ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS
Valet 2018

Debatt: Privat skuldsättning nästa regerings gissel

  • Stefan Löfven (S) och Ulf Kristersson (M). Foto: Anders Wiklund

DEBATT. Den privata skuldsättningen fortsätter att öka samtidigt som det är oklart vem som kommer att bli Sveriges nästa statsminister. Den som vinner bör förbereda sig på en utmanande vinter, skriver forskaren och författaren Tino Sanandaji.

Det råder för närvarande högsäsong för politiskt drama, där det svenska regeringsbildandet blivit lika oförutsägbart som vilket hus som kommer att ta hem slutstriden i tv-serien ”Game of Thrones”.

Samtidigt som samtalen vid jobbfikat kretsar runt detta politiska spel finns det en risk att en potentiellt mer betydelsefull fråga förbises, nämligen hög privat skuldsättning och låg tillväxt i BNP per capita.

Normalt står ekonomin i centrum under svenska valrörelser, men detta år blev den en bortglömd fråga. Vare sig BNP-tillväxten eller skuldberget utgjorde ämnen i valdebatterna. Trots ointresset från partierna har allmänheten inte glömt ekonomin. Enligt Vallokalsundersökningen var den svenska ekonomin den sjätte viktigaste frågan – rankad högre än flyktingar/invandring, försvaret och EU. Bland alliansväljare var Sveriges ekonomi en av de allra viktigaste frågorna.

I den mån som ekonomin nämns är bilden motsägelsefull. När man frågar Magdalena Andersson är ekonomin urstark, medan Göran Persson tror på en nedgång och Anders Borg varnar för en finansiell härdsmälta.

Hur står det då egentligen till: är ladorna fulla eller tomma? Svaret är att frågan är felställd, eftersom ekonomin inte kan reduceras till endimensionella metaforer. De offentliga finanserna går med överskott och den offentliga sektorns skulder har sjunkit med cirka 400 miljarder kronor sedan 2005.

Det som däremot har växt är den privata sektorns skulder, som har passerat 10.000 miljarder kronor och uppgår till 234 procent av BNP. Detta innebär att den svenska privata sektorn nu är den sjätte mest skuldsatta i världen.

Sedan 2005 har de icke-finansiella företagens skulder justerat för inflation växt med cirka 3.000 miljarder kronor och hushållens skulder med cirka 2.000 miljarder kronor. Under samma period har privata skulder per invånare liksom bostadspriser växt med nära 4 procent per år, medan BNP per capita ökat med endast 1 procent per år. Det är inte långsiktigt hållbart för skulder och bostadspriser att växa snabbare än den reala ekonomi som de i slutänden baseras på.

Den politiska debatten om ekonomin centrerar runt statsskulden, och det finns en vanlig föreställning om att det går bra för Sverige så länge statens skulder är låga. Detta är kanske naturligt efter Sveriges upplevelser under 1990-talet, men man får inte glömma att även hög privat skuldsättning kan destabilisera ekonomin.

Varje kris är unik, men vi vet att ekonomiska nedgångar och kriser är ett återkommande fenomen. Chocken från krisen i USA 2007 väcka nationalekonomisk forskning från att ensidigt fokusera på matematiska modeller och tron på den perfekta marknaden. Det ledde till en renässans i empiriska studier och längre historiska perspektiv.

Sverige har enligt vissa mått haft sju kriser och cirka 25 nedgångar sedan slutet av 1800-talet. Med undantag av den allra yngsta har varje generation svenskar upplevt minst en djup lågkonjunktur. Ekonomer förstår fortfarande inte kriser fullt ut, men i studier som har undersökt hundratals nedgångar över decennier i flera länder klarnar bilden.

En central slutsats är att höga och växande privata skulder ökar risken för djupa och långdragna nedgångar. Detta gäller inte minst hushållens bolåneskulder, som har nått skyhöga nivåer i Sverige.

De svenska hushållen har naturligtvis inte bara skulder utan ännu större tillgångar i form av bostäder, aktier, pensionssparande, banksparande och annat. Enligt SEB:s sparbarometer uppgår hushållens nettoförmögenhet till 14.000 miljarder kronor. Det vore dock ett misstag att tro att en hög nettoförmögenhet skyddar ekonomin från överskuldsättning.

* För det första är en stor del av tillgångarna låsta i olika former av pensionssparande.

* För det andra är ägandet ojämnt och koncentrerat till ett relativt fåtal; de rikas förmögenhet utgör inte någon sköld för den skuldsatta medelklassen.

* För det tredje är det vanligt att bubblor blåser upp värdet på hushållens tillgångar i fastigheter och värdepapper, så att de på papperet ser rika ut precis innan bubblan brister.

Efter stålbad från tidigare kriser står i dag de svenska bankerna och den svenska staten starka. Sverige har heller ingen betydande andrahandsspekulation i bostäder som USA hade vid sin senaste kris. Erfarenheten visar dock att frånvaron av just dessa element inte utgör något skydd för att undvika en djup nedgång.

Det behövs heller ingen ”perfekt storm” där alla negativa element sammanfaller. Att den privata sektorn samlar på sig höga skulder skapar en instabilitet, som kan mynna ut i en nedgång på många olika sätt och av flera olika utlösande faktorer, även när andra delar av ekonomin står starka.

Det finns flera experter som länge har varnat för utvecklingen av hushållens skulder olika länder, men privata lånekalas är svåra att stoppa i ekonomier med avreglerade finansmarknader och låga räntor.

I Sverige har Finansinspektionen har i samverkan med regeringen och andra myndigheter vidtagit flera kontroversiella, men berömvärda åtgärder i form av bolånetak, amorteringskrav och skuldkvotstak för nyupptagna lån. Ökningstakten i skulder har därmed dämpats något, men växer fortfarande från redan skyhöga nivåer.

Dessvärre går det inte att göra så mycket åt de obalanser som redan har ackumulerats, när en skuldbomb väl har laddats är den svår att desarmera. Det är därför desto viktigare att minska tendens mot uppbyggnad av framtida skuldbubblor genom att vidta strukturella reformer på det finansiella området, inom skattepolitiken samt inte minst på bostadsmarknaden, samt ha krisberedskap inför en potentiellt djup nedgång närmaste år.

Den som vinner den svenska motsvarigheten till ”the iron throne” bör förbereda sig på en utmanande vinter.

 

Tino Sanandaji, författare och forskare i nationalekonomi, aktuell med boken ”Tio tusen miljarder: Lånekalaset och den förträngda baksmällan”

Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies