Sverige har valt en unik och udda väg för att hantera energikrisen. I slutet av november kom en gedigen genomgång av elstöden i alla Europas länder som publicerades av den välrenommerade Brysselbaserade ekonomiska tankesmedjan Breugel. Redan då hade 22 länder i Europa lyckats organisera en stödstruktur för att hjälpa företag. Men Sverige är som bekant ännu kvar på ritbordet med en lösning.
Sett till samtliga stöd för företag, offentliga institutioner och hushåll så är framstår Sverige som det land som ligger sist och gör minst i hela Europa. Många länder är klara med 2023, Sverige har inte hunnit med ens hela 2022. Däremot har Sverige den mest akuta situationen.
Tidigare i vinter noterade EU:s nätmyndighet ENTSO att Sydsverige (elområde SE4) har ett effektunderskott på 1GW under de mest anstränga scenarion man skisserade. Ingen annan region är i närheten av en så prekär situation. Men även elområde 3 lever farligt med ett blygsamt överskott på 0,2 GW. Genomsnittet är överskott på 12 GW.
Våra konkurrentländer har alltså stöd på plats och kan beakta detta i sin planering inför den recession som nu drar fram. Svenska företag väntar fortfarande på besked. Samtidigt är hotet om bortkoppling reellt närvarande. Detta är sammantaget allvarligt för vår relativa konkurrenskraft i vinter. Från ekonomisk forskning vet vi även att elpriser har långsiktiga konsekvenser för såväl sysselsättning och för investeringsbeslut. Enkelt utryckt: Elprisuppgång och volatila priser får negativa effekter på arbetsmarknad och investeringsbeslut.
Nu är regeringen på väg in i en ny utmaning. Svenska kraftnät har lagt förslag om att använda kapacitetsintäkter på ett sätt som är stick i stäv med sitt syfte. Elområden är en metod för att successivt jämna ut tillgång till el och därmed priser. Kapacitetsintäkter är inbetalde av sydsvenska företag och hushåll på grund av bristande tillgång till el-effekt. Pengarna är – enkelt uttryckt - öronmärkta till två syften. För det första mothandel, det vill säga köp av extra elproduktion på ställen där den behövs när ledningarna inte räcker till. För det andra att öka kapaciteten, alltså bygga ledningar. Svenska kraftnät redovisade nyligen detta för Energimarknadsinspektionen. Det finns 91,414 miljarder kronor på kontot. Endast 530 miljoner avsattes för ny nätkapacitet 2022, med ytterligare 1028 miljoner 2023 planerade. Motköpen ökar under 2023 men sammantaget krävs mycket mer för att nå de prioriterade målen.
När EU beslutade att kapacitetsintäkter tillfälligtvis kan betalas tillbaka till slutkunder, så var man tydlig med att dessa två prioriterade, öronmärkta, syften först måste finansieras. Detta är viktigt för det minskar skillnaderna inom Sverige successivt till dess de helt försvunnit.
”Att flytta kapacitetsintäkter till områden med effektöverskott som – just på grund av kapacitetsintäkterna – har låga strukturella priser är knappast tillåtet och skulle troligen fällas av EU-domstolen.”
Att ge stöd till hushåll i norra Sverige kan absolut vara berättigat. Staten erbjuder redan i dag en kraftfull rabatt på energiskatten för kommuner i norr, trots låga priser. Men att använda kapacitetsintäkter, som betalats in av sydsvenska hushåll med full energiskatt och moms, och av sydsvenska företag som möter en kostnadskris är synnerligen olämpligt. Det innebär att man tömmer kassan som skall laga problemet och förlänger därför strukturproblemet.
Dessutom är det sannolikt olagligt eftersom det så tydligt går emot syftet med elområden. Att flytta kapacitetsintäkter till områden med effektöverskott som – just på grund av kapacitetsintäkterna – har låga strukturella priser är knappast tillåtet och skulle troligen fällas av EU-domstolen.
Därför behöver energimarknadsinspektionen avvisa förslaget om stöd till denna del och regeringen behöver skissa på ett stöd till Norrland som inte strider mot reglerna. Hela Europa är fullt av modeller att välja mellan.
Johan Eklund, chefsekonom Sydsvenska handelskammaren
Per Tryding, vice vd Sydsvenska handelskammaren
