Annons

Frankrikes ambassadör: Suveränitet uppnås genom mer EU-samarbete

DEBATT. De svenska reaktionerna på Emmanuel Macrons debattartikel (DN 5/3) om ett mer integrerat EU har varit blandade och bygger i vissa fall på missuppfattningar. Federalism är inte Frankrikes mål, utan en fågelskrämma som används av dem som vill avleda debatten från den verkliga frågan om vilket Europa vill vi ha och hur vi åstadkommer det, skriver landets Sverigeambassadör David Cvach.

MELLANVÄG. Vi tror inte på en federalism som löser upp medlemsstaterna och gör kommissionen och EU-parlamentet till de enda europeiska instanserna med verkställande och lagstiftande makt. Men vi tror inte heller på den klassiska mellanstatlighet som reducerar EU-politiken till det som den mest motvilliga bland oss går med på, skriver David Cvach.
MELLANVÄG. Vi tror inte på en federalism som löser upp medlemsstaterna och gör kommissionen och EU-parlamentet till de enda europeiska instanserna med verkställande och lagstiftande makt. Men vi tror inte heller på den klassiska mellanstatlighet som reducerar EU-politiken till det som den mest motvilliga bland oss går med på, skriver David Cvach.Foto:Alastair Grant

Nyligen publicerades en debattartikel av Emmanuel Macron i svensk press. De svenska reaktionerna spände från entusiastiska och försiktigt positiva till kritiska.

Bland alla dessa högst välkomna reaktioner slås jag än en gång av hur ofta termen ”federalistiskt” används för att beskriva de franska förslagen. Detta är intressant, eftersom tolkningen är väldigt svensk. Beskrivningen återfinns sällan hos våra övriga europeiska partners när Frankrike diskuteras. Den som letade efter ordet i Macrons EU-linjetal på Sorbonneuniversitetet i september 2017 sökte förgäves, så när som på när presidenten gav en elev svaret: ”Federalism är inte det jag vill.”

En historisk tillbakablick är på sin plats. Frankrike har genom historien uppvisat federalistiska strömningar. Det stämmer. Men de har aldrig varit dominerande. Victor Hugo var dess första (och har förblivit dess största) förgrundsgestalt. Han förutsåg att de europeiska nationerna en dag skulle smälta samman i en europeisk enhet och ansåg att Frankrike borde vara den drivande kraften i denna omvandling.

Efter andra världskriget inspirerades tongivande personer som Jean Monnet, belgaren Paul-Henri Spaak och det franska kristdemokratiska partiet MRP av både federalism och nära band till USA. Men efter att Charles de Gaulle 1958 åter kom till makten och den femte republiken grundades, hade dessa federalistiska strömningar bara ett marginellt inflytande.

Det som däremot har utmärkt Frankrikes Europapolitik sedan 60 år, är övertygelsen och visionen att det europeiska projektet stärker och förmerar varje medlemsland. Därur har det fötts en misstanke och kritik att vi betraktar Europa som ett stort Frankrike. Så är det inte. Däremot tror vi att varken Frankrike eller Sverige kan vara starka om Europa är svagt.

På fler och fler områden behöver vi Europa för att kunna föra utvecklingen framåt och skapa den globala förändringskraft som behövs. Det gäller regelverk, exempelvis inom upphovsrättsskydd och klimatet, som vi såg genom Parisavtalet. Det gäller finansiering av innovation och forskning som artificiell intelligens, 5g och grön energi.

Det handlar också om samordning i viktiga frågor, där våra respektive länders nationella politik skiljer sig åt på ett vis som försvagar EU:s handlingskraft, exempelvis gällande asylpolitik, utstationerade arbetstagare, kontroll av strategiska investeringar, cybersäkerhet och sanitär kontroll.

Med andra ord: vi överför inte vår suveränitet till Europanivå. Tvärtom är det där vi återtar den och utövar den tillsammans.

Vi tror inte att det är vare sig realistiskt eller önskvärt med en federalism som långsamt löser upp medlemsstaterna samtidigt som kommissionen och Europaparlamentet växer och blir de enda europeiska instanserna som utövar verkställande och lagstiftande makt. Men vi tror inte heller på den typ av klassisk mellanstatlighet som leder till en politik som reduceras till det som den mest motvilliga bland oss vill åstadkomma.

Det vi vill är att fortsätta utveckla institutioner och mekanismer som bär EU:s unika prägel. Dessa instanser tillåter att vår suveränitet uttrycks på flera nivåer. EU har kunnat växa som kommersiell och penningpolitisk aktör just därför att vi tidigare har lyckats med detta.

Nu är det upp till oss att fördjupa detta arbete, så att Europa kan ha samma viktiga roll inom försvar, diplomati, miljö, sociala frågor och innovation. Det är områden där Europa ligger i absolut framkant med en imponerande kapacitet, men den är splittrad och ineffektivt samordnad mellan medlemsstaterna. Det är på Europanivå som vi måste bemöta dessa utmaningar. Inget land kommer på egen hand att kunna skydda oss från våra strategiska rivalers framfart.

Federalism är inte en fransk vision, utan en fågelskrämma som används av dem som vill avleda debatten från den verkliga frågan: vilket Europa vill vi ha och hur ska vi åstadkomma det? Det är denna diskussion som de europeiska medborgarna förtjänar inför valen i maj. Det är, som den svenska utrikesministern Margot Wallström uttryckt det, det första EU-val som inte bara avgör unionens riktning, utan dess överlevnad.

David Cvach, Frankrikes ambassadör i Sverige

Innehåll från FuturionAnnons

Oron på arbetsmarknaden dubbelt så hög som före pandemin

Ann-Therése Enarsson, vd på Futurion. Foto: Carola Andreasson.
Källa: Futurions Framtidssäkringsindex (FIX) som genomfördes av Novus 20 oktober – 13 november 2022
Ann-Therése Enarsson, vd på Futurion. Foto: Carola Andreasson. Källa: Futurions Framtidssäkringsindex (FIX) som genomfördes av Novus 20 oktober – 13 november 2022

Nästan dubbelt så många som före pandemin upplever sin ställning på arbetsmarknaden som hotad. Bland dem uttrycker många ett behov av att vidareutbilda sig för att kunna behålla jobbet. Samtidigt erbjuds de inte kompetensutveckling i samma utsträckning som de som upplever sig som attraktiva på arbetsmarknaden. Det är några av resultaten från FIX, tankesmedjan Futurions årliga framtidssäkringsindex. 

Hushåll och företag pressas av räntor, höga elpriser och en stundande lågkonjunktur. Arbetsförmedlingen meddelade i december att vi befinner oss i den värsta varselvågen sedan pandemiåret 2020. Det är tydligt att den ekonomiska situationen driver på arbetsmarknadsoron.

Mer än var fjärde yrkesverksam (26 procent) upplever att de har en svag ställning på arbetsmarknaden. Det motsvarar 1,2 miljoner svenskar. Före pandemin (2019) bedömde 14 procent av den yrkesverksamma befolkningen att de skulle ha svårt att hitta ett nytt jobb om de plötsligt blev av med sitt nuvarande och att de inte är attraktiva på arbetsmarknaden. Sedan dess har siffran alltså nästan dubblerats. 

Andelen som bedömer att de har en stark ställning på arbetsmarknaden har däremot återhämtat sig efter att ha störtdykt under pandemin. Före pandemin upplevde en fjärdedel av den yrkesverksamma befolkningen att de skulle ha lätt att hitta ett nytt jobb och att de är attraktiva på arbetsmarknaden, och nu är siffrorna tillbaka på samma nivå. 

– Det är en oroväckande utveckling. På många sätt håller världen på att återhämta sig efter att pandemin vände allting upp och ner 2020. Men nu väntar en lågkonjunktur och det osäkra omvärldsläget sprider oro och otrygghet på arbetsmarknaden, säger Ann-Therése Enarsson, vd på Futurion.  

För att kunna följa och påverka utvecklingen på arbetsmarknaden, studerar Futurion hur arbetstagarna uppfattar sin position på arbetsmarknaden. I Framtidssäkringsindex, FIX, mäter Futurion sedan 2019 bland annat hur många som tror att de skulle kunna hitta ett nytt jobb om de plötsligt blev av med sitt nuvarande, och om de anser sig vara attraktiva på arbetsmarknaden. 

Erbjuds inte kompetensutveckling 

Många av dem som upplever sin position som hotad på arbetsmarknaden (18 procent) tror att de skulle behöva vidareutbilda sig för att behålla sina jobb. Samtidigt uppger hälften av dem att de inte erbjuds kompetensutveckling av sin arbetsgivare. Bland de som ser sig som attraktiva på arbetsmarknaden däremot, uppger bara 23 procent att de inte erbjuds kompetensutveckling, medan hela 60 procent blir erbjudna det. 

– Det är anmärkningsvärt att de grupper som har störst behov av kompetensutveckling i många fall blir utan. Vi ser en polarisering på arbetsmarknaden där allt fler känner sig hotade och samtidigt inte får det stöd de behöver, fortsätter Ann-Therése Enarsson. 

Om Futurion

Futurion är den breda tjänstemannarörelsens tankesmedja som fokuserar på morgondagens arbetsliv. Tankesmedjan följer och analyserar utvecklingen på arbetsmarknaden och skapar arenor där olika tankar möts och bryts mot varandra. Futurion arbetar forskningsnära och i dialog med andra aktörer.

Läs mer på futurion.se 

 

Mer från Futurion

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med Futurion och ej en artikel av Dagens industri

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera