ANNONS:
Till Di.se

Debatt: Säkerhetsföretagen ska lösa poliskrisen

  • Foto: FREDRIK SANDBERG

Enligt Brottsförebyggande rådet minskar förtroende för polisen och lag och ordning förväntas bli en viktig valfråga. För att polisen ska kunna fokusera på sina huvud- uppgifter lägger vi fram ett sjupunktsprogram, skriver Björn Eriksson, före detta rikspolischef och ordförande för Säkerhetsbranschen och Johan Färm, vd för säkerhetsbolaget Addici security.

Polisen är i kris, främst beroende på en obalans mellan uppgifter och resurser. De politiska partierna är eniga om att det krävs ytterligare personal. Det kommer dock att ta många år att rekrytera och utbilda det antal poliser som behövs. Redan i dag har man svårigheter att fylla utbildningsplatserna. Resursbristen kommer alltså att bestå under överskådlig tid, oavsett hur många poliser och polisanställda som just nu utlovas från olika håll.

Vi anser att polisens effektivitet snabbt kan öka avsevärt om polisen avlastas ett antal rutinbetonade arbetsuppgifter genom de resurser som finns inom säkerhetsbranschen. Polisens personalstyrka har under flera år varit oförändrad (cirka 30 000 anställda, varav knappt 20 000 är poliser) med en årsbudget om cirka 25 miljarder kronor.

Samtidigt har säkerhetsbranschen expanderat starkt under senare år. Vi företräder drygt 33 000 anställda inom cirka 440 företag som arbetar med personell och teknisk bevakning, med en årlig omsättning om cirka 57 miljarder kronor. En betydande del av expansionen sker inom den offentliga sektorn. Allt fler kommuner, landsting och statliga myndigheter använder branschens resurser som ett direkt resultat av att stödet från polisen är otillräckligt.

En central fråga i sammanhanget är begreppet ”myndighetsutövning”, det vill säga samhällets maktbefogenheter i förhållande till medborgarna. Myndighetsutövning är dock inte förbehållet anställda vid myndigheter, med stöd av lag kan myndighetsutövning överlämnas till andra organisationer och organ. Ett exempel är den obligatoriska kontrollbesiktningen av motorfordon, andra är lagen om bevakningsföretag från 1971 och lagen om ordningsvakter från 1980.

För att polisen ska kunna fokusera på sina huvuduppgifter lägger vi nu fram ett sjupunktsprogram som berör skärningsytan mellan polisens och säkerhetsbranschens uppgifter. Flera av förslagen har redan aktualiserats i andra sammanhang eller har i varierande grad börjat tillämpas i praktiken.

* Enligt lagen om ordningsvakter kan polisen förordna ordningsvakter vid bland annat allmänna sammankomster, offentliga tillställningar, bad- och campingplatser, vid utskänkningsställen samt vid säkerhetskontroll vid domstol eller offentligt kommunalt sammanträde. Därutöver finns en särskild bestämmelse (§ 3) om att ordningsvakter även får förordnas ”om det finns ett särskilt behov och det är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt”.

Enligt en undersökning nyligen av Ekot i Sveriges Radio (24 april) har totalt 54 kommuner i Sverige ordningsvakter som patrullerar på en eller flera offentliga platser. I nästan hälften av dessa fall bevakas hela centrum och stadskärnan. I Skåne har mer än hälften av de 33 kommunerna redan anlitat väktarbolag för att komplettera polisen och ännu fler kan tänka sig att göra det (SVT Rapport 15 maj). Vi anser att denna lagmöjlighet bör prövas på betydligt fler platser.

* Om bevakningspersonal anträffar en snattare i en affär eller ett varuhus kan personen kvarhållas i avvaktan på att polis kommer till platsen och antingen förhör den misstänkte eller transporterar vederbörande till polisstationen för ytterligare utredning där. Detta är ofta en tidsödande uppgift för polisen. Vi anser att bevakningspersonal efter medgivande från polisen ska kunna svara för transporten till polisstationen och även genomföra enklare förhör.

* Rikspolisstyrelsen och Trafikverket har nyligen beslutat att gemensamt utreda om andra än poliser, till exempel personal från bevakningsföretag, ska kunna få utföra alkoholutandningsprov i trafiken. Vi anser att initiativet är utmärkt och hoppas att det genomförs så snart som möjligt.

* Den tekniska utvecklingen inom det kriminaltekniska området och för övervakning sker mycket snabbt. Exempel är DNA-tekniken, trygghetskameror, kommunikation och it-stöd. Säkerhetsbranschen ligger på många områden betydligt längre fram än polisen. Vi anser att samarbetet mellan de berörda myndigheterna och säkerhetsbranschen på teknikområdet bör förstärkas och fördjupas, till nytta för båda parter.

* En stor andel av den polisanmälda brottsligheten blir aldrig utredd, ofta på grund av resursbrist inom polisen. Det gäller inte bara enklare brottslighet utan även kvalificerade bedrägerier och förskingringar som drabbat företag och som ”skrivs av” av polisen på alltför lösa grunder. Vi anser att säkerhetsbranschens kompetens kan användas för öka antalet färdiga brottsutredningar. Sådana brottsutredningar som förutsätter användning av tvångsmedel ska dock fortfarande vara förbehållna polisen.

* Det finns fortfarande en rad olika uppgifter som ligger hos polisen, trots att de är långt från kärnverksamheten exempelvis polisens ansvar för stängsel vid övergivna gruvhål. Vi anser att renodlingen av polisens arbetsuppgifter ska fortsätta och att det då även prövas om uppgifterna lämpligen kan utföras av säkerhetsbranschen. Vidare anser vi att den så kallade slasktratten måste stängas, alltså polisen ska inte åläggas nya arbetsuppgifter om dessa kan utföras av andra.

* Bevakningsbranschens Yrkes- och Arbetsmiljönämnd svarar årligen för utbildningen av cirka 10 000 anställda inom säkerhetsbranschen. Många av dessa får förordnade som ordningsvakt och kan vara intresserade av anställning inom polisen. Men ett antal mycket lämpliga personer avstår från den möjligheten. Polisutbildningen betalas nämligen av den enskilde, vanligen genom studielån under flera år. Det stora inkomstbortfallet avhåller många i branschen från att söka. Vi anser att det bör finnas ett ”snabbspår” till polisyrket, där lämpliga sökande får en kortare utbildning som är anpassad till deras förkunskaper och yrkeserfarenheter.

Vi anser att det är dags för ett handslag i samhällsdebatten om krisen inom polisen. Säkerhetsbranschen och polisen bör tillsammans med andra aktörer lägga gammalt revirtänkande åt sidan och gemensamt verka för en effektivare ordning. Till politikerna vill vi rikta uppmaningen att sluta med proklamationer och i stället fokusera på praktiska åtgärder för att lösa krisen inom polisen.

 

Björn Eriksson, före detta rikspolischef, ordförande i Säkerhetsbranschen

Johan Färm, vd, Addici security, styrelseledamot i Säkerhetsbranschen

Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies