ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

EU-avgiften en investering med unikt hög avkastning

  • NETTOGIVARE. När dåvarande statsminister Carl Bildt skrev under medlemskapsfördraget i juni 1994 accepterade Sverige solidaritetsprincipen som stipulerar att länderna bidrar till budgeten på grundval av den egna ekonomiska styrkan, skriver Katarina Areskoug Mascarenhas. Foto: Anna Littorin/TT

DEBATT. Den svenska EU-avgiften används som slagträ i debatten inför valet den 26 maj. I själva verket visar studier att Sverige tjänar tio gånger mer på EU-medlemskapet än vad vi betalar i avgift, skriver Katarina Areskoug Mascarenhas, chef för EU-kommissionen i Sverige.

Det är bråda EU-valtider. Och det börjar märkas i samhällsdebatten, där förslag och positioner om vad EU bör eller inte bör göra haglar i olika riktningar.

Det är en välkommen utveckling av en svensk EU-debatt som annars ofta ter sig tämligen svältfödd.

På särskilt en punkt framstår dock debatten som ganska entonig: EU-budgeten.

Det är en dygd att vara sparsam och också en del av förhandlingsspelet gentemot övriga länder i Bryssel att insistera på att hålla ned den svenska avgiften.

Samtidigt är det udda att det sällan eller aldrig diskuteras vad vi egentligen får ut av denna utgift, något som i alla andra utgiftssammanhang vore naturligt. Därför kommer här ett försök till att bredda diskussionen något.

Det stämmer inte att EU-budgeten chockhöjs.

EU-kommissionens nya budgetförslag för åren 2021–2027 förhandlas just nu. I detta ingår minskat jordbruksstöd och en minskning av strukturfonderna, bland annat för att de fattigare medlemsländerna faktiskt kommer ikapp.

Men vi föreslår också en ökning av utgifterna. Vi måste fortsätta att stärka EU ekonomiskt, exempelvis genom digitalisering och gemensam forskning.

Samtidigt växer nya utmaningar som klimatförändringar, en militärt osäkrare värld och terror- hot. Dessutom kommer Storbritannien av allt att döma att lämna EU, vilket innebär ett stort finansiellt bortfall.

Sammantaget innebär EU-kommissionens nya förslag en liten ökning av den gemensamma budgeten till drygt 1,1 procent av EU:s bruttonationalinkomst. Ungefär tre fjärdedelar av denna ökning beror dock på inflation och att EU som helhet blir rikare, det vill säga att real BNP växer.

Resten – det vill säga brexit, avveckling av de så kallade budgetrabatterna som vissa länder (inklusive Sverige) åtnjuter, och utgiftsökningar står totalt alltså bara för en fjärdedel av EU-budgetens ökning.

Annorlunda uttryckt: den svenska EU-avgiften kommer att öka men den största delen av denna ökning beror alltså på inflation och att den svenska ekonomin växer.

Storleken på den svenska avgiften är inte lika monstruös som det ofta framställs.

Enligt riksdagens EU-upplysning uppgick Sveriges avgift förra året till 39,5 miljarder kronor, omkring 4 procent av statens totala utgifter. Återflödet var samma år 12,9 miljarder kronor. Ett nettoutflöde, med andra ord, på 26,6 miljarder kronor.

Är detta mycket? Det är svårt att hitta poster att jämföra med, men Sveriges biståndsbudget nämns ibland. Det är nog inte många som vet att den i själva verket är större än EU-avgiften: 44,9 miljarder kronor under innevarande år.

Det var aldrig tanken att Sverige ska få tillbaka lika mycket från EU-budgeten som vi betalar. Tvärtom.

När vi skrev under vårt medlemskapsfördrag gick vi också med på en solidaritetsprincip som stipulerar att medlemsländerna bidrar till den gemensamma budgeten på grundval av den egna ekonomiska styrkan – i huvudsak mätt som bruttonationalinkomst (BNI).

EU:s budget finansierar sedan omfattande stödprogram, vilket i praktiken innebär att rikare länder hjälper de fattigare länderna att komma ikapp ekonomiskt.

En balanserad analys av EU-avgiften måste dock omfatta vad EU-medlemskapet ger Sverige som helhet.

Medlemskapet ger många positiva ekonomiska effekter som aldrig tas med i debatten eller analysen.

Den inre marknaden innebär bland annat att svenska företag helt slipper tullar och andra handelshinder till vår största exportmarknad, EU, dit två tredjedelar av vår export går. Företagen slipper anpassa sig till 28 olika nationella produktlagstiftningar.

EU-kommissionens studier visar på att Sverige totalt tjänar tio gånger så mycket på den inre marknaden som vi betalar i EU-avgift tack vare de starka, exportorienterade svenska företagen.

Dessa sparar också enorma summor tack vare de många förmånliga handelsavtal som EU, i kraft av världens största handelsmakt, ingått med omvärlden. Och när Donald Trump slår till med stål- och aluminiumtullar, då skyddas vi av samma handelsmakts starka ställning.

Liv räddas och sjukvårds- kostnader minskar i och med EU:s strikta miljökrav, till exempel på luftkvalitet som till och med svenska kommuner har svårt att leva upp till.

Vi får tillgång till ovärderliga europeiska nätverk och kunskap via EU:s forskningssamarbete.

Och går det att överskatta att våra svenska ungdomar får tillgång till europeiska universitet och skolor via Erasmus? Eller att vi kan fritt resa, arbeta eller pensionera oss i hela Europa? Eller den hjälp vi får via EU:s civilskyddsmekanism när svenska skogar brinner? Eller vad vi tjänar på att vi kan samarbeta på europeisk basis mot kriminalitet och organiserad brottslighet?

Då har vi inte ens talat om värdet på den säkerhetspolitiska bonus som det innebär att grannländer som Estland, Lettland, Litauen och Polen ingår i vår EU-krets.

Listan på positiva ekonomiska effekter kan göras mycket lång om man höjer blicken. Om man gör det blir den uppenbara slutsatsen också att medlemsavgiften är en investering med ovanligt hög avkastning.

EU-budgeten är inte på något vis perfekt och kan ytterligare moderniseras och effektiviseras, men det är ofrånkomligen så att i vårt alltmer globaliserade, integrerade och digitaliserade samhälle ger gemensam finansiering på EU-nivå ett klart mervärde.

Och som budgetkommissionär Günther Oettinger brukar säga: priset för EU-medlemskapet, med allt vad det innebär, uppgår till omkring 1 euro eller runt 10 kronor per EU-invånare och dag.

Katarina Areskoug Mascarenhas, chef för EU-kommissionen i Sverige

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer