Annons

Debatt: Vägra kokain

Härom morgonen när jag parkerade utanför min arbetsplats möttes jag av en handfull slocknade gravljus. En man hade mördats tjugo meter från vår personalingång. Enligt media blev han skjuten för att han var på fel plats vid fel tidpunkt. Under veckan som gått så har detta mord funnits med i samtalet med mina arbetskamrater men även i mötet med patienterna. Varför är det så här och v kan vi göra, frågar sig psykologen Torbjörn Vestberg.

Under de senaste dagarna har en rad artiklar tagit upp den våldsvåg som nu nått hela Stockholm. Oppositionsråden Fjellner och Svenonius skrev i Dagens Industri om behovet av mer repressiva åtgärder. Sokolnicki lyfte i DN fram behovet av konkreta förebyggande åtgärder för att stoppa gängrekryteringen. Förslagen på åtgärder för att stoppa våldsvågen är dock bara varianter på de lösningar som vi hört om under de senaste åtta åren. Högern vill ha hårdare tag. Vänstern svarar med behovet av förebyggande åtgärder för att bryta segregation och förortens ekonomiska utsatthet. 

Som medarbetare i Region Stockholm förundras jag över att så lite sägs om roten till våldet, dvs att det finns en drogmarknad. Om ingen köper kokain så finns det ingen som säljer och då finns det ingen marknad att döda för. 

Droger används för att de i stunden ger starka positiva upplevelser. De flesta som använder droger är partybrukare som inte kommer att fastna i ett beroende. Men genom det allmänt ökade bruket av kokain så blir gruppen som drabbas av personliga drogproblem hela tiden större. På den vårdcentral där jag arbetar så möter jag varje vecka patienter som söker hjälp för ångest och depression. Fler och fler av dessa patienter uppger att de regelbundet brukar kokain. Ökningen av patienter som uppger att de använder kokain har under de senaste fem åren varit dramatisk, och för varje månad så blir det bara värre. Det är inte längre bara en och annan som brukar kokain. Nu är det hela kompisgäng som använder drogen som helgnöje. 

Vad dessa patienter sällan har kunskap om är att det initialt positiva kokainruset ofta är anledningen till den ångest- och depressionsproblematik de söker för. Kokainet har förmågan att ge ett extrem kraftigt rus genom att suga rent hjärnan på dopamin, signalsubstansen som har till uppgift att ge oss upplevelsen av helhet och välbehag. Kvar efter ruset blir då bara en ångestupplevelse och tomhet som kommer att tillta i omfattningen under den tid som kokainbruket pågår. Ett mer långvarigt kokainbruk leder även till upplevelsen av meningslöshet. Varför skall jag gå till jobbet? Varför skall jag bygga en familj? Varför skall jag skaffa barn? Ingenting kan mäta sig med kokainruset. Det enda som väcker lust och mening blir kokain. Gruppen som kommer till vårdcentralen på grund av partybruket av kokain uppfyller inte gamla drogklichéer av en smutsig hemlös knarkare med en spruta i armvecket. Nej, patienterna är stockholmare i alla åldrar, från alla samhällsklasser och med skiftande kulturell bakgrund. Patienterna är byggnadsarbetare, jurister, ekonomer, studenter, tekniker, affärsbiträden, vårdpersonal m.m. De har ett hem, en familj och på dagarna går de till arbetet. Men på onsdag-, fredag- och lördagskvällar vill de ha party. 

Jag delar Fjellner, Svenonius och Sokolnickis åsikter om att vi måste få ett stopp på våldsvågen. Men gängkriminaliteten beror i första hand inte på bristande polisiära resurser. Inte heller på ekonomisk utsatthet och en segregationsproblematik. Utan det är partybruket som är drivmedlet för den nu pågående våldsvågen. 

Vi som är medarbetare i Region Stockholm borde få i uppdrag att upplysa våra patienter om de hälsomässiga konsekvenserna av att bruka kokain. Uppdraget borde också vara att informera om vad samhällskonsekvenserna blir av lite ”oskyldigt” partyanvändare av kokain, att de som brukar drogen bidrar till skjutningar, sprängningar och att barn dras in i kriminalitet och görs till gängsoldater. Våldsvågen som nu är på väg att breda ut sig över hela Sverige beror på att människor ser möjligheten att tjäna snabba och stora pengar genom att sälja kokain till vanliga medelsvenssons som bara vill ha fest. De som säljer och de som brukar kokain gör det inte på grund av social tillhörighet eller någon form av kulturell eller psykologisk sårbarhetsfaktor. De som säljer vill snabbt bli rika. De som brukar kokain gör det för att de vill ha party och förstår inte, eller bryr sig i stunden inte om, konsekvenserna för dem själva eller för vårt samhälle i stort. 

Nu behöver hela civilsamhället tydligt markera och ta avstånd från partydrogandet. På 70-talet lärde vi oss av Hoa-Hoa att spola kröken och svensken lämnade brännvinet. Av Greta lärde vi oss flygskam och individens personliga reseansvar för vår planets framtid. Nu behöver Stockholm och Sverige förstå att det är användandet av kokain som ligger bakom den pågående våldsvågen. Region Stockholm och Stockholms stad bör under de närmaste åren ha som prioriterat mål att upplysa alla medarbetare och medborgare om det personliga ansvaret att inte nyttja kokain. Det handlar om att Region Stockholm och Stockholms stad skall våga ta sitt folkhälsoansvar. När detta sker gör vi något som på allvar kan få ett stopp på den fruktansvärda utveckling som gör Stockholm till en krigszon med sprängningar och barnsoldater. Ta ställning mot droganvändande. Vägra kokain!

Torbjörn Vestberg

Med dr, Leg psykolog

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Innehåll från DB CargoAnnons

Så kan utsläppen från långväga transporter minska med 80 procent

Patricia Schaller, Head of Rail Services Sweden. Jerry Lindestam, Head of Full Load Solutions Sweden.
Patricia Schaller, Head of Rail Services Sweden. Jerry Lindestam, Head of Full Load Solutions Sweden.

Att frakta gods på tåg istället för med lastbil kan drastiskt minska CO2-utsläppen.

Samtidigt erbjuder tågtransporter stor flexibilitet i godsvolym, från en enskild godsvagn till hela tåg. 

– Vi har ett brett utbud av transportlösningar över hela Europa och till och från Kina, säger Jerry Lindestam, Head of Full Load Solutions Sweden på DB Cargo.

DB Cargo, godsdivisionen av Deutsche Bahn, är en av Europas största aktörer inom logistik och transport av gods, med fokus på järnväg.

Företaget har högt uppsatta hållbarhetsmål. Varje år ersätter man transporter motsvarande 22 miljoner resor på vägar med transporter på järnväg, vilket minskar utsläppen av CO2 med sju miljoner ton. 

– Tåg är inte bara ett effektivt sätt att transportera gods, det är också det grönaste alternativet eftersom det genererar upp till 80 procent mindre CO2-utsläpp än motsvarande vägtransporter, säger Patricia Schaller, Head of Rail Services Sweden.

DB Cargo erbjuder godstransporter dörr till dörr

Godstransport med tåg kan även vara en bra lösning för kunder utan egen spåranslutning, detta genom ett europeiskt nätverk av järnvägsterminaler, så kallade Railports. Godset lastas om till och från lastbil för att fullfölja leveranskedjan och inkludera det som kallas first and last mile, alltså sträckan hela vägen från leverantör till slutkund. 

DB Cargo erbjuder även intermodala transporter i hela Europa och till och från Kina. Vid intermodala transporter transporteras containers eller trailers den långa sträckan på järnväg och den anslutande delen genom vägtransport. Containern eller lastbilstrailern lyfts då av eller på järnvägsvagnen vid en intermodal terminal. 

– Vi löser hela transporten för våra kunder, inklusive first and last mile. Oftast gör vi det helt i egen regi men vi samarbetar också med olika partners där vi inte själva trafikerar en sträcka, säger Jerry Lindestam.

DB Cargos tåg drivs hållbart

DB Cargo är verksamt i 17 europeiska länder och kör i snitt 3600 tåg varje dag. DB Cargo Scandinavia är ett av DB Cargos dotterbolag med säte i Danmark som redan i dag kör tågtransporter till och från Sverige.

Patricia Schaller understryker att godstransport med tåg både är flexibelt och hållbart.

– DB Cargo har fler än 197 olika typer av vagnar och vi kan transportera nästan vad som helst för våra kunder, allt från bilar till konsumentvaror till stål, från det ena hörnet av Europa till det andra, säger hon.

Tågen drivs av el och på vissa marknader kan kunden även satsa på grön el från hållbara energikällor och därmed exkludera el från kärnkraft och fossila bränslen. För att ytterligare höja hållbarheten har tågförarna utbildats i att köra tågen så energieffektivt som möjligt.

Jerry Lindestam avslutar:

– Man behöver inte uppfinna nya transportlösningar för att spara CO2. Det finns redan ett alternativ och det är att sätta godset på järnväg. 

Läs mer på: www.dbcargo.com 

Vid frågor om Rail Services: Patricia.Schaller@deutschebahn.com  

Vid frågor om Full Load Solutions: Jerry.Lindestam@deutschebahn.com

 

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med DB Cargo och ej en artikel av Dagens industri

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera