ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

Facken: Industrin har råd med lönelyft

  • LÖNEFÖRHÖJNING. Sammantaget anser vi att en liten uppjustering i löneökningstakten är rimlig. Svensk industri har råd med 3 procents lönelyft, skriver facken inom industrin.

SLUTREPLIK. Vi kräver löneökningar på 3 procent. Arbetsgivarna anser att det är på tok för högt. Det håller vi inte med om - kravet är väl avvägt, skriver facken inom industrin. 

Arbetsgivarna inom industrin hävdar på Di Debatt 8/11 att våra krav är närapå oansvariga. De menar att arbetskraftskostnaderna är för höga och att en fortsatt löneutveckling som de senaste åren hotar industrin. Argumenten känns väl igen, de brukar dyka upp inför varje avtalsrörelse. Vi anser att de inte stämmer och ger en felaktig bild av läget. 

Arbetskraftskostnaden i svensk industri har sjunkit betydligt under de senaste åren jämfört med i våra europeiska konkurrentländer. 2018 låg arbetskraftskostnaderna i svensk industri i nivå med genomsnittet i Västeuropa och var tydligt lägre än i Tyskland. 

Kronförsvagningen har spelat en roll för att hålla tillbaka kostnaderna i Sverige jämfört med andra länder. Men även om vi bortser från valutaeffekten så har arbetskraftskostnaderna i Sverige ökat i en återhållsam takt de senaste åren, ungefär lika snabbt som i Tyskland. Jämfört med Västeuropa har den ökat snabbare, men så har svensk industris produktivitet utvecklats bättre.  

Produktivitetsutvecklingen är viktig för företagens långsiktiga förmåga att bära högre löner. I Sverige och övriga världen har produktiviteten utvecklats förhållandevis svagt efter finanskrisen. Just därför så växlades våra lönekrav ner från och med avtalsrörelsen 2013. 

När arbetsgivarna hävdar att vi måste ta ned löneökningstakten ytterligare, så bortser de alltså från att vi redan har taktat ned. Sedan dess har också industrins konkurrenskraft tydligt stärkts. Ökad industriproduktion, ökade investeringar, förbättrad lönsamhet och god utveckling för svensk export talar sitt tydliga språk. 

Sammantaget anser vi att en liten uppjustering i löneökningstakten är rimlig. Svensk industri har råd med 3 procents lönelyft.

Arbetsgivarna försöker också använda signalerna om svagare konjunktur som argument för lägre löneökningar. Men avmattningen sker från en hög nivå och det är ingen lågkonjunktur i sikte, enligt alla stora prognosmakare. 

Vi anser också att alltför låga löneökningar faktiskt är dåligt för svensk ekonomi och förstärker konjunktursvängningar. Det är inte ansvarsfullt. Vi har dessutom aldrig hört arbetsgivarna hänvisa till konjunkturen för att höja lönerna i goda tider. Konjunkturen är alltså bara relevant ibland. 

Sammantaget anser vi att arbetsgivarna inte har fog för att säga att svensk konkurrenskraft har försämrats eller att konjunkturläget skulle kräva lägre löneökningar. Våra lönekrav är högst rimliga. 

Per-Olof Sjöö, förbundsordförande GS

Marie Nilsson, förbundsordförande IF Metall

Eva Guovelin, förbundsordförande Livs

Ulrika Lindstrand, förbundsordförande Sveriges Ingenjörer

Martin Linder, förbundsordförande Unionen

Läs tidigare inlägg:

Facken nonchalerar strukturproblemen 

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer