ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

Fjellner: Petningen av Wikström är märklig - sidouppdrag är norm i EU

  • PLUSSUMMESPEL. Ska ett gemensamt erfarenhetsutbyte i syfte att öka förståelsen mellan politiken och näringslivet vara möjligt? Min egen erfarenhet från styrelseuppdrag säger mig att svaret är ja. Beslutsfattandet blir bättre, inte sämre, om fler politiker faktiskt har insikt i de sektorer och branscher de reglerar, skriver Christofer Fjellner. På bilden Cecilia Wikström (L). Foto: Naina Helen Jama/TT

DEBATT. Liberalernas ledning lyfte i helgen bort Cecilia Wikström från partiets EU-vallista efter att hon valt att behålla avlönade styrelseuppdrag i Beijer Alma och Elekta. Men problemet är inte att för många svenska politiker engagerar sig i näringslivet, utan att för få gör det – kanske för att ett sådant engagemang straffas hårt, skriver EU-parlamentarikern Christofer Fjellner (M).

Cecilia Wikströms petning från Liberalernas lista till Europaparlamentet är kanske ingen större förlust för liberalismen i Europa, men det går inte att komma ifrån att förfarandet är märkligt och att muren mellan näringslivet och politiken nu riskerar att blir ännu högre. Det förlorar såväl politiken som näringslivet på.

Liberalernas beslut i helgen att ställa Wikström åt sidan är svårbegripligt. De anser inte att rollen som europaparlamentariker är förenlig med hennes två avlönade styrelseuppdrag. Detta trots att såväl partiledaren Jan Björklund som valberedningen sedan tidigare både kände till och hade godkänt styrelseuppdragen, när hon av Liberalernas högsta beslutande organ partirådet valdes till toppkandidat för mindre än tre veckor sedan.

Över en natt ändrades uppfattningen och partistyrelsen tvingade henne i helgen att välja. Hon valde styrelseuppdragen. Både Liberalernas och Wikströms beslut ska nog ses i ljuset av det svaga opinionsstödet efter samarbetet med Socialdemokraterna i Januriöverenskommelsen. L är livrädda för att stå utan representation i Europaparlamentet.

Wikström har nog helt rationellt konstaterat att styrelseuppdragen åtminstone finns kvar efter maj och att hon inte riskerar att stå lottlös om hon väljer dem. Men både Liberalernas och Wikströms framtid påverkar en allt mindre del av befolkningen.

Den viktiga frågan för Sverige handlar om det framöver ska vara möjligt för politiker att engagera sig i näringslivet. Ska ett gemensamt erfarenhetsutbyte i syfte att öka förståelsen för en annan viktig samhällssfär vara möjligt? Min egen erfarenhet från styrelseuppdrag i näringslivet säger mig att svaret är ja. Det politiska beslutsfattande blir bättre, inte sämre, om fler politiker faktiskt har insikt i de sektorer och branscher de fattar beslut om och reglerar.

Det är denna insikt som ligger till grund för regelverket i Europaparlamentet. Det stipulerar tydligt att det är tillåtet att engagera sig i uppdrag utanför politiken, och den innevarande mandatperioden har knappt var tredje ledamot i Europaparlamentet ett avlönat sidouppdrag. Guy Verhofstadt, gruppledare för den liberala partigruppen i Europaparlament, har uppdrag för bland annat holdingbolaget Sofina, och ersätts med betydande belopp varje månad.

Det är svenska ledamöter med sitt låga engagemang i näringslivet som sticker ut. Kanske för att ett sådant engagemang straffas hårt. Men lika självklart som ett engagemang utanför politiken borde vara, lika självklart är det att dessa ska redovisas öppet. Också på den här punkten är regelverket tydligt. Alla finansiella intressen och styrelseuppdrag måste deklareras. Precis som tillfälliga uppdrag som ger ekonomisk vinning.

En mer relevant diskussion borde vara hur intressekonflikter och jävssituationer undviks. Maria Wetterstrands utredning om biobränsle visar på detta med all önskvärd tydlighet. Det är helt klart olämpligt att hon, i egenskap av aktieägare och styrelseledamot för ett företag med intressen i just biobränslen, utreder frågan. Det skadar tilltron till utredningens i grund och botten rimliga slutsatser. Det ansvariga statsrådet Isabella Lövin har helt enkelt inte gjort sitt jobb tillräckligt noggrant.

För låt oss vända på resonemanget. Lek med tanken att en utredning om friskolornas framtid leds av en styrelseledamot i en friskolekoncern. Då hade kritiken inte varit nådig och den ansvarige utredaren hade inte som Wetterstrand kommit undan med att kalla kopplingen ”otroligt långsökt”.

Wikström-affären försvårar det nödvändiga utbytet mellan näringslivet och politiken, när det för hela samhällets skull behöver underlättas. Politiken står och faller inte med Wikström, men det är tveklöst så att politiken behöver näringslivet och näringslivet politiken. Därför måste utbytet ske på ett proffsigt sätt så att antalet politiker i styrelserummen och styrelseledamöter i politiken blir fler.

Christofer Fjellner, europaparlamentariker (M)

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies