1515
Annons

FI: Bolånefonder kan leda till höjda kapitalkrav

DEBATT. Bolånemarknaden blir allt mer komplex i takt med att mindre aktörer tar marknadsandelar från storbankerna. Nya instrument som bolånefonder kan minska risken i systemet som helhet, men kräver långsiktigt engagemang från placerarna, skriver Finansinspektionens generaldirektör Erik Thedéen. 

FRITT FRAM. Även bankerna visar intresse för bolånefonder, då de inte omfattas av de vanliga kraven. FI har inga invändningar mot detta, förutsatt att banknära bolånefonder får samma långfristiga finansiering som andra, skriver Erik Thedéen.
FRITT FRAM. Även bankerna visar intresse för bolånefonder, då de inte omfattas av de vanliga kraven. FI har inga invändningar mot detta, förutsatt att banknära bolånefonder får samma långfristiga finansiering som andra, skriver Erik Thedéen.Foto:Henrik Montgomery/TT

Bolån är viktiga både för enskilda konsumenter och för svensk ekonomi. Nya affärsmodeller med finansiering via till exempel bolånefonder får därför inte innebära stora refinansieringsrisker som kan rubba tillgången på bolån eller den finansiella stabiliteten. Men givet att ett antal viktiga förutsättningar är på plats, så välkomnar FI ökad mångfald på bolånemarknaden. Nedan följer utgångspunkterna för FI:s syn på utvecklingen.

Affärsmodellerna måste vara robusta och utformade för att fungera såväl för konsumenter som vid finansiell oro. FI anser att bolånefonder behöver ha en långfristigt stabil finansiering och definierar det som att finansieringen ska vara bunden på minst tio år. Detta gäller oavsett om fonden satts upp av en bank eller annan aktör. Om en bank skulle finansiera bolån via en banknära bolånefond utan att fonden ges sådan långfristig finansiering, kan FI överväga ett högre kapitalkrav på banken ifråga. 

Bolånemarknaden har länge dominerats av storbanker som lämnar bolån till kunder och behåller lånen i sina egna balansräkningar. Men sedan några år tillbaka pågår en gradvis förändring av marknaden. Medelstora banker tar marknadsandelar och nya oberoende aktörer har fått tillstånd att lämna bolån. 

Ett inslag i utvecklingen är affärsmodeller där bolån överförs till en bolånefond eller liknande struktur i stället för att bli kvar i den ursprungliga kreditgivarens balansräkning. Därmed blir bolånefonden långivare till kunden. Fonden finansieras av investerare utanför banksektorn, som inte omfattas av samma kapitalkrav som bankerna, medan lånen administreras av banken eller av en oberoende aktör. 

De nya uppläggen kan ge fördelar i form av lägre låneräntor. Det är positivt ur ett konsumentperspektiv. Minst lika viktigt är att riskerna för den finansiella stabiliteten kan minska. Orsaken är att bolånen innebär en stor koncentration av risk för bankerna då deras egen finansiering inte är lika långfristig som bolånen. 

Om långsiktiga placerare som försäkringsbolag och pensionsfonder investerar i bolånefonder tar de över delar av de kredit- och likviditetsrisker som i nuläget nästan helt bärs av bankerna. Det kan potentiellt leda till att riskerna sprids och att motståndskraften i det finansiella systemet kan öka.

Bolån är långsiktiga åtaganden med löptider på runt 30–50 år. Lånen ska kunna betalas tillbaka gradvis, utan att låntagaren blir tvingad att sälja sin bostad. I praktiken löser många låntagare sina bolån tidigare, till exempel vid byte av bostad, vilket gör att den genomsnittliga löptiden ligger på omkring sju år. Men både i goda tider, och i utsatta lägen, kan kunder välja eller tvingas att bo kvar längre. 

När banker på traditionellt sätt ger bolån finansierar de sig relativt kortfristigt. I kris kan bankerna få problem att förnya sin finansiering och det kan uppstå negativa spridningseffekter i ekonomin som helhet. Därför begränsas riskerna i banksystemet genom omfattande regelverk med bland annat kapital- och likviditetskrav. 

Nya aktörer omfattas däremot inte av samma skyddsregler. Om de finansierar sig alltför kortsiktig kan det därför uppstå risker. Det innebär att kunderna kan drabbas av kraftigt försämrade lånevillkor eller att till och med få sina lån uppsagda om bolånefonderna får problem med sin refinansiering. Risker för det finansiella systemet som helhet kan också uppstå vid ett stressat läge om de nya affärsmodellerna skulle få stor omfattning.

Därför behöver bolånefonderna ha stabil och tillräckligt lång finansiering. Placerarna i bolånefonder måste vara medvetna om att de tar på sig kreditrisk och att det krävs ett långsiktigt engagemang till skydd för bolånekunderna i sämre marknadslägen. 

Investerare med långa åtaganden, till exempel försäkringsbolag och pensionsfonder, har just en sådan placeringshorisont som med viss marginal täcker bolånens förväntade löptid. FI menar att de nya bolånestrukturerna behöver ha finansiering som är bunden på minst tio år. 

Ett inslag i utvecklingen är att även bankerna visat intresse av att komplettera sin traditionella affärsmodell med finansiering av bolån genom egna bolånefonder eller liknande strukturer. Under vissa förutsättningar kan det tänkas att bolånen på detta sätt inte omfattas av de krav som annars ställs på banker. FI har inga principiella invändningar mot detta, förutsatt att banknära bolånefonder får samma långfristiga finansiering som FI vill se för alla bolånefonder. 

Det kan finnas incitament för banken att i ett krisläge för bolånefonden återta bolånen till den egna balansräkningen eller på annat sätt ge stöd till fonden, trots att banken inte har några avtalade skyldigheter. Det är i sig positivt att banker vid behov kan stötta de banknära strukturerna – men detta förutsätter att banken har kapacitet i form av kapital och likviditet att hantera de effekter som uppstår till följd av stödet. 

Beslutet att ge stöd kan annars försätta banken själv i ett utsatt läge, särskilt om det sker under redan stressade förhållanden. Återflödet kan i förlängningen leda till att banken tvingas dra ner på annan utlåning. Om marknaden för nya bolånestrukturer får stor omfattning, och flera banker agerar på liknande sätt i ett stressat läge, kan detta få konsekvenser för kredittillgången i ekonomin som helhet. 

FI anser att banker redan från början bör bedöma och hantera potentiella återflödesrisker. Om en bank skulle sätta upp strukturer som inte uppfyller dessa förutsättningar kan FI överväga ett högre kapitalkrav på banken, inom ramen för gällande regelverk, för att undvika att banken är underkapitaliserad vid ett eventuellt återflöde. 

När bolånefonderna utformas och finansieras som beskrivits ovan kan den tidsmässiga obalansen mellan utlåning och finansiering i det finansiella systemet minska jämfört med hur det är i dag. Att kreditrisk fördelas på fler aktörer, som dessutom inte är banker, minskar även de systemrisker som uppstår genom en koncentrerad och sammanlänkad banksektor. 

Än så länge är det små belopp som lånas ut enligt de nya affärsmodellerna och det är för tidigt att säga vilket genomslag de kan få på sikt. Därför går det inte att förutse alla framtida frågeställningar eller risker. Men det är viktigt att samtliga aktörer på bolånemarknaden har både viljan och förmågan att visa omsorg om sina låntagare. 

FI följer utvecklingen noga och kommer vid behov att använda sig av de verktyg som krävs för att trygga en välfungerande bolånemarknad. 

Erik Thedéen, generaldirektör Finansinspektionen 

Innehåll från Transfer GroupAnnons

Experten: Säkerhet allt viktigare för företag

Skjutningar och sprängdåd är vanligt förekommande i Sverige, visar statistik från bland andra Brottsförebyggande rådet och Polismyndigheten. 

Det har fått många verksamheter att se över sin säkerhet.

– Många av de som i dag efterfrågar våra tjänster har ingen egen hotbild mot sig – de har bara fel grannar, säger säkerhetsexperten Magnus Ahde från Altum Security AB.   

 

Läs mer om hur sectech tar säkerhetslösningar till nästa nivå

En studie från Brottsförebyggande rådet, Brå, konstaterar att Sverige är det värst drabbade landet i Europa när det gäller dödligt skjutvåld. I studien har svenska dödsskjutningar jämförts med 22 andra europeiska länder under perioden 2000 till 2019.

Även sprängdåd har varit vanligt förekommande under de senare åren, visar statistik från polismyndigheten. 2021 anmäldes 79 stycken i Sverige.

Ökad efterfrågan på säkerhet

En konsekvens har blivit att efterfrågan på fysisk säkerhet har ökat. Det berättar Magnus Ahde, som har arbetat över 20 år i säkerhetsbranschen och i dag är säljare på Altum Security AB.

– Eftersom det är svårt att rikta bomber mot en speciell mottagare riskerar alla inom en viss area att bli drabbade vid en explosion. Man behöver alltså inte ha en hotbild mot sig för att drabbas. Och det betyder att allt fler inser att de behöver skydda sig mot den typen av händelser, säger han.

Snyggt – och farligt

Från att tidigare framför allt haft ambassader och myndigheter som kunder så märker Magnus Ahde och hans kollegor, som är experter inom säkerhetskonsultation och skalskyddslösningar, att även andra typer av verksamheter efterfrågar deras tjänster.  

– Exempelvis kan en sådan sak som att ha en glasfasad på sitt huvudkontor idag utgöra en stor säkerhetsrisk. Det är snyggt – men väldigt farligt om det skulle ske en explosion.

Kombinationslösningar

Altum Security är en del av säkerhetskoncernen Transfer Group AB som förutom skalskyddslösningar erbjuder allt inom fysisk säkerhet; från bevakning och säkerhetskontroller till larm, och mjukvarulösningar som förenklar och effektiviserar helhetserbjudandet. 

– Vår styrka är att våra bolag täcker olika delar av fysisk säkerhet och att vi därför kan erbjuda olika typer av kombinationslösningar, förklarar Transfer Groups vd Pernilla Jennesäter.

– Vi gjorde exempelvis nyligen en kombinationslösning på en ambassad tillsammans med vårt systerbolag Sensec AB för att skydda både byggnaden och inpassering. Sensec stod för röntgen och metalldetektion, och Altum för beskjutnings- och explosionsskydd, berättar Magnus Ahde. 

Unika inom högsäkerhet

Magnus Ahde menar att det finns få andra bolag i branschen som jobbar så heltäckande med skalskyddlösningar som Altum Security. 

– Många fokuserar på en specifik produkt eller lösning, medan vi kan leverera en mängd olika produkter inom högsäkerhet, allt från skottsäkra fönster och dörrar till panic rooms. På så sätt sticker vi ut, säger han. 

 Läs mer om hur sectech tar säkerhetslösningar till nästa nivå 

 

 

 

Mer från Transfer Group

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med Transfer Group och ej en artikel av Dagens industri

Debatt: Den generösa flyktingpolitiken

HÄLLEFORSNÄS. I Sveriges övergivna bruksorter kan man följa vårt lands ekonomiska utveckling. Ekonomhistorikern och författaren Jan Jörnmark har rest till det djupaste Bergslagen. Detta är den tredje delen av Di Debatts sommarföljetong.

Foto:Jan Jörnmark
Foto:Jan Jörnmark
Foto:Jan Jörnmark
Foto:Jan Jörnmark

På golvet inne i det stängda kommunhuset i Hällefors står en lång målad fresk. När den gjordes i slutet av femtiotalet var den en tidsresa från de gamla hammarsmedjorna fram till rekordårens sagolika triumf. På de sista bilderna går de självmedvetna och välbetalda arbetarna till fabriken, samtidigt som deras barn tränar för nästa fotbolls VM. Det är en bild av gränslös framtidstro, gjord exakt i det ögonblick när efterkrigstidens svenska självbild av landet som inte kunde göra något fel kulminerade. Hur verkligheten skulle se ut kunde ingen föreställa sig. 

En bild av den obegränsade framtidsoptimismen.
En bild av den obegränsade framtidsoptimismen.Foto:Jan Jörnmark

Drömmen om framtiden gick mot sitt slut redan ett decennium efter att målningen sattes upp första gången. Sysselsättningen i Bergslagen kulminerade, och befolkningen började minska och åldras i ännu högre takt. Överallt i de svenska bruksbygderna, stod de nybildade storkommunerna uppenbart med en större kostym än de behövde. Till en början var överkapaciteten mest synlig i bostadshusen. Där fanns det larm om tomma lägenheter redan under sjuttiotalet, men trots det fortsatte subventionerna till nyproduktionen. Under åren efter 1985 intensifierades till och med byggandet, vilket skapade stora problem när nybyggena kom ut på marknaden. Under nittiotalet ledde det till att flera stödprogram för att klara kommunernas och de allmännyttiga bostadsbolagens problem skapades. Stödprogrammen gick under begreppen ”bostadsakuten” och ”kommunakuten”.  De bidrog till att cirka 20 000 lägenheter försvann, men det fanns absolut ingen övergripande planering av processen för att krympa bruksorterna.

Nu återstår bara rivningarna. Den här bilden från Säffle.
Nu återstår bara rivningarna. Den här bilden från Säffle.Foto:Jan Jörnmark

Men det fanns också ett annat sätt att lösa efterfrågeproblematiken på lägenheterna och redan 1992 skrev DN att… ”Det stora behovet av flyktingförläggningar, som nu gör att invandrarverket hyr över 1 000 tomma lägenheter av allmännyttan runt om i landet, förbättrar uthyrningssiffrorna väsentligt…” Fenomenet som DN tog upp var det som skulle bli början på en lång utveckling av flyktingmottagande. Den generösa migrationspolitiken blev ett strukturellt drag, där stora mängder tomma allmännyttiga lägenheter blev en starkt bidragande orsak till föreställningen om att det fanns gott om plats i landet. Mängder av politiker tog chansen att göra affär av dom tomma lägenheterna genom att hyra ut till migrationsverket samtidigt som man fick statliga etableringsstöd för flyktingarna.

Lägenheterna har slutat att vara tillgångar i flyktingpolitiken.
Lägenheterna har slutat att vara tillgångar i flyktingpolitiken.Foto:Jan Jörnmark

Den situationen var åtminstone kortsiktigt hållbar så länge antalet migranter till Sverige höll sig på en någorlunda stabil nivå, vilket den gjorde fram till den stora flyktingkrisen 2015-16. Då tredubblades på kort tid mängden människor som ansökte om asyl och som vanligt fanns möjligheterna att skaffa fram någon form av bostäder i de överdimensionerade bostadsbestånden i bruksbygderna. Som syns i figuren ledde det till att andelen av befolkningen med utländsk bakgrund ökade kontinuerligt i kommuner som Filipstad och Hällefors. Eftersom den svenskfödda befolkningen dessutom sedan länge åldrats var utvecklingen ännu starkare bland det yngre. I skolåldrarna sex till femton år gick andelen med utländsk bakgrund från cirka 5 procent år 2000 till en dryg tredjedel 2015-2016. 

Kombinationen av ett hårt tryck mot skolorna och en mycket stark ökning av försörjningsstöden gjorde slutligen situationen ohållbar i glesbygdskommunerna. Till sist hade de tomma bostäderna tagit slut och det som återstod var närmast olösbara integrationsproblem och jättelika kostnader. För att lätta på trycket i glesbygden genomfördes bosättningslagen och kommunkvoterna under 2016. I grunden var det en typisk svensk ”sopa under mattan lösning”. Genom att tvinga fram en fördelning av asylsökande och bostäder minskade de synliga svårigheterna. Men när de två åren som bosättningsgarantin gällde gick ut återkom problemen med ännu större kraft. 

På andra håll står hela skolor tomma och förfaller.
På andra håll står hela skolor tomma och förfaller.Foto:Jan Jörnmark

Det nya fenomen som snabbt växt fram under de tre senaste åren har fått namnet social dumpning. Det innebär att de starkare kommunerna i framför allt Stockholmsregionen aktivt letat efter tomma bostäder i glesbygden som man sedan försöker förmå sina ekonomiskt svagaste invånare att flytta till. Bland glesbygdskommunerna är bitterheten stark, men det som pågår är bara den logiska slutliga kollapsen för både den bostads- och migrationspolitik som bedrivits i Sverige alltsedan de tomma lägenheterna i glesbygden blev drivande för att ta emot tiotusentals nya invånare.

Det är en bild av hur drömmen från femtiotalet tog slut.
Det är en bild av hur drömmen från femtiotalet tog slut.Foto:Jan Jörnmark

I en rapport till kommunfullmäktige i Hällefors beskriver förvaltningen hur den sociala dumpningen slår, både ekonomiskt och genom att göra arbetssituationen ohanterlig:

”Det blev en stor skillnad efter flyktingvågen 2015. Det är inte ovanligt att nyinflyttade individer aktualiseras vid socialtjänsten kort efter inflyttning och att situationen då redan är så allvarlig att frågan om heldygnsvård aktualiseras kort därefter. Skulle inte inflyttningen ske på det sätt som sker i dag skulle kostnaderna för placeringar med största sannolikhet mer än halveras…. en inflyttad familj bestående av föräldrar och fem barn rendera kostnader för förvaltningen upp till 4,5 miljoner årligen... så kallad social dumping genererar hög arbetsbelastning och höga kostnader i förvaltningen. Den centrala konsekvensen för förvaltningen är dock att ökade vårdkostnader inom socialtjänsten i nuläget dels bedöms vara en utveckling som accelererar och dels att förutsägbarheten och förebyggande av dessa kostnader är i stort sett obefintlig.”

Vandaliseringarna är bruksbygdens egen variant av Broken Windows teorin.
Vandaliseringarna är bruksbygdens egen variant av Broken Windows teorin.Foto:Jan Jörnmark

Situationen har blivit ohållbar, och inflyttningen av socialt och ekonomiskt utarmade medborgare har det senaste året återigen fått fart på rivningarna runt om i landet. I kommuner som Hällefors, Filipstad, Säffle, Bengtsfors, Östra Göinge och många fler planeras det nu åter för att ta bort betydande mängder lägenheter. Den utvecklingen kommer att påskyndas av att många hyreshus som byggdes mellan 1955-1975 nu nått slutet på sin tekniska livslängd. Det var de lägenheterna som utgjorde motorn i det stora flyktingpolitiska experimentet, men nu räcker det ofta med att gå in i trappuppgångarna för att inse att de är stenhårt slitna och att bara rivning återstår. Glesbygdens allmännyttiga företag har inte ekonomiska resurser att genomföra renoveringar och alternativet att sälja till privata aktörer framstår som omöjligt på grund av risken för social dumpning. Det enda alternativ som återstår i de svenska småkommunerna är i dag uppenbart en planerad krympning av deras bostadsbestånd, vilket i bästa fall också kan göra dem attraktiva för både nya företag och resursstarkare medborgare.

Jan Jörnmark

Ekonomhistoriker och författare

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera