1515

DEBATT: Viktigt välja orden i svårt politiskt läge

Ulf Kristerssons uttalande att det mixtras med demokratin har resulterat i en del mästrande kommentarer, bland annat att det är ett ”mycket farligt språkbruk”. Problemet är att dessa alarmister, som hakat upp sig på ordvalet, inte tycks ha förstått innebörden i uttalandet. Eller också har de helt enkelt valt att inte förstå, skriver Tommy Möller, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet.

Foto:Christine Olsson/TT

Att kritiska kommentarer framförs utan att den som framför den förstår eller vill förstå vad det handlar om är tyvärr ett allt vanligare problem i den politiska debatten. Det förgiftar det offentliga samtalet.

Så – vad handlar detta uttalande om?

Kristersson nämner Decemberöverenskommelsen och Januariavtalet som exempel på parlamentariska innovationer som han finner demokratiskt problematiska. Det finns definitivt fog för det, men det bör påpekas att Kristerssons eget parti stod bakom den första av dessa uppgörelser. Moderaterna var rentav det parti som lanserade den idé uppgörelsen byggde på: att till varje pris isolera Sverigedemokraterna. Samma idé ligger till grund för Januariavtalet.

Att partier motarbetar varandra är fullt legitimt. Det är knappast att mixtra med demokratin. Men det finns anledning att fundera över vilka former som är rimliga när det gäller att exkludera motståndarpartier från inflytande, alltså inte bara hur motståndarna ska motarbetas sakpolitiskt utan om dessa partier på ett institutionellt plan ska marginaliseras i syfte att göra dem obsoleta. Hur kan det motiveras principiellt, och vilka politiska konsekvenser kan en sådan stigmatisering resultera i?

Det är naturligtvis helt oproblematiskt ur demokratisk synvinkel att partier ingår olika typer av koalitioner eller – om man så vill – maktpakter. Men det är skillnad på att å ena sidan regeringssamarbete, eller den typen av kontraktsparlamentarism som funnits i Sverige de senaste decennierna, där en minoritetsregering ingår omfattande sakpolitiska uppgörelser med ett eller flera oppositionspartier som förbinder sig att utgöra ett parlamentariskt stödunderlag, och å andra sidan en koalition, eller snarare maktpakt, vars enda syfte är att exkludera ett visst parti från politiskt inflytande.

Motivet till att Vänsterpartiet exempelvis inte fick vara med i Utrikesnämnden förrän 1994 var att partiet inte förrän då uppfattades som tillräckligt säkerhetspolitiskt och demokratiskt pålitligt.

Decemberöverenskommelsen var förvisso inte konstitutionsvidrigt även om den utmanade grundläggande parlamentariska principer eftersom innebörden av den var att oppositionen förband sig att inte utmana regeringen på det sätt oppositionspartier normalt gör i en parlamentarisk demokrati. Största ”partikonstellation” (block) skulle bilda regering och få regera tämligen ostört eftersom oppositionen inte skulle samarbeta om budgeten – en gemensam oppositionsbudget riskerade ju – som skedde i december 2014 – att gå igenom! Poängen med uppgörelsen var att Sverigedemokraternas mandat inte skulle räknas.

Januariavtalet var inte heller parlamentariskt oproblematisk. Två små partier som inte ingick i regeringen framtvingade en regeringspolitik som i väsentliga delar det ledande regeringspartiet i valrörelsen lovat att inte föra. Regeringens parlamentariska tillkomst och existens förutsatte dessutom stöd av ett parti som inte ingick i överenskommelsen som enligt denna inte skulle få ha något inflytande. Två av de fem partierna i regeringsunderlaget vägrade nämligen att befatta sig med Vänsterpartiet, vars status beskrevs i samma pariatermer som gällde för Sverigedemokraterna. Det fanns följaktligen flera egendomligheterna i Januariavtalet och precis som med Decemberöverenskommelsen var det bara en tidsfråga innan uppgörelsen skulle spricka.

Således: såväl Decemberöverenskommelsen som Januariavtalet har tillkommit i enlighet med de spelregler som författningen tillhandahåller, men att det handlar om ett kreativt sätt att förhålla sig till parlamentariska principer råder det knappast några tvivel om. För att uttrycka saken försiktigt.

Följaktligen har oppositionspartierna – här avses de partier som tillhör den egentliga oppositionen – haft förståelig anledning att känna frustration. Det gäller även många väljare, och då inte bara väljare som sympatiserar med oppositionen. Endast efter några månader efter att Decemberöverenskommelsen ingåtts var det bara en fjärdedel av väljarna som ansåg att den var bra för Sverige. Januariavtalet var ännu mer impopulärt: ett år efter att det ingåtts tyckte bara var femte av de båda regeringspartiernas egna väljare att det var bra.

När Ulf Kristersson säger att de båda överenskommelserna var att mixtra med demokratin är det av allt att döma ganska många som delar den bedömningen.

Det finns anledning att vara bekymrad över den kommande valrörelsen. För det första är förmodligen den kraftiga polarisering vi bevittnat under mandatperioden en stormsvala som förebådar en ovanligt smutsig valrörelse. Motsättningarna i sak har även tidigare varit stora, inte minst på 1980-talet när löntagarfonder och kärnkraft stod på dagordningen. Men vad som är bekymmersamt är att tonläget sedan dess har skruvats upp dramatiskt. Att regeringen ifrågasätter oppositionens demokratiska legitimitet – och vice versa – har inte tidigare inträffat.

För det andra är det inte osannolikt att den parlamentariska turbulensen fortsätter även om regeringen lyckas få stöd för sin budget. Det är nämligen avsevärt enklare att avgå som partiledare än som statsminister och vad händer när Centerpartiet i den förestående regeringsbildningsprocessen vill veta vad som hänt med de villkor partiet ställde i somras för att släppa fram regeringen Löfven ännu en gång? Som det ser ut nu är de positioner som Miljöpartiet och Centerpartiet intagit inte bara oförenliga utan extremt låsta. Något av partierna måste backa, men är det överhuvudtaget möjligt i det ställningskrig som pågår? Miljöpartiet vill stärka naturskyddet, Centerpartiet äganderätten. Hur ser en sådan kompromiss ut?

Om inte något parti viker ner sig tvingas kanske Stefan Löfven sitta kvar som statsminister längre än han tänkt sig. Men då, återigen i en övergångsregering. I värsta fall kan det bli en utdragen process. Hur det i så fall påverkar valrörelsens dynamik återstår att se men sannolikt kommer en hel del väljare att uppfatta det politiska systemet som dysfunktionellt.

Men där är vi inte än. Och förhoppningsvis hamnar vi aldrig där.

 

Tommy Möller

professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet.


Innehåll från MedVASCAnnons

Denna nya metod kan revolutionera åderbråcksbehandling

Anders Lundell, Principal Investor på SVC och Michael Åkesson, vd MedVASC.
Anders Lundell, Principal Investor på SVC och Michael Åkesson, vd MedVASC.

Åderbråck är nästintill en folksjukdom och kan få allvarliga konsekvenser så som kroniska bensår. Men många drar sig för att utföra behandlingen på grund av att den är smärtsam. Det var något som Michael Åkesson ville ändra på. Han grundade därför MedVASC som utvecklat en ny metod för att göra behandlingarna snabbare, effektivare och mindre smärtsamma.

Michael Åkesson är specialistläkare och interventionsradiolog och har lång erfarenhet i av att arbeta med åderbråcksbehandlingar. I sitt arbete observerade han att patienterna upplevde bedövningen som mycket smärtsam. Detta ledde tankarna till att skapa en ny metod som både gynnar patienter och går snabbare för läkare att utföra.

Vanligtvis behöver läkaren sticka genom huden på patienten från 5 till 20 gånger för att bedöva inför laserbehandlingen. Med MedVASCs nya teknik Solutio™ kopplar man ihop laserkatetern och bedövningskatetern i ett och då krävs endast ett snitt och en kateter.

– Metoden gör att läkaren kan lägga bedövning direkt på utsidan av blodåderväggen vilket sker nästintill smärtfritt eftersom vi inte har några smärtreceptorer där. Där är du bara känslig för värme. Operationen går även snabbare och är enklare att utföra, berättar Michael Åkesson. 

Tillsammans med kliniken Scandinavian Venous Centre har MedVASC utfört en lyckad studie på 9 patienter med Solutio™. Nu behövs större studier för att bekräfta alla fördelar med metoden. Målet är att få den CE-godkänd för att därefter kunna sprida den världen över och underlätta åderbråcksbehandling för fler patienter.

– Den metod som är standard idag kräver att man befinner sig i en operationssal. Men om man kan använda ett mindre smärtsamt sätt, som gör att patienter inte kräver lugnande, skulle behandlingen likväl kunna utföras på en mottagning istället. Fördelarna är stora om man får till det, avslutar Anders Lundell, Principal Investor på SVC, doktor och docent inom kirurgi. 

Om MedVASC och SVC

MedVASC är ett innovationsbolag från Lund som grundades 2013 av Dr Michael Åkesson. Just nu söker de fler investerare som vill vara med och bidra till att Solutio™ kan komma ut på marknaden.

Läs mer om MedVASC och Solutio™ här 

Scandinavian Venous Centre är en av Sveriges största kliniker för modern åderbråcksbehandling och var först ut i landet med modern laserteknik. Tillsammans med MedVASC har de fortsatt utvecklingen med Solutio™ och har nu ett nära samarbete. 

Läs mer om SVC här 

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med MedVASC och ej en artikel av Dagens industri

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?