Den som vinner kampen om den digitala tekniken kommer bli den som lyckas i framtiden – och nästan all digital utveckling kommer att kretsa kring artificiell intelligens (AI). Detta har USA och Kina tagit fasta på och de har ingått en tuff match om världsdominans på den digitala arenan. Europas politiker, å andra sidan, har varken visat förståelse för AI-teknikens betydelse, eller någon egentlig vilja att mäta sig med USA och Kina. EU dras följaktligen med regelverk som hindrar oss från att bli framgångsrika i den digitala eran. Detta måste vi snabbt förändra.
Åtskilliga studier har visat hur den snabba digitaliseringen skiftar makt från stater till digitala bolag. Stater och företag är emellertid långt ifrån särkopplade från varandra och såväl USA som Kina använder dem i hög grad som en del av sina geopolitiska strategier, där makten över tekniken också ska garantera maktpositionen i världen. Båda ligger i dag flera år före Europa i racet om den digitala förstaplatsen.
Fastän Europas utgångsläge är svårt, finns fortfarande tid för Europa att springa ikapp, genom att vår egen tech-sektor ges rätt incitament.
Sverige har en, i europeisk jämförelse, stark tech-sektor med företag som Spotify, Ericsson, Klarna och många start-ups med potential att nå den globala marknaden. Dessa företags framgångar har dock inte skett tack vare, utan snarare trots regelverken i Sverige och EU. Att så lite som fyra procent av de främsta AI-start-up-bolagen i världen är europeiska talar sitt tydliga språk.
Vår ambition måste vara att de nästa digitala succéerna ska komma från Europa. Fokus på artificiell intelligens kommer vara helt avgörande i den strävan och det finns tre nyckelfaktorer som EU omgående måste hantera när det rör AI.
1. Den första gäller Europas mindset. Europeiska politiker tenderar att ha en väldigt skeptisk inställning till AI-teknologi och debatten har kantrat helt i avvägningen mellan innovation och integritet. Visst finns det integritetsutmaningar som vi måste hantera varsamt, men vi måste också tillvarata den gigantiska potential som finns till innovation och utveckling.
Rätt använd kan AI-teknologi förstärka prestationer, spara pengar och avlasta människor från repetitiva arbetsuppgifter. Men EU utstrålar inte den äventyrlighet och nyfikenhet som krävs för att bli framgångsrik. Hela inställningen är och har varit alldeles för defensiv. Vi behöver börja odla drömmen om vad AI kan göra för mänskligheten – och driva politiken ditåt. Signalen vi ska skicka till entreprenörer och företag är att Europa är platsen för den som vill bli framgångsrik i den digitala sektorn. Det kräver ett nytt europeiskt mindset och ett betydligt bättre företagsklimat.
2. Den andra nyckelfaktorn är kunskap. En väldigt liten andel av världens patent på AI-området härrör i dagsläget från EU-länder. Detta beror inte bara på det jämförelsevis svaga företagsklimatet, utan också på det faktum att vi utbildar för få IT-utvecklare, matematiker, statistiker, ingenjörer och programmerare. Det understryker behovet av att förbättra de digitala färdigheterna i EU, både på bredden i befolkningen, men framför allt med spetskompetens i utvalda kluster. Dit ska vi poola EU-resurser för att få mesta möjliga utväxling för pengarna. 27 enskilda länder, i dragkamp med varandra, kommer inte att kunna generera tillräckligt många och starka spjutspetsforan för AI-utveckling för att på allvar kunna konkurrera med USA och Kina. Det kan vi bara om EU-länderna går samman.
3. För det tredje måste Europa säkra tillgången till AI-teknikens viktigaste byggsten: data. Utan riktigt stora mängder data kan inte framgångsrika AI-tjänster utvecklas. Och Europa har tyvärr försummat den styrka som EU-marknaden hade kunnat innebära för att säkra tillgången till data. Med ett fullt ut integrerat och harmoniserat europeiskt dataområde, Single European Data Space, skulle vi kunna skapa en marknad som är stor och konkurrenskraftig nog för att ge upphov till framtidens digitala succéer.
Insamling av data väcker nästan alltid frågor om etik och integritet. Här behöver vi hitta en bra balans, så att forskare och företag kan använda tillräckligt mycket data, men med ett gott skydd för angelägna integritetsintressen. Här blir det helt centralt att på EU-nivå få på plats ett riskbaserat ramverk för AI-teknologi, där tekniken klassas i hög- respektive lågrisk-AI. Lagstiftarna ska fokusera på högrisk-AI, och ge företag och forskare så flexibla och fria förutsättningar som möjligt att utveckla lågrisk-AI. Detta för att inte i onödan bromsa utvecklingen av teknik där det ändå inte föreligger särskilda etiska eller integritetsmässiga risker.
På samma sätt behöver EU upprätta kriterier för förfaringssätt vid pseudonymisiering och anonymisering av data, så att data kan användas för att lära upp AI-algoritmerna utan att kunna kopplas till enskilda individer. Vissa data borde ses som strategiska allmänintressen och kunna användas för teknikutveckling och forskning och det är viktigt att detta inte hindras av onödigt tungrodd lagstiftning. Open data-reformer måste samtidigt genomföras brett i Europa för att ge företag och forskare tillgång till mer av den offentliga sektorns data och statistik.
Tydliga, enkla och EU-gemensamma förfaringssätt för datainsamling och datadelning skulle innebära särskilt mycket för de start-ups och småföretag som saknar resurser för krångliga juridiska processer, men har en innovativ idé att bidra med.
Det finns ingen tid för Europa att vänta. Utvecklingen av AI-teknologi går i rasande takt världen över och kommer att ske med eller utan Europas medverkan. Digitaliseringen kommer inte vara valbar. Vad vi däremot kan välja är huruvida EU ska ha något att säga till om i utvecklingen, eller luta oss tillbaka och bli helt beroende av utländska tech-jättar, som i bästa fall är amerikanska och i värsta fall kinesiska.
EU måste nu släppa handbromsen och göra allvar av ambitionen att bli bäst i den digitala eran.
Jörgen Warborn (M)
EU-parlamentariker i det särskilda utskottet för artificiell intelligens.
