1515

Del 2: Storstäderna vann allt

DEBATT. Industrikrisen i kombination av liberaliseringar av städernas bostadsmarknad fick stora effekter från 1990 och framåt. Bara i Solna–Kista-området skapades det lika mycket nya arbeten som i Värmland, Gävleborg, Västernorrland, Jämtland, Norrbotten och Kalmar län tillsammans, skriver Jan Jörnmark.

Krisen i början av 1990-talet var monumental…
Krisen i början av 1990-talet var monumental…Foto:Jan Jörnmark
…bilderna kommer från Ljusne plywood…
…bilderna kommer från Ljusne plywood…
…ett anrikt företag, men det som verkligen slog mig…Foto:unknown
…när jag reste runt och fotograferade ruiner…
…var vilka otroligt föråldrade industrier som fortsatt att drivas ända fram till dess…
…jordbruket utsattes också för en enorm och snabb press…Foto:unknown
…där var det subventioner som hållit liv i bruken…Foto:unknown
…bilderna från Jordberga…Foto:unknown
…en märklig anläggning som fick stå orörd ett decennium efter nedläggningen…Foto:unknown
…för att fullt ut kunna utnyttja EU:s sockerkvotssystem.
…för att fullt ut kunna utnyttja EU:s sockerkvotssystem.Foto:unknown

Bilden av både krisen i början av 1990-talet och it-bubblan kring millennieskiftet domineras efteråt av den starka värdeförstörelse som var deras mest synliga drag. Men de hade också starkt konstruktiva drag som blev avgörande för Sveriges ekonomiska modernisering. Den utvecklingen förstärkte också klyvningen av landet, när Stockholms anpassning till globaliseringen blev ett absolut huvuddrag i återhämtningen.

Lågkonjunkturen som bröt ut 1990-91 bestod både av en fastighetsbubbla och en mycket svår industrikris. Devalveringarna, subventionerna och den slappa kreditgivningen hade dolt en enorm eftersläpning i den svenska produktiviteten och konkurrenskraften. Under krisen gick den inte längre att dölja och 1992-94 försvann drygt en kvarts miljon industriarbetstillfällen. Trettio år senare har fortfarande nästan hälften av de svenska länen en lägre sysselsättning än de hade innan krisen. 

Återhämtningen utmärktes av starka investeringar i exportindustrin, men samtidigt koncentrerades nyskapandet av arbeten till de större städerna. Det var en länge uppskjuten och djupgående anpassning till globaliseringen som genomfördes. De strukturella reformerna var omfattande: valutaregleringen togs bort tillsammans med en våg av avregleringar, vilket följdes av EU-inträdet. Liberaliseringarna undanröjde hindren för kapitalflöden, tog bort spärrar för utlandsägande och avsubventionerade bostadssektorns finansiering. Samtidigt begränsade normpolitiken de statliga budgetunderskotten som vändes till en stabilt fallande statsskuld. Inflationen prioriterades och ansvaret för makrobalansen flyttades till Riksbanken. 

Reformerna förändrade villkoren för samtliga svenska branscher i grunden. Investeringsvågen under 1990-talet såg därför helt annorlunda ut än de inhemska affärer som dominerat det föregående decenniet. Istället var det utländska aktörer som genomförde direktinvesteringar genom köp av svenska företag. Exportsektorn började växa starkt, men tack vare stegrad produktivitet istället för devalveringar. Bytesbalansen vändes till stabila överskott, samtidigt som inflationen och räntorna föll. Men strukturen på det som växt sedan dess ser helt annorlunda ut mot det som fanns tidigare: sedan mitten av 1990-talet har tjänsteexporten växt dubbelt så mycket som varuexporten. Allra starkast har de nya segmenten företagstjänster, information och handel med immateriella tjänster ökat. 

Det är drag som karaktäriserat hela den globala ekonomi som växt fram efter 1990. De växande strömmarna av kapital och information har gjort den västliga handeln och företagandet till ett internationellt flöde. I en normal industribransch innebär det att betydligt mer än hälften av produktionen exporteras, medan lika mycket av konsumtionen importeras. Konkurrensen har gjort att kunskaps- och innovationsförmågan blivit helt avgörande för att överleva. 

En ofta förbisedd faktor är att det var de bostadspolitiska reformerna som gjort den nya näringsstrukturen möjlig. Den liberaliserade finansieringen ledde till att bostäder för första gången på ett halvsekel kunde byggas där efterfrågan var störst. Det gjorde att produktionen växte starkast i de storstadsområden där den ekonomiska återhämtningen och nyskapandet var koncentrerat. Sambandet har aldrig varit självklart. Under hela efterkrigstiden styrdes bostadsproduktionen av kvoter och stöd, vilket ledde till att stora mängder bostäder byggdes där de egentligen inte efterfrågades – samtidigt som städernas centrala delar eftersattes.

Förändringen ledde till en serie fenomen som uppmärksammats alldeles för litet. Det viktigaste var att den tidigare hårdsubventionerade bostadsrättsmarknaden snabbt marknadsanpassades. Konkurrensen som det utsatte hyresmarknaden för ledde sedan till en massiv våg av ombildningar till bostadsrätter. Därmed skapades för första gången på mer än ett halvsekel en fungerande marknad för centrala bostäder. Det innebar också att den snabba arbetsmarknadstillväxten och strukturomvandlingen kunde fortsätta. 

När man ser på vilka effekter detta haft träder det fram ett annorlunda land fram. Under återhämtningen från mitten av 1990-talet till 2010 skedde mer än tre fjärdedelar av sysselsättningsökningen i storstadsregionerna. I resten av landet finns industrierna kvar, men produktivitetsvinsterna har gjort att stegrad produktion i många fall snarast medfört minskningar av sysselsättningen. Bara i Solna–Kista-området skapades det under de två decennierna efter 1995 lika mycket nya arbeten som i Värmland, Gävleborg, Västernorrland, Jämtland, Norrbotten och Kalmar län tillsammans.

Förändringarna ställer i dag stora krav på politiken. Den har förlorat gamla kärnområden som traditionell industripolitik och möjligheten att bedriva regionalpolitik via kapital- och bostadsmarknaderna. Men den har absolut inte blivit överflödig på grund av det. Tvärtom är den sex decennier gamla motsättningen mellan de växande och vikande delarna av Sverige akutare än någonsin. Samtidigt har det traditionella industrisamhällets upplösning komplicerat politiken genom att lösa upp det gamla stabila partisystemet. I ett läge där man både behöver behålla kraften i stadsregionerna, samtidigt som den utdragna försvagningen av glesbygden måste hanteras, är det minst av allt ett idealiskt tillstånd. 

Det senaste decenniet har motsättningen dessutom skärpts. Från och med 2010 kom den urbana expansionen att tolkas som en ”bubbla”, vilket lett till omfattande regleringar som främst träffat de växande regionerna. Samtidigt inleddes en flyktinginvandring som lett till rena kristillstånd i ett stort antal av landets absolut svagaste kommuner. Alla dessa ”utmaningar” hänger samman med oförmågan att hantera globaliseringen. Att upprepa ”Vi kunde inte förutse” som ett mantra löser inga problem. Både storstäderna och glesbygden behöver snabbt en konstruktiv politik för att ta oss vidare i den strukturomvandling som landet befinner sig i. Olyckligtvis finns det mycket litet som antyder att vi är på väg åt det hållet.

Jan Jörnmark, ekonomhistoriker och författare

 

Läs del 1 här. 

Läs del 3 här. 

Läs del 4 här. 


Innehåll från WintAnnons

När är bästa tiden att starta bolag? Nu! Tycker Wint!

Visserligen går visan ”juli, augusti och september, härlig sommar är det då”, men det är väl ändå en sanning med modifikation. När augusti är över är i alla fall jobbhösten här. Kanske är semestern precis slut och istället har funderingarna kring jobbet tagit vid. Kanske förde sommaren med sig en tanke om att leva den där drömmen, våga satsa helt eller bara våga prova lite, vid sidan om. Och kanske känns tanken på ett eget aktiebolag lite avlägsen. Men, om inte nu, så när är det då dags att starta aktiebolag?

– Vi tycker inte att det finns någon anledning att vänta, tvärtom. Du kan ju fortsätta som anställd och samtidigt starta ett aktiebolag. De två har ingenting med varandra att göra, säger Ulrika Ahl, Marknadschef på den automatiserade bokföringstjänsten Wint. Vi är ekonomitjänsten som gör det enkelt att starta bolag. Vi på Wint har breddat vårt erbjudande de senaste månaderna och erbjuder nu de som vill starta ett nytt bolag mer hjälp på traven. För även om det kanske inte låter så svårt är det mängder av punkter på att göra listan som måste bockas av i rätt ordning, fortsätter Ulrika.

Läs också: Så kan du få ett kostnadsfritt AB från Wint

Allt som behövs är ditt aktiekapital

För att själv starta ett aktiebolag i Sverige idag behöver alla minst 25 000 kronor i aktiekapital. Bestäm dig. Skapa stiftelseurkunden och gör en bolagsordning. Starta bankkonto och sätt in ditt aktiekapital och få ett bankintyg. Skriv under stiftelseurkunden och efter det behöver ditt bolag registreras hos Bolagsverket och verksamt.se. Där går det kanske att tro att det är färdigt, men nej, då behöver du teckna och upprätta aktier, anmäla en verklig huvudman och så betala alla avgifter också. Sen är det bara att vänta. Under sommaren har handläggningstiderna nämligen blivit långa och det tar tid innan allt godkänts av respektive myndighet.

Ja, det går att hitta tusen anledningar att inte starta aktiebolag, både för att det känns krångligt men också för att det tar tid. Kontakter med banken, Skatteverket och Bolagsverket är tidskrävande och mest av allt känns det som en lång lista av saker som bara slukar energi. Myndigheter är svåra att få tag på, papper ska signeras och det ska öppnas konton och nya bankavtal. Och så ska man våga.

Lagerbolag gör det möjligt att vara igång nästan direkt

Har du modet räcker det numera med att ha 25 000 kronor att stoppa in i ditt aktiekapital. Det är pengar som alltid behövs för att starta upp, de kan inte delas upp och måste finnas tillgängliga från start.

– Aktiekapitalet, det är allt som behöver finnas på plats för att du ska vara igång. Vi gillar inte att vänta. Vem gör det? Det bästa är ju att ha bestämt sig och känna att något händer! Därför har vi den här lösningen med att vi ger dig som vill starta ett helt nytt bolag ett lagerbolag. Då är allt som går att förbereda förberett. Genom att vi erbjuder nya kunder ett aktiebolag finns det ingen tid mellan beslut och att kunna kontakta sin första kund, berättar Ulrika

En annan fördel att inte vänta tills efter årsskiftet är möjligheten att ta utdelning tidigare.

– Du får bara ta utdelning vid varje årsbokslut vid årsskiftet, och även om det är lite sorgligt att nyårsafton bara är fyra månader bort, gör det att du kan ta din första utdelning om 16 månader, istället för om 24 som du behöver vänta om du startar i januari.

– Det är enkelt att starta företag.

Ta reda på hur du kan starta bolag genom Wint

 

Mer från Wint

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med Wint och ej en artikel av Dagens industri

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?