Det blåser positiva vindar för sjöfarten just nu. Men vinden är nyckfull och utan offensiv sjöfarts politik riktad mot forskning och innovation riskerar vinden att mojna. Därför är det anmärkningsvärt att Sverige är det land i Norden som satsar minst på forskning och innovation inom sjöfartssektorn.
För några år sedan kom regeringen med en efterlängtad maritim strategi och det råder en politisk konsensus inom Sverige och EU om att en framgångsrik sjöfart är en förutsättning för att nå en klimatneutral transportsektor. I Trafikverkets förslag till nationell plan för transportsystemet som nyligen lämnades över till regeringen lyfts behovet av forskning och innovation fram och att sjöfarten måste anpassas till fossilfrihet och bättre integreras i samhällsplaneringen för att vi ska klara en omställning av transportsystemet.
Viljan finns men utan nödvändiga resurser kommer vi inte gå i mål.
Det svenska nationella maritima kompetenscentret Lighthouse har på uppdrag av Sjöfartsverket, Trafikverket och Transportstyrelsen kartlagt och jämfört hur de nordiska länderna Sverige, Norge, Danmark och Finland arbetar med sjöfartsforskning och innovation och resultatet är både glädjande och oroväckande.
Glädjande är att Sverige och de nordiska grannländerna besitter en mycket god kompetens och kunskap. Sverige är världsledande inom digitalisering, säkerhet, alternativa bränslen och energieffektivisering inom sjöfarten och våra grannländer bedriver också spjutspetsforskning riktad mot sjöfarten och den maritima sektorn. Exempelvis är digitalisering och teknologi för arktiska miljöer ett nyckelområde i Finland. Norge satsar bland annat på alternativa bränslen, integrerade transportsystem och affärsmodeller medan Danmark har stort fokus på miljö- och klimatförbättrande åtgärder. Inom de nordiska länderna finns det ett flertal forskningsområden som överlappar och där ett samordnat arbete skulle kunna förbättra såväl svensk som nordisk maritim konkurrenskraft och öka möjligheterna att nå en fossilfri transportsektor.
I arbetet med rapporten har bland annat universitet, företag och institut intervjuats. Tio av tolv tillfrågade nordiska universitet anser att det är ganska eller mycket viktigt med ett utökat nordiskt samarbete kring forskning för sjöfartens utveckling och de tillfrågade företagen efterlyser nordiska samarbetsplattformar. Men såväl universitet som företag uppger bristande finansiering som hinder för samarbete.
Det finns alltså en tydlig uttalad vilja till ett ökat nordiskt samarbete hos merparten av sjöfartens aktörer men det måste ske utifrån kompetens. De som sysslar med forskning, innovation och utveckling vill samarbeta med de bästa aktörerna inom just sitt område oberoende av var de är lokaliserade.
Idag är Sverige det land i Norden, som avsätter minst resurser till forskning och innovation relaterat till sjöfart. I kronor räknat har den svenska avsättningen till sjöfartsforskning, som styrs av Trafikverkets regleringsbrev, de senaste åren varit 50–55 miljoner årligen. Motsvarande summa är i Danmark cirka 80 miljoner svenska kronor, Finland 120 miljoner kronor och Norge 160 miljoner svenska kronor. Utslaget per capita blir skillnaden ännu tydligare, Sverige öronmärker 5 kronor per invånare och år för sjöfartsforskning medan motsvarande siffra i Norge landar på omkring 30 kronor.
I ett underlag till förslaget för den nationella transportplanen skriver Trafikverket att behovet av forsknings- och innovationsmedel är större än någonsin med tanke på de utmaningar som transportsektorn står inför. ”FoI är ett viktigt verktyg för att förnya sjöfarten och öka förutsättningarna för sjöfarten som helhet och dess roll som ett tydligt, säkert och miljöriktigt transportalternativ i ett sammanhållet transportsystem”.
Sjöfartsverket har kommit fram till att minst 105 miljoner kronor, helst 200 miljoner kronor årligen skulle behövas för att utveckla och förnya sjöfarten och stärka konkurrenskraften.
Vi i Sverige och den övriga världen är beroende av en effektiv, klimatneutral sjöfart. Uppskattningsvis 90 procent av världens varor har transporterats över vattnet på vägen till slutkonsumenten. När det gäller att frakta stora volymer gods är sjöfarten överlägset det mest energieffektiva transportmedlet och att flytta över godstransporter från väg till järnväg och sjöfart ses av regeringen som en av förutsättningarna för att nå den svenska målsättningen om en klimatneutral transportsektor senast år 2045.
Det pågår för närvarande en rad statliga utredningar vilka syftar till att stärka sjöfartens konkurrenskraft samtidigt som satsningar på sjöfartsforskning och innovation fortsätter att vara kraftigt eftersatt. Att bättre nyttja sjöfarten löser inte problemen med sjöfartens egen miljöpåverkan. Sjöfarten behöver minimera sina utsläpp av svaveldioxid, kväveoxider, koldioxid och partiklar och för det krävs offensiva och innovativa satsningar. Genom sjöfartsforskning kan partiklar i luften minska och rädda liv varje år, fossilfria bränslen kan börja användas i större utsträckning och förbättra vårt klimat och fartyg med energieffektiv framdrivning kan ge minimal miljöpåverkan.
Utifrån den kartläggning Lighthouse gjort föreslår vi följande:
Att en långsiktigt stabil struktur för finansiering av sjöfartsforskning och marin innovationsverksamhet etableras. Långsiktighet är en nödvändig förutsättning för framgångsrik forskning och innovation
Att avsättningen till svensk sjöfartsforskning och maritim innovationsverksamhet ökas. Den nuvarande avsättningen är otillräcklig och svarar inte mot Sveriges högt ställda ambitioner rörande utvecklingen av hållbara transporter.
Att etablerade plattformar för samverkan mellan akademi och näring stärks i syfte att säkerhetsställa att forskning och innovation är relevant för hela samhället. Om en samarbetsplattform ska kunna vara neutral och effektiv krävs långsiktig finansiering och engagemang från alla berörda parter.
Lighthouserapporten ” Nordisk sjöfartsforskning, innovation, utveckling och demonstration 2015 – 2016” finns att läsa i sin helhet på www.lighthouse.nu.
Åsa Burman, verksamhetschef, Lighthouse
Harry Robertsson, ordförande, Svensk Sjöfarts FoI-kommitté
Magnus Karlsson, produktstrateg, Rolls-Royce AB
Annika Stensson Trigell, vicerektor för Forskning, KTH
Angela Hillemyr, prefekt, Mekanik och maritima vetenskaper, Chalmers
Ted Bågfeldt, prefekt, Sjöfartshögskolan, Linnéuniversitetet
Per Cramér, rektor, Handelshögskolan vid Göteborgs Universitet
Är du sakkunnig i en aktuell fråga? Välkommen att sända ditt inlägg till debatt@di.se. Bifoga högupplöst porträttfoto. Textlängd 2.500-6.000 tecken inklusive blanksteg.
