Annons

Fördomar om lobbying försvagar demokratin

Debatten kring Liberalernas partiledare och de nygamla kraven om lobbyistregister spelar på fördomar om vad lobbying egentligen är. Demokratins stärks av att individer, organisationer och företag har kontakter med politiker, skriver tidigare EU-parlamentarikern Christofer Fjellner.

Det finns sällan något uppenbart allmänintresse i politiken utan snarare en uppsjö av olika särintressen, alla lika legitima om än olika röststarka och representativa. Politikens själva essens är att väga av dessa intressen, skriver Christofer Fjellner.
Det finns sällan något uppenbart allmänintresse i politiken utan snarare en uppsjö av olika särintressen, alla lika legitima om än olika röststarka och representativa. Politikens själva essens är att väga av dessa intressen, skriver Christofer Fjellner.Foto:Anna Karolina Eriksson/TT

De senaste dagarnas avslöjanden om Liberalernas partiledare Nyamko Sabunis relation till lobbyister kan inte bara vara början på hennes fall. Det har även väckt nya krav på ny lagstiftning och reglering av lobbying och politisk påverkan. Det förvånar inte. Berättelsen som uppdagats i tidningarnas bevakning har bekräftat de flesta av våra fördomar om lobbying. Storföretag som använder sina finansiella muskler för att anlita PR-byråer som i sin tur utnyttjar vänskapskorruption i kommersiella syften. Men det är just fördomar.

Jag har de senaste 15 åren verkat som europaparlamentariker i vad som av många beskrivs av en politisk miljö som domineras av lobbyism. Jag har upplevt mer lobbying än de flesta. Och jag känner inte igen mig den beskrivning och debatt som nu spelas upp.

Jag har lärt mig känna igen tre grundläggande mer eller mindre medvetna missuppfattningar kring lobbying. Vem som är lobbyist, lobbyismens roll i politiken och dess demokratiska legitimitet. Det är missuppfattningar som ofta utnyttjas för ett syfte, må det vara att misskreditera en politisk motståndare inom eller utanför det egna partiet eller för att en journalist ska kunna säkra de så avgörande klicken. Avslöjandena kopplade till Nyamko Sabuni reproducerar alla tre missuppfattningarna. Låt mig helt kort ge en annan mer med sanningen överensstämmande bild av lobbying. 

1. Användandet av ordet lobbyist brukar vara avslöjande. Den som kallas lobbyist är normalt någon man inte håller med. Eller i bästa fall någon man menar representerar ett kommersiellt särintresse som av olika skäl är tveksamt. Men oavsett används ordet oftast för att beskriva någon man menar har en otillbörlig påverkan på politiken. För i annat fall kallas den som försöker påverka politiken oftast representanter för branschen, för arbetstagarna eller rent av civilsamhället. Då är det inte ett exempel på lobbying utan snarare deltagardemokrati. Något fint och värt att slå vakt om. Men sanningen är givetvis att det inte finns någon artskillnad mellan dessa försök att påverka politiken. Det finns ingen skillnad över huvud taget. Svenska Naturskyddsföreningen eller Kommunal är givetvis lika legitima intressen som Teknikföretagen eller Scania. Och den goda politiken ska självklart lyssna till dem alla oavsett om den håller med dem eller inte. 

Den som ifrågasätter huruvida detta är en avgörande skillnad i beskrivningen av politisk påverkan bör göra följande tankeexperiment: Föreställ er att SvD:s rapportering inte rört Liberalerna och Nyamko Sabuni utan istället Miljöpartiet och Isabella Lövin. Och det var inte Scania som propsat på elektrifiering av de tunga transporterna utan Naturskyddsföreningen som velat minska fiskekvoterna i Östersjön. Detta skulle inte hitta sin väg in i tidningsspalten än mindre väckt några avgångskrav. Det är ju något vi alla betraktar som självklart.

2. Det finns en bild av politiker som om de endast agerar utifrån sin egen övertygelse, att de sitter inne på alla svar redan när de tillträder sitt ämbete och agerar i ett vakuum. Inget kunde vara längre från sanningen. Samhället och det politiken har att besluta kring är oändligt komplext. De flesta politiker har i bästa fall en ytlig förståelse för de komplexa frågor de är satta att reglera. Trots att såväl antalet politiska som opolitiska tjänstemän ökat exponentiellt i antal har inte heller dessa i närheten av en chans att besitta all den kunskap som goda politiska beslut kräver. En ansvarsfull politiker söker sanningen utanför riskdagens eller departementens korridorer. De söker sanningen bland de experter som faktiskt arbetar med det som man är satt till att reglera. Och den politiker som på allvar vill ta sig an att minska koldioxidutsläppen från tunga transporter men inte är öppen för att ta intryck av Volvo eller Scania gör helt enkelt inte sitt jobb.

3. Begreppet lobbying används ofta för att stämpla politisk påverkan som demokratiskt tveksam. Sanningen är snarare att det är en demokratisk rättighet. Rätten att kontakta och försöka påverka den som fattar beslut är grundläggande i en demokrati. Det är en rättighet var och en av oss har som privatpersoner, men även i förening med andra oavsett om vi kallar oss Sveriges Ornitologer, Byggnadsarbetarförbundet eller Transportföretagen. 

Och föreställningen om att lobbying främjar särintressen på bekostnad av allmänintresset är även det fel. Det finns nämligen sällan något uppenbart allmänintresse i politiken utan snarare en uppsjö av olika särintressen, alla lika legitima om än olika röststarka och representativa. Politikens själva essens är att väga av dessa intressen. Att kringskära medborgarnas möjlighet att kontakta politiska beslutsfattare, oavsett om de gör det individuellt eller i förening med andra, är minst sagt tveksamt demokratiskt. 

De nygamla kraven på att införa ett register för lobbyister spelar på alla dessa tre fördomar. De utgår från att vi enkelt kan definiera vem som är lobbyist och vem som bara är en engagerad väljare. Att det på något sätt går att skilja de beslut som påverkats av lobbyister från de som politiken utformat utan intryck utifrån. Och framför allt att vår demokrati skulle tjäna på att göra det mer byråkratiskt och svårare att kontakta politiska beslutsfattare. Inget av detta är sant och ett lobbyregister skulle därför på sin höjd ge oss en falsk demokratisk trygghet. 

För med allt detta sagt betyder det inte att vi inte har problem med lobbying, såväl i Bryssel som i Sverige. Det finns gott om dåliga lobbyister, rent av sådana som ljuger. Ett än större problem är dock politiker utan integritet eller tillstymmelse till källkritik. Men mest allvarlig är enligt min uppfattning all den offentligt finansierade lobbying jag mött som politiker. Lobbying beställd av politiker för att påverka politiker, finansierad med skattepengar i syfte att kräva än mer skattepengar, allt likt ett självspelande piano. Och inget av dessa problem bidrar ett lobbyregister till att lösa.

Christofer Fjellner

Ledamot moderaternas partistyrelse, fd Europaparlamentariker (m).


Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?