Annons

Debatt: Sverige bör gå med i Eurosamarbetet

Det finns i eurofrågan betydande likheter med Nato-frågan. Det vore synd om det skulle krävas en kris även här för att nå den realism som krävs. Det är dags att närma sig Eurosamarbetet på riktigt, skriver Gunnar Hökmark, ordförande i tankesmedjan Frivärld.

Foto:Jonas Eng
Foto:darkojow

Den 1 januari blev Kroatien medlem i eurozonen samtidigt som man också inträdde i Schengensamarbetet. Det innebär att Kroatien som blev medlem i EU 2013 nu är en mer fullvärdig medlem i EU än Sverige som samtidigt tog över ordförandeskapet i EU:s ministerråd. 

Motsvarande villkor och förutsättningar gäller för våra grannländer utom Norge som inte är medlem i EU. Finland, Estland, Lettland, Litauen och Tyskland är däremot alla fullvärdiga medlemmar i EU. Det är bara Polen och Danmark som står utanför euron. Danmark har ett formellt undantag vad gäller euron, ett undantag som Sverige inte har, men har i gengäld sin krona peggad mot euron, något som Sverige heller inte har. 

Förutom Sverige så är det Polen, Ungern, Bulgarien, Rumänien och Tjeckien som står utanför men förbundit sig att ansluta till euron när deras ekonomier matchar kraven. Sverige är ett undantag i undantagen eftersom vi som land mycket väl uppfyller eurozonens krav. Det gör att Sverige mer än något annat land bryter mot mönstret för den gemensamma valuta som är den monetära basen för EU. Det gör Sverige politiskt handikappat i det europeiska samarbetet. 

Det gäller på tre olika sätt. 

För det första anses vi inte vara en fullvärdig del i samarbetet utan en på många sätt motvillig medlem som inte delar ansvaret för stabiliteten på den inre marknaden med andra. Och så är det de facto. 

För det andra står vi utanför det samarbete som eurozonen utgör. Den påverkar till mycket stor del förutsättningarna för den gemensamma marknaden, energimarknaden och telekom och är avgörande för kapital- och finansmarknaderna. När eurozonens ledare träffas fattar de informella och formella beslut som blir gemensam politik eller utgångspunkten för unionens gemensamma beslut. 

För det tredje väger våra uppfattningar inte lika mycket som andras när vi deltar i diskussionerna om unionens framtid, dess struktur och framför allt dess ambitioner att gemensamt utveckla nya kompetenser. 

Det kan handla om att möta gemensamma problem som nu när det gäller stödfonder för Ukraina eller för att i skenet av de utmaningar vi nu lever med att utveckla den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken. När vi är emot de lösningar som föreslås betraktas vi som dem som oftast är emot ändå, vilket också leder till att våra möjligheter att få genomslag för den försvars- och säkerhetspolitiska inriktning vi ser som viktig blir mindre. 

När jag under ett antal år var parlamentets rapportör för de banklagstiftningar som la grunden för bankunionen och därmed eurozonens krishantering var det uppenbart att i förhandlingar med eurozonens företrädare, i parlamentet och i regeringar, fanns en misstänksamhet mot dem som inte delar de fulla konsekvenserna av lagstiftningen. 

Det finns ingen tvekan om att vårt utanförskap drabbar och försvagar Sverige i den politiska gemenskap som är avgörande viktig för stora delar av det svenska samhället och för vår roll i världen. Samtidigt är det så att det finns ingen annan möjlighet för Sverige, eller för andra medlemsstater, att möta klimathot, gråzonens säkerhetspolitiska hot från Ryssland, Kina eller Iran, att utveckla en stark ekonomi i den globala miljön eller kunna hävda frihandelns principer och demokratins mänskliga fri- och rättigheter annat än genom en stark röst i EU. 

”De ekonomer som hävdar att det inte finns ekonomiska skäl för Sverige att gå med i euron förbiser politikens betydelse för ekonomin.”

