1515
Annons

Fjellner: Petningen av Wikström är märklig - sidouppdrag är norm i EU

DEBATT. Liberalernas ledning lyfte i helgen bort Cecilia Wikström från partiets EU-vallista efter att hon valt att behålla avlönade styrelseuppdrag i Beijer Alma och Elekta. Men problemet är inte att för många svenska politiker engagerar sig i näringslivet, utan att för få gör det – kanske för att ett sådant engagemang straffas hårt, skriver EU-parlamentarikern Christofer Fjellner (M).

PLUSSUMMESPEL. Ska ett gemensamt erfarenhetsutbyte i syfte att öka förståelsen mellan politiken och näringslivet vara möjligt? Min egen erfarenhet från styrelseuppdrag säger mig att svaret är ja. Beslutsfattandet blir bättre, inte sämre, om fler politiker faktiskt har insikt i de sektorer och branscher de reglerar, skriver Christofer Fjellner. På bilden Cecilia Wikström (L).
PLUSSUMMESPEL. Ska ett gemensamt erfarenhetsutbyte i syfte att öka förståelsen mellan politiken och näringslivet vara möjligt? Min egen erfarenhet från styrelseuppdrag säger mig att svaret är ja. Beslutsfattandet blir bättre, inte sämre, om fler politiker faktiskt har insikt i de sektorer och branscher de reglerar, skriver Christofer Fjellner. På bilden Cecilia Wikström (L).Foto:Naina Helen Jama/TT

Cecilia Wikströms petning från Liberalernas lista till Europaparlamentet är kanske ingen större förlust för liberalismen i Europa, men det går inte att komma ifrån att förfarandet är märkligt och att muren mellan näringslivet och politiken nu riskerar att blir ännu högre. Det förlorar såväl politiken som näringslivet på.

Liberalernas beslut i helgen att ställa Wikström åt sidan är svårbegripligt. De anser inte att rollen som europaparlamentariker är förenlig med hennes två avlönade styrelseuppdrag. Detta trots att såväl partiledaren Jan Björklund som valberedningen sedan tidigare både kände till och hade godkänt styrelseuppdragen, när hon av Liberalernas högsta beslutande organ partirådet valdes till toppkandidat för mindre än tre veckor sedan.

Över en natt ändrades uppfattningen och partistyrelsen tvingade henne i helgen att välja. Hon valde styrelseuppdragen. Både Liberalernas och Wikströms beslut ska nog ses i ljuset av det svaga opinionsstödet efter samarbetet med Socialdemokraterna i Januriöverenskommelsen. L är livrädda för att stå utan representation i Europaparlamentet.

Wikström har nog helt rationellt konstaterat att styrelseuppdragen åtminstone finns kvar efter maj och att hon inte riskerar att stå lottlös om hon väljer dem. Men både Liberalernas och Wikströms framtid påverkar en allt mindre del av befolkningen.

Den viktiga frågan för Sverige handlar om det framöver ska vara möjligt för politiker att engagera sig i näringslivet. Ska ett gemensamt erfarenhetsutbyte i syfte att öka förståelsen för en annan viktig samhällssfär vara möjligt? Min egen erfarenhet från styrelseuppdrag i näringslivet säger mig att svaret är ja. Det politiska beslutsfattande blir bättre, inte sämre, om fler politiker faktiskt har insikt i de sektorer och branscher de fattar beslut om och reglerar.

Det är denna insikt som ligger till grund för regelverket i Europaparlamentet. Det stipulerar tydligt att det är tillåtet att engagera sig i uppdrag utanför politiken, och den innevarande mandatperioden har knappt var tredje ledamot i Europaparlamentet ett avlönat sidouppdrag. Guy Verhofstadt, gruppledare för den liberala partigruppen i Europaparlament, har uppdrag för bland annat holdingbolaget Sofina, och ersätts med betydande belopp varje månad.

Det är svenska ledamöter med sitt låga engagemang i näringslivet som sticker ut. Kanske för att ett sådant engagemang straffas hårt. Men lika självklart som ett engagemang utanför politiken borde vara, lika självklart är det att dessa ska redovisas öppet. Också på den här punkten är regelverket tydligt. Alla finansiella intressen och styrelseuppdrag måste deklareras. Precis som tillfälliga uppdrag som ger ekonomisk vinning.

En mer relevant diskussion borde vara hur intressekonflikter och jävssituationer undviks. Maria Wetterstrands utredning om biobränsle visar på detta med all önskvärd tydlighet. Det är helt klart olämpligt att hon, i egenskap av aktieägare och styrelseledamot för ett företag med intressen i just biobränslen, utreder frågan. Det skadar tilltron till utredningens i grund och botten rimliga slutsatser. Det ansvariga statsrådet Isabella Lövin har helt enkelt inte gjort sitt jobb tillräckligt noggrant.

För låt oss vända på resonemanget. Lek med tanken att en utredning om friskolornas framtid leds av en styrelseledamot i en friskolekoncern. Då hade kritiken inte varit nådig och den ansvarige utredaren hade inte som Wetterstrand kommit undan med att kalla kopplingen ”otroligt långsökt”.

Wikström-affären försvårar det nödvändiga utbytet mellan näringslivet och politiken, när det för hela samhällets skull behöver underlättas. Politiken står och faller inte med Wikström, men det är tveklöst så att politiken behöver näringslivet och näringslivet politiken. Därför måste utbytet ske på ett proffsigt sätt så att antalet politiker i styrelserummen och styrelseledamöter i politiken blir fler.

Christofer Fjellner, europaparlamentariker (M)

Debatt: Värna den svenska modellen, låt friskolorna ta ut vinst

Socialdemokraterna borde värna den svenska modellen med en skola som är tillgänglig och kostnadsfri för alla , skriver entreprenören Dan Olofsson, appropå Socialdemokraternas hållning i frågan om att ta ut vinst i skolan. 

Foto:Jenny Leyman

Statsminister Magdalena Andersson sa nyligen följande till ombuden på Lärarnas riksförbunds årsmöte: ”Målet för aktiebolag är att skapa vinst. Det står inget där om elevers lärande och likvärdighet och att svenska barn har rätt till en bra utbildning”.

Med detta tycks Magdalena Andersson mena att det enda som styr privata aktiebolag är att prioritera vinst på bekostnad av allt annat. Men är det verkligen så?

Betyder det inget att en privat skola behöver nöjda elever och föräldrar för att kunna fortsätta att driva sin skola? I annat fall får de ju inga elever.

Betyder det inget att lärare under många år tycker att skolledningens fokus på kvalitet och pedagogisk utveckling är större hos privata skolor än hos kommunala?

Betyder det inget att också privata skolor har att följa skollagen, skolmyndigheternas direktiv och läroplaner? Det är ju här samhället formulerar kraven på skolor, inte i aktiebolagslagen.

Med sitt uttalande tycks Magdalena Andersson vilja skapa en bild av att privata skolor som drivs i aktiebolagsform inte omfattas av samhällets krav på skolor och inte heller har ett intresse av nöjda elever och föräldrar. Enda intresset är vinsten.

Så är det självfallet inte. Vinst över tid är ett resultat av att man skött verksamheten bra och genom att den stora merparten av vinsterna i privata skolor stannar kvar i verksamheten fås resurser till utvecklingen framåt.

Vidare ställde Magdalena Andersson frågan:

”Varför ska vi betala utländska riskkapitalister som driver svenska skolor och ger dem ersättning för uppgifter som de inte har, det är ju helt orimligt.”

Denna frågeställning rymmer en rad felaktiga utgångspunkter. Fristående skolor får i dag en lägre skolpeng än kommunala skolor och denna skolpeng går till den enskilda skolan.

Vi betalar inte utländska riskkapitalister någon särskild ersättning för uppgifter de inte har. Magdalena Andersson försöker få folk att tro att stora belopp av skattebetalarnas medel försvinner till utländska riskkapitalister. Detta ska uppenbarligen vara det stora problemet i skolan. Det är inte sant.

I grova drag är det så att vi skattebetalare tillför ca 300 miljarder kronor per år till skolan. Av detta går 0,1 procent, dvs ca 300 - 400 Mkr, i utdelning till ägarna för att de tillhandahållit kapital för skolornas utbyggnad, huvudmannaskap och ofta också pedagogiska koncept för verksamheten. Också staten vill ha avkastning från de investeringar staten gör i sina bolag, så detta är inga konstigheter och nivåerna är inte på något sätt anmärkningsvärda för de privata skolorna.

Av dessa 0,1 procent i utdelning är det endast en liten bråkdel, vi talar om storleksordningen en tiondels promille av den summa vi skattebetalare tillför skolan, som går till utländska riskkapitalbolag i utdelning. Vi vet också att det ofta är pensionsförvaltare som investerar i riskkapitalbolagens fonder, och vi kan inte begära att pensionsspararna inte ska ha rätt till någon avkastning.

Så det är denna tiondels promille som enligt Magdalena Andersson är det stora problemet i svensk skola.

Alla som värderar dessa storleksordningar inser att det är nonsens. I stället är det så att de ständiga attackerna på de privata skolorna är till för att Socialdemokraterna inte vill ha valfrihet och att föräldrar inte ska ha ett inflytande över vilka skolor deras barn ska gå i. Alltså en klassisk konflikt mellan en frihetlig och en kollektivistisk politik.

Socialdemokraterna tillämpar sin gängse taktik att skylla på någon annan i stället för att inse sina egna misslyckanden i skolan under de senaste åtta år de regerat. Exempelvis är det för mig obegripligt att vi inte verkställt att den genomsnittliga betygsättningen i en klass direkt ska styras av externt rättade nationella prov. Det skulle ju ta udden av frågan om betygsinflation.

Den frihetliga politiken brukar ibland kritiseras för att plånboken styr. Det fina med den svenska skolpolitiken är att just detta inte är fallet. Flickan från ett förortsområde präglat av gängkriminalitet har samma möjligheter och rättigheter, som pojken från välbärgat område, att välja skola. Det är viktigt att alla får fullödig information om dessa möjligheter.

Friskolorna har varit det självklara valet och i många fall räddningen för de ca 300 000 elever som för närvarande går i en grund- eller gymnasieskola med denna driftsform.

Friskolor finns över hela världen men för att gå i dessa får föräldrarna betala dyrt.

Ett statligt beslut om vinst- eller utdelningsförbud för friskolor är likartat med statlig konfiskation av privat ägande. Som rättsstat har vi ett skydd för äganderätten, och ett sådant beslut torde leda till skadestånd på tiotals miljarder kronor och att många av våra bästa och mest uppskattade skolor avvecklas.

I stället för detta resursslöseri borde Socialdemokraterna tillsammans med andra partier värna den svenska modellen som är tillgänglig för alla utan kostnad för föräldrarna, och bidra till att den utvecklas för att kunna fortsätta hjälpa elever till en bättre skola.

Ibland kan man få höra en trosviss Socialdemokrat säga att vi ändå kan ha valfrihet även om vi får bort de privata skolorna. Det påminner mig om massproducenten av bilar Henry Ford, som en gång sa att Du får vilken färg du vill på bilen, bara den är svart.

Dan Olofsson

Entreprenör

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera