1515

DEBATT: Valet av ordförande blottar antidemokratiska systemfel

Allting går som på räls. Magdalena Andersson blir Socialdemokraternas nya partiledare. Bra jobbat?

Ja, operation mörkläggning och ordergivningen ”rättning i ledet” har i alla fall fungerat, skriver medieprofilen Jan Scherman.

REDAN AVGJORT? Vad skulle problemet vara med att fler tävlar om ett av landets mest attraktiva politiska uppdrag, frågar sig medieprofilen Jan Scherman.
REDAN AVGJORT? Vad skulle problemet vara med att fler tävlar om ett av landets mest attraktiva politiska uppdrag, frågar sig medieprofilen Jan Scherman.Foto:Cornelia Jönsson

Är det bara jag som tycker att Socialdemokraterna som parti agerar i strid mot demokratins princip om öppenhet? Tvärtemot en fri debatt där åsikterna bryts mot varandra med respekt. De andra riksdagspartierna är tyvärr inte särskilt annorlunda. Partierna själva har blivit en del av de växande hoten mot demokratin.

Häromveckan firade den statliga Demokratikommittén våra 100 år med demokrati. I Kulturhuset i Stockholm blev det eftertänksam underhållning. Utredningens ordförande Peter Örn talade fint. Det blev som ett religiöst väckelsemöte med ett par hundra demokratientusiaster. Jag drogs med i den euforiska glädjen. Men tillbaka i verkligheten känner jag dock mest tvivel och obehag. Varför är det så tyst kring det faktum att partierna i dag professionaliserats och blivit som ett slags toppstyrda företag och avlägsnat sig från sitt ursprung som ideella folkrörelser?

Socialdemokraterna tappade förra året 15 000 av sina medlemmar. Från 90 000 till 75 000. Det är ingen nyhet att partierna tappar medlemmar. I dag har riksdagspartierna tillsammans 240 000 medlemmar, ungefär lika många som de som tittar på Helgmålsringning i SVT. Och samma demografi, alltså majoritet äldre. Det är drygt 3 procent av alla röstberättigade.

Partierna behöver inte sina medlemmar, i alla fall inte av ekonomiska skäl. De kvarvarande partimedlemmarna svarar nämligen för en ytterst liten del av de intäkter som partierna får bland annat genom statligt ekonomiskt stöd, som de själva beslutat om.

Det svenska partiväsendet befinner sig långt från den frontlinje där det föddes. Vid tiden för förra sekelskiftet blev partierna från vänster till höger dåtidens radikaler i bemärkelsen att de utgjorde ett nytt och folkligt sätt att engagera sig. Men sedan tuggade partiapparaterna på år efter år. Jag ser i dag organisationsscheman som är rakt igenom hierarkiska. Det finns styrelser, arbetsutskott, ledningsgrupper och stämmor eller kongresser. Det finns partiinstruktioner till riksdagsledamöter om hur de ska uppträda, hur de ska göra när de motionerar och vad partilojalitet innebär. Det är raka rör, uppifrån och ner. Avvikelser från partilinjen hamnar på bolagsstämmorna, förlåt kongresserna, i redaktionsutskotten som får ett nej att se ut som ja. Opposition tystas. Det demokratiska larmet borde ha gått för längesedan, men partierna själva uppträder avvisande och självsäkert.

Men det finns också en djupare dimension i det främlingsskap som uppstått mellan väljarna och partierna. Statsvetaren och professorn Bo Rothstein har i sin bok ”Makt utan mandat” visat hur tjänstemän och experter agerar alltmer politiskt, utan att det ges möjlighet till insyn i hur besluten fattas. Han kallar dessa personer för ”policyprofessionella”, som sällan eller aldrig ställs till svars. Den pågående pandemin har blivit en extremt tydlig illustration till Rothsteins forskning om hur politiken professionaliserats, med experter som för talan i stället för de folkvalda, och hur därmed avståndet till väljarna ökat. Politikerna skyddas inte bara av tjänstemännen i olika sakfrågor, utan också av de allt mer talrika pressekreterarna. Enligt SVT-serien ”Länge Leve Demokratin” som jag producerade våren 2018 så finns det i riksdagen, regeringskansliet och departementen cirka 450 kommunikatörer. De är alltså fler än riksdagens 349 ledamöter, och är en del av förklaringen till att politiker i princip upphört att prata som vanligt folk.

Hoten mot demokratin är en komplex fråga. Men det pågående valet av ny S-partiledare genomförs på ett sätt som understryker partipolitikens antidemokratiska systemfel.

Allt fler socialdemokratiska partidistrikt sluter nu upp bakom Magdalena Andersson. Valet är klart redan i förväg då frågan om ny partiledare inte avgörs genom medlemsomröstning. Partiets valberedning ska likt ett påveval sända ut sin vita rök genom att lägga ett enhälligt förslag till partikongressen. Sedan kommer kongressombuden lydigt följa valberedningens påbud. Alla tänkbara motkandidater har frivilligt lagt sig i förväg. När några kritiska röster har påstått att finansminister Anderssons ledarskap har brister så har det avfärdats med eftertryck. Förra statsrådet Annika Strandhäll kallade kritiken för trams.

Magdalena Andersson verkar vara en ytterst duglig politiker. Det är inte det saken gäller. Vad skulle problemet vara med att fler tävlar om ett av landets mest attraktiva politiska uppdrag? Det brukar ju i de flesta andra sammanhang vara bra med fler sökanden, till exempel till ett viktigt chefsjobb.

Varför är interna diskussioner i slutna rum att föredra? Varför är detta enbart en enskild och närmast privat sak för det berörda partiet?

Nu får socialdemokrater i gemen och vi utomstående obehöriga nöja oss med att valberedningens ordförande Elvy Söderström lovat att den nya S-partiledaren ”ska vara en glad socialdemokrat”.

För min del har jag lätt att hålla mig för skratt då socialdemokratins agerande framstår som en del av vår demokratis allt mer synbara dysfunktionalitet med partier som blivit allt mer av slutna system och som varken tycks behöva sina medlemmars engagerade medverkan eller deras pengar.

När Stefan Löfven nyligen höll sin sista regeringsförklaring påminde han i högtidliga ordalag om att det var 100 år sedan vi fick demokrati, men tillade att demokratin inte kan tas för given. Synd att han glömde självkritiken, det vill säga de politiska partiernas egen del i ansvaret för att misstron mot demokratin växer.

 

Jan Scherman

Diversearbetare i media och fd TV4-chef


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?