Annons

Del 2: Storstäderna vann allt

DEBATT. Industrikrisen i kombination av liberaliseringar av städernas bostadsmarknad fick stora effekter från 1990 och framåt. Bara i Solna–Kista-området skapades det lika mycket nya arbeten som i Värmland, Gävleborg, Västernorrland, Jämtland, Norrbotten och Kalmar län tillsammans, skriver Jan Jörnmark.

Krisen i början av 1990-talet var monumental…
Krisen i början av 1990-talet var monumental…Foto:Jan Jörnmark
…bilderna kommer från Ljusne plywood…
…bilderna kommer från Ljusne plywood…
…ett anrikt företag, men det som verkligen slog mig…Foto:unknown
…när jag reste runt och fotograferade ruiner…
…var vilka otroligt föråldrade industrier som fortsatt att drivas ända fram till dess…
…jordbruket utsattes också för en enorm och snabb press…Foto:unknown
…där var det subventioner som hållit liv i bruken…Foto:unknown
…bilderna från Jordberga…Foto:unknown
…en märklig anläggning som fick stå orörd ett decennium efter nedläggningen…Foto:unknown
…för att fullt ut kunna utnyttja EU:s sockerkvotssystem.
…för att fullt ut kunna utnyttja EU:s sockerkvotssystem.Foto:unknown

Bilden av både krisen i början av 1990-talet och it-bubblan kring millennieskiftet domineras efteråt av den starka värdeförstörelse som var deras mest synliga drag. Men de hade också starkt konstruktiva drag som blev avgörande för Sveriges ekonomiska modernisering. Den utvecklingen förstärkte också klyvningen av landet, när Stockholms anpassning till globaliseringen blev ett absolut huvuddrag i återhämtningen.

Lågkonjunkturen som bröt ut 1990-91 bestod både av en fastighetsbubbla och en mycket svår industrikris. Devalveringarna, subventionerna och den slappa kreditgivningen hade dolt en enorm eftersläpning i den svenska produktiviteten och konkurrenskraften. Under krisen gick den inte längre att dölja och 1992-94 försvann drygt en kvarts miljon industriarbetstillfällen. Trettio år senare har fortfarande nästan hälften av de svenska länen en lägre sysselsättning än de hade innan krisen. 

Återhämtningen utmärktes av starka investeringar i exportindustrin, men samtidigt koncentrerades nyskapandet av arbeten till de större städerna. Det var en länge uppskjuten och djupgående anpassning till globaliseringen som genomfördes. De strukturella reformerna var omfattande: valutaregleringen togs bort tillsammans med en våg av avregleringar, vilket följdes av EU-inträdet. Liberaliseringarna undanröjde hindren för kapitalflöden, tog bort spärrar för utlandsägande och avsubventionerade bostadssektorns finansiering. Samtidigt begränsade normpolitiken de statliga budgetunderskotten som vändes till en stabilt fallande statsskuld. Inflationen prioriterades och ansvaret för makrobalansen flyttades till Riksbanken. 

Reformerna förändrade villkoren för samtliga svenska branscher i grunden. Investeringsvågen under 1990-talet såg därför helt annorlunda ut än de inhemska affärer som dominerat det föregående decenniet. Istället var det utländska aktörer som genomförde direktinvesteringar genom köp av svenska företag. Exportsektorn började växa starkt, men tack vare stegrad produktivitet istället för devalveringar. Bytesbalansen vändes till stabila överskott, samtidigt som inflationen och räntorna föll. Men strukturen på det som växt sedan dess ser helt annorlunda ut mot det som fanns tidigare: sedan mitten av 1990-talet har tjänsteexporten växt dubbelt så mycket som varuexporten. Allra starkast har de nya segmenten företagstjänster, information och handel med immateriella tjänster ökat. 

Det är drag som karaktäriserat hela den globala ekonomi som växt fram efter 1990. De växande strömmarna av kapital och information har gjort den västliga handeln och företagandet till ett internationellt flöde. I en normal industribransch innebär det att betydligt mer än hälften av produktionen exporteras, medan lika mycket av konsumtionen importeras. Konkurrensen har gjort att kunskaps- och innovationsförmågan blivit helt avgörande för att överleva. 

En ofta förbisedd faktor är att det var de bostadspolitiska reformerna som gjort den nya näringsstrukturen möjlig. Den liberaliserade finansieringen ledde till att bostäder för första gången på ett halvsekel kunde byggas där efterfrågan var störst. Det gjorde att produktionen växte starkast i de storstadsområden där den ekonomiska återhämtningen och nyskapandet var koncentrerat. Sambandet har aldrig varit självklart. Under hela efterkrigstiden styrdes bostadsproduktionen av kvoter och stöd, vilket ledde till att stora mängder bostäder byggdes där de egentligen inte efterfrågades – samtidigt som städernas centrala delar eftersattes.

Förändringen ledde till en serie fenomen som uppmärksammats alldeles för litet. Det viktigaste var att den tidigare hårdsubventionerade bostadsrättsmarknaden snabbt marknadsanpassades. Konkurrensen som det utsatte hyresmarknaden för ledde sedan till en massiv våg av ombildningar till bostadsrätter. Därmed skapades för första gången på mer än ett halvsekel en fungerande marknad för centrala bostäder. Det innebar också att den snabba arbetsmarknadstillväxten och strukturomvandlingen kunde fortsätta. 

När man ser på vilka effekter detta haft träder det fram ett annorlunda land fram. Under återhämtningen från mitten av 1990-talet till 2010 skedde mer än tre fjärdedelar av sysselsättningsökningen i storstadsregionerna. I resten av landet finns industrierna kvar, men produktivitetsvinsterna har gjort att stegrad produktion i många fall snarast medfört minskningar av sysselsättningen. Bara i Solna–Kista-området skapades det under de två decennierna efter 1995 lika mycket nya arbeten som i Värmland, Gävleborg, Västernorrland, Jämtland, Norrbotten och Kalmar län tillsammans.

Förändringarna ställer i dag stora krav på politiken. Den har förlorat gamla kärnområden som traditionell industripolitik och möjligheten att bedriva regionalpolitik via kapital- och bostadsmarknaderna. Men den har absolut inte blivit överflödig på grund av det. Tvärtom är den sex decennier gamla motsättningen mellan de växande och vikande delarna av Sverige akutare än någonsin. Samtidigt har det traditionella industrisamhällets upplösning komplicerat politiken genom att lösa upp det gamla stabila partisystemet. I ett läge där man både behöver behålla kraften i stadsregionerna, samtidigt som den utdragna försvagningen av glesbygden måste hanteras, är det minst av allt ett idealiskt tillstånd. 

Det senaste decenniet har motsättningen dessutom skärpts. Från och med 2010 kom den urbana expansionen att tolkas som en ”bubbla”, vilket lett till omfattande regleringar som främst träffat de växande regionerna. Samtidigt inleddes en flyktinginvandring som lett till rena kristillstånd i ett stort antal av landets absolut svagaste kommuner. Alla dessa ”utmaningar” hänger samman med oförmågan att hantera globaliseringen. Att upprepa ”Vi kunde inte förutse” som ett mantra löser inga problem. Både storstäderna och glesbygden behöver snabbt en konstruktiv politik för att ta oss vidare i den strukturomvandling som landet befinner sig i. Olyckligtvis finns det mycket litet som antyder att vi är på väg åt det hållet.

Jan Jörnmark, ekonomhistoriker och författare

 

Läs del 1 här. 

Läs del 3 här. 

Läs del 4 här. 

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Innehåll från SmartinfoAnnons

”Compliance kräver full kontroll över företagens kunddokumentation”

Hållbart företagande är en viktig del i att säkerställa kvalitet och säkerhet samt att förhindra exempelvis pengatvätt och finansiering av terrorism. Smartinfo har under lång tid haft störst efterfrågan för sina tjänster från bank, finans och försäkring, inte minst på grund av nya EU-direktiv som ställer ökade krav på bolagen.

Compliance handlar om regelefterlevnad vilket sätter företagets förmåga att snabbt anpassa sig till förändringar i olika regelverk på hårda prov. EU-direktiv och -riktlinjer uppdateras löpande för att samordna medlemsländernas nationella lagstiftning och enligt Erik Bohlin, grundare och vice vd på Smartinfo, ställer detta krav på företag att ha full kontroll över sin kunddokumentation.

– När nya direktiv meddelas behöver organisationer säkerställa att de arbetar på ett sätt som möter dessa, vilket ibland kan innebära stora förändringar i befintliga processer och rutiner. GDPR medförde exempelvis ett helt nytt arbetssätt med hantering av personuppgifter och visade tydligt att organisationer behövde skapa en hållbar plan för hur känslig företagsinformation ska sparas och hanteras.

Integreras i företagens egna system

Smartinfo hjälper kunder inom främst bank, finans och försäkring att digitalisera handlingar och förvara dessa på ett säkert sätt genom att bygga upp säkra molntjänster. Bill Forssberg, vd, berättar att de har digitaliserat arkiv sedan 2001 och erbjuder en branschunik lösning för distribuerad skanning.

– Sedan 2005 använder vi en egenutvecklad molnplattform som är oerhört dynamisk och unik, då den kan integreras mot i stort sett alla system via flexibla API-er. Plattformen konverterar analoga arkiv till digitala och vi är certifierade enligt ISO27001, vilket inte är särskilt vanligt hos mindre företag.

Forssberg konstaterar att man genom att digitalisera handlingar kan garantera att de bevaras i gott skick, att tillgängligheten kan begränsas och att informationen blir enkel att spåra.

– Detta är inte enbart positivt ur ett långsiktigt compliance-perspektiv; det effektiviserar dessutom personalens arbete och ökar säkerheten då all data stannar inom Sverige, avslutar han.

Om Smartinfo

Smartinfo har skannat och tolkat över 30 000 000 handskrivna handlingar sedan bolagets grundande. Systemet är certifierat enligt ISO 9001-kvalitet och ISO 27001 informationssäkerhet. All data stannar inom Sverige och servrarna står hos Bahnhof AB i Stockholm.

Läs mer på smartinfo.se

 

Mer från Smartinfo

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med Smartinfo och ej en artikel av Dagens industri

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera