1515

Fredrik Erixon och Björn Weigel: Fonder hotar kapitalismen

DEBATT. Med nuvarande trend kan institutioner i teorin snart äga alla företag. Det är ett gigantiskt experiment med det kapitalistiska system som gynnat innovation och tillväxt i många hundra år. Västerlandets ekonomiska stagnation beror i hög grad på pensionsfondssocialismen, skriver Fredrik Erixon och Björn Weigel.

Björn Weigel och Fredrik Erixon.
Björn Weigel och Fredrik Erixon.Bild:Amanda Lindgren

Kapitalismen ifrågasätts ibland på goda grunder. Paul Singer, legendarisk investeringsaktivist på Elliott Management, rasar mot tillväxten i den passiva fondförvaltningen som riskerar att ”förgöra kapitalismen”. Ett stort analytikerhus i USA är inne på samma linje i en färsk analys: ”planekonomi är bättre än passiv förvaltning”. Nobelpristagaren Robert Schiller går inte så långt, men hävdar att den passiva förvaltningen kan skapa kaos på marknader.

Kritiken är på många sätt riktig – utan aktiva ägare utsätts inte företag och ledningar för tillräckligt hårt förändringstryck.

Passivt ägande är ett gift som spridit sig i västerlandets kapitalism över lång tid, och bidragit till att reducera graden av konkurrens, innovation och omvandlingstryck i ekonomin. Och detta påverkar hela ekonomins hälsa. Västerlandets produktivitet växer långsammare. Löner stagnerar. Hälsosamma nivåer på ekonomisk tillväxt känns fortfarande avlägset trots ett helt decennium av rejäla stimulanser från centralbanker och regeringar.

Men kapitalismens passivitet handlar inte om passiv eller aktiv förvaltning. Den är snarare en funktion av den växande ägardominans som hela sektorn av finansiella institutioner står för. Väst har gått från ägare av kött och blod till vad managementgurun Peter Drucker kallade ”pensionsfondssocialism”. Institutionellt ägandet står snart för 60 procent av det totala ägandet i USA. Sverige, där bolagsägande länge påverkats av enskilda ägare, följer nu samma mönster. De tredje och fjärde största ägarna på Stockholmsbörsen är Vanguard och Blackrock, institutioner som allmänheten knappt hört talas om. Med nuvarande trend är de snart störst även i svenskt bolagsägande.

Institutioner är inte kapitalistiska ägare. Det spelar inte särskilt stor roll om förvaltningen är aktiv eller passiv, för institutionernas huvudsakliga lojalitet är till sina sparare, inte bolagen de äger. Medan kapitalistiska ägare är kända för att främja entreprenöriella beteenden, skyr institutioner dem. Även om en pensionsfond kan vara största ägaren i ett bolag är det vanligen endast en marginell andel av institutionens kapital som investerats i just det bolaget. Institutionens intresse är sällan sammangift med det enskilda bolagets långsiktiga utveckling.

Alla de pensionsförvaltare som nu har det yttersta ägaransvaret premierar bolag som via aktiepriset ger en förutsägbar avkastning. De driver upp både belåning och likviditet i företag, och ser helst att investeringar har korta tidscykler. Och de ändrar fundamentalt på dynamiken mellan sparande, krediter och entreprenörskap. Kapitalismen bygger på tanken att företag har idéer men saknar kapital att förverkliga dem. Företag lånar därför pengar av ekonomin i stort. Fram till för ett kvartsekel sedan lånade företag motsvarande 15–20 procent av sitt operativa kapital. I dag, däremot, lånar företagen ut motsvarande 5 procent i stället – de finansierar andra delar av ekonomin.

I stället för entreprenörskap bidrar institutioner till att sätta företagsbyråkrati och intern planering i centrum. Boston Consulting Group har räknat ut att byråkratiseringen ökat med 7 procent varje år – i fem decennier! Det krävs inte djupare studier för att se vad som hänt. Varje person som satt sin fot i ett större företag vet att de översköljs av byråkratiska uppgifter som handlar om att försöka kontrollera framtid och konkurrens snarare än att påverka den med egna innovationer och offensiva investeringar. Nära 40 procent av chefernas arbetstid försvinner i rapportskrivande, och nästan lika mycket i att koordinera möten. Nitiska ”compliance officers” dränerar företag på energi med sin outtröttliga strävan efter att få alla anställda att följa samma mall.

Vi är nu mitt inne i ett gigantiskt kapitalistiskt experiment. Det institutionella kapitalet växer oerhört snabbt och i en teoretisk mening kan institutioner inom loppet av några decennier äga alla företag. I takt med att deras inflytande ökar försvinner också kapitalistiska beteenden som i flera hundra år bidragit till ökat välstånd. Problemet är inte att passiv förvaltning växer snabbare än aktiv. Faran är att kapitalismen passiviseras ytterligare i takt med att den institutionella dominansen växer.


Fredrik Erixon
Björn Weigel
författare till Innovation Illusion (Yale University Press)


Är du sakkunnig i en aktuell fråga? Välkommen att sända ditt inlägg till debatt@di.se. Bifoga högupplöst porträttfoto. Textlängd 2.500-6.000 tecken inklusive blanksteg.


Innehåll från MousetrapperAnnons

Bespara dina anställda onödig smärta

En aktuell undersökning, genomförd av Kantar SIFO på uppdrag av Mousetrapper, visar att 46 % av alla bildskärmsarbetare arbetar hemifrån – vilket innebär ca 1700 000 personer. När vi ställde följdfrågan om smärtan uppkommit sedan de började arbeta hemifrån under pandemin blev vi överraskade. Hela 20 % av de som börjat jobba hemifrån under pandemin, eller drygt 230 000, har upplevt att de fått musarmsliknande besvär sedan den startade!

Musarm – eller Repetitive Strain Injury (RSI) som det egentligen heter – är ett samlingsnamn för flera olika tillstånd som uppkommer när man under lång tid arbetar med armar och händer i statiska positioner. Det kan leda till överansträngning i alla de muskler som omger nacke, axel, arm eller hand. En korrekt arbetsställning ökar chanserna att slippa, eller lindra, repetitiva belastningsskador/RSI – vilka annars riskerar att bli kroniska. 

Alla borde arbeta centrerat

Genom att arbeta centrerat, med händerna innanför axlarna, så får man en avslappnad arbetsställning och kan undvika problem som kan uppstå vid arbete med en traditionell datormus, när man inte längre behöver sträcka sig efter musen på skrivbordet. 

Om man inte behandlar sin musarm, utan bara biter ihop, riskerar man att få en livslång kronisk skada. Man kan lära sig att hitta andra vägar att arbeta, men återgår man till gamla vanor så kommer smärtan tillbaka. 

Genom att agera i tid är mycket vunnet, ur ett individperspektiv men också ur ett rent samhällsekonomiskt perspektiv. Många måste sjukskrivas i perioder och genomgå rehabiliterande åtgärder för att kunna återgå till arbetet. Vilket i de allra flesta fall hade kunnat undvikas med mer kunskap och bättre hjälpmedel.

Tre tips som hjälper

Sitter man hemma och arbetar så är det tre saker som är viktiga att tänka på om man vill undvika musarm:

1. Håll fötterna stadigt mot marken.
Ställ in stolen så att fötterna vilar stadigt på golvet, fötterna placeras något framför knäna. Använd vid behov ett fotstöd.

2. Håll armarna i linje med golvet.
Låt axlarna slappna av och håll armbågarna i ca 90° vinkel. Om du ändrar position, så försök att hålla dig inom ett intervall på mellan 70° och 135° – och växla gärna med att arbeta stående i intervaller.

3. Arbeta centrerat.
För att förhindra förslitningsskador är det avgörande att hålla händerna centrerade, innanför axlarna. En vanlig fälla är att sträcka ut armen för att nå musen bredvid tangentbordet. Genom att använda en ergonomisk mus, som Mousetrapper, får du en ergonomiskt sund ställning som håller armar och händer avslappnade. En centrerad mus ger, ofta efter bara ett par veckor, en märkbar förbättring.

4. Bonustips!
Placera skärmen i rätt höjd, dina ögon föredrar att titta nedåt. Placera skärmens övre del i ögonhöjd, eller något lägre. Om du arbetar på en bärbar dator, överväg ett laptop/tablet-stativ och ett fristående tangentbord för att kunna uppnå en korrekt, bekväm höjd.

Vill du ha fler råd och övningar för en förbättrad arbetssituation hemma, och en presentation av våra ergonomiska muslösningar – besök mousetrapper.com.

Läs mer om Kantar SIFO på uppdrag av Mousetrapper

 

Mer från Mousetrapper

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med Mousetrapper och ej en artikel av Dagens industri

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?