DEBATT. Elbristen i industrin är akut. Vid konkreta förfrågningar om investeringar i Skåne är nu svaret att kapacitet för anslutning saknas och kan hanteras först om två tre år. Elområde 4, sydligaste Sverige, måste försvinna och en lösning bör bli att se hela landet som ett område, skriver Stephan Müchler, Sydsvenska Handelskammaren.
Debattredaktionen
Text
FELDESIGNAT. I tio år har sydsvenska företag betalat upp till tio gånger mer för elen än övriga Sverige. Systemet måste göras om.Foto:Johan Fowelin
Frågan om el till industrin hänger envist kvar i luften. Trots löften från nätbolagen i september om att problemen är hanterade kommer nu nya fall där företag inte erbjuds anslutning och energibolag varnar för utmaningar. Regeringens proposition om att investeringar i näten genom om reglering av nätbolagens villkor är tillbakadragen. Man kan nu förvänta sig en omarbetad proposition.
Covid-19 innebär en kort respit för energifrågan genom dämpad konjunktur, men det digitala genombrott som följt under pandemin är också en katalysator som kan accelerera behoven under 2021. Till dess behöver vi reda ut de uppenbara och allvarliga problem som finns.
Debatten i denna komplexa fråga är ganska rörig. Viss begreppsförvirring råder och särintressen och ideologier vill gärna springa iväg med bollen till sin hörnflagga. Men från företagens perspektiv kan alltsammans förenklas i två frågor.
För det första om det finns tillgång på handelsvaran elektrisk effekt över huvud taget. För det andra vad prisnivån på denna handelsvara är.
Den här fredagen är energi- och digitaliseringsminister Anders Ygeman hos Handelskammaren i Malmö för att möta företag med pågående utmaningar kring båda dessa frågor.
Vid konkreta förfrågningar om investeringar i Skåne just nu är svaret att kapacitet för anslutning saknas och kan hanteras tidigast om två tre år. I andra fall erbjuds företag anslutning om de själva bekostar investeringar i de nät som näthållaren förvaltar. Det kan handla om miljonbelopp för grävd kabel eller hela ställverk. Företagen ska sedan överlämna investeringen och dess avkastning till näthållaren.
För nya investeringar innebär detta i många fall - för att parafrasera Hollywood - en ”an offer you only can refuse”. Företag kan nämligen inte alltid vänta med satsningar, men det går alltid att investera på andra håll. Dagens situation är en version av det klassiska fångarnas dilemma-problemet där samarbete inte kommer till stånd på grund av felaktiga incitament.
Men det går att lösa på flera sätt. Man kan tänka sig att företagen får äga sina investeringar och deras avkastning, man kan tänka sig statlig brygginvestering och det går att förtydliga nätbolagens uppdrag att ansluta. En möjlighet är att hänsyn till framtida potentiell efterfrågan ska ingå i uppdraget.
Den andra viktiga frågan är just priset. I tio år har sydsvenska företag i det specialdesignade elprisområde 4 betalat mer för elen än övriga Sverige. Under perioder har skillnaden accelererat och handlat om tio gånger högre priser.
Det är otänkbart att detta hade accepterats för någon annan handelsvara att en region ska betala mer strukturellt. Svensk nationell politik har bestämt sig för att vända bort blicken. Objektiva analyser har bekräftat att detta har kostat stora välfärdstapp. Men ytterst ligger makten just hos den nationella politiken. Elmarknaden är reglerad inom EU, men valet att ha elprisområden är ytterst svenskt. Elområde 4 måste försvinna och en lösning att helt enkelt se hela Sverige som ett område.
Många bedömare anser att återindustrialiseringen av Europa med gröna fabriker kommer få verklig skjuts i kölvattnet av pandemin. Samtidigt med pandemin rustas även logistiken inom EU. Mest notabelt är kanske den stora satsning på järnväg för 1.000 miljarder kronor som görs i Tyskland och Danmark, inklusive den fasta tunneln som ansluter Hamburg till Norden. Vidare vill den svenska regeringen klokt nog skynda på elektrifieringen av den tunga vägtrafiken. Om vi inte har basinfrastrukturen för elektrisk effekt på plats kommer därför sydsvenska satsningar att ske utanför Sverige och någon snabb elektrifiering av godstransporter på väg kommer heller inte att kunna ske.
När regeringens proposition om elnätföretagens investeringar nu åker tillbaka till ritbordet bör det därför ses som en möjlighet för svensk politik att hantera och dessa frågor.
Detta är naturligtvis ett frustrerande politikområde. Det är stora pengar, svårt att förklara och den yttersta konsekvensen av felbeslut är minskad sysselsättning och i värsta fall kalla och arga väljare i tusentals bostäder. Men det borde också göra denna fråga särskilt lämpad för samverkan. För de brister som sås i den ena mandatperioden, kan skördas i nästa oavsett vem som sitter vid regeringen och får uppgiften att hantera skulden.
Stephan Müchler, vd, Sydsvenska Handelskammaren
Innehåll från VisitCopenhagenAnnons
Följ med den svenska tv-profilen – så hittar du Köpenhamns häftigaste arkitekturpärlor
Foto:Lars Collin
I år fylls hela Köpenhamn av arkitektur och design. Unesco har utsett vår danska granne till arkitekturhuvudstad i världen – och en som jublar är den svenske designpersonligheten Mark Isitt.
– Köpenhamnaren har verkligen arkitektur i sitt dna. Ingen annanstans kan man kombinera tradition med supermodernism som här, säger Mark isitt som flyttade till Danmark för snart fyra år sedan.
UNESCO-UIA World Capital of Architechture är den officiella titeln när den världsomspännande FN- organisationen Unesco väljer att lyfta den danska huvudstaden till de högsta arkitektoniska höjderna. Att Köpenhamn har förvandlats till en av de absolut hetaste destinationerna är snabbt synligt.
Det räcker att anlända med den futuristiska, förarlösa och nästan ljudlösa metron som snyggt glider in mitt i folkmyllret vid Nörreport station. Där mitt i innerstans klassiskt skrudade stadsarkitektur möter vi Mark Isitt. Framför en skummande cappuccino på ett kafé alldeles nära hemmet vid Hauser Plads förklarar han på stående fot sin förkärlek till Köpenhamns numera världsberömda dynamiska kvartersliv. En levande, tidlös miljö skapad i mixen mellan då och nu.
– Hela den här förvandlingen är illustrerande för hur Köpenhamn fungerar. Nya stadsdelar med både bostäder och kontor, varsamt renoverade lägenheter i city, den nya metron, stora investeringar i Kastrup flygplats – allt det där beslutade man om samtidigt i slutet av 1980-talet då staden var på fallrepet. Jag är imponerad över det här resoluta sättet att agera. Det finns en tilltro till arkitekturen, dess vitaliserande kraft. Ett synsätt som jag inte var van vid från Sverige, säger Mark Isitt och rätar lite på sina rektangulära glasögon.
Nyförälskad designpersonlighet
Känd som en av vårt lands mest färgstarka personligheter i frågor kring stadsplanering, arkitektur och design var det kanske bara en tidsfråga tills göteborgaren efter 25 år i Stockholm flyttade till just Köpenhamn, som ju smälter samman dessa teman till ett naturligt inslag i det danska vardagslivet.
– Vi kom hit 2019 och jag är fortfarande nyförälskad och lever i något slags rosenrött skimmer. Köpenhamn är en levande stad med lika mycket myller och intensitet som tolerans. Dessutom gillar jag hur högt man värdesätter vardagsarkitekturen: ”Hur gör vi den här stan ännu lite mer attraktiv?” Även om man bygger ett värmekraftverk anlägger man en slalombacke på taket och en vägg för bergsklättrare på fasaden. En fantastiskt galen idé, säger Mark Isitt engagerat om den danske stjärnarkitekten Bjarke Ingels (BIG) spektakulära CopenHill.
Foto:Astrid Maria Rasmussen
Ett tokigt projekt, ansåg vissa. Medan många andra säkert skrev under på Bjarke Ingels insålda projektidé om att skapa hedonistisk hållbarhet. Ja, varför inte ha lite kul samtidigt som man är miljömedveten.
Arkitektur i världsklass
Köpenhamn är utan tvekan en världsstad när det handlar om arkitektur, menar Mark Isitt.
– Det är klart att här inte finns samma muskler som i London eller Paris att bygga de där helt grandiosa museerna, men det är rättvist att säga att köpenhamnare har arkitektur i sitt dna. Nästan alla har en relation till giganterna och man värnar sina arkitekter. Både Arne Jacobsen och Jörn Utzon har självklart fått egna gator här. Den moderna arkitekturen, som ofta är föraktad i Sverige, hyllas här för sin förmåga att sätta staden i kontakt med internationella strömningar. Köpenhamn är den minst provinsiella staden i Norden.
Följ i formkritikerns fotspår
Så, hur mycket hinner man då med som nyfiken besökare över en weekend? Vi går ut och känner av citypulsen på Köpmagergade och följer i Mark Isitts fotspår.
Bara alldeles runt första hörnet nalkas ett första nedsläpp.
– Jag tycker man kan börja med att ta sig upp till toppen av Rundetårn, som är en byggnad inte så olik BIG:s värmekraftverk, flera funktioner i ett, bara 400 år äldre. Trinitatis kyrka ligger vägg i vägg, och på kyrkans övervåning fanns det gamla universitetsbiblioteket, och uppe på Rundetårns topp finns ett observatorium. Religion och vetenskap i ljuv harmoni. Härifrån har man fin överblick och kan se var Nörrebro, Österbro och Christianshavn börjar, och få en relation till de olika stadsdelarna.
Vi vandrar ner från det trapplösa tornet och trillar åter rakt in i Indre Byen, Köpenhamns stadskärna med hus från tidigt 1800-tal och framåt.
– 1807 utplånades nästan hela Köpenhamn under belägringen av engelsmännen och Lord Nelson. Vårt eget hus är från 1831. Det medeltida gatunätet ringlar sig fortfarande fram. Men inget är statiskt. Kom tillbaka om tio år så har all asfalt här i innerstan bytts ut mot sten, spår han.
Visit Copenhagen
Asketiskt arbetsrum
Staden står aldrig still, och längre ner mot hamninloppet väntar mängder av nyskapande nybyggen. Nationalbiblioteket Den sorte diamant med sin svartpolerade stenfasad är en av stans mest gnistrande pärlor, menar Mark. Inte konstigt att det också förvandlats till en designkritikers förlängda arbetsrum:
Foto:Astrid Maria Rasmussen & Nicolai Perjesi
– Här i den knäpptysta läsesalen sitter jag och skriver varje dag, när jag inte åker till Sverige och spelar in tv-program. Här finns ett atrium som är helt magiskt. Jag känner sig som en romersk senator när jag stegar in.
Foto:Lars Collin
På andra sidan vattnet står arkitekten Henning Larsens fyra glasbyggnader, som också var områdets första i omvandlingen av den tidigare industrihamnen. I ett av husen huserar för övrigt omtalade restaurang No 2. Lite längre ut mot öster skapade arkitekterna Lundgaard & Tranberg år 2009 Skuespilhuset. Teaterhuset är en smäcker glasbyggnad som glider ut över Köpenhamns inlopp. Mittemot tornar nästa års nya designdestination alltmer upp sig; urhippa arkitektbyrån Cobes hus på den urbana Papiröen. Och som om föreställningen aldrig tycks ta slut ståtar Operaen just bredvid.
Foto:Ty Stange
– Att stå här vid hamnen och titta sig omkring är helt hisnande, det är den ena offentliga institutionen efter den andra. I Sverige lyckas vi inte ens bygga ett museum över Nobelpriset, världens mest åtråvärda utmärkelse. I Köpenhamn radar ikonerna upp sig som på ett pärlband, förbundna med nya, snygga cykel- och gångbroar som gör att man lätt tar sig över vattnet.
Från bryggeri till bostäder
Längre inåt staden just bortom Vesterbro genomgår den legendariska Carlsberg Byen en häftig omvandling sedan området skapades år 1871 av bryggaren Carl Jacobsen.
Foto:Rasmus Hjortshøj
– Det är vansinnigt imponerande. Här finns några av stans mest progressiva byggnader. Vid Jacobsenparken ligger De hængende haver, en serie konkava tegelväggar, vackert mönstermurade, förskjutna, trappar sig upp. Och lite längre bort ligger det tidigare lagerhuset, även det från 60-talet, av samme arkitekt Svenn Eske Kristensen, numera konverterat till hotell. Det finns massor med skatter i Carlsberg Byen. Elefantporten med sina pelare är kanske den mest kända. Huvudkontoret ligger kvar, numera klätt i ölfärgad plåt.
Nyskapande Nordhavn
Linjen M4 med metron tar bara sex minuter från den klassiska stenstaden vid Kongens Nytorv till Nordhavn, men det är som att stiga ut i ett helt annat landskap längs Öresundskusten.
Foto:Giuseppe Liverino
– Här har man velat bevara så mycket som möjligt av den gamla hamnbebyggelsen. Kända The Silo med sin takrestaurang är just en ombyggd gammal silo. Men man släpper också fram nya byggnader. Det är symptomatiskt att BIG bygger sitt nya huvudkontor just här, och även Cobe har sin bas i Nordhavn. Det är mycket på gång och det är redan en härlig plats med ett myller av människor – en lyckad stadsutveckling, helt enkelt.
Är det i Nordhavn det bubblar som bäst rent arkitektoniskt?
– Ja, det är här det händer. Man anlägger en ny stadsdel och bygger konstgjorda öar genom att utnyttja de gamla torrdockorna. På så vis får också lägenheterna tillgång till havet, så man kan dyka rakt ner från balkongen. Makalösa boendekvaliteter, skulle jag säga.
Nu är Mark verkligen på språng, men han hinner tipsa om ännu en blivande arkitekturklassiker: Konserthuset i DR Byen.
Foto:Martin Heiberg
– Den franske världsarkitekten Jean Nouvel har gjort ett helt magiskt konserthus. Det blev galet dyrt, men konsertsalen måste vara en av världens vackraste. Fasaden är ett svart tyg och där bakom kan man skönja något bergsliknande. Man går in som i en förkastningsspricka där ljuset sipprar ut. Boka in en konsert under nästa besök. På köpet får man makalös arkitektur och en bra bar, säger Mark Isitt och avrundar sin träffsäkra tipsrunda i världens just nu mest omtalade arkitekturhuvudstad.
