ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

Energi

Forskarna: Finanssektorn kan investera Sverige ur klimatkrisen

  • UNDERSTÖD. Både finanssektorn och industrin poängterar att omställningstakten för privat kapital inte kan förväntas öka i brist på tydligare politiskt beslutsfattande, skriver forskarna. Foto: Junge, Heiko

DEBATT. Finanssektorn är en nyckelspelare i omställningen till en fossilfri ekonomi. Men för att den ska kunna göra sitt krävs tuffare klimatpolitik såsom fler stoppdatum för fossilberoende verksamheter för att sända rätt signaler till marknaden, skriver fem forskare vid Stockholm Environment Institute.

På måndagen hölls FN:s klimattoppmöte i New York. Ett snabbt uppvaknande och framflyttade positioner på hållbarhetsområdet har skett de senaste fem åren för många aktörer i Sveriges finanssektor. Gröna obligationer och ökade krav på hållbarhetsredovisningar har ökat intresset för hållbarhetsfrågorna, och centrala finansaktörer stöder aktivt klimat- och hållbarhetsagendan.

Trots detta är dagens investeringstakt långt ifrån vad som behövs för att nå klimatmålen till år 2030 och 2045. Klimatpolitiska rådets rapport och Naturvårdsverkets underlag till regeringens klimatpolitiska handlingsplan visar tydligt att utsläppen från vägtrafiken och industrin är de tuffaste klimatutmaningarna vi har. För att minska utsläppen i tid behöver stora kapitalflöden flyttas till fossilfria tekniker inom dessa sektorer.

Klimatomställningen präglas av ett stort investeringsbehov. Vår forskning visar dock att det inte råder någon brist på investeringsvilja eller privat kapital i jakten på hållbara projekt i Sveriges finansiella system. 

Sverige har dessutom en historiskt låg statsskuld och låga räntor, vilket debattörer som Klas Eklund konstaterar ger ovanligt gynnsamma förutsättningar för en mer expansiv politik. Ekonomerna Anna Breman och Andreas Wallström på Swedbank konstaterar ett en utökad budget villkorad till gröna investeringar vore både klimatsmart och effektivare vid en eventuell nedgång i den svenska ekonomin. 

Pågående forskning inom Mistra Financial Systems, Greening Investments in the Face of Climate Risk, och Stockholm Sustainable Finance Centre där ett flertal finansaktörer intervjuats, visar tydligt att det som hindrar att mer privat kapital investeras i hållbara lösningar är riskprofilen för dessa investeringar. 

Många lösningar och tekniker som behövs för att nå de svenska klimatmålen finns redan, men i liten skala eller som demonstrationsprojekt. Huvudproblemet är den högre risken – reell eller subjektivt värderad – med investeringar i storskaliga och hållbara lösningar. 

Satsningar i transportsektorn kan vara elektrifierade vägar, nya fabriker för elfordon eller anläggningar för biobränslen. Framtida klimatsmart produktion av fossilintensiva material som plast, stål och cement kräver stora investeringar i innovations- och demonstrationsprojekt.

Osäkerheterna är många när investerare ska analysera marknaden; med konkurrerande tekniker, förändrade sociala normer och attityder, och inte minst bedömningen av hur snabbt klimatpolitiken kommer att skärpas. 

Om det fortsatt görs offentliga investeringar och tillstånd ges till utbyggnad av infrastruktur förknippad med fossilberoende, såsom flygplatser och raffinaderier för fossila bränslen, skapar detta osäkerhet om framtida konkurrenskraft för mer hållbara lösningar.

Dessa osäkerheter ses som en hög risk och minskar investeringsviljan hos de privata, finansiella aktörerna. Det är alltså inte bara osäkerhet om vilka specifika, hållbara tekniker som kommer att bli vinnare. Det är också svårt att förutspå när dagens fossila investeringar blir värdelösa (stranded assets), vilket till exempel Vattenfalls köp av Nuon visat.

Svenska finansaktörer är tydliga med att skarpare klimatpolitik såsom koldioxidskatt behövs, men är tveksamma till specifika regleringar som till exempel ändrar på kapitaltäckningskrav. I stället föredrar de högre pris på utsläpp, eftersom det minskar risken för investeringar i hållbar teknik och ökar incitamenten för gröna investeringar. 

Högre koldioxidskatt på till exempel energiintensiv industri är samtidigt svårsmält, och risken för att verksamheter och utsläpp i stället flyttas utomlands är uppenbar. Det krävs alltså antingen internationella politiska överenskommelser eller att fossilfria tekniker aktivt stöds i Sverige.

Så hur kan vi aktivt investera oss ur klimatkrisen?

I linje med sammanställningar som Fossilfritt Sverige gjort, visar våra intervjuer med finanssektorns aktörer att det krävs en mycket aktiv dialog mellan privata och offentliga aktörer. Det som efterfrågas är att sprida omställningsrisken mellan olika aktörer. 

Både finanssektorn och industrin poängterar att omställningstakten för privat kapital inte kan förväntas öka i brist på tydligare politiska beslut och samarbete med lagstiftaren. Mot bakgrund av detta kan ett antal slutsatser dras: 

- Politikerna måste bli tydligare i klimatfrågan. Klimatpolitiska rådet rekommenderar ett stoppdatum för försäljning av fossila drivmedel i Sverige. Liknande stoppdatum för fossilberoende verksamheter bör övervägas av regeringen i fler sektorer. Detta minskar omställningsrisken för privata investerare genom att tydliggöra den klimatpolitiska spelplanen och allvaret i uppsatta klimatmål. 

- Staten bör ta ledningen i omställningen genom fler offentlig-privata samarbeten kring investeringar i de storskaliga tekniker som behövs för att nå ett hållbart samhälle. Större privat ansvarstagande behövs givetvis, och det kan möjliggöras genom gemensamma investeringar där riskdelningen accepteras av både privata och offentliga aktörer.

- En snabbare investeringstakt än i dag är nödvändig för att lösa klimatkrisen. Om detta inte sker via privata finansiärer – trots statligt stöd och samverkan – behöver regering och riksdag utnyttja att vi har en historiskt låg statsskuld, och utöka statsbudgeten för att göra nödvändiga investeringar. Detta för att vi ska uppnå Parisavtalets mål och leva i ett hållbart samhälle.

Björn Nykvist, doktor och forskare, Stockholm Environment Institute

Aaron Maltais, direktör Stockholm Sustainable Finance Centre, forskare Stockholm Environment Institute

Thomas Hahn, docent, Stockholm Resilience Centre vid Stockholms Universitet

Åsa Persson, forskningschef och vice vd, Stockholm Environment Institute

Olle Olsson, doktor och forskare, Stockholm Environment Institute

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer