1515
Annons

Eirik Winter: Därför ska de nordiska länderna bilda en union

DEBATT. De nordiska länderna har mycket gemensamt. Om vi går samman i en union blir vår röst starkare – en nödvändighet i en osäker tid med ryskt hot, brexitoro och amerikansk protektionism. Ett förenat Norden skulle bli världens tionde största ekonomi, konstaterar Eirik Winter.

Eirik Winter.
Eirik Winter.

27 miljoner invånare, världens tionde största ekonomi, ledare inom hållbarhet och digitalisering. Global export inom shipping, energi, läkemedel, teknologi, industri, musik, telekom. En statlig investeringsfond som kontrollerar 2 procent av världens aktieinnehav. Ett samhälle som bygger på öppenhet, jämställhet, obefintlig korruption, respekt, rättsordning och tolerans.

Allt detta mot bakgrund av en allt mer splittrad värld med USA:s ”America first”, islamistisk extremism, terrorism, ett ifrågasatt EU med brexit i full gång, ett oberäkneligt Ryssland, massmigration, Kina och Indien som alltmer kommer att dominera världsekonomin. Mot denna svårbemästrade realitet krävs en samlad motvikt för våra värderingar och vår röst i norra Europas hörn.

Nordens Förenta Stater, är det en utopi?

De nordiska folken har sedan urminnes tider arbetat, konkurrerat, krigat och samverkat. Det första ”försöket” att skapa en nordisk union gjordes 1397 av drottning Margareta av Danmark, Kalmarunionen. Denna varade till 1523 då Sverige lämnade unionen i samband med att Gustav Vasa kröntes som kung. En uppvaknande nationalism i Sverige i konflikt med unionsstyret i Köpenhamn ledde till upplösningen.

Numera är Norden sammansatt av fem nationalstater och tre självstyrande områden i Åland, Färöarna och Grönland. Det nordiska samarbetet gav många praktiska resultat under senare hälften av 1900-talet, inte minst inom handel, rörlighet av varor, kapital och arbetskraft. Efter EU:s tillkomst har intresset för det nordiska samarbetet svalnat. Nordiska Rådet har närmast utvecklats till en välvillig diskussionsklubb.

I dag agerar de nordiska staterna var för sig i förhållande till EU, USA, Ryssland, FN och andra länder och organ. Är tiden inne för ett nytt, mer bestående, betydande och inflytelserikt samarbete? Om Norden skulle agera som en enhet skulle vårt inflytande öka markant till en betydligt mindre administrativ kostnad. Nordens röst skulle höras och respekteras.

Det handlar inte om en centralstyrd enhetsstat utan ett statsförbund där vart och ett av de nordiska länderna kan behålla sin särart såsom språk, traditioner och lokalstyre. Vår nordiska rättsordning och våra värderingar är stort sett identiska och med endast smärre justeringar kan en totalt enig röst representera våra medborgare i världen.

Norge och Danmark är medlemmar av Nato, Finland är det enda nordiska landet som använder euron, Sverige har besparats från krig sedan det finska kriget 1808–1809. Visst finns det skillnader, olika historia och förutsättningar.

Inget av detta handlar dock om värderingar utan om tillfälligheter eller historiska händelser. Nu måste vi se framåt och ta vårt öde i våra egna händer. Inte bara få en plats vid ”förhandligsbordet” utan med kraft vara med och direkt påverka globalt.

Vi är inte längre en grupp exotiska länder med djupa fjorder, täta skogar, blå ögon, Abba och tusen sjöar som man lyssnar artigt på men som inte har faktiskt inflytande.

Tillsammans, som United States of North, har vi ett säte vid G20, vi äger 2 procent av alla aktier globalt, vi har naturresurser i form av vatten, land, skog, råvaror. Vi är utan tvekan den mest innovativa, ekonomiskt effektiva, digitaliserade, toleranta och jämställda del av världen. Vi vill inte bara ha respekt och avund, vi vill ha reell makt och utforma vår allt mer globala gemensamma värld.

United States of North kommer att vara ett öppet samhälle. Vi välkomnar alla som vill arbeta eller studera här. Dessutom kommer vi alltid att vara ett föredöme i medmänsklighet gentemot dem som är förtryckta eller råkar ut för naturkatastrofer. Vi kommer att göra vår del och lite till inom ramen av vad som är realistiskt. Vi kommer att arbeta globalt för att konstruktivt hitta globala lösningar för flyktingkrisen.

Vi kommer att ha ett starkt, högteknologiskt försvar som bygger på neutralitet och samarbeten mot gemensamma fiender och terrorism. Cybersäkerhet är en grundpelare och stora investeringar kommer att göras. Detta kombineras med ett starkt och utbyggt infanteri, marktrupper, flotta och flygvärn. Stor satsning på drönare och elektroniskt försvar. Vi har världsledande teknologi här redan i dag. En gemensam militär ledning som är underställd unionsregeringen.

Vi kommer att fortsätta bygga vår ekonomi på innovation, export och entreprenörskap för att skapa stark ekonomisk tillväxt och arbete. Vi kommer att ha en gemensam centralbank och inom en förutsägbar framtid skapa en gemensam digital valuta för att ytterliga minska transaktionskostnader samt ge förutsättningar att skydda den nordiska ekonomiska stabiliteten globalt. Norden är redan i dag en ledare inom fin-tech och våra banker ligger i framkant av digitaliseringen. Vi kan ytterliga flytta fram våra positioner globalt.

Likt Tyskland kommer autonoma länder att fortbestå med delstatsparlament och regering i varje enskilt land. En unionsregering behövs för att sköta utrikespolitik och EU-ärenden, försvarspolitik, migrationspolitik, energipolitik och ekonomisktpolitik. En självständig gemensam centralbank. De länder som i dag är monarkier kan fortsätta att vara det.

Sätet för unionsregeringen kommer att rotera men är av mindre betydelse då cybermöten och elektronisk omröstning kommer att bli en norm i framtiden.

Förutom de fem nordiska länderna kan de baltiska länderna komma att bli inbjudna att bli en del av United States of North. Deras värderingar, geografiska läge, historia samt ekonomiska utveckling ligger allt närmare den nordiska regionen. Detta kunde också hjälpa till med försvarspolitisk stabilitet och ett mindre beroende av Natos goda minne.

United States of North kan bli en ny global supermakt ekonomiskt, moraliskt, hållbarhetsmässigt, digitalt och säkerhetsmässigt. Låt oss ta saken i egna händer och få en stark och reellt påverkade röst i den globala utvecklingen. Allt annat är småsaker.


Eirik Winter, född i Helsingfors, arbetat över 20 år i London och New York, nu verksam i Stockholm. Han är Nordenchef på Citi men skriver här som privatperson.


Är du sakkunnig i en aktuell fråga? Välkommen att sända ditt inlägg till debatt@di.se. Bifoga högupplöst porträttfoto. Textlängd 2.500-6.000 tecken inklusive blanksteg.

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Debatt: Den generösa flyktingpolitiken

HÄLLEFORSNÄS. I Sveriges övergivna bruksorter kan man följa vårt lands ekonomiska utveckling. Ekonomhistorikern och författaren Jan Jörnmark har rest till det djupaste Bergslagen. Detta är den tredje delen av Di Debatts sommarföljetong.

Foto:Jan Jörnmark
Foto:Jan Jörnmark
Foto:Jan Jörnmark
Foto:Jan Jörnmark

På golvet inne i det stängda kommunhuset i Hällefors står en lång målad fresk. När den gjordes i slutet av femtiotalet var den en tidsresa från de gamla hammarsmedjorna fram till rekordårens sagolika triumf. På de sista bilderna går de självmedvetna och välbetalda arbetarna till fabriken, samtidigt som deras barn tränar för nästa fotbolls VM. Det är en bild av gränslös framtidstro, gjord exakt i det ögonblick när efterkrigstidens svenska självbild av landet som inte kunde göra något fel kulminerade. Hur verkligheten skulle se ut kunde ingen föreställa sig. 

En bild av den obegränsade framtidsoptimismen.
En bild av den obegränsade framtidsoptimismen.Foto:Jan Jörnmark

Drömmen om framtiden gick mot sitt slut redan ett decennium efter att målningen sattes upp första gången. Sysselsättningen i Bergslagen kulminerade, och befolkningen började minska och åldras i ännu högre takt. Överallt i de svenska bruksbygderna, stod de nybildade storkommunerna uppenbart med en större kostym än de behövde. Till en början var överkapaciteten mest synlig i bostadshusen. Där fanns det larm om tomma lägenheter redan under sjuttiotalet, men trots det fortsatte subventionerna till nyproduktionen. Under åren efter 1985 intensifierades till och med byggandet, vilket skapade stora problem när nybyggena kom ut på marknaden. Under nittiotalet ledde det till att flera stödprogram för att klara kommunernas och de allmännyttiga bostadsbolagens problem skapades. Stödprogrammen gick under begreppen ”bostadsakuten” och ”kommunakuten”.  De bidrog till att cirka 20 000 lägenheter försvann, men det fanns absolut ingen övergripande planering av processen för att krympa bruksorterna.

Nu återstår bara rivningarna. Den här bilden från Säffle.
Nu återstår bara rivningarna. Den här bilden från Säffle.Foto:Jan Jörnmark

Men det fanns också ett annat sätt att lösa efterfrågeproblematiken på lägenheterna och redan 1992 skrev DN att… ”Det stora behovet av flyktingförläggningar, som nu gör att invandrarverket hyr över 1 000 tomma lägenheter av allmännyttan runt om i landet, förbättrar uthyrningssiffrorna väsentligt…” Fenomenet som DN tog upp var det som skulle bli början på en lång utveckling av flyktingmottagande. Den generösa migrationspolitiken blev ett strukturellt drag, där stora mängder tomma allmännyttiga lägenheter blev en starkt bidragande orsak till föreställningen om att det fanns gott om plats i landet. Mängder av politiker tog chansen att göra affär av dom tomma lägenheterna genom att hyra ut till migrationsverket samtidigt som man fick statliga etableringsstöd för flyktingarna.

Lägenheterna har slutat att vara tillgångar i flyktingpolitiken.
Lägenheterna har slutat att vara tillgångar i flyktingpolitiken.Foto:Jan Jörnmark

Den situationen var åtminstone kortsiktigt hållbar så länge antalet migranter till Sverige höll sig på en någorlunda stabil nivå, vilket den gjorde fram till den stora flyktingkrisen 2015-16. Då tredubblades på kort tid mängden människor som ansökte om asyl och som vanligt fanns möjligheterna att skaffa fram någon form av bostäder i de överdimensionerade bostadsbestånden i bruksbygderna. Som syns i figuren ledde det till att andelen av befolkningen med utländsk bakgrund ökade kontinuerligt i kommuner som Filipstad och Hällefors. Eftersom den svenskfödda befolkningen dessutom sedan länge åldrats var utvecklingen ännu starkare bland det yngre. I skolåldrarna sex till femton år gick andelen med utländsk bakgrund från cirka 5 procent år 2000 till en dryg tredjedel 2015-2016. 

Kombinationen av ett hårt tryck mot skolorna och en mycket stark ökning av försörjningsstöden gjorde slutligen situationen ohållbar i glesbygdskommunerna. Till sist hade de tomma bostäderna tagit slut och det som återstod var närmast olösbara integrationsproblem och jättelika kostnader. För att lätta på trycket i glesbygden genomfördes bosättningslagen och kommunkvoterna under 2016. I grunden var det en typisk svensk ”sopa under mattan lösning”. Genom att tvinga fram en fördelning av asylsökande och bostäder minskade de synliga svårigheterna. Men när de två åren som bosättningsgarantin gällde gick ut återkom problemen med ännu större kraft. 

På andra håll står hela skolor tomma och förfaller.
På andra håll står hela skolor tomma och förfaller.Foto:Jan Jörnmark

Det nya fenomen som snabbt växt fram under de tre senaste åren har fått namnet social dumpning. Det innebär att de starkare kommunerna i framför allt Stockholmsregionen aktivt letat efter tomma bostäder i glesbygden som man sedan försöker förmå sina ekonomiskt svagaste invånare att flytta till. Bland glesbygdskommunerna är bitterheten stark, men det som pågår är bara den logiska slutliga kollapsen för både den bostads- och migrationspolitik som bedrivits i Sverige alltsedan de tomma lägenheterna i glesbygden blev drivande för att ta emot tiotusentals nya invånare.

Det är en bild av hur drömmen från femtiotalet tog slut.
Det är en bild av hur drömmen från femtiotalet tog slut.Foto:Jan Jörnmark

I en rapport till kommunfullmäktige i Hällefors beskriver förvaltningen hur den sociala dumpningen slår, både ekonomiskt och genom att göra arbetssituationen ohanterlig:

”Det blev en stor skillnad efter flyktingvågen 2015. Det är inte ovanligt att nyinflyttade individer aktualiseras vid socialtjänsten kort efter inflyttning och att situationen då redan är så allvarlig att frågan om heldygnsvård aktualiseras kort därefter. Skulle inte inflyttningen ske på det sätt som sker i dag skulle kostnaderna för placeringar med största sannolikhet mer än halveras…. en inflyttad familj bestående av föräldrar och fem barn rendera kostnader för förvaltningen upp till 4,5 miljoner årligen... så kallad social dumping genererar hög arbetsbelastning och höga kostnader i förvaltningen. Den centrala konsekvensen för förvaltningen är dock att ökade vårdkostnader inom socialtjänsten i nuläget dels bedöms vara en utveckling som accelererar och dels att förutsägbarheten och förebyggande av dessa kostnader är i stort sett obefintlig.”

Vandaliseringarna är bruksbygdens egen variant av Broken Windows teorin.
Vandaliseringarna är bruksbygdens egen variant av Broken Windows teorin.Foto:Jan Jörnmark

Situationen har blivit ohållbar, och inflyttningen av socialt och ekonomiskt utarmade medborgare har det senaste året återigen fått fart på rivningarna runt om i landet. I kommuner som Hällefors, Filipstad, Säffle, Bengtsfors, Östra Göinge och många fler planeras det nu åter för att ta bort betydande mängder lägenheter. Den utvecklingen kommer att påskyndas av att många hyreshus som byggdes mellan 1955-1975 nu nått slutet på sin tekniska livslängd. Det var de lägenheterna som utgjorde motorn i det stora flyktingpolitiska experimentet, men nu räcker det ofta med att gå in i trappuppgångarna för att inse att de är stenhårt slitna och att bara rivning återstår. Glesbygdens allmännyttiga företag har inte ekonomiska resurser att genomföra renoveringar och alternativet att sälja till privata aktörer framstår som omöjligt på grund av risken för social dumpning. Det enda alternativ som återstår i de svenska småkommunerna är i dag uppenbart en planerad krympning av deras bostadsbestånd, vilket i bästa fall också kan göra dem attraktiva för både nya företag och resursstarkare medborgare.

Jan Jörnmark

Ekonomhistoriker och författare

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera