1515
Annons

Ensidigt fokus drar ned klimatdebatten

DEBATT. För att komma till rätta med klimatfrågorna behövs uppoffringar men också massiva investeringar. I Sverige är kreditmaskineriet till stor del utformat för att trissa upp fastighetspriser, skriver Max Jerneck, forskare vid Handelshögskolan i Stockholm.

Foto:Jonas Ekstromer

För att komma till rätta med klimatkrisen behövs två saker: svåra uppoffringar, men också massiva investeringar. I debatten finns ett överhängande fokus på det första. Vi måste flyga mindre, sluta äta kött och köra bil, skära ned och leva mer blygsamt. Det stämmer, så klart. Men det är svårt att få folk att sluta upp bakom så nedslående mål om de inte samtidigt erbjuds något mer upplyftande. Ökade investeringar i ny teknik och infrastruktur skulle kunna förbättra Sveriges konkurrenskraft i framtiden, och ge hushåll och företag ökade inkomster redan i dag. Varför pratar vi inte mer om det?

Den glåmiga tonen i klimatdebatten kommer delvis från vänster, där kapitalismen ses som en miljöbov som måste spärras in. Men även kapitalismens skarpaste kritiker måste tillerkänna dess revolutionerande förmåga att utveckla produktivkrafterna. Om det är en teknikrevolution som behövs för att ställa om till ett hållbart samhälle finns det därför all anledning att hålla fast vid kapitalismen, och styra den åt rätt håll.

En annan källa till missmod är det synsätt som sedan ett par årtionden har dominerat klimatdebatten, och som i år belönas med Ekonomipriset. William Nordhaus inflytelserika klimatmodeller utgår från att alla klimatåtgärder utgör en samhällskostnad, och att vi därför måste välja mellan nutida välstånd och framtida hållbarhet. Idén kommer från antagandet att det finns en avvägning mellan investeringar och konsumtion, och att vi därför inte kan investera i ny miljöteknik utan att samtidigt minska vår nuvarande levnadsstandard.

Antagandet stämmer i en statisk ekonomi där alla resurser är utnyttjade och det inte finns någon innovation eller några skalfördelar. Men i en dynamisk ekonomi finns det entreprenörer som ständigt sätter nya resurser i bruk, och använder dem på alltmer innovativa sätt. De behöver inte försaka sin konsumtion för detta utan kan finansiera sin verksamhet på kredit. Som Joseph Schumpeter påpekade gör därför investeringar i ny teknik inte att konsumtionen minskar utan snarare ökar. Det är en drivkraft i konjunkturcykeln: minns exempelvis tiden före it-bubblan.

Ett perspektiv som sällan syns i klimatdebatten men som borde ha en naturlig plats är just Joseph Schumpeters idé om kreativ förstörelse. Fossila bränslen måste förstöras, men det kommer bara att ske när bättre alternativ kommer på marknaden. Därför borde politikens roll vara att flytta fram positionerna för sådana alternativ. Det gäller i alla branscher, inte bara i Sverige utan på alla marknader där svensk teknik skulle kunna spela en roll.

Att detta perspektiv sällan syns tror jag kan bero på att det finns en föreställning om att teknikutveckling sker av sig själv, så länge entreprenörer får fritt spelrum. Men då glömmer man att entreprenören bara är den ena huvudpersonen i Schumpeters teori. Den andra är finansiären, som måste bekosta entreprenörens verksamhet innan den går med vinst. Och det krävs särskilda omständigheter för att finansiärer ska satsa på något så riskfyllt som innovation, när de i stället kan lägga pengarna på befintliga tillgångar.

Schumpeters teori utgår ifrån att ”kreditmaskineriet” är byggt för att främja innovation. Men han framhåller att det lika gärna kan utformas för spekulation. I Sverige är kreditmaskineriet till stor del utformat för att trissa upp fastighetspriser. Det finns riskkapital som främjar banbrytande innovationer inom exempelvis mjukvara och design, men det kan inte sätta in det tunga artilleri som krävs i kapitalintensiva branscher så som energi- och materialteknik, där slaget om klimatomställningen står.

Därför behövs politiska åtgärder för att främja investeringar. Det kan handla om förändrade regelverk och villkor för privata aktörer, eller en ökning av statliga satsningar. Vilka specifika åtgärder och investeringsobjekt som vore lämpligast är väl värt att debattera – det vore en välkommen variation till den dystra diskussion som annars bara handlar om klimatomställningens baksidor.

 

Max Jerneck, forskare vid Misum, Handelshögskolan i Stockholm


Debatt: En hållbar färdplan för gruvnäringen

I takt med att Sverige och resten av världen gör sig av med beroendet av fossila bränslen ökar efterfrågan på metaller och mineral. För att nå målet i Parisavtalet behövs en utbyggnad av vindkraftverk, solceller, batterier, elektrolysörer till vätgas och digital teknik, skriver Maria Sunér, vd Svemin och Svante Axelsson, nationell samordnare för Fossilfritt Sverige.

Foto:Jack Mikrut
Foto:Foto Fredrik Hjerling

 Enligt Internationella energirådet (IEA) kommer det krävas sex gånger mer mineral än idag – och många gånger mer för vissa specifika energikritiska metaller som litium, kobolt och många av de sällsynta jordartsmetallerna. 

Gruv-, metall-, och mineralbranschen står idag för sju procent av de nationella koldioxidutsläppen. Processerna står för den allra största delen av branschens utsläpp, följt av transporterna i gruvbrytningen. 

All verksamhet som tar mark i anspråk påverkar även den lokala miljön. För att klara av att öka produktionen är det alltså avgörande att fossilfrihet och social och miljömässig hållbarhet går hand i hand. 

Rysslands krig i Ukraina har på ett brutalt sätt visat hur känsligt dagens europeiska energisystem är med sitt beroende av rysk olja och gas. När det gäller energikritiska metaller och mineral är EU också kraftigt beroende av import. Över hälften av det globala utbudet av kobolt som används i batterier i såväl elbilar som mobiltelefoner kommer från den politiskt instabila Demokratiska Republiken Kongo där barnarbete förekommer. Marknaden för kobolt, sällsynta jordartsmetaller och många andra av de kritiska metallerna kontrolleras av Kina.

Sverige är sedan länge Europas ledande gruvnation. Över 90 procent av all järnmalm som produceras i EU kommer från Sverige och vi är även stora producenter av zink och koppar. I Sverige finns också fyndigheter av över hälften av de råmaterial som EU bedömer som kritiska för att klara omställningen. Såväl grafit och kobolt som sällsynta jordartsmetaller har hittats, men inga gruvor har ännu öppnats. Bland annat vill Talga bryta grafit i Vittangi vilket beräknas ge möjlighet att producera anodmaterial till 400 000 elbilar om året i 19 år med ett klimatavtryck som är 96 procent mindre än de marknadsledande anodmaterialen i dag.

Redan i dag är produktion av malm och metaller i Sverige 60–90 procent mindre utsläppsintensiv än motsvarande produktion internationellt. Det ger en global klimatnytta på 6,4 miljoner ton koldioxid per år om det ersätter internationell produktion med högre klimatavtryck, enligt beräkningar från Material Economics. Det är tack vare det nästintill fossilfria elsystemet i kombination med branschens investeringar i elektrifiering, digitalisering och utveckling av nya insatsvaror, processer och utrustning. Dagens gruvor är därför långt ifrån vad gruvor var för bara några år sedan och branschen har redan börjat ställa om för att bli än mer hållbara i framtiden. I Aitik har Boliden optimerat sina brytningsmetoder genom automatisering och elektrifiering av transportband och truckar och svenska leverantörer som Epiroc och Sandvik SMRT leder utvecklingen av elektrifierade gruvmaskiner globalt.

Inom ramen för Fossilfritt Sverige har 22 branscher tagit fram färdplaner för fossilfri konkurrenskraft där de beskriver hur de ska bli fossilfria eller klimatneutrala till 2045. Gruv- och mineralnäringen presenterade sin första färdplan 2018 med målen att gruvbrytningen, inklusive transporter, ska vara fossilfri till 2035 alla processer och energianvändning likaså senast 2045. Sedan dess har branschen även antagit en färdplan för att senast 2030 öka den biologiska mångfalden i alla de regioner där gruvverksamhet och prospektering pågår.  

Med bakgrund av den ökade efterfrågan som elektrifieringen av transporter och industrier samt teknikutvecklingen inom den egna branschen presenterar gruv- och mineralbranschen i dag (tisdag 21 juni) som första bransch en uppgradering av sin färdplan för fossilfri konkurrenskraft. Med en ökad efterfrågan på hållbart producerade metaller och mineral ökar också kraven på branschen att accelerera sin omställning. 

En viktig del i detta är att det material som redan brutits ur berggrunden används så länge och så effektivt som möjligt. Om företag i hela värdekedjan från gruva till produktdesign och återvinning kan samarbeta finns här en stor potential i att förbättra insamlingen och återvinningen från tillexempel elektronikavfall, och att tillvarata metaller som för närvarande går förlorade i materialströmmarna. Enligt beräkningar från Världsbanken skulle en fullt utvecklad återvinning kunna täcka 15-26 procent av behovet till 2050. Branschen arbetar redan i dag med återvinning och cirkularitet. Boliden har en av EU:s största anläggningar för återvinning av elektronikskrot och LKAB planerar att utvinna fosfor och jordartsmetaller ur avfallssanden från järnproduktion. Projektet har potential att tillgodose 30 procent av EU:s behov av sällsynta jordartsmetaller, och mer än hela Europas behov av fosfor. Det handlar alltså inte om återvinning eller gruvbrytning - utan om både och. 

Svensk gruv- och mineralnäring har potential att lägga grunden både till genomförandet av den svenska industrins färdplaner och, genom export, till hela Europas omställning. Men för att nå upp till detta mål och förverkliga branschens potential måste också politiken ge rätt förutsättningar. 

Effektiva och förutsägbara tillståndsprocesser. Regeringen måste verka både för en effektivare ansökningsprocedur men också vara aktiva i att påverka processer i frågan inom EU så att de är anpassade efter svenska förhållanden.

Säkra tillgång till fossilfri el. För att nå målet behöver branschen göra investeringar i eldrivna fordon. År 2045 är elbehovet uppe i 74 TWh vilket är en ökning med 69 TWh utifrån dagens elanvändning. Det krävs kraftiga investeringar i elnät och elproduktion för att elektrifieringen av gruvorna ska bli möjlig.

Möjliggör för vätgasproduktion och -lager. Vätgas kommer spela en allt viktigare roll i energisystemet. Det behövs en nationell strategi och regler på nationell och EU nivå behöver utformas så att det främjar utbyggnad av vätgasproduktion och -lager samt vätgasinfrastruktur.

Stimulera återvinning av metaller. Cirkulära lösningar för att öka återvinningen av metaller ersätter inte behovet av gruvbrytning men är en grundbult för att kunna skapa ett fossilfritt samhälle. Det behövs en nationell strategi för att maximera återvinning av metaller i samhället med målsättning om nära 100 procents cirkulation

Sverige befinner sig i inledningen av en grön industriell revolution. Med denna uppdaterade färdplan och rätt förutsättningar från politiken kan svensk gruvnäring göra det möjligt för en rad andra branscher att också ställa om.  Tillsammans kan vi bygga ett fossilfritt välfärdsland. 

Maria Sunér, vd Svemin

Svante Axelsson, nationell samordnare för Fossilfritt Sverige

 


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?