1515
Annons

Debatt: Storbankerna lever farligt

DEBATT. Storbankerna har varit i blåsväder den sista tiden och kundnöjdheten är låg. I dag tjänar bankerna i snitt 10 000 kronor om året per svensk. Det är inte tack vare en oslagbar service och tjänster i absolut framkant, skriver Klarnas medgrundare och vd Sebastian Siemiatkowski.

Klarnas vd Sebastian Siemiatkowski.
Klarnas vd Sebastian Siemiatkowski.Foto:Jesper Frisk

Nyligen presenterade Svensk Kvalitetsindex (SKI) sin årliga rapport om kundnöjdheten bland svenska bankkunder. Resultatet borde få varenda bankchef att svettas, för i takt med att valmöjligheterna ökar kommer kundernas förtroende att få helt annan betydelse än tidigare.

SKI beskriver resultatet som ett “positivt trendbrott” eftersom kundnöjdheten tagit ett kliv uppåt sedan förra året och är tillbaka till ungefär samma nivå som 2016, men ett nyktrare sätt att se på saken är att de tre senaste årens resultat är de sämsta sedan 1998.

Jag har hört många förklaringar till varför bankerna brottas med att hålla kunderna nöjda, och jag vet inte vilken av dem som är mest korrekt. Men en sak vet jag med säkerhet.

I dag tjänar bankerna i snitt 10 000 kronor om året per svensk. Det är inte tack vare en oslagbar service och tjänster i absolut framkant. Tvärtom har Sveriges, och för all del världens, ledande banker länge lutat sig tillbaka, trygga i vetskapen om att medborgarna varken vill ha pengar under madrassen eller kan köpa sin bostad utan dyra lån.

Och vem kan egentligen klandra bankerna, att sitta still i båten samtidigt som pengarna sköljer över en är en verklighet som är få företagare förunnad.

För ungefär ett år sedan beviljades även Klarna banklicens, och det var förstås en milstolpe som vi firade. Men efter de senaste veckornas avslöjanden om skandaler har storbankerna snart tömt sitt förtroendekonto helt, och epitetet “bank” som en gång i tiden associerades med en trygg samhällsinstitution har snarare fått en skurkstämpel.

Det oroar mig, och det borde oroa storbankerna. För vad är det egentligen den här branschen har kvar att erbjuda utan förtroende?

Har man som oss endast varit verksamma i 13 år behöver man jobba hårt för att fylla på förtroendekontot. Har man som de svenska storbankerna varit verksamma i 150 år behöver man uppenbarligen påminnas om att förtroendekontot snart är tömt. För alla branschens aktörer bidrar till att skapa den samlade bilden, och den bilden kommer antingen främja eller skada oss oavsett om man är en traditionell storbank eller en digital utmanare.

Tyvärr varierar förtroendet även för Klarna. I början av oktober rapporterades det i medier om kunder som efter köp med Klarna inte uppfattat att fakturan skickas till mejlen och i september inkom flera klagomål till Konsumentverket. Det är inte överraskande att det bland miljontals transaktioner återfinns både nöjda och missnöjda kunder, men det är inte en tillfredsställande slutsats.

Framtiden får utvisa vilka aktörer som på allvar tänker bidra till en förändring, med det är min absoluta övertygelse att kunderna och samhället kommer straffa de banker som är tillfreds med dagens situation.

För medan storbankerna har varit upptagna med att räkna vinstpengar har nya aktörer ostört kunnat placera en trojansk häst mitt i samhället, innehållandes finansiella produkter och tjänster som utmanar gamla strukturer. Den bankchef som inte låter sig skrämmas av det kan addera de stora amerikanska techbolagen till ekvationen – spekulationer om deras framtidsplaner inom bankindustrin blir alltmer frekventa.

Oavsett om det är ökad konkurrens eller en ärlig sjukdomsinsikt som till slut får branschen att accelerera sin förändring så kommer det gynna alla aktörer. Fortsätter branschen i stället förlita sig på historia, tradition och en aldrig sinande kundtillströmning är det många banker som går en mörk framtid till mötes.

Förbrukat förtroende och arrogans är ingen optimal kombination, inte ens om man är 150 år.

Ps. Intervjuerna som SKI:s rapport bygger på genomfördes mellan den 7 augusti och den 12 september. Det vill säga innan den senaste månadens skriverier om Danske Bank DANSKE -0,25% Dagens utveckling , Handelsbanken SHB A +0,37% Dagens utveckling , Nordea NDA SE +0,04% Dagens utveckling , Swedbank SWED A +1,18% Dagens utveckling och SEB SEB A +1,08% Dagens utveckling . Ds.

 

Sebastian Siemiatkowski, vd och medgrundare av Klarna

Innehåll från AccentureAnnons

Bransch i omvandling: Det här krävs för partnerskap med den nya elkunden

Vinterns elpriser har, minst sagt, fått konsumenterna att lägga märke till sin elräkning. Nu måste elbolagen visa kunderna att de erbjuder något mer än bara en faktura, och det finns framförallt fem områden som krävs för att skapa partnerskap med den nya elkunden.

Läs mer om vad som krävs för att bli framtidens elleverantör 

Det är mycket el på agendan just nu. Efter en vinter med rekordhöga elpriser har Rysslands invasion av Ukraina satt kniven mot strupen på den europeiska energianvändningen, samtidigt som klimatkrisen kräver en omställning från fossila bränslen i varenda bransch, från transport till ståltillverkning.

– Energi är verkligen en bransch under stark omvandling, och det sker brett i hela samhället, konstaterar Fredrik Engdar, ansvarig för affärsområde energi på Accenture.

– Framförallt ser vi att kunderna, oavsett om det är privatkunder eller företagskunder, i dag ställer helt andra krav på sin elleverantör än vad de har gjort tidigare.

Fredrik Engdar, ansvarig för affärsområde energi på Accenture.
Fredrik Engdar, ansvarig för affärsområde energi på Accenture.

Rapporten ”The New Energy Consumer” från Accenture konstaterar att relationen mellan kund och elleverantör tidigare var i princip transaktionsbaserad. El kom ur två hål i väggen, räkningen betalades, ingen tänkte mer på det än så.

– Men både det höga elpris vi ser nu och den höga medvetenhet som finns kring hållbarhet har ändrat det här markant. Slutkunden idag vill vara med och bidra till energi-omställningen genom att köpa grönare el, men de vill också ha hjälp från elbolagen med att effektivisera sin egen elkonsumtion.

Perspektivskifte av stora mått

Och det här ställer elbolagen inför ett perspektivskifte av stora mått. Inte minst kräver det en ny syn på vad som egentligen skapar värde för både dem själva, och för kunden. Enligt rapporten är det framförallt fem områden som elbolagen behöver fundera över för att skapa en känslomässig, snarare än transaktionsbaserad, relation med sina kunder: Syfte, Produkter, Teknikplattformar, Talang och Partnerskap.

– Alla de här fem är lika viktiga, men att ha ett ambitiöst och genuint syfte som fylls med reellt innehåll snarare än floskler är grunden. Syftet skall sedan driva åtgärder, för det är utan tvekan så att kunder och företag vill köpa tjänster och produkter från företag som bidrar till omställningen kring hållbarhet.

Det är med ett tydligt syfte företagen kan hitta riktningen för att utveckla nya produkter och tekniska plattformar, det är med ett tydligt syfte de kan attrahera anställda och kunder, och det är med ett tydligt syfte de hittar de partnerskap som blir avgörande för att kunna bli en viktig spelare, inte bara på elmarknaden, utan i den energiomställning som nu sker inom hela samhället. Och här ser Fredrik Engdar att de svenska bolagen ligger bra till.

– Många svenska elbolag ligger redan långt framme, för de vet vad de vill åstadkomma och de verkar vara genuina i sin önskan att nå dit. Nu gäller det att ta nästa steg och fortsätta driva omvandlingen mot ett hållbart samhälle.

Rapporten visar även att konsumenterna vill ha hjälp att själva ställa om sin energikonsumtion. Dels via råd och tips, dels också via nya produkter och miljövänliga alternativ. 

– De svenska bolagen ligger bra till när det gäller att erbjuda grön el, men sen behöver de hjälpa kunderna i deras omställning och effektivisera elanvändningen. För att åstadkomma detta behövs både större insikt i kunders beteende och behov, samt nya typer av produkter. 

Nya former av partnerskap

En annan viktig aspekt av omställningen är nya former av partnerskap för att i nära samarbete med företagskunder och andra aktörer på marknaden förändra energianvändningen. 

– Partnerskap är en hjärtefråga för mig. Energiomställningen har redan lett till helt nya sorters gränsöverskridande samarbeten mellan branscher som vi inte har sett så ofta tidigare.

Till exempel möbelföretag som säljer solpaneler, snabbmatskedjor som blir laddstationer för elbilar, oljebolag som köper kraftbolag – kombinationerna är många, ibland överraskande och uppstår överallt.

– Det är den ökande kundinsikten, och självinsikten, som ligger bakom. Företagen inser att de inte kan göra allt själv, utan att de måste ingå partnerskap både med aktörer i andra branscher och med snabba, digitala startups som kan hjälpa till att utveckla nya förmågor och snabba på energiomställningen. De här konstellationerna kommer att vara avgörande för att klara av att vara relevant på den nya energimarknaden.

Läs mer om elbranschens omställning 

 

Mer från Accenture

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med Accenture och ej en artikel av Dagens industri

Leif Östling i Di Debatt: Fokus på skattenytta ökar skolans kvalitet

Debatten om att skära ned friskoleverksamheten kommer med ett högt pris. Skattenyttan kommer att ytterligare försämras och Sveriges konkurrenskraft försvagas, skriver Leif Östling, ordförande i Kommissionen för skattenytta och frågar åter: 

Vad får vi för pengarna?

Foto:Jesper Frisk

Skolpolitiken är en av valrörelsens huvudfrågor. Vi kan förvänta oss en intensifierad verbal kanonad mot framför allt friskolorna. Tyvärr är den debatt vi bevittnar kontraproduktiv. Den bidrar till att kostnaderna för skolan ökar samtidigt som kvaliteten i undervisningen försämras. Det visar en ny rapport som två ledande skolforskare tagit fram på uppdrag av Kommissionen för skattenytta.

De båda forskarna, Henrik Jordahl, professor i nationalekonomi och Gabriel Heller Sahlgren, forskare vid Institutet för näringslivsforskning, visar att nuvarande ideologiska huvudfokus där friskolor ställs mot kommunala skolor leder till en utveckling som blir dyrare för skattebetalarna, sämre för eleverna och sämre för välståndsutvecklingen i landet. Och detta är en politisk munhuggning som alla partier bidrar till och som alla partier därför har ansvar för. Det handlar om att partierna har anammat en problemformulering som otvetydigt leder oss fel, som förstärker de befintliga och uppenbara svagheter som råder i dagens svenska grundskola. 

Rapporten visar att ett annat fokus, nämligen på verksamhetens skattenytta, skulle skapa en mer kostnadseffektiv skola, med bättre elevresultat och likaledes bättre välståndsutveckling för Sverige.

Inget undervisningssystem är bättre än sin svagaste länk. Och som Näringslivets forskningsberedning under ledning av nyligen bortgångne näringslivskollegan Håkan Mogren kom fram till för ett antal år sedan så är matematikundervisningen på mellanstadienivå det svenska skolsystemets svaga länk. Det är därför värdefullt att Jordahl och Heller Sahlgren i sin studie fokuserat just på matematikundervisningen i Stockholms stad.

Rapporten visar att det där finns dramatiska skillnader i kunskapsnivå mellan olika kommunala skolor. Undersökningen tittar på hur mycket eleverna lärt sig i matematik mellan årskurs sex och årskurs nio. Det skiljer över två betygssteg mellan de bästa och sämsta skolorna. Har de bästa ett snitt på B så kommer de sämsta inte upp i  D – som snitt!

Samtidigt har vissa skolor 179 000 kronor per elev och år till sitt förfogande medan det för andra skolor stannar på 69 000 kronor. Det förklarar saken, säger ni kanske? Men icke. Det finns nämligen inget som helst samband mellan satsade medel och kunskapsmässigt utfall. Exempelvis har den bästa skolan här nästa exakt lika stora resurser som den skola som placerade sig som näst sämst. Och dessa båda skolor har ungefär samma elevsammansättning och socioekonomiska struktur.

Det är detta som jag menar är bristande skattenytta: Att resurstilldelningen inte påverkar verksamhetens kvalitet. Då finns ett allvarligt problem i verksamheten. Då är frågan berättigad: 

Vad får vi för pengarna?

Men detta är en kvalitetsjämförelse mellan kommunala skolor. Den politiska debatten handlar framför allt om friskolorna Var kommer de in i detta? Forskarna har i rapporten även belyst denna aspekt.

Här är det viktigt att i jämförelsen justera för de effekter som skulle kunna snedvrida resultatet och som också är en del i den pågående politiska debatten, nämligen att friskolorna kan styra vilka de antar och inte antar till sina utbildningar och att det i sig är förklaringen till utfallet. Således har forskarna här justerat analysen utifrån såväl genomsnittlig utbildningsnivå bland elevernas föräldrar; disponibel familjeinkomst; andel nyinvandrade elever; andel elever födda utomlands och andelen elever födda i Sverige men med två utrikesfödda föräldrar.

Det resultat som uppnås är alltså inte en effekt av skillnader i elevfördelning. Ändå visar studien att det finns en positiv korrelation mellan andelen folkbokförda elever i friskolor och uppnådd skattenytta. Kostnaderna per elev minskar i en kommun om friskoleverksamheten ökar, och detta alltså utan att det, som i många andra länder, tillkommer några privata avgifter för föräldrarna. Tio procentenheter fler grundskoleelever i friskolor skulle sänka kostnaden för kommunerna med 1,47 procent, vilket kanske inte låter så mycket. Men det handlar ändå om att över två miljarder kronor per år frigörs för andra viktiga satsningar inom utbildningsområdet. 

I stället för att föra en debatt om huruvida det är rimligt att friskolor får 90 procent av den skolpeng som kommunala skolor erhåller skulle vi börja fundera på hur mycket av allmänna medel vi skulle kunna spara om de 300.000 elever som i dag går i en grund- eller gymnasieskola i denna driftsform skulle dubbleras till 600.000 elever. Lågt räknat betalas 100.000 kr per elev ut i skolpeng till kommunala skolor. Friskolorna får i snitt 90 procent av det. Generellt kan man därför fastslå, även om det skiljer mkt mellan olika kommuner, att besparingen vid en dubblering av antalet friskoleelever skulle uppgå till hela tre miljarder kronor. Och detta alltså ovanpå de tre miljarder som friskolorna redan sparat in. På så sätt frigör friskolorna resurser till det allmänna. 

Det är alltså inte de 0,1 procent av dessa medel som ger ägarna avkastning på satsat kapital som är problemet här utan de fördyringar för alla skattebetalare som ett beslut om vinst- eller utdelningsförbud skulle innebära. Alla skulle då få betala mer för en sämre skola.    

För det är kvalitetsskillnaderna som är det allra mest intressanta. Det är nämligen inte bara så att eleverna i friskolor uppvisar högre förädlingsvärde, det vill säga att de lär sig mer matematik i skolan, än eleverna på de kommunala skolorna generellt gör. Det är också så att friskolorna positivt påverkar resultatet i de kommunala skolorna. Forskarna talar om en konkurrenseffekt. Därför leder den politiska diskussionen där friskolor ställs mot kommunala skolor så fel. Här finns en positiv samverkanseffekt som tjänat Sverige väl men som politikerna inte ser, eller inte vill se.

För denna kvalitetsaspekt går att omvandla till svenska välståndssiffror, vilket forskarna gjort: Den sammantagna effekten av 1992 års friskolereform, alltså friskolornas effekt på hela skolsystemet, motsvarar 28 procent av den genomsnittliga årliga tillväxttakten i Sveriges BNP under denna tidsperiod. Det är närmast svindlande.

Jag menar därför att den debatt vi nu ser, och som mest går ut på hur vi ska skära ned friskoleverksamheten, kommer med ett högt pris. Skattenyttan kommer att ytterligare försämras. Sveriges konkurrenskraft försvagas. Det är inte vad vi behöver just nu.

Leif Östling

Ordförande Kommissionen för skattenytta

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera