1515
Annons

En S-politik som leder till det svaga samhället

Socialdemokraten Daniel Färm driver tesen att det mesta som är fel beror på borgerligheten. Men det är Socialdemokraterna som har haft regeringsmakten i 53 av 70 år. Det som krävs är att socialdemokrater och moderater tar tag i Sveriges problem och ser till att de löses, skriver Gabriel Urwitz.

Gabriel Urwitz.
Gabriel Urwitz.Foto:Jesper Frisk

Inför valet 2018 gav Socialdemokraterna ut en skrift med titeln ”Det starka samhällets revansch”. I inledningen sägs:

”Det starka samhällets revansch handlar om att politiken måste kliva fram, med investeringar, samhällsansvar och jämlikhetsfokus. Inom välfärden behöver vi göra upp med byråkratisering och marknadstänkande. Vi måste skapa jämlika, högpresterande skolor för alla barn. Den organiserade brottsligheten ska bekämpas och besegras, med kamp mot både brotten och brottens orsaker.”

Nu några år senare går det att konstatera att det knappast har blivit någon revansch utan att Sverige är ett svagare samhälle än tidigare. Coronapandemin har tydligt visat uppenbara svagheter när det gäller krishantering, sjukvård och åldringsvård. Vi ser en total urspårning när det gäller bekämpning av gängkriminalitet och grova brott. Skolan har fortsatt uppenbara problem med kvalitet och ökad segregering. Integrationen av nyanlända har fortsatt mycket stora problem vilket leder till en rad svåra samhällsproblem med arbetslöshet, bidragsberoende och utanförskap. Listan kan göras lång på fundamentala samhällsfunktioner som inte fungerar som de borde. Det är svårt att då påstå att samhället har blivit starkare och medborgarna tryggare. 

I ett debattinlägg i Di (7/1) driver Daniel Färm tesen att de mesta som är fel i Sverige beror på borgligheten, i synnerhet på Moderaterna och ”den lilla ekonomiska eliten”. Sedan 1950, alltså de senaste 70 åren har socialdemokraterna haft regeringsmakten i 53 av 70 år, de senaste 20 åren i tolv år och under de senaste sex åren i samtliga år. Detta enkla konstaterande borde leda till slutsatsen att Socialdemokraterna har ett väsentligt större ansvar än övriga partier för landets nuvarande situation. Problemet med Färms artikel är att han utan analys skyller på borglig politik och ”den lilla ekonomiska eliten” i stället för att rannsaka problemen med den politik som hans eget parti har fört. Det finns mycket som är bra med Sverige och som vi ska tacka socialdemokratiska regeringar för men ska Sverige lösa sina nuvarande stora problem och utmaningar krävs det mer än en romantisk önskan att gå tillbaka till en politik som hör dåtiden till. Enligt Färm kommer valet att 2022 ”att handla om vilka parter som har störst trovärdighet i att kunna ta ansvar för Sveriges bästa: kraftfull krishantering, en hållbar migration och effektiv integration, en ambitiös och rättvis klimatomställning och inte minst en hållbar ekonomisk politik som gör att vi kan möta kommande kriser och ökade resursbehov inom välfärden”. Det är svårt att se på vilka grunder Färm kan komma till slutsatsen att det är socialdemokraterna som är bäst skickade. Kraftfull krishantering? Skolans problem? Integrationsproblematiken? Välfärdens problem?

Sverige har flera stora problem som måste lösas men då måste man inse att Sverige och omvärlden är annorlunda än under perioden 1950-1980 då Sverige kom ur andra världskriget oskadat av kriget, var ett homogent land, globaliseringen hade ännu inte tagit fart, ett starkt korporativistiskt samhälle med LO i spetsen med en stark koppling till regeringsmakten, skatter och välfärdssystem kunde utvecklas från låga nivåer och inte minst välfärdssystemet var väsentligt mer begränsat än dagens. Ingen analys av den omvärld som Sverige befinner sig i och vad som nu krävs i form av politik finns med i Färms artikel utan bara invektiv över vissa borgliga företrädare.

Några kommentarer om frågor som Färm borde ha berört,

Omvärldens liberalisering, framför allt ekonomiskt har medfört att Sverige också har behövt liberalisera för att kunna behålla sin internationella konkurrenskraft. Utan denna liberalisering hade Sverige varit ett väsentligt fattigare samhälle.

När århundradets skattereform genomfördes 1990/91 innebar det en högsta marginalskatt på 50 procent. Efter att värnskatten nu har avskaffats så har Sverige fortfarande den näst högsta marginalskatten inom OECD på drygt 66 procent inklusive arbetsgivaravgiften (55 procent exklusive arbetsgivaravgiften). Snittet inom OECD är knappt 48 procent. I en värld som blir alltmer globaliserad både när det gäller handel, arbetskraft och kapital så måste även skattesystemet befrämja svensk konkurrenskraft. Det kommer krävas en mer omfattande skattereform.  Nu senast har Klas Eklund lanserat ett intressant förslag till skattereform som innebär sänkta skatter på såväl arbets- som kapitalinkomster och väsentligt större enhetlighet och förenklingar. Färm diskuterar inget av detta utan använder ord som ”skattesänkardogmatiker” om de som kräver fortsatta förändringar av vårt skattesystem.

Sverige har tillämpat ett generellt välfärdssystem men dagens situation med många stora utmaningar kräver att det förs en diskussion om välfärdssystemet ska fortsätta att vara generellt. Behöver alla barnfamiljer få barnbidrag, behöver alla pensionärer behandlas lika när det nu finns och kommer finnas en stor grupp med pensionärer som har goda tjänstepensioner och därför råd att betala för viss välfärdsservice, är det rimligt att bara behöva betala 200 eller 400 kronor för ett besök på vårdcentral och akutmottagning, är bostadsbidrag rätt modell eller bör det finnas mer inslag av ”social housing”. Inget av detta tar Färm upp utan föreslår bara höjda skatter.

Det största och svåraste och hittills mest misslyckade politikområdet gäller integration. I dag har Sverige en befolkning på drygt tio miljoner där två miljoner inte är födda i Sverige och 2,6 miljoner är antingen inte födda i Sverige eller har icke-svenskfödda föräldrar.  

Integrationspolitiken är hittills ett stort misslyckande. Invandringen har historiskt varit ett viktigt bidrag till svensk ekonomisk och kulturell utveckling men dagens situation, där 12 procent av befolkningen kommit till Sverige under de senaste tio åren kräver en helt annan integrationspolitik än den som förts. Enligt min bedömning är detta Sveriges största utmaning de kommande åren. Här har socialdemokratisk politik stått i spetsen för misslyckandet inte minst på grund av det starka motståndet mot lågt betalda servicejobb. Är man 40 år och har mycket bristfällig utbildningsbakgrund så är inte lösningen att sätta den person på skolbänken i massa år utan det finns bara enkla jobb ihop med svenskundervisning som kan få dessa personer att komma in i det svenska samhället. Inget av detta tar Färm upp.

Färms förslag till politik kommer inte lösa Sveriges problem och utmaningar utan bara göra situationen värre. Det som krävs är att socialdemokrater och moderater ihop med andra partier sätter sig ned och realpolitiskt tar tag i Sveriges problem och ser till att de löses. Det kan i dag synas orealistiskt men det är enda sättet att ordentligt lösa Sveriges problem. Vill man ta ansvar för landet så är det bättre med färre presskonferenser och i stället mer rejält samarbete över partigränserna.

 

Gabriel Urwitz, ordförande, AB Segulah

 

Läs Daniel Färms debattartikel här. 


Debatt: Demokratierna runt Östersjön måste samarbeta

Det har aldrig varit viktigare för de fullvärdiga demokratierna runt Östersjön att flätas samman i långsiktiga samarbeten, skriver Peter Egardt, Anders Ljunggren och Pär Nuder

ordföranden i Samarbetsfonden Sverige-Estland.

Rysslands brutala invasionskrig i Ukraina har ritat om Europas säkerhetspolitiska karta. Men även dess ekonomiska. 

I takt med att sanktionerna mot Putin-regimen får effekt kommer handelsflödena till och från Ryssland med rätta att strypas. Samtidigt står världen redo för att bistå i återuppbyggnaden av Ukraina.

Om detta råder stor enighet. Men vi vill höja ett varningens finger för att Rysslands krig i ekonomiska termer riskerar att smitta av sig på andra länder, som för tre decennier sedan var underkastade rysksovjetisk ockupation. Det finns tecken som tyder på att utländska investeringar i Baltikum har bromsat upp. 

Estland, Lettland och Litauen har genomgått en remarkabel ekonomisk och politisk utveckling sedan 1991, då de baltiska staterna blev självständiga. Många företag, inte minst svenska, bidrog med omfattande investeringar som gjorde att det moderna Baltikums välstånd och välfärd kunde byggas upp.

I början fanns ett stort mått av solidaritet i ansträngningarna att stödja de pånyttfödda fria och självständiga republikerna. Men snart upptäckte utländska företag att Estland, Lettland och Litauen även var intressanta kommersiella marknader med en nyfiken och välutbildad arbetskraft. Efter femtio år i planekonomiska bojor kunde entreprenörskap och företagsamhet äntligen frigöras. 

Facit ser vi i dag, trettio år senare. Ekonomierna har växt och utländska investeringar och företag är en självklarhet i Estland, Lettland och Litauen. Samtidigt är de baltiska staterna respekterade medlemmar i EU, Euro-området och Nato, vilket bidrar till att göra dem till intressanta marknader för utländskt kapital långt utanför Östersjöregionen. 

Men sedan den 24 februari, då Ryssland invaderade Ukraina, har man i de baltiska staterna kunnat notera en ökad försiktighet bland utländska investerare: ”Vi vill avvakta och se vart geopolitiken tar vägen. De baltiska staterna var liksom Ukraina en del av Sovjetunionen”, är dessvärre en förekommande attityd.

Vi menar att denna tvehågsenhet bygger på okunskap och fördomar. Det var länge sedan som Estland, Lettland och Litauen var ”gamla Sovjet-republiker”. I själva verket är det lättare att bilda företag och göra affärer där än i många andra europeiska länder. Det har inte förändrats sedan Ryssland invaderade Ukraina. 

Vi är ordförande i de tre samarbetsfonder, som den svenska regeringen 2018 beslutade att inrätta i samband med att Estland, Lettland och Litauen firade 100 år. Fonderna, som är självständiga stiftelser, har till uppgift att främja utbytet mellan Sverige och de baltiska staterna. Särskild tonvikt ska läggas på nätverksbyggande mellan unga på ömse sidor om Östersjön. I fondernas ändamålsparagraf lyfts fram att entreprenörskap ska understödjas. 

Mot den här bakgrunden är vi mycket glada över att SEB och Swedbank – två stora svenska aktörer i Baltikum – har beslutat att under tre år stödja våra fonders ledarskapsprogram. De svenska bankernas långsiktiga engagemang i Estland, Lettland och Litauen är av avgörande betydelse för ländernas ekonomiska utveckling.

Ledarskapsprogrammet kommer att knyta samman unga ledare inom näringsliv, politik, kultur, akademin, frivilligorganisationer och offentlig sektor. Under tre års tid kommer över 150 av morgondagens ledare i våra länder att mötas och knyta band till nytta för hela Östersjöregionen. Vi behöver mer av detta. Kunskapen om varandra är för låg på ömse sidor om Östersjön. 

De finska och svenska ansökningarna om medlemskap i Nato kommer förstås att stärka relationerna mellan försvarsmakterna i regionen. Men Nato-gemenskapen kommer att smitta av sig på fler områden än de rent militära. Nya samverkansformer och affärsmöjligheter öppnar upp sig. 

Vi uppmanar fler svenska företag att följa i SEB:s och Swedbanks spår! Vi välkomnar fler företag att stödja de tre samarbetsfonderna. 

Nu är inte läge att dra ned på vare sig kontakter eller svenska investeringar i Estland, Lettland och Litauen. Tvärtom. Nu mer än någonsin måste de fullvärdiga demokratierna runt Östersjön flätas samman.

 

Peter Egardt

Ordförande i Samarbetsfonden Sverige-Litauen

Anders Ljunggren

Ordförande i Samarbetsfonden Sverige-Lettland

Pär Nuder

Ordförande i Samarbetsfonden Sverige-Estland

 


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?