1515
Annons

Debatt: Samer och judar kan självklart vara svenskar

DEBATT. Björn Söders (SD) uttalande om svenskar och nationella minoriteter 2014 skapar fortfarande heta känslor.

"Jag har aldrig påstått att en same eller jude inte också kan vara svensk i nationstillhörigheten", skriver Björn Söder.

Björn Söder (SD)
Björn Söder (SD)Foto:Per Groth

I samband med en intervju i december 2014, efter att jag hållit en ideologiföreläsning där jag betonade att Sveriges erkända nationella minoriteter inte omfattas av Sverigedemokraternas krav på assimilering, valde journalisten att vrida mina uttalanden 180 grader och i stället framställa mig som en person som angrep våra minoriteter. Mina politiska motståndare var inte sena att utnyttja detta och sprida vidare den grovt felaktiga bilden.

Detta har sedan fortsatt i tid och otid och så sent som vid partiledardebatten i juni valde Centerns Annie Lööf åter att fortsätta sina absurda insinueringar om att jag hyser rasistiska värderingar. Jag valde att bemöta henne på hennes partis Facebooksida. Därefter var debatten i full gång och nya lögner spreds på löpande band av allehanda statsråd och proffstyckare och jag kunde tyvärr åter konstatera att okunskapen flödar när det gäller detta känsliga ämne. Så låt mig då reda ut saker och ting – en gång för alla.

För det första råder det i den pågående debatten här i Sverige uppenbarligen viss förvirring när det gäller nationsbegreppet. En nation kan i geopolitisk betydelse visserligen relatera till begreppet stat, men grundbetydelsen relaterar till föreställning om folk, det vill säga en grupp som förenas genom en gemensam identitet. När man talar om nationer så är det alltså olika folkgrupper man refererar till. Nation och stat är alltså inte samma sak på samma sätt som nationstillhörighet och medborgarskap inte heller är samma sak.

Jag och mitt parti är för en öppen svenskhet. Med det menar vi att människor med olika etniciteter och ursprung kan bli en del av den svenska nationen då vi definierar den svenska nationen i termer av lojalitet, gemensam identitet, gemensamt språk och gemensam kultur.

Den 2 december 1999 fattade Sveriges riksdag beslut om att erkänna fem nationella minoriteter i Sverige. Gemensamt för dessa minoriteter är att de har befolkat Sverige under lång tid och att de utgör grupper med en uttalad samhörighet. De har även en egen religiös, språklig eller kulturell tillhörighet och en vilja att behålla sin identitet. Dessa minoriteter utgör alltså, vid sidan om den svenska nationen, egna nationer inom staten Sverige.

”De historiska minoriteter i Sverige som berörs av regeringens förslag beskrivs i propositionen under rubrikerna samer, sverigefinnar, tornedalingar, romer och judar. Minoriteternas närvaro i Sverige redovisas översiktligt i ett historiskt perspektiv. Likaså omtalas de språkliga och kulturella förhållanden genom vilka minoriteterna skiljer sig från majoritetsbefolkningen och deras strävanden att behålla sin särart”, står det att läsa i riksdagens betänkande som antogs. Det görs alltså tydlig distinktion mellan majoritetsbefolkningen och de nationella minoriteterna.

I tidningen Fokus den 18 juni i år skriver skribenten Johan Hakelius mycket riktigt att ”det finns ett stort mått av hyckleri bland de politiker som försöker äta kakan och ha den kvar: som både insisterar på att samer är svenska och insisterar på att de ska ha särskilda rättigheter, baserade på att de inte är svenskar.”

Representanter från minoritetsnationerna har också i flera olika sammanhang gått ut och deklarerat att de inte är svenskar.

Den samiska folkrättsjuristen Mattias Åhrén säger i SVT den 16 december 2014 att han blir ”personligen nästan mer bekymrad när alla andra partier från höger till vänster tar debatten och säger att samer är svenskar – för det är vi inte. Det är därför vi har ett sameting, rätt till att ha undervisning och utbildning på samiska och det är därför vi har särskilda rättigheter till landområden och naturresurser.” Han anser vidare att det i grund och botten är farligare argument att säga att samer är svenskar. ”Därför att det i leder till assimilering och i slutänden till att den samiska kulturen försvinner.”

I Jerusalem Post skriver Annika Hernroth-Rothstein, politisk rådgivare, författare och aktivist, den 4 januari 2015: ”Du förstår, jag är inte svensk, jag är judisk. Jag är en del av det judiska folket som råkar vara en medborgare i Sverige. Jag betalar mina skatter och jag följer lagarna, men det gör mig inte till svensk, och jag har inte någon önskan att någonsin hävda den titeln. I stället värderar och skyddar jag min judiska identitet och det är med stolthet att jag bekräftar det genom handling, tro och tradition. Så varför upprördheten? Björn Söder säger att judarna är ett folk, inte bara en religion, och att det finns gemensamma egenskaper som språk, historia, lojalitet och kultur som knyter oss samman och utmärker oss.”

I en artikel i tidningen Samtiden den 7 januari 2015 intervjuas Stefan Ritter, svensk jude och stockholmare. Han säger bland annat: ”Vad Björn Söder sagt om oss judar är helt korrekt. Jag har inga problem med det. Vad Björn Söder menade var att de fem nationella minoriteterna, däribland vi judar, har en särskild status som innebär att vi kan upprätthålla våra språk och vår kultur”.

Varför har jag då lyft dessa frågor? Jo, därför att Sverigedemokraterna anser att dessa erkända minoritetsnationer ska undantas från allmänna assimileringssträvanden. De ska alltså kunna bibehålla sina egna identiteter och tillhörighet till den erkända minoritetsnationen.

Jag har aldrig – och jag säger aldrig – påstått att en same eller jude inte också kan vara svensk i nationstillhörigheten. På individnivå finns det givetvis människor som i olika grad känner tillhörighet till olika nationer. En del gör kanske en resa och håller på att lämna den tidigare nationstillhörigheten för att uppgå i den nya, medan andra befinner sig statiskt mellan nationstillhörigheterna. Det är inte min uppgift som politiker att definiera vad enskilda individer känner sig som, utan det är upp till individerna själva. Men de som inte vill lämna sin tillhörighet i den erkända minoritetsnationen ska inte heller behöva göra det för att leva i vårt land. Både jag och Sverigedemokraterna står bakom det erkännande som riksdagen beslutade om 1999.

Den som följt mitt politiska arbete i riksdagen borde vara väl bekant med mitt politiska engagemang för staten Israel och det judiska folket.

 

Björn Söder, andre vice talman och riksdagsledamot (SD)


Efter Lööfs besked – så påverkas din plånbok

Överenskommelsen i regeringsfrågan rymmer en mängd besked i ekonomiska frågor. Godispåsen är välfylld och ger stora effekter för plånboken för många hushåll.

Annie Lööf släpper fram Socialdemokraternas Stefan Löfven som statsminister.
Annie Lööf släpper fram Socialdemokraternas Stefan Löfven som statsminister.Foto:TT

Slopad värnskatt, billigare uppskov vid bostadsaffärer, ökat rutavdrag och fler föräldradagar. Det är några av de största privatekonomiska beskeden i den politiska uppgörelsen.

Värnskatten, de extra 5 procent i statlig inkomstskatt som tas ut vid inkomster över cirka 58.000 kronor i månaden, slopas den 1 januari 2020. Enligt en del studier kan det vara kostnadsneutralt för rikets finanser, då fler höginkomsttagare uppmuntras att jobba mer och därigenom höjer statens skatteintäkter.

Däremot ska miljöskatternas andel av skatteinkomsterna öka och växlas mot sänkt skatt på jobb och företagande. Hushållen bör ställa in sig på att exempelvis resor och bilåkande blir dyrare. Flygskatten, som sänktes i budgeten, ska tillbaka till tidigare nivåer. Men en flygbränsleskatt ”bör” ersätta dagens biljettskatt på priset när ett system finns på plats.

Pensionärer kan se fram mot att den högre skatten för pensioner ska vara helt borta 2020. Ett år senare ska pensionen höjas för vanliga löntagare enligt överenskommelsen.

Barnfamiljer kan glädja sig åt att Socialdemokraternas vallöfte om fler föräldradagar genomförs. Föräldrar till barn mellan 4 och 16 år får var och en tre lediga dagar inom ramen för föräldraförsäkringen. Dessa är tänkt till att användas när barnen inte kan vara i skolan på grund av lov och planeringsdagar. Fullt ut kommer reformen att omfatta fem dagar. En ensam vårdnadshavare får fem dagar.

Både löntagare och företagare får lite extra när taket för rutavdraget ska trefaldigas och utvidgas. I dag är rutavdraget begränsat till 25.000 kronor om året för den som inte fyllt 65 år. Därefter är taket i dag 50.000 kronor.

Nya områden för rutavdraget, och därmed en möjlighet för företagare, är tvätt- flytt- hämt- och trygghetstjänster.

Politiker och debattörer i flera läger har sedan länge efterlyst en bred bostadsreform. I uppgörelsen finns flera skarpa förslag som gäller bostäder.

Räntebeläggningen på uppskov med beskattning av bostadsvinster ska bort. Det är ljuv musik för många bostadsägare som sitter med stora uppskov efter vinstgivande försäljningar. Det är också ett beslut som gynnar rörligheten på bostadsmarknaden.

Åtskilliga bostadsexperter har kritiserat den låga rörligheten på bostadsmarknaden. Skatt på vinstuppskov, som infördes som den del av finansieringen när fastighetsskatten sänktes dramatiskt, är en viktig inlåsningsfaktor. 

Räntan på uppskjuten reavinstskatt vid bostadsaffärer är 0,5 procent på den vinst man begär uppskov med. Det innebär att ett uppskov på en miljon kronor årligen beskattas med cirka 5.000 kronor. Skatteskulden är 220.000 kronor på en miljon kronor i vinst, då skattesatsen är 22 procent.

Under senare år har många bostadsägare tagit lån för att betala av uppskjuten skatt, eftersom låga bolåneräntor gjort det till en lönsam affär.

En uppmjukning av dagens reglerade hyresmarknad blir också av, då hyressättningen vid nybyggnation blir friare. Läge och kvalitet ska få spela större roll. Dessutom ska hyrestvister avgöras av oberoende skiljedomsförfarande när det gäller årliga höjningar.

För att förenkla och förkorta byggtider ska planprocesser och regler ses över. Investeringsstödet för hyresrätter ska göras om och byggande i trä ska stimuleras.

Företagare kan glädja sig åt att uttaget av arbetsgivaravgifter ska sänkas och att den extra beskattningen vid generationsväxling av företag ska tas bort. Kravet på aktiekapital sänks till 25.000 kronor.

Beskattningen av personaloptioner ska reformeras så att den blir ”konkurrenskraftig i ett internationellt perspektiv.”

När det gäller jobben så ska fler få chansen till jobb utan utbildningskrav, arbetsförmedlingen ska reformeras i grunden och arbetslöshetsförsäkringen ska reformeras. Arbetsrätten ska anpassas efter dagens samhälle och bli mer flexibel.

När det gäller vården ska köerna kortas, en primärvårdsreform införas och kvalitetskraven i sjukvård och äldreomsorg ska förstärkas.


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?