1515
Annons

Gabriel Urwitz: Lamslagna politiker löser inga problem

DEBATT. Dagens politiker gör svepande uttalanden i media i hopp om att framstå som handlingskraftiga, men de konkreta resultaten uteblir. Ibland undrar man om Sverige, landet lagom, också är medelmåttornas paradis, skriver Gabriel Urwitz, ordförande för riskkapitalbolaget Segulah.

Sverige har haft ett antal bra år med stark ekonomisk utveckling. De goda åren borde ha underlättat för våra politiker att lösa viktiga samhällsproblem men så har det inte blivit. Utmaningar vad gäller skolan, polisväsendet, integrationen och tilltagande grov kriminalitet är stora.

Listan kan göras längre. Problemen är inte nya, vissa har funnits i decennier. Men våra politiker verkar oförmögna att lösa dem.

Medborgarnas frustration över oförmågan att lösa viktiga samhällsproblem leder till politikerförakt och öppnar upp för populistiska partier. Varför har SD gått från 0 till nästan 20 procent på några år och dessutom blivit det största populistiska partiet i Norden?

Dagens politiker ägnar alldeles för mycket tid till att omedelbart reagera på olika händelser och gör uttalanden i massmedia som ska påvisa handlingskraft men som nästan aldrig leder till något reellt resultat.

Om man går igenom olika regeringars uttalanden om problemområdena listade ovan så ser man en oändlig mängd uttalanden som gjorts om olika lösningar på problemen som likafullt inte åtgärdas.

Ta skolan som exempel. Oberoende av regering, hur många olika utspel eller åtgärder har inte gjorts utan att det verkar leda till någon reell förbättring, utan snarare leda till ytterligare förvirring för elever, föräldrar, lärare och rektorer och politikerna själva. Nya kursplaner, nya betygssystem. Hela tiden lappa-och-laga utan att de riktigt fundamentala problemen hanteras.

Samma gäller integrationen. Sedan 2010 har fler än en miljon människor invandrat till Sverige, varav drygt 600 000 är asylflyktingar. Politikerna verkar helt oförmögna att hantera situationen. En fråga som håller på att utvecklas till det största samhällsproblemet som Sverige har brottats med på mycket länge.

Ett annat färskt exempel på politikernas kortsiktighet och lappa-och-laga-mentalitet är att införa en extra bankskatt för att finansiera höjda försvarsanslag. Försvaret är en grundbult i statens ansvar inför sina medborgare och borde därför finansieras på normalt sätt över budgeten.

Vad händer om det blir en ny bankkris och det visar sig att bankerna inte har råd att betala bankskatten. Det är bara att tänka sig 1990-tals krisen igen. Ska vi då dra ned på försvaret? Principlösheten är ibland (tyvärr alltför ofta) anmärkningsvärd.

Politikernas oförmåga beror till stor del på ideologiska låsningar, för ytlig analys och/eller ren inkompetens. Ibland undrar man om Sverige, landet lagom, också är medelmåttornas paradis och det verkar inte minst gälla det politiska systemet. Våra nordiska grannländer verkar alla ha en bättre förmåga att lösa samma problem som Sverige brottas med. Varför?

Sverige är på många sätt ett fantastiskt land men det beror under senare årtionden framför allt på ett näringsliv som presterat väl och som klarat av att upprätthålla sin konkurrenskraft i en starkt globaliserad värld, om än hjälpt av en svag svensk valuta, och därigenom skapat god tillväxt i den svenska ekonomin.

Risken är dock stor att problemen ovan successivt accentueras och detta ihop med en svagare ekonomisk utveckling kommer leda till stora utmaningar för det svenska samhället.

Gabriel Urwitz, ordförande för Segulah

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Debatt: Därför förlorade S riket – och vann landet

Kasta inte ut barnet med badvattnet, skriver den socialdemokratiska debattören Daniel Färm och listar fyra anledningar till att Socialdemokraterna förlorade valet. 

Foto:MARGARETA BLOOM SANDEBACK

Socialdemokraterna ökade i riksdagsvalet – trots åtta år i regeringsställning. Partiet ökar dessutom i över hälften av alla kommuner och i 16 av 21 regioner. Socialdemokraterna är därmed största parti i 211 av 290 kommuner och i samtliga regioner. Det finns nu förutsättningar för maktskiften i många tidigare moderatstyrda regioner och kommuner i hela landet. Samtidigt finns det hos många socialdemokrater en berättigad besvikelse över att ökningen inte räckte till för att behålla regeringsmakten. Detta tudelade valresultat beror på ett antal avgörande faktorer:

För det första, en stark partiorganisation och populär partiledare. Socialdemokraterna knackade över 760 000 dörrar och ringde fler väljarsamtal än någonsin tidigare. Partiledaren Magdalena Andersson vann stor respekt för sitt sätt att hantera kriser och leda landet. Folkrörelsearbetet och partiledarens popularitet var tillsammans avgörande för Socialdemokraternas framgångar.

För det andra, Socialdemokraterna fortsätter vara ett brett parti – samtidigt som delar av väljarbasen utmanas:

Ökar i både storstäder och vissa glesbygdskommuner – men tappar i andra. Socialdemokraterna ökar starkt i storstäderna, till exempel Solna (+9,4 procent), Stockholm (+7,2 procent), och Göteborg (+5,9 procent) – men också i gles- och landsbygdskommuner som Kiruna (+15,5 procent), Smedjebacken (+6,9 procent) och Härryda (+8,6 procent). Samtidigt backar partiet stort i andra gles- och landsbygdskommuner, som Åmål (-19,8 procent), Övertårneå (-16,8 procent) och Storfors (-14 procent) - liksom i medelstora städer som Kalmar (-4,3 procent) och Norrköping (-1,2 procent). 

Tydligt störst bland organiserade LO-medlemmar – men tappar bland oorganiserade. Socialdemokraterna blev tydligt största parti bland LO-medlemmar: 41,2 procent jämfört med 27,5 procent för Sverigedemokraterna. Men bland samtliga arbetare är försprånget mindre: 32 procent för Socialdemokraterna mot 29 procent för Sverigedemokraterna. 

Tappar i flera utsatta områden – men har fortsatt starkt stöd bland invandrargrupper. Socialdemokraterna tappar i många utsatta områden, bland annat till det partiet Nyans, som fick drygt 28 000 röster. Samtidigt går Socialdemokraterna fortsatt starkt bland många utlandsfödda och svenskar med utländsk bakgrund.

Socialdemokraternas valresultat är tudelat. Man kan inte utifrån det dra slutsatsen att partiet nu borde rikta in sig på en viss väljargrupp. Partiet behöver fortsätta nå både medelklass- och arbetarväljare – både i storstäder, mindre och medelstora städer, utsatta områden och gles- och landsbygd.

För det tredje, Socialdemokraterna fokuserade på rätt politiska sakfrågor – men vann inte alltid debatten. 

Skjutningar & segregation. Det grova kriminella våldet – inte minst skjutningar – har ökat så kraftigt att frågan behövde få högsta prioritet. Men Socialdemokraterna intog ändå en unik position: att kombinera fler poliser och skärpta straff med minst lika mycket fokus på att förebygga genom att bryta segregationen. Kampen mot segregationen och skjutningarna är vår tids stora kamp mot klyftor, utanförskap och otrygghet. Det var därför viktigt att Socialdemokraterna i detta val prioriterade insatser för att motverka framväxten av parallellsamhällen.

Däremot lyckades vare sig medierna eller de rödgröna partierna i tillräcklig utsträckning bemöta och ifrågasätta högerpartiernas skuldbeläggande av hela grupper av befolkningen eller falska påståenden att skjutningarna var de rödgrönas fel. Högerpartierna saknar svar på hur segregationen ska brytas. Tvärtom: deras politik förvärrar den. Det kom inte fram tillräckligt i valdebatten.

Klimatet. Socialdemokraterna försökte lyfta potentialen i klimatomställningen och omfattande insatser för att skydda hushållen från allt för höga elpriser. Partiet öppnade också upp för mer el från alla fossilfria energikällor – även kärnkraft. 

Tyvärr fördummades debatten av högerpartiernas osanningar om ”Magdapriser” och förringande av Putins energikrig mot Europa. Socialdemokraterna hamnade delvis på defensiven när debatten präglades av falsk historieskrivning om nedläggningen av Ringhals 1 och 2. Därmed kom högerpartiernas bristande ansvar för vår tids ödesfråga – klimatet – i skymundan.

Välfärden. Socialdemokraterna fokuserade på att stoppa marknadsstyrningen av skolan, sjukvården och äldreomsorgen. Det var viktigt. Inte minst friskolesystemet är segregerande, dränerar välfärden på resurser och skapar orättvisor. 

Samtidigt hamnade andra viktiga vägval i välfärden i skymundan: ökade resurser till välfärden eller stora skattesänkningar. Eller om a-kassan och sjukförsäkringen ska stärkas eller försämras. Försök gjordes, men tyvärr hamnade även välfärdsfrågorna delvis i skymundan när mer akuta skjutningar och elpriser dominerade valdebatten. 

Det starka resultat i kommun- och regionvalen indikerar att Socialdemokraterna har starkt förtroende när det gäller sjukvård, skola och äldreomsorg. Men på riksplanet hade den socialdemokratiska valkampanjen kanske behövt en rejäl välfärdsreform – exempelvis en tandvårdsreform – som hade betytt mycket för vanliga löntagare. Samtidigt behöver det finnas en hållbar finansiering av en sådan reform. Just nu tar en mängd andra angelägna och nödvändiga satsningar och krishantering en stor del av reformutrymmet i anspråk: försvaret, polisen, integrationen, skolan, a-kassan och klimatomställningen.

För det fjärde, de rödgröna mitten-vänsterpartierna lyckades inte locka över tillräckligt många osäkra väljare från högerpartierna. 

Socialdemokraterna tvingades defensivt förneka högerpartiernas skrämselpropaganda och lögner om allt ifrån fastighetsskatten till energipriser, kärnkraft och tvångsbussning av elever. Det kan ha påverkat vissa tveksamma väljare. 

Sverigedemokraternas extrema svartmålning och tal om en samhällskollaps gjorde att Socialdemokraterna och Centerpartiet hade svårt att nå fram till vissa osäkra väljargrupper med sina mer seriösa lösningar och sakliga samhällskritik. 

Socialdemokraternas och Centerpartiets möjlighet att nå osäkra mitten- och arbetarväljare skadads av en sällan skådad hån-, hat- och demobiliseringskampanj på sociala medier från de fyra högerpartierna. 

Socialdemokraterna behöver stärka sin förmåga att möta högerpartiernas svartmålning och smutskastning - samt fortsätta utveckla de politiska förslagen för att bryta segregationen, intensifiera klimatomställningen och stärka välfärden. Partiet behöver fortsätta sträva efter att vara relevant för breda väljargrupper. Avgörande blir dock att vinna fler osäkra väljare över blockgränsen. Självklart behövs förnyelse och anpassning till det nya politiska läget. Men i grund och botten var partiets strategiska inriktning i valrörelsen ändå rätt. Socialdemokraternas centrala valanalys får inte kasta ut barnet med badvattnet.

 

Daniel Färm är S-debattör och politisk redaktör för Aktuellt i Politiken

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera