1515
Annons

En grön höger behöver ett globalt fokus

DEBATT. Det finns en stor enighet om att Sverige ska vara ett klimatpolitiskt föredöme. Dit är det en lång väg kvar. Visionen för svensk klimatpolitik måste vara att skapa global klimatnytta utan att kompromissa med mänskligt välstånd. 

Det kan bara uppnås under ledning av en grön höger, skriver Benjamin Dousa och Ellen Gustafsson, Timbro.

KLIMATMÅL. Som det långsiktiga klimatmålet är formulerat måste 85 procent av våra utsläppsminskningar ske i Sverige. Det gör att vi inte fullt ut kan satsa på att minska utsläpp utomlands, trots att det är billigare än riktade nationella åtgärder, skriver Benjamin Dousa och Ellen Gustafsson, Timbro.Foto:Henrik Montgomery/TT
KLIMATMÅL. Som det långsiktiga klimatmålet är formulerat måste 85 procent av våra utsläppsminskningar ske i Sverige. Det gör att vi inte fullt ut kan satsa på att minska utsläpp utomlands, trots att det är billigare än riktade nationella åtgärder, skriver Benjamin Dousa och Ellen Gustafsson, Timbro.
KLIMATMÅL. Som det långsiktiga klimatmålet är formulerat måste 85 procent av våra utsläppsminskningar ske i Sverige. Det gör att vi inte fullt ut kan satsa på att minska utsläpp utomlands, trots att det är billigare än riktade nationella åtgärder, skriver Benjamin Dousa och Ellen Gustafsson, Timbro.Foto:Henrik Montgomery, TT samt Timbro

En effektiv klimatpolitik har stöd i de borgerliga ideologierna. Marknadsliberaler står upp för principen att den som förorenar ska betala för skadan genom ett pris på utsläpp. 

Förvaltarskapstanken ger människan ansvar för jorden åt kommande generationer. Det är ingångsvärden som kan förena liberaler och konservativa i en grön reformagenda.

Utgångspunkten för en grön höger måste vara att om människan har skapat ett problem har hon också förmågan att lösa det. 

Ta till exempel tekniken för infångning och lagring av koldioxid (CCS), som hindrar utsläpp från att nå atmosfären. Eller den nya generationens kärnkraft, som förvandlar kärnavfall till nytt bränsle. Eller den nobelprisvinnande gensaxen, som kan minska utsläppen från jordbruket. 

Det är innovationer med stor potentiell klimatnytta. Trots det motarbetas de och andra nya tekniker av vänstern.

Att sia om hur omställningen kommer att se ut är svårt. Säkert är att politiker inte har tillräckligt med information för att välja ut vinnande tekniker på förhand. Sådan kunskap finns bara på marknaden. Det är också där framstegen sker. 

I Gällivare och Boden ska Hybrit och H2 Green Steel tävla om att tillverka fossilfritt stål. I Kiruna ska LKAB ta fram fossilfritt järn i en satsning som väntas minska de globala utsläppen med 35 miljoner ton årligen. Det är mer än två tredjedelar av vad Sverige släpper ut. 

Redan i dag tränger svenska bolag undan 26 miljoner ton koldioxid i andra länder genom export.

Vid sidan av sitt gröna näringsliv har Sverige unika förutsättningar att bidra till omställningen genom sina naturtillgångar. Trots det utnyttjas de inte. Den svenska skogen binder varje år närmare 40 miljoner ton koldioxid, men hotas i dag av urholkad äganderätt. 

I berggrunden finns mineraler och metaller kritiska för elektrifieringen, men osäkra tillståndsprocesser gör att Sverige störtdyker som gruvnation. Nyligen avslog regeringen Bolidens ansökan om en ny koppargruva – efter fyra års betänketid.

Utdragna tillståndsprocesser och ideologiska skygglappar står också i vägen för elektrifieringen. Till 2045 väntas elanvändningen nära dubbleras. Trots det kan det ta tolv år att få tillstånd att bygga nya ledningar som gör att elen når fram dit där den behövs. För att få bygga en vindkraftpark kan det ta tio år. I Härjedalen har vindkraft stoppats för att bevara en obruten horisont. 

Kärnkraften har ett tak för antalet reaktorer och var de får byggas, och riskerar dessutom att behöva tvångsavslutas 2024 eftersom regeringen förhalar beslut om slutförvar. Regleringar som stoppar utbyggd elproduktion behöver avskaffas.

Problemet med dagens klimatpolitik är att den inte är utformad för att ställa om, utan för att stänga ned. Det märks inte minst i klimatmålen. Som det långsiktiga målet är formulerat måste 85 procent av utsläppsminskningarna ske i Sverige. 

Det gör att vi inte fullt ut kan satsa på att minska utsläpp utomlands, trots att det är billigare än riktade nationella åtgärder. Inte heller kan vi i tillräcklig utsträckning tillgodoräkna oss skogens klimatnytta, eller lagring av koldioxid genom ny teknik.

Att sätta teknikneutrala och effektiva spelregler för marknaden är statens viktigaste klimatuppgift. Det görs genom att ta betalt för miljöförstöring och ge ersättning för klimatnytta. 

Men en grön höger behöver också utmana klimatmålen, precis som man utmanade målet om 100 procent förnybar energi i Energiöverenskommelsen. Begränsningarna som i dag finns i klimatmålen måste tas bort.

Vänsterns förtroende i klimatfrågor sjunker. Det är inte konstigt. Genom klimatnationalism och övertro på staten har symbolåtgärder prioriterats högre än resultat. 

Det är enbart genom att skapa global klimatnytta som Sverige kan bli ett klimatpolitiskt föredöme. En grön höger har goda förutsättningar att driva den politiken, om de litar på sina ideologiska principer.

Benjamin Dousa, vd Timbro

Ellen Gustafsson, klimat- och miljöansvarig Timbro

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Debatt: Värna den svenska modellen, låt friskolorna ta ut vinst

Socialdemokraterna borde värna den svenska modellen med en skola som är tillgänglig och kostnadsfri för alla , skriver entreprenören Dan Olofsson, appropå Socialdemokraternas hållning i frågan om att ta ut vinst i skolan. 

Foto:Jenny Leyman

Statsminister Magdalena Andersson sa nyligen följande till ombuden på Lärarnas riksförbunds årsmöte: ”Målet för aktiebolag är att skapa vinst. Det står inget där om elevers lärande och likvärdighet och att svenska barn har rätt till en bra utbildning”.

Med detta tycks Magdalena Andersson mena att det enda som styr privata aktiebolag är att prioritera vinst på bekostnad av allt annat. Men är det verkligen så?

Betyder det inget att en privat skola behöver nöjda elever och föräldrar för att kunna fortsätta att driva sin skola? I annat fall får de ju inga elever.

Betyder det inget att lärare under många år tycker att skolledningens fokus på kvalitet och pedagogisk utveckling är större hos privata skolor än hos kommunala?

Betyder det inget att också privata skolor har att följa skollagen, skolmyndigheternas direktiv och läroplaner? Det är ju här samhället formulerar kraven på skolor, inte i aktiebolagslagen.

Med sitt uttalande tycks Magdalena Andersson vilja skapa en bild av att privata skolor som drivs i aktiebolagsform inte omfattas av samhällets krav på skolor och inte heller har ett intresse av nöjda elever och föräldrar. Enda intresset är vinsten.

Så är det självfallet inte. Vinst över tid är ett resultat av att man skött verksamheten bra och genom att den stora merparten av vinsterna i privata skolor stannar kvar i verksamheten fås resurser till utvecklingen framåt.

Vidare ställde Magdalena Andersson frågan:

”Varför ska vi betala utländska riskkapitalister som driver svenska skolor och ger dem ersättning för uppgifter som de inte har, det är ju helt orimligt.”

Denna frågeställning rymmer en rad felaktiga utgångspunkter. Fristående skolor får i dag en lägre skolpeng än kommunala skolor och denna skolpeng går till den enskilda skolan.

Vi betalar inte utländska riskkapitalister någon särskild ersättning för uppgifter de inte har. Magdalena Andersson försöker få folk att tro att stora belopp av skattebetalarnas medel försvinner till utländska riskkapitalister. Detta ska uppenbarligen vara det stora problemet i skolan. Det är inte sant.

I grova drag är det så att vi skattebetalare tillför ca 300 miljarder kronor per år till skolan. Av detta går 0,1 procent, dvs ca 300 - 400 Mkr, i utdelning till ägarna för att de tillhandahållit kapital för skolornas utbyggnad, huvudmannaskap och ofta också pedagogiska koncept för verksamheten. Också staten vill ha avkastning från de investeringar staten gör i sina bolag, så detta är inga konstigheter och nivåerna är inte på något sätt anmärkningsvärda för de privata skolorna.

Av dessa 0,1 procent i utdelning är det endast en liten bråkdel, vi talar om storleksordningen en tiondels promille av den summa vi skattebetalare tillför skolan, som går till utländska riskkapitalbolag i utdelning. Vi vet också att det ofta är pensionsförvaltare som investerar i riskkapitalbolagens fonder, och vi kan inte begära att pensionsspararna inte ska ha rätt till någon avkastning.

Så det är denna tiondels promille som enligt Magdalena Andersson är det stora problemet i svensk skola.

Alla som värderar dessa storleksordningar inser att det är nonsens. I stället är det så att de ständiga attackerna på de privata skolorna är till för att Socialdemokraterna inte vill ha valfrihet och att föräldrar inte ska ha ett inflytande över vilka skolor deras barn ska gå i. Alltså en klassisk konflikt mellan en frihetlig och en kollektivistisk politik.

Socialdemokraterna tillämpar sin gängse taktik att skylla på någon annan i stället för att inse sina egna misslyckanden i skolan under de senaste åtta år de regerat. Exempelvis är det för mig obegripligt att vi inte verkställt att den genomsnittliga betygsättningen i en klass direkt ska styras av externt rättade nationella prov. Det skulle ju ta udden av frågan om betygsinflation.

Den frihetliga politiken brukar ibland kritiseras för att plånboken styr. Det fina med den svenska skolpolitiken är att just detta inte är fallet. Flickan från ett förortsområde präglat av gängkriminalitet har samma möjligheter och rättigheter, som pojken från välbärgat område, att välja skola. Det är viktigt att alla får fullödig information om dessa möjligheter.

Friskolorna har varit det självklara valet och i många fall räddningen för de ca 300 000 elever som för närvarande går i en grund- eller gymnasieskola med denna driftsform.

Friskolor finns över hela världen men för att gå i dessa får föräldrarna betala dyrt.

Ett statligt beslut om vinst- eller utdelningsförbud för friskolor är likartat med statlig konfiskation av privat ägande. Som rättsstat har vi ett skydd för äganderätten, och ett sådant beslut torde leda till skadestånd på tiotals miljarder kronor och att många av våra bästa och mest uppskattade skolor avvecklas.

I stället för detta resursslöseri borde Socialdemokraterna tillsammans med andra partier värna den svenska modellen som är tillgänglig för alla utan kostnad för föräldrarna, och bidra till att den utvecklas för att kunna fortsätta hjälpa elever till en bättre skola.

Ibland kan man få höra en trosviss Socialdemokrat säga att vi ändå kan ha valfrihet även om vi får bort de privata skolorna. Det påminner mig om massproducenten av bilar Henry Ford, som en gång sa att Du får vilken färg du vill på bilen, bara den är svart.

Dan Olofsson

Entreprenör

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera