Sverige har under många år haft en för hög invandring i kombination med bristande integration. Det har resulterat i ett stort utanförskap och en utbredd otrygghet. Framför allt vissa former av grov våldsbrottslighet skenar. Antalet dödskjutningar har nästan tredubblats de senaste tio åren. Förra året sköts 46 människor ihjäl i Sverige, och om utvecklingen håller i sig kommer 2022 slå nya dystra rekord. Faktum är att sedan 2018 tillhör Sverige Europatoppen när det gäller antal dödsskjutningar per capita.
Dessa brott är kopplade till den gängkriminella miljön, som i sin tur i hög utsträckning kan kopplas till utländska medborgare. De senaste tio åren har utsattheten för sexualbrott tredubblats, även här finns en koppling till utländska medborgare. Enligt Kriminalvården är var tredje person som döms till fängelse i Sverige utländsk medborgare.
Kravlöshet är inte att hjälpa. Tvärtom: en hållbar invandring kräver att man också ställer rättvisa och tydliga krav på de människor som kommer hit. Den som kommer till Sverige ska följa svenska lagar. Det måste vara utgångspunkten att den som begår brott i Sverige och som inte är svensk medborgare har förbrukat sin rätt att stanna här. Det är inte en mänsklig rättighet att vistas i Sverige för den som inte är svensk medborgare – det är ett privilegium.
Men så ser inte verkligheten ut idag. Alldeles för få dömda brottslingar utvisas. Enligt Brottsförebyggande rådets statistik för perioden 2010–2014 fick till exempel fler än hälften, 57 procent, av de morddömda, och 81 procent av de som dömts för våldtäkt eller grov våldtäkt stanna kvar i Sverige efter avtjänat straff. En anledning till det är att allt för stor hänsyn tas till om den dömde har anknytning till Sverige genom språk, familj eller arbete.
Så kan det inte fortsätta. Det är skadligt för Sverige – och orättfärdigt mot brottsoffer och det övriga samhället, inklusive den stora majoriteten av skötsamma utländska medborgare.
Våra fyra partier har i dagarna samlat en riksdagsmajoritet för att återfall i brott lättare ska kunna leda till utvisning. Den som inte vill bli utvisad borde tänka på det innan han eller hon begår brott.
Men mer måste göras. Vi går därför till val på följande åtstramningar.
Den som dömts för hedersrelaterat brott ska utvisas. De värderingar som ligger bakom denna typ av handlingar, liksom hatbrott, strider mot den grundläggande principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet.
Utvisning ska alltid prövas av domstolen när en utländsk medborgare är åtalad för brott. Åklagare ska alltid yrka på utvisning när de allmänna förutsättningarna enligt lagstiftningen är uppfyllda. Åklagare bör därutöver regelmässigt undersöka förekomsten av eventuella utländska brottmålsdomar. En utländsk dom kan utgöra ett underlag vid bedömningen av bl.a. återfallsrisken vid prövningen av frågan om utvisning.
Om skäl finns ska domstolen alltid fatta beslut om utvisning. Hinder mot att genomföra utvisningen ska inte medföra att den dömde av det skälet få ett nytt uppehållstillstånd. Istället ska beslutet om utvisning inhiberas, det vill säga pausas tillfälligt. En brottsutvisad bör inte få vara kvar i landet med de rättigheter som är förenade med ett uppehållstillstånd. Därtill kan utvisningsbeslutet härigenom verkställas så fort det är möjligt.
Det ska bli mycket svårare att komma tillbaka till Sverige efter att ha blivit utvisad. Den tid under vilken en brottsling inte får återvända till Sverige ska generellt förlängas och i många fler fall än idag ska den dömdes förbjudas att återvända till Sverige på livstid. Straffen för den som bryter mot ett förbud att återvända måste också bli mycket mer kännbara. Ett utvisningsbeslut av en svensk domstol måste tas på allvar.
Moderaterna, Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Liberalerna har en samsyn i dessa frågor – fler brottslingar kommer utvisas om vi har en majoritet efter nästa val. Socialdemokraterna och övriga vänsterblockpartier sviker brottsoffer och det svenska folkets trygghet när man röstar mot våra förslag i riksdagen.
De förändringar som regeringen har föreslagit på området är otillräckliga. Det finns bara ett alternativ i höst som är att lita på när det gäller en rättvis och förnuftig migrations- och kriminalpolitik: Att byta regering.
Maria Malmer Stenergard (M)
Migrationspolitisk talesperson
Ludvig Aspling (SD)
Migrationspolitisk talesperson
Hans Eklind (KD)
Migrationspolitisk talesperson
Robert Hannah (L)
Migrationspolitisk talesperson
