ANNONS:
Till Di.se
Valet 2018

Ebba Busch Thor: Så ska kvinnor få mer makt

  • Ebba Busch Thor (KD) Foto: Hossein Salmanzadeh

DEBATT. Sverige är ett av världens mest jämställda länder, ändå kvarstår ekonomiska skillnader mellan män och kvinnor. Vi vill att vårt samhälle skakar av sig de extrema teorierna och den konfliktpolitik mellan män och kvinnor som är radikalfeminismens destruktiva livsluft, skriver Ebba Busch Thor, partiledare (KD).

Ska jämställdhetspolitiken bestå av radikalfeministiska slagord eller ska det handla om att lösa kvinnors verkliga problem?

Svaret borde vara enkelt. Sverige har kommit längre än nästan alla andra länder när det gäller att ge män och kvinnor lika villkor och möjligheter. Det är en utveckling som har pågått under mycket lång tid. Den första kvinnofridslagen antogs redan på 1200-talet, och därefter har en lång och krokig väg genom historien lett fram till vår tids knäckfrågor. 

Ofta har utvecklingen varit outhärdligt långsam, ibland har den tagit ett skutt. Resultatet kan vi ändå vara väldigt stolta över. Sverige är en jämställdhetspolitisk spjutspets. 

Men mycket återstår att göra, och under de senaste decennierna har jämställdhetsdebatten bitvis fått fel fokus. Den radikala feminismen har fört bort diskussionen från vardagsnära problem och i stället fått oss att diskutera kvotering till bolagsstyrelser och tvångsdelning av föräldraledigheten.

De här tankarna har slagit rot djupt i svenska myndigheter och andra offentliga institutioner. Försvaret har numera tre handböcker i genusfrågor. Statliga Vinnova har delat ut hundratals miljoner kronor till diverse projekt, varav ett är en normkritisk analys av avfallssystemet i bostadsområdet Norrby i Borås. Räddningstjänsten i Lund har ”fördjupat analysen kring sambandet mellan genus och olyckor”.

Listan kan göras lång, och regeringen vill göra den ännu längre. I detta nu arbetar Miljöpartiet med att skriva om läroplanen så att förskolepersonal ska utmana barns lek och göra den mindre könsstereotyp. Skolinspektionen har beskrivit det som problematiskt att den fria leken i förskolan ”överlåts till barns egna intressen och val”. Samma myndighet är även kritisk till att förskolepersonalen sätter så stort värde på barns fria lek. 

Detta är inte jämställdhet. Det kastar ett löjets skimmer över det viktiga arbetet med att uppnå jämställdhet. Kristdemokraternas besked är därför detta: Jämställdhetspolitiken måste byta fokus, så att den åter löser problem i människors vardag i stället för att reduceras till övningar i grundskolematematik på de genusvetenskapliga institutionerna.

Vi vill bekämpa sexualbrotten, höja kvinnors pensioner och arbeta för en fungerande förlossningsvård i hela landet. Vi vill se verklig jämställdhet, en som bygger på att kvinnor och män har samma rättigheter och skyldigheter. Detta vill vi göra utan att samtidigt tvinga in människor i toppstyrda ramverk, och respektera kvinnors olika val på samma sätt som mäns. Vi vill att vårt samhälle skakar av sig de extrema teorierna och den konfliktpolitik mellan män och kvinnor som är radikalfeminismens destruktiva livsluft.

Sanningen är att kvinnor, precis som män, behöver och efterfrågar valfrihet och vardagsmakt. Vi kristdemokrater skuldbelägger inte kvinnor som tar ut lång föräldraledighet och låter yrkeslivet anstå en tid. Vi anser inte, som dåvarande statsminister Göran Persson, att de är illojala mot samhället och undviker att dra sitt strå till stacken. Lika lite skuldbelägger vi de kvinnor som överlåter merparten av föräldraledigheten på sina makar – jag råkar dessutom själv vara en av dessa.

En av de viktigaste ekonomiska jämställdhetsfrågorna i dag gäller kvinnors pensioner. Kristdemokraterna har tidigare sett till att rätten att tillgodoräkna sig pensionsrätt för så kallade barnår införts. Det innebär att upp till fyra år kan räknas som pensionsgrundande för den av föräldrarna som har haft en lägre inkomst, till exempel på grund av längre föräldraledighet och deltidsarbete. Denna reform har varit viktig eftersom den dels stärker kvinnors pensioner, dels signalerar att det är en viktig samhällsinsats att ta hand om sina barn.

Nu vill vi ta nästa steg. Vi vill utöka antalet barnår från fyra till fem, och genom att höja jämförelseinkomsten för pension under barnår från 75 till 85 procent. Vårt förslag gynnar föräldrar i alla inkomstgrupper. Men de som gynnas allra mest är låg- och medelinkomsttagare, då cirka 60 procent av föräldrar med barn under fem år har inkomster på högst 27.300 kronor i månaden. 

Det är en förändring som stärker den ekonomiska jämställdheten utan att beskära friheten, till skillnad från den tvångsdelning av föräldraförsäkringen som bara en av fem väljare stödjer.

Så fortsätter vi att lösa kvinnors ekonomiska problem. Med verklig jämställdhet, inte med radikal feminism.

 

Ebba Busch Thor, partiledare (KD)

Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies