ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

Infrastruktur

Debatt: Total felprioritering i Norrland

  • Trafikverkets generaldirektör Lena Erixon och statminister Stefan Löfven vid första spadtaget av den inledande sträckan av Norrbotniabanan i torsdags. Foto: Erik Paulsson-Rönnbäck

DEBATT. I torsdags påbörjades bygget av Norrbotniabanan. Den tilltänkta sträckningen går inte förbi Sävar såg som årligen hanterar 1,2 miljoner ton gods. Det innebär också en merkostnad på ungefär 100 miljoner kronor, skriver Norra skogsägarnas vice vd Mats Boström och ordförande Torgny Hardselius.

I början av juni beslutade regeringen om en nationell plan för infrastrukturen för åren 2018–2029. Regeringen skriver på sin hemsida att med denna plan påbörjas bygget av Norrbotniabanan. Först med delen Umeå–Dåva, byggstart redan 2018–2020 och därefter etappen Dåva–Skellefteå. Detta för att tillgodose industrins behov av effektivare godstransporter samt medborgarnas behov av ökad tillgänglighet.

Planerna på att bygga en järnväg mellan Umeå och Luleå, den så kallade Norrbotniabanan, har debatteras under många år. Huvudmotivet för att investera drygt 30 miljarder kronor av skattebetalarnas pengar i en Norrbotninabana har främst angetts vara av miljöskäl. En ny järnväg längs norrlandskusten ska minska miljöbelastningen från vägarna genom att möjliggöra en överflyttning av godstransporter från väg till järnväg. På Trafikverkets hemsida skriver myndigheten följande:

”Norrbotniabanan ska i första hand förstärka godstrafiken i landet, men också möjliggöra persontrafik mellan Norrlandskustens städer. De positiva effekterna är stora; Transportkostnaderna för godstrafiken kan minskas med cirka 30 procent och restiderna för persontrafik kan halveras vilket möjliggör arbetspendling på ett bättre sätt än i dag”.

Vi på Norra Skogsägarna ställer oss frågande till om det finns ett äkta intresse att verkligen använda banan för att flytta över gods från väg till järnväg? Trots att vi i ett remissyttrande redan 2010 uttalat oss väldigt positiva till en dragning förbi Sävar såg, så bortser Trafikverket i samrådsunderlaget från möjligheten att dra järnvägsspåret förbi sågverket i Sävar, 20 kilometer norr om Umeå.

En industri som i dag hanterar 1,2 miljoner ton gods och som inom några år kommer att hantera cirka 2 miljoner ton gods per år, efter att pågående investeringar är slutförda. Motsvarande 50 000 lastbilar med släp riskerar alltså bli kvar på vägarna.

Trafikverket förordar i stället en östlig dragning förbi Sävar samhälle, vilket innebär en merkostnad på ungefär 100 miljoner kronor jämfört med om man anlägger spåret norr om Sävar i anslutning till sågen. Motivet anges av vara att man kan rädda ett elljusspår och en fotbollsplan, samt några skyddsvärda myrar mellan Dåva och Sävar.

En östlig dragning påverkar även forskningsinstitutet SkogForsk negativt. 50 års utvecklingsarbete riskerar att gå förlorat när de träd som är grunden för morgondagens skogar ska ersättas av järnvägsstation och bostäder. SkogForsk i Sävar förser varje år det norrländska skogsbruket med frön och plantor för bättre framtida skogar som kan användas för att ersätta fossila produkter.

Eftersom det strategiska huvudmotivet för att bygga Norrbotniabanan anges vara godstransporter ställde vi på Norra frågan till Trafikverket om hur stora godsvolymer som man totalt räknat med i den samhällsekonomiska kalkylen. Vi undrade även om Sävar sågverk med sina 1,2 till 2 miljoner ton gods per år kunde utgöra en signifikant del av kalkylunderlaget. Svaret på frågan får anses vara uppseendeväckande då Trafikverkets företrädare inte kunde svara på frågan om vilka godsvolymer som använts som underlag för att skatta den samhällsekonomiska nyttan.

I stället har ”de stora godsvolymerna” som hanteras runt värmeverket vid Dåva, ungefär 10 kilometer norr om Umeå, använts som argument för att understryka betydelsen av att snabbt komma igång med byggnationen av den första etappen mellan Västerslätt och Dåva. Transporterna till Dåva värmeverk utgör inte mer än 500 000 ton gods, alltså mindre än halva den godsvolym som hanteras vid Sävar sågverk. Bara en begränsad del av detta kommer dessutom att kunna fraktas på järnväg, eftersom godset främst består av biprodukter från sågverk som inte är anslutna till järnvägsnätet.

Vid ett möte med Trafikverket i Umeå den 27 maj i år fick vi också påtalat att Norra behöver markera sitt äkta intresse genom att åta sig att investera hundratals miljoner kronor för att få till en anslutning till sågverket via ett stickspår på fyra kilometer från den föreslagna östliga dragningen. Att elljusspåret skulle flyga all värdens väg vid en sådan åtgärd tycktes nu sakna betydelse.

Trafikverket behöver tänka om och beakta godsvolymerna vid anläggning av en ny järnväg längs norrlandskusten för att uppnå huvudmotivet med banan, godstransporter. I annat fall bör våra riksdagspolitiker fundera över om den planerade investeringen på drygt 30 miljarder kronor, kanske kan göra större nytta någon annanstans i landet.

 

Mats Boström, vice vd och industrichef, Norra Skogsägarna

Torgny Hardselius, styrelseordförande, Norra Skogsägarna

Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies