1515
Annons

Debatt: Ukraina hade föreställt sig en framtid i väst

Den ukrainska befolkningen har längtat efter att vara en del av västvärldens ekonomi, politik och kultur. Hårda sanktioner mot Ryssland krävs nu. Det är oacceptabelt att Vladimir Putin ska styra vår säkerhetspolitik, skriver entreprenören Dan Olofsson, som driver företag i Ukraina.

Foto:Emil Malmborg
Foto:Emilio Morenatti
Foto:Jenny Leyman

Danir-gruppen, som är mitt familjeföretag, fick sin etablering i Charkiv i östra Ukraina år 2006 genom förvärv att ett mindre IT-konsultföretag om 60 anställda. Idag har detta företag Sigma Software ca 2000 dataingenjörer fördelade på Charkiv, Kiev, Lviv, Dnipro och Odessa. De arbetar mot högteknologiska kunder primärt i Europa och USA.

Nu följer vi dramatiken med Rysslands krig mot Ukraina såväl via media som via direktdialog med våra medarbetare. Vi har medarbetare som är engagerade i armén och som kämpar för Ukrainas överlevnad som egen nation. För det stora flertalet av våra medarbetare, liksom för det stora flertalet inom Ukraina som helhet, har civilbefolkningens öde och säkerhet prioritet. En stor del av vår personal med familjer är relokerade till centrala och västra Ukraina. Andra tidigare till grannländer som Polen och Moldavien. En del väljer att stanna i sina bostäder. 

Många av dessa har valt att genom distansarbete fortsätta att ge service åt kunderna var de än befinner sig. Kunder frågar hur de kan hjälpa till och vi svarar att man bäst hjälper till genom att arbeta på som ”vanligt” med projekten så att våra medarbetare känner sig behövda.

Direktiv har nu kommit om att män inte får lämna Ukraina, men kvinnor och barn förflyttas till Polen och Ungern efter bästa förmåga. 

”Ukraina har högklassiga universitet med mycket bra tekniska utbildningar, minst lika bra eller bättre än de vi har i till exempel Sverige.”

Att investera i den ukrainska tech-sektorn har varit mycket positivt. Den är stor, växande, ung och välutbildad. Mer än 250 000 personer i Ukraina jobbar i IT-industrin. Alla stora techbolag är där, Google, Amazon, Meta, Dell, Intel, Microsoft, Cisco, Uber, Oracle med flera.

Orsaken till den stora etableringen är kombinationen mycket välutbildade ingenjörer och fördelaktigt kostnadsläge. Ukraina har högklassiga universitet med mycket bra tekniska utbildningar, minst lika bra eller bättre än de vi har i till exempel Sverige.

Men kanske viktigare är de unga ukrainarnas inställning och längtan efter att vara med i västvärldens ekonomi, kultur och politik. De har verkligen föreställt sig sin framtid som väst, att vara med oss, och de har jobbat för det dag efter dag, de har jobbat med oss och med hela världen, de har byggt IT-system till hela Europa, USA, Mellanöstern och de har servat och hjälpt till på ett fantastiskt sätt. 

En symbolisk men viktig sak är att IT-industrin i Ukraina betalar sina löner i dollar. Våra anställda får lön i dollar. Alla är med i ett västligt finansiellt system. Väst för dem är framtid, utveckling, frihet, demokrati och de önskar säkerhetsgarantier från USA. Det är därför de vill vara med i EU och Nato.

Om Ryssland skulle ta kontroll över Ukraina förändras helt ukrainarnas färdriktning och det de ser fram mot.

Tiotusentals dataingenjörer kommer att lämna landet, det är jag övertygad om. De kan arbeta var som helst och vi kommer att ta emot våra anställda med öppna armar. Våra medarbetare i Sverige, Ungern och Polen hör av sig och erbjuder boende i sina hem. I dagens digitala värld kan jobben utföras var som helst.

Kan de fortsätta att arbeta i Ukraina är det givetvis bäst. Men våra anställdas säkerhet har första prioritet. Alltså följer vår ledning utvecklingen timme för timme och vidtar erforderliga åtgärder. 

Foto:ROPI

Det går att utläsa att det är icke-Nato länder som främst ligger i riskzonen när Putin med sin krigsmakt vill etablera en ny säkerhetsordning för Europa. Det går också att utläsa att Nato inte sätter in militär i icke-Natoländer som Ukraina. Detta borde föranleda en ordentlig reflektion i Sverige och Finland.

Det är den ryska gas- och oljeindustrin som försörjer Putins krigsmaskin. Europa borde avsluta detta pengaflöde till Putin. Det får vara slut nu. Vi i Europa får klara oss på annat sätt. Västvärlden borde också stänga av all teknologiexport till Ryssland och utestänga dem från det globala finansiella systemet.

Allt detta kommer också ha en påverkan på oss. Men alternativet att Putin ska få styra vår säkerhetspolitik är oacceptabelt.

Det är viktigt nu att svenskt näringsliv inte klipper av utan istället utvecklar relationen med Ukrainas IT-industri. Här kan många göra en insats så att inte de utsatta Ukrainarna känner sig övergivna. Och självfallet ska vi vara generösa med att ta emot flyktingar från detta vårt broderfolk.

Det är i situationer som denna som det avgörs vilka de verkliga vännerna är. Låt oss göra vad vi kan för att stödja Ukraina, vilket i sin tur är ett stöd för den demokratiska utvecklingen i Europa och varje lands rätt till självbestämmande.

Foto:Jenny Leyman

Dan Olofsson

Entreprenör

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Innehåll från Fortum Recycling & WasteAnnons

Återvunnen koldioxid löser hållbarbetsutmaning

Plast är ett mycket mångsidigt material som inte bara är närvarande överallt i vårt moderna samhälle, det är i många fall en förutsättning för mer resurssnåla lösningar som ska hjälpa oss att fasa ut de fossila bränslena. Samtidigt är plasten förknippad med två stora hållbarhetsutmaningar. Men Fortum tror sig ha hittat lösningen på dessa och faktum är att i finska Riihimäki så har tekniken att tillverka metan av infångad koldioxid redan testats under ett halvår. Om än i liten skala, så var det först i världen. 

Tony Rehn är chef för Fortums Carbon2x-program och han berättar hur företaget försöker lösa en till synes omöjlig ekvation – hållbar plast, dessutom gjord på avfall: -Plastens stora utmaningar är att bara vissa sorter går att materialåtervinna, idag görs den dessutom av fossil olja. Med vår teknik, som kompletterar den mekaniska återvinning av plast som sker idag, kan på sikt all förbränning av avfall istället fungera som bas för ny plast, men även till bränslen av olika slag. Lösningen är att använda den insamlade koldioxiden tillsammans med väte för hållbar metanproduktion, ett ämne som är stapelvara i all kemisk verksamhet. Nu vet vi att vi kan göra det första steget. Nästa steg och det som är i fokus för Carbon2X, är att med hjälp av metanet producera ny plastråvara på ett kostnadseffektivt sätt och det kommer nu att göras i ett treårigt forskningsprojekt. 

På övergripande nivå pågår mycket arbete för att öka mängden material som faktiskt återvinns och visionen är att det mesta ska kunna användas igen och igen och ja, igen. Men i alla cirkulära materialkedjor uppstår det en viss mängd avfall som inte kommer kunna återvinnas på annat sätt än genom energiåtervinning. 

– Vi har dessutom en bit kvar innan vi är där, säger Tony Rehn och fortsätter: -Europa producerar nästan 100 miljoner ton avfall som idag omvandlas till energi genom förbränning. Det har många fördelar, men det genereras också skadliga CO2-utsläpp som rätt utnyttjat faktiskt är en enorm resurs.

Enligt Fortums inledande analys skulle 90 % av koldioxiden från avfall kunna cirkuleras genom att den mekaniska återvinningen av plast kompletteras med avfallsförbränningsteknik som avskiljer CO2-utsläppen och använder dem till att framställa nya material. -Än så länge har vi bara räknat på vad det skulle innebära för Finland, säger Tony Rehn, men där skulle det resultera i en negativ nettopåverkan på miljön från avfallsförbränning och återvinningsgraden för plastförpackningar i skulle kunna fördubblas till 2030 jämfört med den nuvarande nivån. Det finns all anledning att tro på motsvarande resultat för svensk del.

Inom en snar framtid kan den plast vi använder alltså vara hållbart producerad. Då återstår bara att ta hand om den på ett ansvarsfullt sätt och återvinna den inför nästa livscykel.

Läs mer om Carbon2x-konceptet här 

 

Mer från Fortum Recycling & Waste

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med Fortum Recycling & Waste och ej en artikel av Dagens industri

Debatt: Riksbanken fastnar i snäva perspektiv

Det finns en likriktning i både Riksbankens och många ekonomers tänkande som kan ha en logisk förklaring men som tyvärr riskerar skadliga utfall. Det är dags att vi pratar mer om detta, skriver Martin Enlund, tidigare valutachefstrateg.

Foto:Jesper Frisk
Foto:Jesper Frisk
Foto:Julia Hoff

Efter september månads räntebesked fick riksbankschefen frågan varför Riksbanken inte kunde ha höjt räntorna tidigare. Då svarade Ingves att ”...då ska man se någonting i kristallkulan som inget annan har sett”. 

Detta är en sanning med modifikation. Det fanns faktiskt de som varnade både för hög inflation, ”grön stagflation”, galopperande matpriser och förhöjda geopolitiska risker redan under fjolåret.

Sådana individer återfinns i åtminstone två grupper: fondförvaltare och marknadsstrateger. Det är nog inte en slump att dessa grupper även i viss mån har ”skin in the game”, för att låna ett begrepp från Nassim Nicholas Taleb. Inom dessa grupper tenderas även kreativitet och utanför boxen-tänkande premieras. Tyvärr är det min erfarenhet att ekonomer ofta är ointresserade av att lyssna på dessa gruppers idéer. En märklig värdehierarki tycks råda.

Några förslag inför framtiden:

Sluta krama modeller - givet hur fel de riskerar att leda oss - och även använda andra bevekelsegrunder i våra beslut.

Fundera mer på konsekvenser av händelser snarare än på sannolikheten för händelser.

Låt fler heterodoxa perspektiv få synas och höras, kanske rentav lyssnas på. Det är dags att vidga den penningpolitiska åsiktskorridoren.

Om ovanstående är för mycket begärt, kan vi åtminstone få se en gnutta mer epistemisk ödmjukhet från berörda parter?

För dryga tio år sedan förklarade riksbankschefen att räntan kan hamna ”var som helst mellan noll och sju procent”. Den hamnade på -0,5 procent.

Och när man sedan står där med skägget i brevlådan så väljer man att skruva på en parameter i arket och låtsas om som att ingenting har hänt. Men det går faktiskt att tänka sig att man istället skulle kunna dra slutsatsen att modellerna faktiskt är otillförlitliga och att man i högre grad därför bör använda sig även av andra bevekelsegrunder vid sina beslut - till exempel sitt omdöme, eller etik och moral. Jag påminns om Friedrich Nietzsche i Sålunda talade Zarathustra:

”Men folket sade mig att det stora örat icke blott var en människa, utan en stor människa, ett geni. Men jag har aldrig trott folket när det har talat om stora människor och bibehöll min tro att det var en omvänd krympling, som hade för litet av allt och för mycket av ett enda.”

Nu vill jag förstås inte anklaga någon enskild individ för att ha särdeles stora öron, utan istället konstatera att Riksbanken ibland verkar fastna i för snäva perspektiv – man har ”för mycket av ett enda. Mellan skål och vägg i finansstockholm talas det under stundom även om en bunkermentalitet.

Världen kanske behöver ekonomie doktorer, men för många kan vara skadligt. Nyligen gick det även att läsa att Dagens industris skuggdirektion inför Riksbankens septembermöte spådde en slutpunkt för den nyligen omdöpta styrräntan någonstans mellan 2,25 procent och 2,75 procent. Samma skuggäng var dock lika eniga för ett år sedan, då var det bara en som ville höja räntan under prognoshorisonten. Och då med magra 0,25 procent.

Men kan man här inte fråga sig om det egentligen är rimligt att dessa olika individer, eller företrädare för olika analyshus, fortfarande hamnar i nästan exakt samma prognoser? Var inte mångfald en dygd? Och detta trots de senaste tre årens extrema ekonomiska svängningar? Kanske är man helt enkelt lite för bekväm i sitt prognostiserande, det är trots allt skönt att ha fel tillsammans. Då riskerar man ingenting. (Efter 17 år på banker skulle jag kunna hålla en hel föreläsning om dylika incitamentsstrukturer.)

”Man kan inte köra rally med penningpolitiken”, fick jag för en tid sedan höra på ett möte med en av Riksbankens direktionsmedlemmar. Detta blev svaret på ett förslag att Riksbanken i högre grad skulle kunna använda sig av sitt omdöme och förlita sig litet mindre på sina modeller vid sina beslut. Svaret gick inte att tolka på något annat sätt än att direktionsmedlemmen i fråga satte ett likhetstecken mellan att ”köra rally” och att använda sitt eget omdöme.

Jag håller dock fortfarande inte med, utan skulle istället påstå att vi efter september månads massiva räntehöjning kan konstatera att köra rally är just det man har gjort. Det är ett historiskt lappkast vi har bevittnat. För ett år sedan prognostiserade Riksbanken att nollräntan skulle vara med oss till hösten 2024. Nu tror man sig ha höjt styrräntan till cirka 2,5 procent redan nästa sommar.

Det jag menade vid mötet ovan var att Riksbankens tro på modeller verkade ha gått för långt. Gång efter annan försöker man reducera en komplex, icke-reducerbar verklighet till att få plats i ett Excelark. Det är inget fel med detta i sig, felet sker när man baserar sina beslut enkom på samma arks resultat.

Min tidigare kund, Erik Thedéen, blir ny riksbankschef den första januari. I hans imponerande CV kan vi utläsa att han i sin karriär även har hunnit med en bakgrund som risktagare och strateg, samma två grupper som berömdes inledningsvis. 

Jag hoppas att han inte glömt bort sina erfarenheter från den tiden. För att åter citera Nietzsche: ”man måste ännu hava kaos inom sig för att kunna föda en dansande stjärna”. Med det sagt så tycker jag mig minnas att det var just ett par Excelark jag en gång hjälpte honom med. Lycka till Erik!

Martin Enlund

 

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera