Annons

Dela upp budgeten i två delar som på 1970-talet

DEBATT. Fram till 1977 fördelades statens utgifter på en drifts- och en kapitalbudget. Det är dags att återinföra ett sådant system, men denna gång med striktare regler för hur utgifter ska definieras så att rågången hålls, skriver Entreprenörskapsforums Pontus Braunerhjelm och Johan Eklund.

REFORMERA. Dagens budgetsystem har resulterat i att samhällskritiska investeringar får stå tillbaka till förmån för kortsiktig fördelningspolitik och konsumtion, skriver Braunerhjelm och Eklund. På bilden Finansminister Magdalena Andersson.
REFORMERA. Dagens budgetsystem har resulterat i att samhällskritiska investeringar får stå tillbaka till förmån för kortsiktig fördelningspolitik och konsumtion, skriver Braunerhjelm och Eklund. På bilden Finansminister Magdalena Andersson.Foto:Claudio Bresciani/TT, Claudio Bresciani/TT

I takt med att Sverige sedan 1990-talskrisen kraftigt amorterat ned statsskulden, har en ytterligare uppmjukning av överskottsmålet förespråkats av bland andra finansminister Magdalena Andersson.

Ett balansmål har föreslagits ersätta överskottsmålet. Det innebär att det offentliga sektorns finansiella sparande ska vara i balans över en konjunkturcykel vilket skulle öka utrymmet för finanspolitiska insatser.

Andra, som Carl Bennet och Johan Trouvé (Di 12/11), anser att lösningen på Sveriges infrastrukturunderskott är ett oberoende statligt bolag som finansierar investeringar. Detta kan vara bra, men en bättre lösning är att använda en kapital- respektive en driftsbudget för statens utgifter.

Klart står att det finns ett omfattande investeringsbehov i framför allt infrastruktur (fysisk och digital samt miljö/energi). Till detta kan läggas fördelning mellan generationer, alltså att ett alltför stramt överskottsmål gynnar framtida generationer på bekostnad av dagens genom att olika välfärdssatsningar uteblir.

Uppenbart bör Sverige även ha beredskap för att möta en kommande ekonomisk svacka. Fortsatta penningpolitiska insatser med än lägre räntor riskerar dock endast att ha begränsad eller ingen effekt och dessutom leda till ett ökat risktagande bland investerare i jakt på avkastning samt bidra till fortsatt tillgångsinflation (fastigheter, värdepapper mm). Ett större ansvar – måste – därför läggas på finanspolitiken.

Men även finanspolitik är förenat med betydande risker. Valbudgetar, nedprioritering av infrastruktursatsningar till förmån för offentlig konsumtion och expansiv finanspolitik för att dölja bristen på nödvändiga strukturreformer, är några.

En omläggning av finanspolitiken får inte inverka på genomförande av de nödvändiga strukturreformer som alltför länge uteblivit. Vilka dessa torde vara är välkända: en dåligt fungerande arbetsmarknad med stora strukturella matchningsproblem, kompetensförsörjningen, en dysfunktionell bostadsmarknad och en alldeles för långsam integration med alltför höga trösklar in på arbetsmarknaden.

Hur kan vi möjliggöra för finanspolitiska insatser i konjunkturstabiliserande syfte och minska den ”infrastrukturskuld” som upparbetats under decennier, samtidigt som offentlig konsumtion hindras från att urholka statens finanser och bromsa viktiga strukturreformer?

Ett sätt är att i statsbudgeten tydligt separera mellan löpande utgifter, såsom social-, rätts-, utbildnings- och försvarspolitik, och kostnader relaterade till investeringar, som fysisk och digital infrastruktur, miljö och energiinvesteringar.

För driftsbudgeten skulle det nuvarande (eller något stramare) överskottsmålet gälla medan kapitalbudgeten kan kopplas till ett mer väldefinierat skuldsättningstak. I dagsläget är kostnaderna för långsiktiga statligt garanterade lån extremt låga.

Ett överskottsmål för driftsbudgeten är nödvändigt för fortsatta amorteringar på statsskulden, vilket också skapar utrymme för framtida lånefinansierade investeringar. Men också för att kunna vidta mer kortsiktiga finanspolitiska åtgärder vid ett betydande efterfrågebortfall.

Fram till 1977 fördelades statens utgifter på en drifts- och en kapitalbudget. Anledningen till att det övergavs var att driftskostnader i allt högre grad definierades som kapitalkostnader och därmed kunna lånefinansieras. Detta berodde i sin tur på oklara och otydliga riktlinjer för hur statens kostnader skulle klassificeras.

Finanspolitiken (och även penningpolitiken) måste därför även fortsättningsvis omgärdas av strikta ramverk. Tydlighet i regelverket som hindrar att driftskostnader förkläds som investeringar är en nödvändig förutsättning för att en kapitalbudget ska kunna införas.

En oberoende analys och utvärdering av den samhällsekonomiska nyttan av investeringar bör också kopplas till införandet av en kapitalbudget.

Dagens budgetsystem har resulterat i att samhällskritiska investeringar får stå tillbaka till förmån för kortsiktig fördelningspolitik och konsumtion. Ett reformerat finanspolitiskt ramverk skulle tydliggöra statens kostnader samt möjliggöra för såväl infrastrukturinvesteringar som finanspolitiska insatser.

Pontus Braunerhjelm, forskningsledare Entreprenörskapsforum, professor KTH

Johan Eklund, vd Entreprenörskapsforum, professor vid Blekinge Tekniska Högskola


Innehåll från KPA PensionAnnons

Pensionspengar bidrar till kampen mot Covid-19

Den pandemi vi nu upplever har stor global påverkan på alla delar av samhället. Särskilt utsatta är alla de som arbetar i viktiga samhällsfunktioner inom skola, vård och omsorg. För pensionsbolaget KPA Pension är det självklart att ta ansvar när samhället och pensionsspararna står inför tuffa utmaningar.

Det är en av anledningarna till att KPA Pension aktivt letar efter investeringsmöjligheter som lindrar de sociala och ekonomiska konsekvenserna av coronaviruset. Sedan pandemins utbrott har KPA Pension investerat motsvarande 1,3 miljarder kronor i kampen mot Covid-19. Investeringarna utgörs av tre obligationer. Den första är utgiven av Världsbankens organ (IFC) och syftar till att stötta företag att fortsätta sin verksamhet och behålla sina anställda. Den andra är utgiven av Nordiska investeringsbanken och där ska investeringen främja effektiva sjukvårdssystem och ge ekonomiskt stöd för att minska de störningar som uppstått i olika leveranskedjor i Norden och Baltikum. Den tredje obligationen har Region Stockholm gett ut för att stötta sjukvård och lokaltrafik. 

Investeringar stöttar utsatta samhällsfunktioner

Investeringarna ska lindra effekterna av Covid-19 genom att bland annat säkra transporter av läkemedel och medicinsk utrustning till vården. Samt att stötta tillverkningsindustrin som behöver finansiellt stöd för att kunna expandera och möta den ökade efterfrågan. Dessutom ska investeringarna bidra till att i framtiden ge kunderna trygga och bra pensioner. 

– Våra kunder är samhällsbärare, de arbetar i utmanande miljöer och med kritiska samhällsfunktioner inom till exempel vård och omsorg. Vi är stolta att vi med våra investeringar har möjlighet att stötta dessa sektorer idag, när behovet är som störst. Det betyder extra mycket för oss att investeringarna bidrar till att de som kämpar extra mycket nu under pågående pandemi ska få en trygg och hållbar pension senare i livet, säger KPA Pensions vd Britta Burreau.

Hållbarhet – en förutsättning för trygga pensioner

KPA Pension tar hand om tjänstepensionen åt två miljoner kunder. Det är anställda eller tidigare anställda i regioner, kommuner eller kommunala bolag. Företaget var tidigt ute med hållbara placeringar och sedan 1997 har man arbetat utifrån etiska investeringskriterier som avgör hur kundernas pensionspengar ska förvaltas. Företaget arbetar också med ett aktivt påverkansarbete som bland annat innebär att man röstar på bolagsstämmor, för dialoger och samarbetar med andra ägare för att få de bolag man har investeringar i att agera hållbart. De etiska investeringskriterierna anger också vilka företag och branscher man inte investerar kundernas pensionspengar i. Det är företag eller branscher vars verksamheter har en direkt negativ påverkan på människors hälsa och livsvillkor. Därför investerar KPA Pension inte i vapen, spel, tobak, alkohol eller pornografi.

Fakta KPA Pension

KPA Pension är det ledande pensionsbolaget inom kommun- och regionsektorn med två miljoner enskilda kunder och ca 1 000 arbetsgivarkunder. KPA Pension förvaltar i dag över 200 miljarder kronor och erbjuder pensionslösningar sedan 1922. Ägare är Folksam och Sveriges Kommuner och Regioner.

Läs mer på kpa.se

Mer från KPA Pension

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med KPA Pension och ej en artikel av Dagens industri
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?