1515
Annons

Debatt: Skattekraften urholkas av låg tillväxt och hög invandring

DEBATT. Dagens läge har likheter med perioden före finans- och fastighetskrisen 1990, en hemmasnickrad överhettad högkonjunktur och val i snar framtid. I det värsta fallet, i slutet av nästa mandatperiod, är en miljon bidragstagare, skriver Hans Jensevik.

Rinkeby
RinkebyBild:TT

I en debattartikel bekymrar sig ekonomiprofessor John Hassler över att den ekonomiska tillväxten i Sverige är för låg och att ekonomin är ett fördelningspolitiskt nollsummespel med allvarliga konsekvenser för välfärdens utveckling. Han får en kommentar av Karl Walentin, forskare på Riksbanken, som håller med Hassler men menar att Sverige inte kan ha högre tillväxt än den i vår omvärld. Sverige hänger med bra vid jämförelser. 

Hassler utgår från ett läge med en minst oförändrad välfärdsnivå och då krävs en ekonomisk tillväxt över en viss kritisk nivå, som jag gissar bör ligga över 2 procent. Perioden 2007-21 med Konjunkturinstitutets prognos ger genomsnittliga 0,9 procent och det räcker inte, enligt Hassler. Walentins budskap är att omvärlden begränsar vår tillväxt. Walentin nämner inte att konsekvenserna är ett fortsatt bantat samhällskontrakt. 

Min uppfattning är också att Sverige hela tiden bantat innehållet i samhällskontraktet sedan finans- och fastighetskrisen i början av 1990-talet. Det har genomsnittligt aldrig funnits några årliga reformutrymmen för den identitetspolitik som förts av riksdagens alla partier. Till alla dessa små politiska ”presenter” till invånarna genom åren har pengar hämtats ur befintlig verksamhet, vilket är liktydigt med en utarmning av välfärden. Nu kommunplaceras invandrare och de försörjs via lokala socialbidrag och då staten slirar med utbetalning av pengar så omprioriteras medel från kommunernas äldreomsorg. Det finns statistik som visar detta.  

Baumols effekt tillämpad på offentlig sektor kallas Baumols dilemma. Lågproduktiva sektorer, som den offentliga kan hållas intakt endera genom ständiga skattehöjningar eller tillräckligt hög ekonomisk tillväxt. Vad gör man i ett land med höga skatteuttag? 

Igen presenterar Hasslers diagram över tillväxten i BNP-siffror. De biter inte. Mönstret i debatten behöver brytas. Kanske ett scenario med en långsiktig förvärvsfrekvens kan få valet att handla om de strukturproblem Hassler nämner. 

Studera förvärvsfrekvensen i diagrammet nedan från 1985 till 1998, som dels visar läget åren före finans- och fastighetskrisen, dels åren under den med konsekvenserna av den. Under några år faller förvärvsfrekvensen 10 procent och 500.000 går ut i öppen arbetslöshet. Räntehöjningar tvingar folk sälja villor och bostadsrätter på fallande marknader. Höll nyligen ett föredrag om detta med resultat att äldre som var med då och drabbats hårt tog över och berättade för en förvånad yngre publik vad de varit med om. 

Dagens läge har likheter med perioden före finans- och fastighetskrisen 1990, en hemmasnickrad överhettad högkonjunktur och val i snar framtid. Vid en inpassning av serien förvärvsfrekvenser ska 1989 jämföras med 2017, 1990 med 2018 och efter 1991 föll Sverige handlöst genom botten på lågkonjunkturen. Varför skulle det inte bli så nu igen? I så fall blir utvecklingen enligt frågetecknen. Det har hänt en gång. Även då pratades det hela tiden om mjuklandning. Inga ledande politiker och ekonomer vågade då, som nu, beskriva de välkända effekterna av denna typ av en ekonomisk kris. 

Folk observerar direkt att förvärvsfrekvensen 2013 kommer in 4,4 procent lägre än 1985. Sverige har tappat en andel av 4,4 procent skattebetalare på 20 år! I en obeveklig långsam årlig takt håller pengarna på att ta slut. Inte undra på att kvinnorna i vården är utbrända! Baumols dilemma finns. Ingen hög produktivitet eller tillväxt har slutit detta gap.

I det värsta fallet, i slutet av nästa mandatperiod är 600.000 av urbefolkningen öppet arbetslösa och till det många invandrare, kanske 400.000. En miljon skattebetalare blir bidragstagare. Dessutom lär antalet beviljade uppehållstillstånd från då tills nu vara 2 miljoner. Folkhushållets försörjningsbörda blir stor och antalet skattebetalare, kvar i Sverige, närmast orimligt fåtaliga.

Detta vill ekonomer som känner ansvar för Sverige att valet ska handla om. 

Hans Jensevik, nationalekonom, storstadsutredare och f d ekonomichef i Uppsala kommun.


Läs John Hasslers debattinlägg här.

Läs Karl Walentins svar här.


Är du sakkunnig i en aktuell fråga? Välkommen att sända ditt inlägg till debatt@di.se. Bifoga högupplöst porträttfoto. Textlängd 2.500-6.000 tecken inklusive blanksteg.


Debatt: Staten måste möta näringslivet i Sälen

När basindustrin ropar ställer staten upp med resurser. Det är hög tid att staten också förstår vikten av en fungerande besöksnäring, skriver företrädare för besöksnäringen i Sälenfjällen.  

Foto:Jack Mikrut

Sälenfjällen är norra Europas största fjälldestination (världens 16:e största) och befinner sig i en expansionsfas av aldrig skådat slag och med ett investeringstryck som vi tidigare inte trott var möjligt. Från att ha varit en vinterdestination sker i dag en snabb förflyttning mot en omfattande helårsverksamhet. Den närmaste tioårsperioden kan vi räkna med nya investeringar motsvarande 480 000 kronor/kommuninvånare vilket torde vara unikt i vårt land. Samma investeringstakt i Stockholms stad skulle innebära 480 miljarder kronor.

Besöksnäringen nämns allt oftare som en framtidsbransch med hög tillväxttakt och ökad sysselsättning. Den nämns som en basnäring med allt större betydelse både nationellt och regionalt. Besöksnäringen kan inte flyttas, den skapar jobb och tillväxt där den befinner sig. Tillväxttakten i Sälenfjällen är hög och i dag sysselsätter näringen i vår kommun drygt 8.000 personer vintertid. Det är en extremt hög siffra för en kommun med 10 000 invånare. Omräknat i årsarbeten motsvarar dagens sysselsättning drygt 2 500 årsarbeten.  

Sälenfjällen är under stora delar av året Dalarnas i särklass största stad. Vi hyser under högsäsong en befolkning motsvarande Västerås och brukar tala om en ”stad på fjället”. En stad på fjället behöver sin infrastruktur och den har vi till största delen skapat på egen hand. Vår kommun kan i dag erbjuda näringen både el-, avlopp- och vattenförsörjning i en omfattning som är relevant och utbyggnaden fortsätter i snabb takt. 

Men möjligheten att ta sig till och från Sälenfjällen följer inte riktigt den utvecklingstakt som näringen och kommunen kunnat förvänta sig. Vi för en ständig dialog med Trafikverket om förbättring/investering i vägnätet och arbetar i dag fokuserat med tillkomsten av ytterligare laddinfrastruktur längs våra tillfartsvägar liksom frågan om etablering av järnväg fram till Sälenfjällen. 

När den traditionella basindustrin kallar, då ställer statsmakten upp mangrant och bygger vägar och tågräls, man erbjuder trafikplikt för flyg, utbildningar och allt annat som kan vara bra för den lokala utvecklingen. 

Men vi har en annan upplevelse. Även om vår näring på högsta politiska nivå framhålls som viktig och prioriterad är det oftast enbart en läpparnas bekännelse. Vår näring är inte lika konkret och påtaglig som den traditionella med sina stora skorstenar och mullrande fabriker. Vår näring bygger till stor del på tjänsteleverens, den är fördelad över många arbetsställen och blir därför inte lika påtaglig och konkret.

Hade det varit fråga om en nyetablering av en aktör från traditionell basindustri, med tusentals arbetstillfällen uppe på en fjällsida, hade det sannolikt varit en smal sak att säkra både relevanta väguppgraderingar, rälsbyggnation och att säkra tillgängligheten via en allmän trafikplikt till vår flygplats. 

Men nu är det inte den traditionella basindustrin vi driver och utvecklar, utan landets största och mest avancerade besöksnäringsdestination. Då hamnar frågan, plötsligt, i en annan dager. Vi ser ofantliga möjligheter för en fortsatt, och hållbar, utveckling i Sälenfjällen. Vi kommer att kunna anställa ännu fler medarbetare året runt och kommer att kunna locka ytterligare spetskompetens till våra företag. 

Få besöksorter kan mäta sig med Sälenfjällen vad beträffar möjligheter till att bedriva aktiv hälsofrämjande verksamhet för unga, medelålders och äldre besökare.

Vi kommer att kunna erbjuda en säker framtid med nytt boende och en prioriterad skola för dem som vill flytta till oss. Vi kommer att kunna utvecklas som destination tillsammans med dem som kommer hit.

Men då måste staten möta upp på samma sätt som man gör när den traditionella näringen kallar. Vi ser framför oss att staten:

Genomför nu planlagda väginvesteringar.

Beslutar om trafikplikt till Scandinavian Mountains Airport.

Stöder oss i våra satsningar på en ökad elektrifiering och vätgasdrift/produktion.

Bistår oss i etableringen av järnvägen från Malungsfors fram till Sälen. 

Stefan Sjöstrand, VD SkiStar AB

Tomas Berg, Destinationschef SkiStar Sälen

Johan Thorn, VD Stöten i Sälen AB

Gustav Eriksson, VD Kläppen Ski Resort AB

Gunnar Lenman, vd Scandinavian Mountains Airport 

Anders Bjernulf, VD Destination Sälenfjällen 

Hans Unander, KSO Malung-Sälens kommun

 

 

 


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?