Utanförskapet gör Sverige politiskt svagare ger konsekvenser för vår ekonomi. Vi får mindre genomslag när det till exempel gäller synen på hur digitalisering ska genomföras i öppenhet och i samarbete med USA. Vår prioritet att reformera den inre marknaden får mindre trovärdighet när vi inte själva deltar i den fullt ut genom den gemensamma valutan och därmed heller inte fullt ut delar de svårigheter som reformer kan innebära på vägen mot en starkare ekonomi. Vår inriktning att stärka europeisk konkurrenskraft försvagas genom att vi inte delar den förutsättning för Europas konkurrenskraft som euron är. 

De ekonomer som hävdar att det inte finns ekonomiska skäl för Sverige att gå med i euron förbiser politikens betydelse för ekonomin. 

De ekonomiska argument som anförs mot euron för svensk del handlar om tesen om optimala valutaområden, som i praktiken ingen valutaekonomi är, ej heller Sverige. De handlar också om att den svenska kronan skulle fungerar som en buffert vid konjunkturens cykler eller vid ekonomiska kriser, något som kortsiktigt kan vara sant men det är mindre en buffert och mer av ett däck som ständigt tappar luft.

En konjunktur- eller krispolitik som bygger på att man ständigt sänker löner, för det är det som minskande värde på kronan innebär, är möjligtvis en bakväg för politiker som inte kan eller vill reformera men det är ingen bra väg för att bevara välstånd. Den svenska kronans fall är ett mycket tydligt exempel på detta. Dagens svaga krona är ett uttryck för förlorat svenskt välstånd. 

Till detta kommer att i stormiga tider - och vi kommer att under lång tid leva i stormiga tider - så är den svenska valutan för liten. Den har för liten likviditet för att vara en buffert. Den riskerar att bli mer och mer volatil och den risken i sig leder till minskande värde när investerare söker stabilitet. En ny finansiell kris kommer att sätta detta på sin spets. 

Med sjunkande kronvärde blir svenska företag lätta uppköpsobjekt samtidigt som reala investeringar i Sverige präglas av valutans osäkerhet. En ständig osäkerhet om växlingskurser leder till stigande transaktionskostnader. 

Det finns en bild av att Sverige har klarat de senaste trettio åren väl och den är sann. Men det finns motsvarande euro-ekonomier som klarat dem bättre. Vi har i förhållande till EU en låg BNP-tillväxt per capita. Vi har en hög arbetslöshet. Vi har mindre industriinvesteringar än ett stort antal konkurrerande länder. 

Det är självklart att en gemensam valuta underlättar för den ekonomiska utvecklingen i en gemensam ekonomi. De senaste trettio åren har EU fördjupats som gemensam ekonomi i en process som fortsätter. Det gör att den ekonomiska kostnaden för att stå utanför stiger år för år.  

Det finns i eurofrågan betydande likheter med Nato-frågan. Det vore synd om det skulle krävas en kris även här för att nå den realism som krävs. En skillnad är att vi nu inte har Finland att hålla i hand. Vi måste själva hålla hand. Ett sätt att göra detta är att regering och opposition inför den svåra ekonomiska verklighet vi har framför oss och riskerna av kommande finansiella kriser tar varandra i hand för att överlägga om hur Sverige ska kunna träda in i euron. Det vore en bra signal under det svenska ordförandeskapet att så skedde.  

Gunnar Hökmark

Gunnar Hökmark är ordförande i tankesmedjan Frivärld och tidigare Europaparlamentariker 

 

 

 

 

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Innehåll från FolksamAnnons

Undvik pensionsgapet – så kan du få ett säkrare pensionssparande

Fredrik Nyberg är rådgivningschef på Folksam.
Fredrik Nyberg är rådgivningschef på Folksam.

Genom traditionell förvaltning – där Folksams förvaltning sköter pengarna åt en – kan man få ett säkrare pensionssparande utan att behöva lägga ned mycket tid eller egen aktivitet.

– Generellt är det svårt att uppnå balansen mellan relativt hög avkastning och låg risk på andra sätt än med traditionell förvaltning, säger Fredrik Nyberg, rådgivningschef på Folksam.

Boka placeringsterapi – personlig rådgivning för dig och ditt kapital 

För den som är insatt och har mycket tid finns i dag stora möjligheter att skräddarsy sin pensionsportfölj efter eget behov, tyckande och kunnande.

– Men om man inte vill eller kan lägga ned mycket tid eller själv vill ”vakta” sina investeringar, kan det vara bra att ha en autopilot i form av erfarna förvaltare som sköter portföljen åt dig och balanserar mellan aktier, räntor och fastighetsinvesteringar, säger Fredrik Nyberg, som är rådgivningschef på Folksam.

Nyttan är att man då kan få en relativt hög avkastning, 6,5 procent i genomsnitt de senaste fem åren, och samtidigt till en väsentligt lägre risk än om pengarna hade varit direktinvesterade i aktier.

– Generellt är det svårt att uppnå den balansen på andra sätt än med traditionell förvaltning, säger han.

Bestäm själv vem som ska få pengarna

Folksams traditionella förvaltning kan användas i både kapitalförsäkring och tjänstepension och av både privatpersoner och företag.

Den som väljer kapitalförsäkring kan själv välja förmånstagare, det vill säga att man kan bestämma vem som får pengarna om man skulle gå bort. Det kan vara värdefullt i dag när familjekonstellationerna ofta ser annorlunda ut jämfört med förr.

– Särboskap, samboskap, bonusbarn och särkullbarn blir vanligare. Det är inte bara mamma, pappa, barn som gäller längre. Med en kapitalförsäkring kan man välja sin förmånstagare, annars behöver man göra det med ett testamente. Pengarna är redan skattade och betalas ut automatiskt. Det kan göra att man undviker risk för meningskiljaktigheter mellan sina barn. Som förälder kan det vara värt rätt mycket.

Ytterligare en fördel Fredrik Nyberg lyfter fram med traditionell förvaltning är att man – när det behövs – kan få kostnadsfri hjälp av rådgivare.

– Kundens liv och behov står i fokus i varje möte för att ge kunden mervärde. Under en rådgivning får man hjälp att få koll på sin ekonomi, man får en ganska tydlig bild av hur mycket man kommer att få i pension, och man får råd kring hur man ska nå den pension eller livssituation man vill ha, om det så handlar om resor, hobbies eller att hjälpa barn och barnbarn.

Rådgivning underlättar

Ett viktigt område där rådgivning kan underlätta handlar om pensionsgapet mellan män och kvinnor, understryker Fredrik Nyberg.

– Statistiken visar att kvinnor halkar efter. Om man är hemma mycket med barnen under de första åren kan man få en lägre pension senare i livet. Det är en familjefråga där lösningen ser olika ut för olika familjer och här kan rådgivning hjälpa. Det handlar inte om att spara 10 000 kronor i månaden, även mindre summor kan räcka långt.

När en människa pratar med en annan människa kan man dessutom lättare fånga upp behov som man kanske inte ens visste att man hade, konstaterar Fredrik Nyberg. En grupp som kan få hjälp genom rådgivning är äldre personer som kommer behöva sina pengar mer i närtid men omedvetet sitter på hög risk eller använder tjänster som inte längre passar livssituationen.

– Det är ett fantastiskt jobb att vara rådgivare och komma till jobbet varje dag och kunna förändra människors liv genom att se till att de börjar spara, samlar sitt sparande, eller riskjusterar sin placering.

Sugen på att flytta din individuella tjänstepension? Läs mer här.

Mer från Folksam

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med Folksam och ej en artikel av Dagens industri

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera