ANNONS:
Till Di.se
MÅNDAG 18 DEC Sveriges bästa finanssajt 2017
MENY
START DI TV BÖRS BEVAKNINGAR

Facket: EU blir ingen socialstat

EU:s sociala pelare underminerar inte det nationella självbestämmandet eller den nordiska modellen. Toppmötet i Göteborg uttalar en ambition inte ett grundande av en ny socialstat, menar företrädare för Nordens fackföreningar.

 

De danska, finska, norska och svenska arbetsgivarorganisationerna hävdar i flera debattartiklar, bland annat här i Dagens Industri, att EU:s sociala pelare underminerar det nationella självbestämmandet och den nordiska modellen. Vi i den nordiska fackföreningsrörelsen kan konstatera att arbetsgivarna har fel, alternativt medvetet väljer att missförstå den sociala pelaren. Vi menar att den sociala pelaren sänder en viktig och tydlig signal om att EU nu vill prioritera rättvisare arbets- och levnadsvillkor för medborgarna.

Redan i förordet till den europeiska pelaren för sociala rättigheter, alltså den rekommendation som stats- och regeringscheferna tillsammans med Europaparlamentet och EU-kommissionen proklamerade på det sociala toppmötet i Göteborg, framgår att pelaren inte får ”hindra medlemsstaterna eller deras arbetsmarknadsparter från att fastställa ambitiösare standarder”, att den ”bör genomföras både på unionsnivå och på medlemsstatsnivå inom vars och ens behörighetsområde” och ”i enlighet med subsidiaritetsprincipen och proportionalitetsprincipen”. Dessa skrivningar garanterar både den nordiska modellen och det nationella självbestämmandet.

Det arbetsgivarna behöver förstå är att den sociala pelaren i första hand är ett politiskt dokument, där EU:s institutioner och medlemsstater identifierar gemensamma sociala målsättningar, utan att för den skull ange medel för hur medlemsstaterna ska uppnå dessa. Den sociala pelaren är inte rättsligt bindande, utan ska i första hand ses som en rekommendation för medlemsstaterna när de utformar sin egen arbetsmarknads- och socialpolitik.

Pelaren medför ingen kompetensöverföring från medlemsstaterna till EU, utan befogenheten att på EU-nivå lagstifta i arbetsmarknadsrelaterade frågor regleras alltjämt i EU:s fördrag och med respekt för subsidiaritetsprincipen. Huvudansvaret för social- och arbetsmarknadspolitiken vilar fortsatt på medlemsstaterna, medan EU-fördragen endast ger unionen begränsade möjligheter att anta lagstiftning, t.ex. i form av minimidirektiv.

Att den sociala pelaren redan nu genererat lagstiftning på det arbetsrättsliga området är därför felaktigt. EU-kommissionens tilltänkta revidering av upplysningsdirektivet, som arbetsgivarna hänvisar till, har sin grund i EU:s fördrag och inte i pelaren. Det är fråga om en revidering av ett existerande direktiv från 1991, men vi vet i dagsläget inte hur kommissionens förslag ser ut eftersom det ännu inte är publicerat. Vi utgår från att kommissionen inte kommer att föreslå något som underminerar den nordiska modellen eftersom att EU-fördragen innebär att hänsyn ska tas till de nationella systemens mångfald, inbegripet arbetsmarknadsparternas roll.

Den sociala pelaren sänder en viktig politisk signal, nämligen att EU behöver en bättre balans mellan ekonomiska friheter och sociala rättigheter. Under krisåren fokuserade EU alltför ensidigt på åtstramningar och budgetdisciplin. EU-medborgarnas arbets- och levnadsvillkor fick stå tillbaka. Initiativet till ett socialt toppmöte i Göteborg visar att det nu finns en insikt om att goda sociala villkor, partssamverkan och fackliga rättigheter är nyckeln till hållbar och inkluderande tillväxt, sysselsättning och konkurrenskraft. Undertecknandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter är ett steg i rätt riktning. Det borde de nordiska arbetsgivarna också skriva under på.

Lizette Risgaard, Ordförande LO Danmark


Bente Sorgenfrey, Ordförande FTF Danmark


Lars Qvistgaard, Ordförande Akademikerns Danmark


Jarkko Eloranta, Ordförande SAK Finland


Antti Palola, Ordförande STTK Finland


Jan Højgaard, Ordförande Samtak Färöarna


Jess G. Berhtelsen, Ordförande SIK Grönland


Gylfi Arnbjörnsson, Ordförande ASÍ Island


Elín Björg Jónsdóttir, Ordförande BSRB Island


Hans-Christian Gabrielsen, Ordförande LO Norge


Ragnhild Lied, Ordförande Unio Norge och Nordens Fackliga Samorganisation


Jorunn Berland, Ordförande YS Norge


Karl-Petter Thorwaldsson, Ordförande LO Sverige och Vice ordförande Nordens Fackliga Samorganisation


Eva Nordmark, Ordförande TCO Sverige


Göran Arrius, Ordförande Saco Sverige


Magnus Gissler, Generalsekreterare Nordens Fackliga Samorganisation

Fotnot:

Nordens Fackliga Samorganisation, NFS, är paraplyorgan för den nordiska fackföreningsrörelsen och samlar 9 miljoner fackligt anslutna. 

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.