeringen Fälldin II bildas och det mest långtgående S-förslaget till löntagarfonder stoppas. Det borgerliga självförtroendet stärktes av att vinna återval efter tre turbulenta år med Fälldin- och Ullstenregeringarna.

Sedan dess har mycket hänt. Numera räknas de flesta utlandsröster redan på valnatten vilket gör det osannolikt att de i årets val ska få lika dramatisk roll, men utlandsrösternas antal ökar för varje val. De är i år betydligt fler än 1979 även om valdeltagandet i sig är lågt. Av 660.000 utlandssvenskar är 170.000 registrerade i röstlängden, men endast 40 procent av dessa, cirka 70.000 utlandssvenskar, röstade 2018. Det finns därför enorm potential att vinna väljare hos dem som inte nyttjar sin rösträtt eller ännu inte har registrerat sig i röstlängden.

Utlandssvenskar är ingen homogen grupp, utan fördelad över alla ålders-, utbildnings- och inkomstgrupper spridda över hela världen. SOM-undersökningen från 2014 visar att den ideologiska profilen på utlandssvenskar generellt är mer borgerlig och höger än hos Sverigeboende, men även att MP har starkare stöd. Tydligast är att M är klart starkare och S markant svagare än bland väljare i Sverige.

Bland utlandssvenskar återkommer flera förklaringar till det låga valdeltagandet. Den förda politiken verkar syfta till att exkludera utlandssvenskar från Sverige, vilket sänker det politiska engagemanget, men bidragande är även den bristande uppskattning som utlandssvenskar möter i svensk offentlighet. Aktivt odlade myter och direkta felaktigheter tillåts att sätta bilden av svenskar i utlandet, vars betydelse för svenskt välstånd ofta förtigs och förvanskas till att göra oss till svikare som lämnat Sverige och inte gör rätt för sig.

Längst i sin fientliga retorik riktad mot svenskar som bosatt sig i södra Europa gick dåvarande finansminister Magdalena Andersson (S) när hon i mars 2021 presenterade uppsägningen av dubbelbeskattningsavtalen med Portugal och Grekland. Andersson beskrev oss som samvetslösa parasiter som utnyttjar välfärdssystemen för egen nytta utan att själva bidra till dessa. De enda svenska politiker med civilkurage att invända mot denna oanständiga vrångbild var de borgerliga riksdagsledamöterna Boriana Åberg (M) och Gulan Avci (L). I övrigt blev det knäpptyst. Ingen svensk journalist faktagranskade Anderssons påståenden. Den av regeringen nyligen tillsatta utredningen om utflyttningsskatt bekräftar S negativa inställning till svenskar som flyttar utomlands.

S är emellertid inte ensamma om sin negativa retorik mot utlandssvenskar. Friskoleentreprenören Peje Emilsson lanserade i Dagens Industri 2018 det absurda förslaget att Portugalsvenskar som återvänder till Sverige skulle betala en särskild inflyttningsskatt för att åter omfattas av den allmänna sjukvården. Emilsson hade helt missat att Portugal- och andra utlandssvenskar är en rejäl vinstaffär för svenska staten. Utlandssvenskarna förser varje år den svenska statskassan med åtskilliga miljarder kronor utan att omfattas av många av de välfärdstjänster som invånarna i Sverige åtnjuter.

Svenskar bosatta i utlandet betalar varje år flera miljarder kronor i inkomstskatter i Sverige på statliga, kommunala och privata pensioner liksom på tjänstepensioner, samt avkastningsskatt på dessa. Utdelning från svenska bolag beskattas med upp till 30 procent. Många utlandssvenskar arbetar i eller leder svenskägda dotterbolag som årligen sänder många miljarder kronor i vinstmedel till sina svenska moderbolag som i sin tur betalar svensk bolagsskatt. Vid besök i Sverige bidrar utlandssvenskar till svenska konsumtionsskatter. Vi betalar fastighetsavgift på sommarhus i Sverige, men saknar rätt till RUT- eller ROT-avdrag på inkomster. 

Utlandssvenskarnas bidrag till Sverige är emellertid inte endast ekonomiskt. Få bidrar så mycket till Sveriges positiva anseende och till den av media och det politiska styret omhuldade Sverigebilden som just utlandssvenskar. I vardagen, på arbetsplatser, universitet och i grannskap, stärker utlandssvenskar dagligen bilden av svenskar som ett arbetsamt, pålitligt och innovativt folk. Det är något som alla svenskar har glädje av och som underlättar svenska företags möjligheter globalt.

Partier som på allvar är intresserade av att öka utlandssvenskarnas valdeltagande, och förtjäna vårt förtroende, måste inse att det inte räcker med att vart fjärde år skicka ett brev där de utlovar sänkt SINK-skatt. Fokus måste också flyttas från att handla om regler för eventuell flytt tillbaka till Sverige och i stället läggas på att skapa engagemang hos utlandsboende för Sveriges utveckling medan dessa bor utomlands.

Det krävs politiska initiativ för att inkludera utlandssvenskarna och engagera oss i Sverige. Intresset att rösta i riksdagsvalen kan öka om egen riksdagsvalkrets skapas för utlandssvenskar (lika stor som 

Blekinges!), men också med tydligare regler för antal dagar som kan tillbringas i Sverige, möjlighet att ta styrelseuppdrag i svenska bolag för att kunna bidra med erfarenheter från utlandet, rätt att öppna ISK-konto och vara aktiv sparare i Sverige, sänkt kupongskatt till 15 procent när dubbelbeskattningsavtal saknas, möjlighet till RUT- och ROT-avdrag mot inkomster från Sverige, samt att Sveriges regering tar initiativ till nya dubbelbeskattningsavtal med länder där sådana saknas.

Om fler utlandssvenskar röstar kan våra röster flytta mellan 15 och 20 riksdagsmandat. Det kan avgöra vem som får bilda regering. För de partier som på allvar visar att de vill föra en politik som inkluderar utlandssvenskarna i det svenska samhället finns därför stor potential inför årets riksdagsval.

Magnus Dahl

Jurist och företagare bosatt i Portugal  

 

 

 

 


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?