1515
Annons

Debatt: Säkra kompetens i Svensk köttindustri

Efterfrågan på svenskt kött är stor och det behövs fler styckare och slaktare. Men Arbetsförmedlingens ovilja att lyssna på företagens behov hotar nu hela Sveriges kött- och charkproduktion. Trots upprepade varningar från branschen agerar inte den ansvarige ministern Eva Nordmark, skriver Magnus Därth Vd Kött och Charkföretagen och Björn Hellman Vd Livsmedelsföretagen.

Foto:Amanda Lindgren

Sommaren står för dörren och lockar med sol, bad och härliga grillkvällar. Allt fler konsumenter efterfrågar svensk högkvalitativ biff, karré och korv att lägga på grillen. Det är positivt och en trend som vi i branschen har sett i flera år. 

För att fler ska kunna äta svenskproducerade produkter behöver fler kunna utbilda sig till styckare, slaktare och inom charkuteri. Enligt regeringens livsmedelsstrategi måste Sveriges självförsörjning inom animalieproduktion öka och det måste därför bli lättare att rekrytera medarbetare med rätt kompetens. Den sista gymnasieutbildningen inom kött och chark lades ner hösten 2020 och rekryteringsutbildningen är därför kritisk för branschen. Nyanlända kvinnor och män är en viktig målgrupp för att stärka kompetensen inom kött- och charkföretag. Tyvärr verkar den ansvariga myndigheten, Arbetsförmedlingen, ha missat detta helt. 

Regeringen hävdar att de satsar på arbetsmarknadsutbildningar för att få bukt med långtidsarbetslösheten. Det stämmer inte. För trots att arbetslösheten minskar, kvarstår långtidsarbetslösheten på mycket höga nivåer. Kött- och charkföretag runt om i landet har framgångsrikt utbildat nyanlända kvinnor och män utan utbildning till jobb och varaktig anställning som styckare, slaktare och charkuterister. Branschen har under tre års tid uppvaktat regeringen och Arbetsförmedlingen för att förbättra utbildningen så att ännu fler nyanlända kan få jobb. Nu riskerar kött- och charkföretag istället stå helt utan en fungerande rekryteringsutbildning. Arbetsförmedlingens ovilja att lyssna på företagens behov hotar nu svensk kött- och charkproduktion. Det är allvarligt. Än mer allvarligt är att regeringen stillatigande låtit detta ske, trots tydliga och upprepade varningar.

Arbetsförmedlingens statistik visar att nyanlända och utrikes födda som utbildas inom kött och chark får jobb i högre utsträckning än inrikes födda. Det utbildningsupplägg som Arbetsförmedlingen erbjuder har dock många brister. Ingen utbildningsleverantör i Sverige har i dag egna produktionsanläggningar som möter lagstiftningens krav eller lärare med kompetens att utbilda inom styckning, slakt eller charkuteri. Detta medför att all utbildning i hantverksyrket i slutändan kommer läggas på företaget. Men de stora utbildningskoncernerna behåller hela ersättningen. Det är varken rimligt eller leder till att fler långtidsarbetslösa får jobb. Vi har under tre års tid påtalat dessa brister för Arbetsförmedlingens högsta ledning och ansvarig minister, Eva Nordmark (S).

En ny rekryteringsutbildning för de kommande fyra åren upphandlas nu. Vår slutsats är att varken Arbetsmarknadsdepartementet eller Arbetsförmedlingen vill ha en fungerande rekryteringsutbildning för långtidsarbetslösa inom kött och chark. Med de praktiska förutsättningar som ges i upphandlingen tvingas vi konstatera att vi nu är tillbaka vid ett läge som gällde före 2014 och som gör att inga utbildningar kan genomföras. Regeringens passivitet och Arbetsförmedlingens ovilja att lyssna på de berörda företagen får allvarliga konsekvenser för svensk kött- och charkproduktion i en situation när vi behöver den mer än någonsin. Vi anser att myndigheternas hantering:

är helt i strid med regeringens livsmedelsstrategi om att förbättra kompetensförsörjningen i livsmedelskedjan och öka animalieproduktionen,

kommer permanenta branschens stora beroende av utländsk arbetskraft trots att företagen vill fastanställa lokal personal i Sverige,

innebär att många nyanlända och långtidsarbetslösa kommer gå miste om en möjlighet till egen försörjning genom arbete inom kött- och charkbranschen.

Om regeringen verkligen vill ha arbetsmarknadsutbildningar som leder till att fler nyanlända kvinnor och män kommer i jobb, måste någon ta ansvar för Arbetsförmedlingen. Styrningen av Arbetsförmedlingen åligger ytterst arbetsmarknads- och jämställdhetsministern. Det är dags att ta ansvar, Eva Nordmark!

 

Magnus Därth Vd Kött och Charkföretagen

Björn Hellman Vd Livsmedelsföretagen

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Debatt: Reformer nästa regering måste prioritera

En ny regering måste efter valet lösa en rad reformer. Patrik Wahlén, styrelseordförande Volati, listar de fem områden där reformbehovet är störst.

Foto:Jack Mikrut

Sverige är fantastiskt men vi kan inte blunda för misslyckad integration, skenande brottslighet, låg tillväxt och en minst sagt svajig energiförsörjning. Att få bukt med dessa problem är en förutsättning för att Sverige ska utvecklas i rätt riktning – med möjligheter för högre tillväxt och därmed fungerande välfärd, men minst lika mycket för alla i Sverige skall få en fungerande vardag. 

Oavsett vilken statsminister Sverige får efter valet, finns en rad reformer som hans eller hennes regering måste ta tag i. Här är de fem områden där reformbehovet är störst.

Bidragen. Många företag har svårt att hitta personal. Samtidigt är det enligt Statistiska Centralbyrån 800 000 personer som lever på bidrag i Sverige. Höjd a-kassa, lägre krav i sjukförsäkringen, mer generösa villkor för förtidspension och Nooshitillägget i pensionssystemet är alla exempel på bidragshöjningar som gör det mindre lönsamt att arbeta. Tillsammans kostar de skattebetalarna miljarder och försvårar för företag att rekrytera och växa. 

Nu behövs en tydlig, sammanhållen självförsörjningspolitik. Bidragstak, krav på motprestation vid mottagande av försörjningsstöd och lägre kostnader att anställa genom lärlingsanställningar är några reformer som är helt nödvändiga. Både i Sverige och utomlands finns tydliga bevis på att detta fungerar för att mota utanförskapet. Det finns stora besparingar att hämta genom att med bättre kontroller minska det omfattande fusket.

Skolan. En välfungerande skola är grunden i ett civiliserat samhälle, både på samhällelig nivå och för den enskilde. I en fri marknadsekonomi kommer det alltid att finnas skillnader i utfall, men goda och likvärdiga möjligheter i livets början krävs för att alla ska få en chans. Då krävs en kunskapsskola med ordning och reda i centrum som klarar av att hantera det faktum att många elever inte har svenska som modersmål. 

Under Alliansregeringen så genomfördes framgångsrika reformer av både läroplaner och betygssystem. Det arbetet behöver fortsätta, med mer katederundervisning och en skärpt tillsyn av svenska skolor, oavsett huvudman. Ett återkommande sorgebarn, den svenska lärarutbildningen, behöver göras om i grunden med fokus på kognitionsvetenskap och praktisk metodik. Trots att vi vet mer än någonsin om hur hjärnan fungerar och hur barns inlärning går till, är inte all undervisning evidensbaserad. Flumpedagogiken, som saknar stöd i forskningen, har letat sig in i både läroplaner och på lärarutbildningen. 

Skatterna. Det som gör Sverige till ett av världens rikaste och mest framgångsrika länder är företagandet. Privat sektor finansierar sjukvården, polisen och försvaret. Som litet land i utkanten av Europa måste vi slå vakt om vår konkurrenskraft. Därför bör skatterna inte hämma ansträngning och ekonomisk tillväxt samtidigt som de bör underlätta omställning mot ett mer hållbart samhälle.

Borttagandet av värnskatten under mandatperioden var ett steg i rätt riktning, och nästa regering behöver fortsätta på samma väg. Sverige har fortfarande världens tredje högsta effektiva marginalskatt och även människor med relativt små inkomster betalar internationellt sätt mycket höga skatter. Ytterligare sänkta skatter på arbete skulle stärka drivkrafterna för människor i bidragsberoende att söka och ta ett jobb. Det vore också önskvärt med en rak kapitalbeskattning, enhetlig moms och en minskande omfattning av speciallösningar som ROT och RUT. 

Energi. För fyrtio år sedan hade Sverige ett av värdens bästa energisystem. Det fanns bara tre länder – Sovjetunionen, USA och Sverige – som utvecklade teknologi för lättvattenreaktorer. Tillsammans med rejäla satsningar på överföring och strategiskt belägna reaktorer i södra och mellersta Sverige ledde det till mängder av billig, ren och helt koldioxidfri el långt innan andra västländer.

Sedan 90-talet har utvecklingen gått i motsatt riktning. Kortsiktigheten i politiken har gjort att antalet reaktorer, kärnkraftskompetensen och överföringskapaciteten steg för steg har avvecklats. Idag har vi kraftigt varierande – och stigande – priser. För första gången någonsin riskerar vi till och med planerade strömavbrott. Läget är nu så pass illa att investeringar i tung industri i vissa delar av landet är helt uteslutna.

Att åter göra Sverige till ett energimässigt föregångsland kommer att ta tid – och kräva en uthållig politik. De juridiska hindren för ny kärnkraft måste tas bort och driftgarantier ställas ut så att den som vill investera inte avskräcks av risken för plötsliga avvecklingskrav. Staten, som ansvarar för den långväga elöverföringen, behöver också ta fram en effektiv prissättning av systemtjänster och slutligen begrava systemet med elcertifikat, som snedvrider marknaden mellan olika energislag. Billig och fossilfri el är avgörande för både klimatfrågan och konkurrenskraften.

Rättsväsendet. Sverige går just nu igenom en trygghetskris. Antalet dödsskjutningar har tredubblats och ungdomsrånen dubblerats sedan 2014. Det här drabbar även hederliga företagare, särskilt i utsatta områden. Enligt organisationen Företagarna uppger var femte företagare som utsatts för brott att de funderat på att lägga ner sin verksamhet på grund av brottsligheten. På bara ett år har siffran ökat från 13 till 19 procent. 40 procent uppgav att de blivit utsatta för brott de senaste fem åren, och fler än hälften av alla företagare uppgav att de upplever otrygghet som en konsekvens av låg polisnärvaro.

Politiken måste därför bli bättre på att klara sitt mest grundläggande kärnuppdrag, nämligen att upprätthålla lag och ordning. Det är självaste grunden i en liberal rättsstat. Även om den sittande regeringen gärna påstår sig ha genomfört förändringar, har Sverige fortfarande få poliser och låga straff för allvarlig brottslighet. Vi betalar bland de högsta skatterna i världen, men ändå får Sveriges domstolar och Åklagarmyndigheten mindre än vad de anser sig behöva. Då är det något fel i prioriteringarna.

Det är lättare att styra i högkonjunktur än under sämre ekonomiska tider. Nu blir svenskarnas plånböcker tunnare: bolåneräntor stiger, drivmedels- och energipriser ligger kvar på höga nivåer och den allmänna prisutvecklingen följer med. En politik för en återupprättad arbetslinje, en kunskapsskola i världsklass och tuffare tag mot kriminella – tillsammans med en återgång till Sveriges historiska energipolitik borde vara vägen framåt för en ny regering.

Patrik Wahlén, styrelseordförande Volati

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera