Annons

EU står och faller med hanteringen av corona

EU:s framgång eller sönderfall kommer att avgöras av hur unionen lyckas hantera covid-19 och om det europeiska samarbetet i coronakrisens tid utvecklas eller avvecklas, skriver tidigare Europaparlamentarikern Cecilia Wikström.

ORO. EU tycks dessvärre ännu inte vara redo att axla det ansvarstagande som USA abdikerat ifrån. Det blir tydligt, i alla fall om man tolkar de nationalistiska och protektionistiska signalerna, skriver Cecilia Wikström.
ORO. EU tycks dessvärre ännu inte vara redo att axla det ansvarstagande som USA abdikerat ifrån. Det blir tydligt, i alla fall om man tolkar de nationalistiska och protektionistiska signalerna, skriver Cecilia Wikström.Foto:FREDRIK PERSSON / TT

Coronakrisen tvingar alla strukturer och sektorer i samhället att tänka i nya banor. Nu ställs, som aldrig förr, nya krav på gott omdöme och en helt annan politisk tonalitet. Och det är dags att ställa krav på politiska företrädare att agera koordinerat och gemensamt; att tillsammans i EU och inom ramen för det internationella samfundet verka för gemensamma strategier för virusbekämpning, satsningar på tester och framtagandet och distributionen av vacciner. För så länge covid-19 existerar någonstans i världen så är vi alla hotade, oaktat i vilket land vi lever.

Under mina tio år som europaparlamentariker var jag delaktig i att hitta politiska vägar ur den finansiella krisen som drabbade framför allt den rika världen 2008-2009. Då lyckades EU att tillsammans med G20, IMF och andra internationella organ bygga upp de styrsystem som kan förhindra liknande framtida kriser. 

Coronakrisen är helt annorlunda, för den har drabbat hela världen som den allvarligaste hälsokrisen i modern tid och ingen vet hur och på vilket sätt vi kommer att ta oss ur den. Viruset känner inga nationsgränser. Det allra viktigaste är därför att inte heller politiska beslutsfattare gör det, utan i stället agerar gemensamt internationellt och söker gemensamma globala lösningar så att pandemin en dag kan bekämpas.

Häromdagen blev det tydligt igen att EU och enskilda länder, däribland Sverige, inte alls koordinerat sina rekommendationer när det gäller sommarens resor. 

EU kommissionären Margrethe Vestager förespråkade den 11 maj att medlemsländerna bör öppna upp för turism den 15 juni. Med nästan kirurgisk precision valde utrikesminister Ann Linde att samma dag ge besked om att för Sveriges del så gäller den 15 juli. Koordinationen var minst sagt bristfällig och de dubbla budskapen är förvirrande för medborgarna att förhålla sig till och skapar otrygghet: vem ska man lyssna på och vems råd ska man låta vägleda ens agerande?

EU har kompetens på områden som omfattar gemensamma gränsöverskridande frågor och den nationella kompetensen rör sådant som omfattar det egna landet.

Kan man tänka sig något mer gränsöverskridande än resor och virus? 

Jag menar att EU borde vara tydligare i sitt agerande och ge anvisningar som kan omfatta alla medlemsländer och att de besked som kommuniceras till medborgarna runt om i unionen måste vara avstämda mellan kommissionen och de enskilda länderna. Detta är en trovärdighetsfråga. Varken EU-kommissionen eller enskilda länders regeringar borde i denna krisens tid ge dubbla budskap. Medborgarna har faktiskt rätt att förvänta sig detta självklara. 

Det är nedslående att tvingas inse att världen står utan ledarskap i denna coronakrisens tid eftersom USA, som vi känner som ledare av den fria världen sedan andra världskrigets slut, har abdikerat från sin roll och stegvis monterat ner sitt åtagande för internationellt ansvarstagande och samarbete.

FN:s säkerhetsråd är paralyserat. På samma sätt har WHO försvagats, särskilt som USA under president Trumps ledning beslutat sig för att dra sig ur sina finansieringsåtaganden.

Den förra hälsokrisen som världen hade att hantera var Ebolakrisen i Västafrika 2014. Då samverkade WHO med enskilda länders bidragande insatser och USA var då den ledande aktören. (Själv minns jag med stolthet och beundran hur professor Hans Rosling åkte ner till Liberia att bidra med sin gedigna kunskap).

Kontrasten till dagens situation är slående. Coronakrisen saknar motstycke i sin magnitud och hur världen kommer att se ut bortom krisen avgörs av hur vi hanterar den nu. Det enda vi med säkerhet vet är att hundratusentals människor kommer att ha dött innan krisen är över och att den ekonomiska krisen kommer att bestå under lång tid över hela världen. Sättet på vilket vi agerar i dag kommer att avgöra vilken framtid vi kommer att gå till mötes. Det ”nya normala” kommer, åtminstone på kort och medellång sikt, att vara osäkerhet och otrygghet kring när och med vilken kraft nästa våg av pandemin kommer att slå till.

EU tycks dessvärre ännu inte vara redo att axla det ansvarstagande som USA abdikerat ifrån. Det blir tydligt, i alla fall om man tolkar de nationalistiska och protektionistiska signalerna som har nått nya bottennivåer i land efter land.

Och tystnaden från unionens ledande politiker är talande. Bokstavligen har man i flera av medlemsländerna samlat ihop munskydd och lagt beslag på respiratorer och skyddsutrustning för det egna nationella behovet, i stället för att säkerställa behoven för alla EU:s medlemsländer. Insikten saknas om att så länge covid-19 existerar någonstans i världen, så delar världens alla länder samma hotbild.

Jag är allvarligt oroad över att vissa av EU:s medlemsländer på motsvarande sätt den dag vaccin finns tillgängligt kommer att göra allt för att försäkra sig om tillgång till vacciner för det egna landet i stället för att se till alla länders gemensamma behov.

Forskarsamhället verkar vara det undantag som bekräftar regeln och som faktiskt agerar globalt i denna coronavirusets tid. Jag har talat med flera forskare som berättat hur nya vetenskapliga landvinningar och avgörande forskningsresultat kring covid-19 delas nästan i realtid mellan laboratorier, universitet och forskare över hela världen.

Hoppet står i vår oroliga tid till vetenskapen, både för att det är vetenskaplig forskning som till sist kommer att ta fram det vaccin och de behandlingsmetoder som kommer att bekämpa covid-19, precis som man tidigare gjort för att bekämpa andra allvarliga sjukdomar som mässling, TBC, kikhosta och Ebola och för att man faktiskt i dag visar att revirtänkande och prestige lagts åt sidan till förmån för samarbete kring bekämpandet av coronaviruset. 

I detta har politiker på alla nivåer en hel del att låta sig inspireras av.

Den viktigaste insikten som måste slå rot hos beslutsfattare, både på nationell nivå och i EU, är att den globala pandemin måste lösas gemensamt, eftersom inget enda land har eller kommer att ha varken förmåga eller resurser att vara medicinskt självförsörjande. Personligen menar jag att EU:s framgång -eller sönderfall -kommer att avgöras av hur unionen lyckas hantera covid-19 och – ytterst - om det europeiska samarbetet i coronakrisens tid utvecklas eller avvecklas.

Jag finner det både sorgligt och ynkligt att Sverige inte återfinns på listan över länder som hjälpt andra medlemsländer under den här tiden. Vi både kan och borde kunna bidra mer för det gemensamma bästa.

Trygghetsbubblan har briserat. Sorg har kommit nära de allra flesta av oss. 

Den kris vi befinner oss i påminner om vad som är viktigt, på riktigt. 

Covid-19 och den rädsla detta virus medför förenar världens alla länder och människor. Därför måste kampen för dess bekämpande vara byggd på gemensamma strategier och gemensamt ansvarstagande.

Cecilia Wikström

EU-parlamentariker 2009-2019, riksdagsledamot 2002-2009, ordförande EIPA, senior rådgivare Prime Weber Shandwick.


Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder Dagens industri möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten. De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till di.se. Dagens industri granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen di.se. Läs mer om kommentering här.

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?